Jag har en mamma som är alkoholberoende sedan många år. Hon dricker ibland på den nivån att hon ramlar utomhus, kissar på sig osv, även på dagtid. Även min bror dricker mycket, har kört bil full och förlorat vänner. När jag träffar min mamma är det oftast hemma hos mig och då utan alkohol, och då går det bra. Men så ibland händer det att vi ses hos min bror och när de två, bland barn och flera, då dricker blir det inte trevligt. Tycker jag. Min mamma svamlar om olika saker och sveper glas på glas, lyssnar inte på andra. Sedan börjar hon bli tjatig och pratar om sånt hon inte giller eller hur ingen bryr sig om henne. Min bror blir gråtmild och överdramatiserar. Och jag blir rasande. Jag klarar inte alls dessa situationer. Jag blir så arg och fräser och säger ifrån, det slutar med att de så klart blir arga på mig. Jag som är den tråkiga. Jag åker hem och är först arg. Sedan ledsen. Och sedan påverkar det mig i veckor. Jag tänker på hur avundsjuk jag är på de som har mammor som stöttar dom (jag är 50 plus så…) och gråter och sörjer.
Har ni andra något tips för att bearbeta och jobba med era egna känslor? Obs att jag alltså inte är ute efter tips för att få dem att sluta dricka eller hur jag ska bete mig med dem. Utan att jag önskar bearbeta min sorg och ilska och bli friare känslomässigt. Det är tungt att bära.

@Frajda Det finns böcker och poddar om medberoende där kan du finns många tips och råd. Du har bara ansvar för ditt eget liv, inte för deras. Sätt dina egna gränser, sånt som du mår bra i. Säg att du inte vill umgås med dom när de dricker och håll det. Det är en tydlig gräns som de behöver acceptera. Gör dom inte det kan du pausa kontakten ett tag. Man måste inte umgås med någon som man inte mår bra av oavsett om det är familj eller inte. Kram❤️

@Frajda Ett steg kan vara att inte utsätta dig för situationer då de kommer dricka. Om du vet att din mamma är hos din bror så undvik att åka dit just då. Hälsa på en annan gång eller träffa dem på ett café eller en aktivitet som inte innefattar alkohol. När det gäller känslor så är det svårt men på nått vis får man acceptera läget. Det är som det är, försök se vad du saknar för behov eller stöd och se om du kan få det från annat håll genom vänner eller annan familj. Kanske kan var bra att prata om det för det känns tyngre när man går och bör på känslor själv.

@Himmelellerhelvette tack för att du tog dig tid att svara. Jag är ute efter ngn slags sorgbearbetning tänker jag. Vill bearbeta mina egna känslor och sorg och ilska just nu, försöker hitta tips om just det.

@Samsung50 hej tack för ditt svar! Jag är rent konkret ute efter tips om att bearbeta känslor osv sorg och ilska. Det mesta jag hittar på det området handlar om när människor har dött. Men detta är ju mer som en levande död.

@Frajda
Hej.
Fint att du hittat hit. Jag har "bara" erfarenhet av ett ex som dricker mängder.

Det hela var en process. Först var så insnärjd i hans liv, val och elände men sedan började jag snurra upp mig med hjälp av stöd från beroendeklinik, nyktra alkoholister samt av andra i liknande situation. Hjälper verkligen att prata. En process till någonslags inre frid eller hur jag nu kan formulera det ...

Med hjälp av inre dialog som tanken att, det jag gör nu kommer det att lösa något? Jag kan inte förändra någon annan, ingen idé att försöka. Vilka situationer vill jag undvika och så hade jag inre dialog kring dessa. Även att tänka att detta han gör inte är av illvilja, men i vissa situationer vill jag inte vara. Sakta fick jag en inre frid, men det var ju en process.
Och - undrar hur många gånger jag rabblat sinnesrobönen tyst för mig själv ... 🙄 Att acceptera det jag inte kan förändra ...

Sköt om dig,
glöm inte dig själv och
skriv igen. 💜 💜

@Frajda Jag förstår. För mig har det hjälpt med bl.a. de förslagen jag gav dig. Man kan söka upp al-anon, det är stödgrupp för oss med beroende i vår närhet. När jag läste mycket om medberoende fick jag mycket hjälp med bearbetningen av sorgen. När jag lyssnade på medberoendepodden fick jag mycket igenkänning som hjälpte mig att inte känna mig ensam. Kram

@Frajda
I varje kommun ska det finnas anhörigsröd, gratis samtal.
Att träffa en psykolog och få prata om allt som hänt har varit en otroligt bra hjälp för mig.
Jag tycker du låter så klok och det låter så hoppfullt när du säger att du vill ha råd om att bearbeta ditt egna och inte hur du ska bemöta de.
Det är precis där förändringen ligger.
Jag tror det kan fungera olika för olika personer. Det finns anhöriggrupper, sorgbearbetning, tex att prova. Känn efter vad som känns bäst för dig.
Kram