av Letlive

Letlive
tis, 2023-10-03 - 19:18

Efter 2 års tid av en samborelation där min sambo dricker sig berusad tre till fyra gånger i veckan så konfronterade jag henne förra veckan. Jag sa att min sambos drickande ger mig otroligt mycket ångest och påverkar mig otroligt negativt. Vi hade ett fint samtal och lovade att vi både skulle jobba på det. Min sambo var fin och kärleksfull och sa att hon inte vill orsaka mig ångest vilket kändes bra.
Vidare till idag. Min sambo kommer hem. Hon berättar om sin dag. Om att hon är har otroligt mycket ångest och hon pratat med en förälder det var så otroligt triggande. Sen ställer hon frågan om hon får gå och köpa bubbel idag. Jag blev ställd och lyckades få ur mig att vi har pratat om det och hon vet hur hennes drickande får mig att må. Genast började hon leta vägar runt det och få mitt OK att dricka. Hon började prata om att nykterhet är en process som kommer stegvis. Jag svarade att jag inte säger åt henne vad hon ska göra utan det är hon som tar beslutet men att samtidigt har jag rätt till mina känslor. När hon insåg att jag inte skulle okeja hennes drickande blev hon genast sur och direkt elak. Hon gick och tog fyra ångestdämpande tabletter och sa att "Om jag inte får dricka är det lika bra att jag tar för många ångestdämpande tabletter och går och lägger mig" som att det skulle vara de enda två alternativen i universum. Hon sa att hon längtade tills jag skulle jobba så hon kunde dricka då, dagtid hemma själv. Innan hon gick och la sig sa hon att hon inte vet om hon kommer vilja vara ihop med mig om jag begränsar henne. Innan hon gick och la sig sa hon att hon inte skulle hänga med på en semester vi har bokat. Jag frös till is och sa egentligen ingenting när detta hände men nu känner mig jag mig lika delar ledsen som arg. Hennes drickande dränerar mig totalt och har en katastrofal effekt på min psykiska hälsa.
Jag älskar verkligen den kvinnan över allt annat men alkoholen gör henne till en annan person. Är jag orimlig?

brödsmulan
tis, 2023-10-03 - 22:04

Oj låter verkligen som en tuff situation. Nu är jag kanske inte rätt person då även jag är " i början " av denna resa men känner spontan att du gjort rätt som tagit upp det , sagt hur det får dig att känna samt inte viker från din ståndpunkt. Upplever själv att min sambo hasplar ur sig en massa konstiga, nedlåtande och sårande ursäkter och antydningar.. jag har liksom slutat lyssna. Det han säger i dessa stunder är beroendet som talar.
Jag upplever precis som du att jag har med en helt annan person att göra.. orimligt?! Näe inte alls! Läs gärna på nätet om tex beroendepersonligheter osv jag har hittat information som gett mig en tydligare bild av vad/ vem jag har att göra med. Med detta sagt.. De är en oerhört påfrestande situation som närstående, sök hjälp och stöd till dig själv.

högkänslig
ons, 2023-10-04 - 10:46

Sitter i samma situation med min sambo, dock har jag konfronterat honom senaste 2 åren ungefär. De blir som två helt olika personer. Från att vara förstående, varm och lösningsorienterad till att bli helt känslokall och säga absurda saker.
Som jag nämnde i min tråd häromdagen kan han när jag konfronterar honom bli väldigt arg och kasta ur sig att han inte orkar leva med en polis och att det kanske är bättre att vi drar av plåstret och separerar. När jag härom veckan svarade " är det verkligen det du vill, det tror jag inte" så svarade han "vi får väl vara glada för den tiden vi haft" totalt känslokall. Det är inte människan i sig som pratar börjar jag förstå. Det är alkoholen. Han har dock aldrig frågat mig om lov som din sambo gör, han bara kör på och blir arg om jag yttrar mig.

Vi har haft några vändor där allt ställts på sin spets och jag varit påväg att lämna, och ända fram tills att jag är beredd att göra slag i saken, så är han på det sättet. När han märker att jag inte vill mer så är han beredd att prata, då kommer den känslomässiga sidan fram. Men ja, jag är ju mitt i detta själv så har tyvärr inte så mycket goda råd att ge mer än att jag verkligen förstår smärtan.

Kristoffer
ons, 2023-10-04 - 13:52

@LetLive det låter verkligen tufft, att din sambo skuldbelägger dig och ger dig ansvaret för beslut hon själv fattar. Du kan lita på din känsla av att du inte är orimlig och att du gör rätt som inte tar över ansvaret utan istället kommunicerar hur situationen blir för dig. Du beskriver att din sambo hade ångest och mådde dåligt när ni hade samtalet. Tror du att det finns något tillfälle där hon mår bättre där du skulle kunna ta upp frågan igen, där det finns bättre förutsättningar för att få till ett bra samtal?

Du ger fina tips @brödsmulan, det är också vår erfarenhet att det är viktigt att få stöd och perspektiv utifrån. Tänkte bara ge lite bakgrund till när det gäller missbrukar-/beroendepersonlighet, hoppas det är okej. Det allra mesta som finns skrivet (även allt i den länken du skickade) utgår från samma teori, som utvecklats av Craig Nakken. Teorin lanserades 1988 och bygger på intervjusvar från människor som behandlats inom 12-stegsverksamhet. Resultaten har inte kunnat bekräftas i någon senare forskning. Det enda personlighetsdrag som har ärftlighet och har visats kunna öka risken för beroende är att vara sensationssökande.

Det är fullt förståeligt att det kan vara skönt att hitta tydliga förklaringar till varför en person beter sig som den gör, men det finns också risk att det inte blir hjälpsamt i kommunikationen med den som dricker. Vi brukar generellt tipsa om att fokusera mer konkret på vad personen gör och hur det får en att känna, än på hur den "är" och eventuellt kommer att vara i framtiden.

brödsmulan
ons, 2023-10-04 - 15:24

@kristoffer nej jag tar inte illa upp. Förstår hur du menar. I mitt huvud handlade det inte om eventuell ärftlighet utan jag tycker att det beskriver hur min hälft beter sig just nu och ger mig en känsla av förståelse för hur någon kan bete sig så ur karaktär.

Prinsessan1
mån, 2023-10-09 - 10:44

@Letlive - Jag lever i ett äkteskap sedan 21 år och är upp över öronen förälskad. Tyvärr sitter jag i samma sits som du och de har varit 6 månader av hell. Svar på din fråga är NEJ- du är inte orimlig!
TIPS jag kan ge dig är att försöka hjälpa dig själv, tex genom ett anhörigstöd som finns på denna sidan eller att gå på AA för anhöriga. Det har stärkt mig att orka hjälpa min partner samt att vi tillsammans genomför resan. Men innan resan för din partner kan börja, så måste hon känna att hon vill bli hjälpt.... Den resan måste hon göra själv.
Vill du så skriv gärna av dig. Det tycker jag hjälper. Och du... DU är inte ensam!

Letlive
mån, 2023-10-09 - 19:32

@brödsmulan Tack för frågan. Det har gått överlag ok. Men idag kommer jag hem och märker att min sambo sjukskrivit sig från jobbet och är full, även fast jag är hemma kl. 14:40. Sen går hon runt hemma full och ringer alla och skämmer ut sig. Jag får sån ångest att jag bara lägger mig i sängen och vill dö av sekundärskam. Sen kommer den vanliga ångesten mellan kl. 18:15 och 19:00 där jag är rädd att hon ska gå iväg till systemet vid oss och köpa mer. Ofta blir hon ju nekad men det hindrar inte henne från att försöka. För hundrade gången. Har på riktigt alltid ångest mellan 18:30-19:00. Lyckligtvis ska jag träffa en psykolog på torsdag. Tänkte ta upp min tjejs alkoholism då. Hur har din vecka varit?

Letlive
mån, 2023-10-09 - 19:36

@Prinsessan1 Tack för dina fina ord. Du har rätt, det känns verkligen skönt att skriva av sig och känna att man inte är ensam. Tack för dina tips. Jag ska kolla med min psykolog när jag träffar honom.

brödsmulan
mån, 2023-10-09 - 21:56

Åh .. vilken tråkig start på veckan @letlive så tufft för dig. Hm funderar lite om din sambo skulle vara öppen för att söka hjälp för ert förhållande skull. Tror du hon skulle kunna tänka så ? Om ni skulle följas till en läkare tex för rådgivning?
Angående din sekundär ångest.. lätt att säga men glöm inte att hon är sin person och du din. Bär inte hennes skam. Det är trots allt en vuxen människa med ansvar för sig själv och sitt liv.
Låter som ett mönster de där med kvällstiden kanske läge för dig att hitta annat att göra den tiden, om möjligt? En promenad, ringa vänner, gå på gym eller ngt annat som ger dig mening och kan hjälpa dig skingra tankarna.
Min har äntligen besökt läkare ,tagit prover.. mer fick jag inte veta. Ett litet steg I rätt riktning iaf. Själv pendlar man väl mellan hopp och förtvivlan. En dag I taget tänker jag.

Letlive
mån, 2024-01-01 - 21:09

Uppdatering: berättade för min sambo att jag ska gå på Al anon anhörigmöte imorgon. Hon ville absolut inte att jag skulle gå. Hon skulle bli bättre nu. Jag bröt ihop totalt. Någonting gick totalt ur mig. Min sambo lovade vara nykter på nyår men påväg till våra vänner hittade hon ett nattöppet fik. Hon frågade om vi inte kunde ta en spontanfika när vi var påväg till våra vänner. Givetvis hade de alkoholrättigheter och hon köpte tre glass bubbel. Så jävla uträknat. Jag borde förstått det. Det värsta är att jag fortfarande tror hon när hon lovar att vara nykter. Igår var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag förstår att hon ljuger hela tiden. Att sjukdomen gör henne manipulativ. Det gör mig så himla ledsen.
Idag när vi pratade om igår bröt jag ihop. Någonting i mig gick sönder. Jag försökte vara konstruktiv och lågaffektiv men det gick inte. När hon sa att hon inte har problem nämnde jag att hon drack sig full över 150 gånger förra året och hon konstant lovar saker hon inte håller. Då blev hon förbannad. Sa att vi inte borde leva ihop. Att vi borde göra slut. Att hon känner en alkoholist och de har noll likheter.
Vi har pratat efteråt. Det är bättre nu. Det värsta är att jag är så jävla medberoende. Jag älskar min sambo och hon är underbar när hon är nykter. När hon sa att vi borde göra slut kände jag bara att jag inte vet vem jag är utan henne och vad jag ska göra om jag inte ska hjälpa henne. Nu blir det fokus på att bli av med medberoendet. Främst för min egen skull men även för min sambos skull.
Hoppas ni andra hade en bättre början på året. Sorgen från insikten att min sambo är sjuk, manipulativ och jag kan inte göra något åt det sköljde över mig som en våg.

Snödroppen
tis, 2024-01-02 - 07:08

@Letlive
Det är så innerligt tufft ❤️
Kanske, även om det är smärtsamt med insikten, så är det precis vad du behöver insikt om för att ta stegen framåt för sig själv.
Att släppa den bilden av att man skulle vara en hjälp och ta reda på vad man själv behöver.
Alkoholismen är en så stark kraft att allt annat hamnar åt sidan, det har inte något att göra med kärleken, en själv eller är något som man utifrån kan påverka.
❤️

Tröttiz
sön, 2024-01-14 - 11:04

@Letlive
Hej, du var aktiv här för 2 veckor sedan, hur har det gått och hur mår du?

Hon är verkligen sjuk, försvarar drickande genom att fokusera på dig, att bli arg på dig och att lägga ansvar på andra.

Du skriver att "jag inte vet vem jag är utan henne och vad jag ska göra om jag inte ska hjälpa henne".

Vad jag förstått och själv har upplevt är att det är lätt att tappa bort sig själv, vem man är och lite slutar vara den man varit då man lever nära en person med beroende. T ex från att ha varit en glad filur, blir nedstämd och från att glatt ha umgåtts med vissa vänner gör det allt mindre.
För att jag och många andra vänder sig ut och in för att hjälpa den som är nära, man skiftar fokus. Vem är du utan henne? Vad tycker du om att göra? 🌞

Som flick-/pojkvän, mamma, bror, eller vad man nu har för relation vill man ju gärna hjälpa, det ville jag också.
I ett skede tänkte jag att det är väl bara att sluta dricka, men beroende kan sitta så djupt att detta inte är det lättaste. Det är lång väg dit.

Gick inte en dag då jag tänkte "hur kan jag hjälpa?, vad ska jag göra"? och det där rätt vanliga, räknade burkar och lyssnade på ljud av burkar, flaskor, porlande vätska ... Till vilken nytta? Hjälpte vare sig honom eller mig. Men - lätt att vara efterklok, då man är inne i något tänker man annorlunda. Man sveps med.

Jag kunde ju inte hjälpa, jag kunde inte göra att han slutar dricka och sedan kom jag på att jag är ju ingen vårdare och jag behöver en sund relation. Det finns annan hjälp för honom om han någon gång skulle söka hjälp, men att man däremot kan vara ett stöd i den processen.

Alkoholism är så jobbigt för bägge "sidor", tär så otroligt mycket. 😔

Jag har nyligen hört på poddar och blivit mer varse om betydelsen för partner till alkoholist att söka hjälp då den beroende beslutat sig för att söka hjälp och arbeta med sin nykterhet. Senast hörde jag "2 fyllon och en sanning" där det framkom att partnern i sitt medberoendeskap släppte på kontrollen och "gav tillbaka" t ex av husets sysslor till mannen. Att den biten inte var helt lätt i och med att kvinnan i podden så länge varit van vid att göra vissa saker samt att vårda. Det blev ju så att säga ändrade roller. Plötsligt så fixade ju mannen i huset det hon gjort och bitvis behövdes ju inte hennes "vård" mera och hon kom att undra vem hon egentligen var och behövde professionell hjälp med denna del. Ah, nu blev detta långt.
Din sambo var ju emot att du kontaktar Al anon, som jag läste i tidigare inlägg. Det jag ville ha sagt är att skulle hon söka hjälp så kanske du kunde tänka på betydelsen att söka hjälp för din del med tanke på det jag skrev nyss ovan. Om det kunde hjälpa dig? Vad tror du om detta alternativ?

🌹
Kram, och
sköt om Dig.