av AHN1

AHN1
tis, 2023-10-31 - 10:18

Hej allesammans.

Jag skapar den här tråden lite som en dagbok för mig själv.

Jag har ett alkoholproblem och mår verkligen skit. Jag är så trött på den människan jag har blivit och vill bara bli den jag en gång var. Jag har ständig ångest, dricker för att få en respit från denna och får sedan ännu värre ångest av att ha druckit. En ond cirkel som inte vill ta slut.

Jag har ett krävande jobb, engagemang i en förening, två bonusbarn och ett eget barn på väg. En stor cirkel av vänner och ännu fler bekanta. Det låter säkert som en dröm för många och borde så även vara för mig. Tyvärr så ser jag det inte så just nu. Istället ser jag tusen åtaganden som behöver uppfyllas och kraften finns verkligen inte där.

Min berättelse är, precis som alla andra, väldigt lång och omöjlig att formulera i ett inlägg. Då jag inte vet vart jag ska ta avstamp så börjar jag med igår. Jag hade haft en fartfylld helg och inte hunnit återhämta mig inför veckan. Måndagen var regnig, snöig och grå. Jag tog mig igenom en vardaglig arbetsdag och med stressen av ett mindre renoveringsprojekt i bakhuvudet. Under stora delar av dagen brottades jag med tankar kring ena dottern, hennes mående och den ADHD utredning som väntar. Jag tänkte även mycket på det ekonomiska ansvaret jag bär som ensamförsörjare av familjen. Jag skräms av tanken på att bli långtidssjukskriven, samtidigt som jag ser många av symptomen på utbrändhet hos mig själv. Sen jag tillträdde min chefstjänst så har dessa symptom accelererat. Jag mår helt enkelt inte bra.

På vägen hem så läskas jag av tanken på att köpa en flaska vin. Känslan av att få bedöva hjärnan och för en stund slippa all ångest. Dock så vet jag att jag har lovat min partner att inte dricka mer, aldrig någonsin. Hon tycker inte om den alkoholen gör mig till, retsam, tjatig, osmidig och trög. Hon har tidigare sagt att hon inte är trygg med att jag ska få ha vårat barn om jag fortsätter dricka, så jag lovade att sluta och har inte heller druckit på ett par veckor. Frestelsen blev dock för stor och jag inhandlade en flaska. När vardagssysslorna väl var utförda och ungarna låg till sängs så gick jag in på mitt kontor. Här hade jag ett par timmar som hade kunnat ägnas åt arbete, datorspel eller något annat av nytta eller glädje. Istället så skruvade jag snabbt av korken och fyllde ett glas. Jag tänkte för mig själv: ett glas kan jag ta, utan att sambon kommer att märka något.

Inom loppet av 1,5 timme hade jag tömt flaskan. Nu vaknade suget efter mer, hade jag haft någon alkohol hemma så hade den druckits, det kan jag erkänna. Som tur var fanns inget mer. Jag drabbas nu istället av oro, hoppas för guds skull att jag kan smyga mig i säng utan att behöva prata med sambon. Är hon vaken?

Hon var vaken och vill prata om alldaglig ting. Hon märker så klart, trots mina försök att maskera det, att jag har druckit. Jag ser och hör hur märkbart sårad hon blir och skammen sköljer över mig. Men vi pratar inte om det.

Jag vaknar idag och åker till jobbet, dom andra sover. Jag får ett meddelande från sambon där hon skriver hur ledsen och besviken hon är, ingenting mer. Jag svarar och ber plikttroget om ursäkt och lovar bot och bättring. Jag vill leva upp till det. Jag vill bli bättre och jag vill vara en ansvarsfull förälder och man. Men jag har lovat mig själv och min omgivning det förut. Jag har tröstat mig med att jag i alla fall aldrig dricker framför barnen, aldrig blir våldsam... Men jag vet att barnen börjar bli större, snart kommer dom ändå förstå. Det börjar bli tungt att klara jobbet, snart kommer dom att förstå. Sambon kanske har fått nog redan, det återstår att se.

Det här är ett mönster som upprepat sig gång efter annan dom senaste två åren.
- Drickande som leder till konflikt med sambon och dagar av uppslitande bråk.
- Skuld och skam, jag hatar mig själv och dagar går åt till att avsky mig själv.
- Bättring, under en eller ett par veckor arbetar jag hårdare än någonsin, styr upp aktiviteter, fixar hemma, ordnar i min förening och ångan stiger för varje dag.
- Drickande... Efter att ha gett allt jag har för att vara den perfekta medarbetare, den bästa pappan, den engagerade maken och hjälpsamma föreningsmedlemmen så orkar jag inte mer. Ångesten och känslan av otillräcklighet når sin gräns. Jag måste bara få unna mig några öl... Jag köper sex, men behöver ju faktiskt bara dricka två... Sex öl senare och vi är tillbaks på ruta ett i mitt mönster.

En gång i tiden var jag inte sån här. Jag drack inte mer än ett par gånger om året och då måttligt. Jag kunde känna glädje inför vardagen, inför höstens färger, för julens magi, för semeldagen och ja, tamefan till och med chokladbollens dag. Det fanns alltid något att se fram emot och det ljusa i tillvaron var alltid starkare än mörkret och oron och alkoholen behövdes inte för att få mig att må bra. Jag önskar så mycket att jag var den personen igen.

AHN1
tis, 2023-10-31 - 10:27

Det borde vara ett så jäkla enkelt val, bara låt bli. Det är vad min sambo säger och jag kan bara hålla med. Hela min intelligenta hjärna förstår och delar uppfattningen till 100%. Men ändå.... ändå så halkar jag dit igen och igen och igen. Hur fan kan man gång efter annan välja en vätska framför livet och kärleken? Det finns så mycket fint i mitt liv och ändå så räcker det inte för mig? Varför kräver jag den eufori som alkoholen ger för stunden framför den långsiktiga lyckan?

AHN1
tis, 2023-10-31 - 17:06

Jaha, nu var det dags för det jag har fruktat hela dagen, hemfärden. Vad kommer jag att mötas av? Är sambon arg, besviken, har hon stuckit med ungarna... Kommer vi att gå in i en fas av bråk och tjafs och hur länge kommer den i så fall att vara den här gången?

Jag har beslutat mig för att den här gången så ska jag inte på något sätt gå i försvar. Jag ska inte neka, ljuga eller försköna. Jag ska istället stå för mitt mycket dumma beslut, jag ska berätta om steget jag har tagit genom att bli medlem här och faktiskt ge henne chansen att reagera och agera på sanningen och inte mina uppsminkade halvlögner, det är det minsta jag kan göra för henne.

När du läser det här i framtiden, kom då ihåg den tryckande känslan du just nu har i bröstet och magen. Den vill du aldrig känna igen.

Amanda L
ons, 2023-11-01 - 18:38

@AHN1 Välkommen hit! Du ör inte ensam om dina problem, läs i trådarna så märker du.
Den kamp du beskriver är inte heller den unik. Det handlar inte om moral eller svaghet, det är en kamp mellan din analytiska hjärnlob som vet vad du borde göra och den del av hjärnan som vi kan kalla beroendet. Den del av hjärnan som har hand om belöningssystemet tar över och ju mer beroende man är, ju starkare blir den. Den vill till varje pris få mer alkohol. Dina kloka tankar skyfflas undan.
Du kan läsa mer om det i Annie Grace bok Tänka klart.
Som tur är finns saker att göra. Det bästa är att hålla upp åtminstone tre månader så att du slipper det mesta av suget. Det kan vara jobbigt i början ibland får man ta en dag i taget. Men det gör att din hjärnlob kan återta ledarskapet och allt fokus kommer inte att ligga på alkoholen.
De flesta mår mycket bättre, sover bättre, ångesten som alkoholen skapar försvinner bort.
Jag har varit alkoholfri i åtta månader efter ett livs drickande.
Jag mår så mycket bättre!
Det är så värt det!
🙏🏻❤️🙏🏻

Sisyfos
tors, 2023-11-02 - 06:10

Hej och välkommen hit!
Tycker att du ger en väldigt bra beskrivning över ditt liv som jag också känner igen mig väldigt mycket i från förr. Jag tror kanske aldrig att jag hade börjat dricka om jag inte drabbats av järnbrist. Utmattningen behandlade jag med alkohol. Du beskriver lite samma sak tycker jag. Jag tycker att du ska gå till vårdcentralen och be att få ta några blodprover. Testa även D-vitamin oC B-vitamin.
Det är jättebra att ni inte har alkohol hemma, och jag fattar precis den här tanken på att köpa A som dyker upp när du är trött och måste ladda om för kvällsbestyren. HALT (hungrig, arg, ledsen/lonely, Trött/törstig). Det gäller att identifiera ditt egentliga behov, men jag tycker att du egentligen redan har gjort det i ditt inlägg. Du beskriver ett hektiskt liv med för lite återhämtning. Funderar också på om du bär för mycket inuti- alla funderingar etc. Kan du prata med nån?
Du beskriver också de oerhört negativa effekterna av att dricka fast man inte vill. Ångest, självförakt, skuld och skam och inte sjutton blir du piggare heller. Som Amanda L skriver så funkar ju beroendet som hon beskriver. För många kanske det räcker med att sluta dricka, men jag tycker att du beskriver hur du under dina nyktra perioder arbetar galet mycket och presterar. Du behöver verkligen se över ditt liv (och kolla upp dina värden). För mig har nykterheten handlat mycket om att tänka och reflektera, sänka krav och ambitioner, sluta ta ansvar för andras mående etc. Jag tror att du kan bli sån igen som du beskriver att du var. Alkoholens negativa effekter är bland annat att jag tror att den tar bort den där inre glädjen - ja det är väl dopaminet som inte funkar som det ska. Hur som helst, du kan definitivt sluta dricka, men du kanske ska tänka på att inte jobba på som en duracellkanin när du slutar nästa gång. Självsnäll är nödvändigt.