klarnu

Kunde inte vara nykter en sekund, i flera år. Jag jagades av en så obeskrivlig känsla av panik så fort jag försökte sluta. Panikångest, men jag var övertygad om att jag skulle dö. För det var så snarlikt en känsla en annan känsla där jag faktiskt var nära på att dö.

Men, när jag tillslut kom till punkten att - vet du vad - då får jag dö då. Och mötte känslan, lät den komma, som vågor, blåsa upp till storm, så ebbade den tillslut ut. Och jag insåg att jag har flytt från en tiger som aldrig fanns.

Dagen jag åkte dit för grovt rattfylleri var starten på min nykterhet. Nu har det gått 5 år. Och jag är fortfarande nykter, och den där känslan av panik är borta för länge sen, och lyser med sin frånvaro.

Så mycket skam, skuld, och lögner som inte längre plågar mig. Jag var sjuk, och jag kan inte straffa mig för det hela livet. Kändes omöjligt först att förlåta mig själv, att skammen aldrig skulle försvinna, rädslan, men även du som är mitt i det, som kanske har tagit ett dumt beslut medans du var påverkad, förtjänar att bli fri. Förtjänar att må bra igen. Och kommer att må bra igen. Det är något som jagar dig, och du måste möta det, men du behöver inte göra det ensam.

Det blir bättre, men du måste slå i botten först, och känna att du hellre dör än att vända dig till flaskan igen. En dag i taget. Det blir, så jävla mycket bättre. På exakt alla punkter.

vår2022

@klarnu Vilken fin läsning och härligt att du fortfarande är nykter. Mitt avslut hade som tur inte med någon katastrof att göra, men jag kände att nu orkar jag inte mer och att drickandet kommer att bli min död om jag inte slutar. Det kan sluta i en katastrof om jag inte slutar. Jag kände ingen livslust eller riktig glädje längre. Mindes inte hur det kändes att vara helt nykter en längre tid då jag alltid hade alkohol i kroppen, mer eller mindre, som bakis under dagen, på jobbet och sedan fyllde jag på på eftermiddagen. Jag var fången i alkoholen, en slags dödsfälla. Jag längtade efter att vara nykter men visste inte hur jag skulle komma ur alkoholdjävulens grepp.

Mitt mod och min styrka kom, när jag var där på botten och jag bestämde mig för att möte tigern, som du beskriver det, eller alkoholdjävulen i vitögat. Möta mitt alkoholberoende och all rädsla, skam och skuld som bodde inom mig. Styrkan och modet taggade mig, jag ska fan vinna! Kampen var lättare än jag hade föreställt mig. Jag hade blåst upp alkoholdjävulen till något vansinnigt stort och övermäktig att besegra, men min vilja var större. Modet och styrkan kom till mig för att jag trodde på min egna förmåga att besegra alkoholdjävulen fast han var 100 gånger större och riktigt läskig.

Jag har provat flera gånger att hålla upp, men har gett upp pga rädslan att förlora och tankar om att alkoholdjävulen är övermäktig och jag fastnade i skammen och skulden över att vara fast i beroendet. Men det går att vinna, om man möter faran i vitögat, sig själv egentligen. Skammen och skulden försvinner i det mötet och förvandlas till styrka och mod. Man börjar att må bra för att man tar kommandot i sitt liv. Det höjer självkänslan och självförtroendet att vara den som leder sitt liv åt det håll man önskar. Att sluta dricka har gjort mitt liv så jävla mycket bättre, på exakt all punkter och livsområden🤩

Andrahalvlek

@klarnu Grattis till 5 nyktra år! 🥳🥳🥳 Och tack för att du skriver oss andra en hälsning. Min app Nomo visar att jag har varit nykter i 1.340 dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare. På ett sätt är jag dock glad att jag blev problemdrickare, för det gav mig chansen att sluta dricka. Jag skulle inte vilja vara utan den erfarenheten. Det är som om livet får en helt annan glans på något sätt. Livet känns mer värdefullt.

Kram 🐘