Hej! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag tror jag har problem. Eller jag skapar problem för mig själv iallafall. Jag vill mest skriva av mig, för jag känner mig så ensam. Jag är 26 år och älskar festlivet, det är där alla roliga saker händer och det är där jag skapar många kontakter. Jag har många vänner och bekanta och är väl omtyckt (tror jag). Jag får dock sån brutal bakisångest, får det nästan alltid men det är såklart som vidirgast de gånger jag får minnesluckor. Jag har fått ordentliga snefyllor tre gånger, varav en var förra helgen. Jag minns att allt va bra och jag hade kul men sen är det svart och jag har svaga minnen av att jag blir utkastad från klubben, har svaga minnen av att jag sa emot om något som vakten gjorde fel mot en annan person och därför blev utkastad, men kan inte heller minnas om det var något jag fått för mig. Jag minns att jag har pratat med folk men inte vad jag sagt eller gjort. Jag skäms något fruktansvärt och vill knappt gå utanför dörren för jag är så rädd att få höra något jag gjort. Jag har blivit för full många gånger och är alltid rädd att "denna gången va hemsk nu är mitt rykte förstört". Jag är inte dömande som person men är rädd att många andra är det och ska snacka om mig och att folk ska lämna mig. Tänker varje gång jag dricker att nu får det inte bli för mycket måste sköta mig, många gånger går det bra men många gånger går det dåligt. Känner inte att jag kan prata med mina vänner eller familj för jag är rädd att bli dömd eller att folk ska se på mig med andra ögon. Jag skäms så otroligt. Jag vet att det är självförvållat men vet inte hur jag ska ta mig ur det här utan att helt isolera mig själv. Hjärtat slår en volt när telefonen vibrerar för jag är rädd att någon ska skriva "oj hörde om dig förra helgen". Känner också att jag är för gammal för att bete mig såhär illa på fyllan. Första gången jag blivit utkastad för jag är en trevlig person egentligen. Men har absolut kastat ur mig dumma saker förr. Brukar undvika ren sprit för jag tycker det är obehagligt hur det kan smälla till, men förra helgen blev jag bjuden på en shot och det verkar varit den som slog slint i huvudet på mig. Vet inte vad jag vill komma fram till, men det känns som livet runt mig fallerar varje gång jag blir för full.

@EmLo Hej och välkommen hit. det du skriver om kallas kontrollförlust och det är när man inte kan kontrollera mängden alkohol, utan dricker tills det är slut, oftast följer ångest, skam och minneslucka.
Jag har själv druckit så, och hur mycket man än bestämmer sig för att inte dricka för mycket,. så gör man ändå det.
Kanske inte varje gång, men....Läs här i början på olika trådar så ser du att du inte är ensam!
Du har druckit dig till ett beroende och det bästa du kan göra är att hålla upp tre månader, till att börja med.
Då hinner din kropp och framförallt hjärnan återställa sig något så när. Skam och ångest brukar försvinna rätt snabbt, men även suget blir mindre. den grå dimman lättar och du kan känna av normala lyckokickar.
Mycket av ditt dåliga mående beror alltså på alkoholen.
just nu är Alkoholprogrammet pausat, men du kan ringa alkohollinjen eller mejla rådgivarna för mer tips. kolla under stöd.
Läs ofta här så får du också en massa kunskap och tips och stöd.
Lycka till! :)

@EmLo Hej igen!
Jag har läst om mitt svar till dig och ser att jag är alltför kategorisk när jag skriver att du druckit dig till ett beroende, riskbruk och missbruk kan se ut på många olika sätt.
Det jag borde ha skrivit var att det liknar MITT sätt att dricka, och att jag kom fram till att JAG hade ett beroende .
Jag drack aldrig varje dag, utan bara då och då, men ofta slutade det med just minnesluckor och elände. Jag försökte styra upp det i herrans massa år innan jag insåg att jag inte kunde klara det.
Hoppas du fortsätter skriva och läsa här i trådarna. Du är inte ensam som sagt! Och här finns många erfarenheter.
Själv har jag varit nykter i typ sju månader och mår bra, även på fest och med vänner :)
PS Jag hoppas att du hör av dig till alkoholrådgivarna via telefon eller mejl, om du vill ha mer hjälp än du kan få här i trådarna alltså. Kanske har de andra bra tips som kan hjälpa dig nu när Alkoholprogrammet är pausat. :)

@EmLo Välkommen hit till forumet! Vad modig du är som trotsar skammen och skriver här om hur du upplever din relation till alkoholen. Festlivet har både fördelar och nackdelar för dig, och på det du skriver låter det som om du tycker att nackdelarna börjar ta överhanden. Du beskriver en stark ångest dagen efter och du oroar dig för hur du uppfattas av andra. Som sagt, modigt av dig att sätta ord på detta, precis som @Amanda L så fint skriver så är du långt ifrån ensam om att ha såna här funderingar.

Du beskriver att du inte vet vad du vill komma fram till, och i vår erfarenhet är det vanligt att det är så. Det går stegvis, och första steget är ofta det du gjort nu, dvs. att våga sätta ord på vad du faktiskt upplever. Skriv gärna mer och berätta hur funderingarna går.