av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2012-02-19 - 22:45

Livet suger?
Nja beror hur man upplever det, ser man inget annat så gör det nog det...
Det finns dalar svackor och djupa avgrunder i det mesta, men även en uppgång en uppförsbacke, som kan upplevas negativ...
Man får se på var man har varit och vart man är på väg, bättre eller sämre?
Ibland får man tvinga sig att att försöka se det positiva i allt, det fanns en mening med just det, något man inte kunde rå på..

Min egna styrka är att försöka se mig stark även om jag inte alltid är det, jag tar lätt åt mig...
Att vara känslig anses vara en tillgång, men alltför känslig är en motgång...
Om någon är sur på dig så är det nog mest han/hon som avspeglar sitt egna mående...
Min KBT-agent svarade mig hur man lätt avväpnar en surgubbe med att fråga, "Har du haft en dålig dag idag?"
Det returnerar hans/hennes surdeg tillbaka utan att det berör en själv, man ifrågasätter hur han eller hon mår...

Ett annat sätt är att upprepa frågan "Hur menar du nu?", hur många gånger som helst...med rynkad panna...
Människan får förklara sig i alla möjliga och omöjliga konstellationer gång efter annan, med sina egna invecklade uttryck...
Till slut avslöjar hon/han sig själv hur j*vla dumt det första påståendet egentligen var...

Det tråkiga är att dennes aggressioner brukar avslöja sig, är du trög eller?
Man behöver inte svara utan titta bara medlidsamt på denne, skaka på huvudet och ta sin kaffekopp och gå därifrån, det biter bra!

Jo jag vet, jag har blivit erkänd som att hata Måndagar, men ska nu ifrågasätta vad de har fått det ifrån i fortsättningen , bara för att de ska få avslöja sina källor,
eller hur de har uppfattat mig tidigare, med sina egna ord...

Inget behöver vara som det alltid har varit, man behöver inte fortsätta praktisera sin alkoholism bara för att man alltid tidigare har gjort det...
Det kan finnas vändningar, möjliga och omöjliga, och de omöjliga måste testas, om och om igen...
Det kan finnas skratt och gråt runt hörnet, det sämsta man kan göra är att inte vilja se eller uppleva det, bara för att vanan har tagit sin makt över en...

Min måndag ska bli min bästa på väldigt väldigt länge, bara för att jag vill det...
Imorgon så vet jag svaret...
Hade jag druckigt idag hade jag redan idag kunnat veta svaret...

Men så långt vill jag inte kunna kontrollera livet, varför låta livet suga om det inte behöver det...

Berra's söndagstankar...

Berra
tis, 2012-02-21 - 00:17

den blev....förkyld, minsann...

Sitter här hemma och hissar snor och har en förbannad huvudvärk...
Tycker lite synd om mig själv, det är en farlig känsla i alkoholsammanhang!
Aldrig tycka så synd om en själv så att det rättfärdigar, en själsdödande dryck...

Fick en besk kommentar av en gammal kollega på facebook ikväll...
Jag hade lagt upp en rolig filmsnutt, hans kommentar var "..som när du dricker bira!"...
Vi har varken setts eller pratas vid på över 20 år, och ändå så kommer det långt efteråt...
Som när du dricker bira!!!

Det var över 20 år sedan han såg mig dricka bira, och JA jag var ett partylejon då...
..som bjöd på mig själv, och nu fått det klart för mig..min själ likaså...
Man gjorde allt det där "dumma" som man på Måndagen fick sota för, själadöden i fikarummet.

Jag trodde då att det inte skulle beröra mig, men det kom ifatt mig, även efter 20 år..
Kanske var han bara avundsjuk på att jag kunde ha det så roligt, och han var så tyglad..?
Eller var det så roligt då, folk skrattade, men var det roligt?
Har funderat på det ett tag, vad händer när pajasen har pensionerat sig?
Har alltid haft ett behov av att göra människor glada intill mig, kosta vad det kostar vill..
Nu kom räkningen!

Alkoholen har nog gjort allt utom räddat mitt liv, nu får jag rädda det själv.

Mitt sätt att rädda ansiktet ikväll var att snäsa av honom, säga att det var många år sedan jag drack en bira, och svaret uteblev...lika som vid ett dödfall, jag beklagar sorgen...
Vilken sorg?, att han inte längre kan gotta sig i mina gamla fylleslag?

Jag känner ingen sorg, mera en lättnad att det är över...
Min fyllekarriär är över, det kan vi skåla...med vatten i glasen...
Och tänka på varje gång jag tar ett immigt glas direkt ur kranen hemma...

Så blev min måndag, jättebra och jättenykter...och jättesnorig..

/Berra

Berra
ons, 2012-02-29 - 09:32

Man brukar tycka att det dessemellanåt är skönt att fall tillbaka i sina rutiner,
Allt är som vanligt och det brukar kännas tryggt..

Samtidigt så är det så förbannat urtrist, ingenting nytt händer.
Man både vill ha kakan, och ändå äta upp den...

Kanske är det sådana känslor som får en ta till drickat, man vill att något kul och nytt ska hända.
Men samtidigt vill man ha tryggheten kvar...
Så svenskt.. , man binder hälften av räntorna och den andra hälften rörligt,
Så har man garanterat varken förlorat eller vunnit något..

Min "trygghet" försvinner ifrån mitt jobb, hon som lät mig växa...har sagt upp sig, och tittar på ett jobb utomlands istället...
Å andra sidan har en del av mina kollegor mjuknat något, de kanske inser att det inte funkar med slit-i-släng varianten i behandlingen av sina anställda.

I hemmets trygga sköte är det oxå förändringar på gång,
En renovering garanterar inga lata dagar framför Tv'n .

Jag är slut, helt f*cking slut i hela kroppen, och om det inte vore så ohälsosamt så skulle jag inte ens orka andas...

/Berra

Berra
lör, 2012-03-03 - 00:57

Fredagen har nyligen övergått till Lördag, och här sitter jag och tar igen mig...
Vi har varit ute på underhållning frugan och jag med ett annat par, med middag och hela paketet.
Kvällen förblev fulländad, från början till slut...

Massor av folk runtomkring oss i festlig stämmning, det flesta glada och uppslupna...
Jag nykter hela kvällen, och behöll lugnet ifrån alkoholstressen, väldigt skönt faktiskt...
Inget snack jag sköter spakar och pedaler på färdmedlet hemöver, fyllchaffis?

Nej kan inte påstå att jag är en fyllchaffis längre, ett par glas vin och ett par drinkar gör inte mina passagerare så stöddiga, de har förmågan att ta det lugnt, och bara låta alkoholen smaka och behålla förståndet kvar...
Och så lilla jag, som inte ens tycker att det är "tråkigt" att vara nykter längre,
det är min lott om jag ska få någon gott minne kvar av kvällen...
Alkoholfri öl och ett par GT minus G funkade hur bra som helst..

En gubbe i publiken frågade.."dricker du vatten?",
-Ser inte det här ut som en gin och tonic frågade jag?
När han såg bubblorna och citronskivan svarade han...."jovisst det gör det ju, sorry!"
Ha f*n vad ägd han var, jag tog honom över linjen för sanningen och tillbaka, trotsade "förbudet"...

När alla förväntas att de dricker alkohol, och de som inte gör det ska skämmas, inte gör det!
Då mår jag bra i min nykterhet, jag låter inte andra dra ner mig...

Rätt stolt över att vara anonym nykterist, och jag ångrar inte mitt beslut, det minsta...
Det blir lättare för var tid som går, och jag accepterar min nya livsbeslut...
Vissa av oss är inte ämnade att nyttja alkohol, jag är en av dem...

En "allergi" som inte går att bota, i vilka mängder eller tidsfaktorer man än väljer,
det fungerar inte i längden, ett lyckat försök betyder inte att man är botad,
utan bara ett steg närmare sitt egna fördärv...

Några av världens arter kan inte flyga, hur mycket de än försöker,
så länge inte smärtan av blåmärkena överskrider förståndet, så länge kommer man att fortsätta...
Det handlar inte som ansats, höjd eller hastighet, utan att vissa är bättre lämpade för markgång.
Man får införskaffa bättre skor, och finna sin flykt på ett annat mentalt plan istället...
En av mina är flykten i musiken, på med lurarna och slut ögonen, fantasin för flöda och jag lämnar mark,tid och rum, jag är precis lika ensam i min musik, som jag skulle har varit i en verklighetsflykt med alkoholen, men så fort jag öppnar ögonen, har jag ingen konvalisens.

Mitt liv finns i nuet, och min historik behandlar jag med största respekt..

För jag kan inte dricka alkoholen, inte då, inte nu och kanske inte heller senare...
Men varför gråta över öl som inte är utspullen ännu, det är trasig energi...

Just nu sitter jag i soffan, och känner tröttheten börja komma, på riktigt..
Inatt slipper jag fyllsova i soffan, och dregla ner kudden under fyllånger och mardrömmar...
Som man bäddar får man ligga, och vet ni vad?

Det ska bli skönt!, natti!

/Berra

Berra
sön, 2012-03-04 - 23:53

..ännu en Söndagskväll, och jag sitter och funderar på vad jag skulle vilja ha sagt på forumet.

Sitter med bärbara datorn i knäet vid soffbordet, frugan tittar på Söndagsdeckaren på TV'n,
som hon brukar göra, halvslumrande under sitt täcke, en film vi har sett förut...
Såsom så många andra söndagskvällar, skillnaden är att jag inte har gömt mig i datorrummet, utan är lite social här med henne i vardagsrummet...

Hon ger mig min frihet, jag ger hennes, vi tvingar inte varandra till något vi inte vill.
Igår under lördagseftermiddagen så sa hon, ..-visst har vi mysiga helger nuförtiden..?
Jag funderade en liten stund, och kunde inte annat än att hålla med henne...
Jo det har blivit mysigare på sistone, jag hon vi alla har kommit oss själva närmare...
Vi har varandra och har lärt oss uppskatta varandra på ett annat sätt...
Jag med min nykterhet, och hon med sin coachning, vi lyckades...

Tidigare tog jag mitt levnadssätt för givet, det var klart man var värd en fylla då och då,
är vi inte alla det???..
Kanske, kanske inte, men JAG var inte värd min fyllångest, det var min akilleshäl..
Jag kunde inte få vara utan fyllånger utan att vara utan min alkohol, de gick inte att vara förutan varandra, alltså stod jag inför ett val....

Mitt val blev att ställa mig utanför den sociala normen, jag drack inte längre!!!!
Ett val som är mitt, men som till synes berör alla andra, varför dricker inte du?

Kan man rakryggad stå inför sig själv och alla andra och säga, jag VILL inte dricka längre,
och alla behöver inte veta varför, det kan vara min egna lilla ensak, om jag vill...
Onanerar du i duschen?, varför eller varför inte?, gör inte alla det??
Den frågan är nog minst lika privat, men sex har ju blivit ett sådant socialt accepterat samtalsämne att det inte längre chockerar någon, det kan man gärna prata om på en middag idag...

Men man berättar inte gärna om att man inte kan hantera alkoholen,
det skulle vara ett alltför stort personligt nederlag..
Man kan berätta om att man har gått in i väggen, men inte att man är psykiskt skör.
Om det finns en allmänt saklig orsak till något, så är det OK att öppna sig,
men man kan bli revolutär om man är tidigt ute med något nytt.
Rökningen idag t.ex har blivit ett allmänt påhoppningoffer, alla får hacka på en rökare!

Jag tror att de flesta har idag någon gång funderat på sin alkoholkonsumtion, är den normal?
Men vad är nomalt idag, man drack mer sprit förr i tiden, idag mer öl och vin..
Man tycker att det är mindre farligt med lägre alkoholhalter, medans mängderna ökar markant....

Även lättöl innehåller alkohol, tre flaskor är en starköl t.ex...
Min öl som kallas alkoholfri är max 0,5% vilket är som att dricka 1/3 lättöl,
men det smakar öl i alla fall, och jag kan dricka 9 st innan jag kommer upp i en flaska starköl..
Nu gör jag det inte längre, eftersom det är inte det som är målet, att bli berusad som är målet....
Om man avväpnar sitt gamla mål att uppnå någon sorts berusning, så har man också tappat stressen med att orka hinna få i sig så mycket som möjligt på kortast möjliga tid...
Man behöver inte planera sitt drickande och veta att man har hemma så att det räcker,
inga fredagsbesök på Apoteket röda näsan heller...

Jag har en back med Carlsberg non-alcoholic i garaget som frugan var snäll att köpa åt mig till julen, det är fortfarande 1/3 kvar av backen, och jag kan dricka när jag vill, hur mycket jag vill..
Men man dricker bara när man är riktig sugen på öl, inte för att man har ett behov av ett buzz i huvudet, det är min frihet...

Enkelt....har det inte varit, men det har livet blivit, enklare...
För de som fortfarande förnekar sin egna alkoholförbrukning har det blivit svårare,
att förstå sig på mig, men det är ju samtidigt...deras problem...

Jag har samtidigt valt att sluta bära hela världens skuld på min skuldror,
jag ser till det som är viktigt i mitt liv, och det är att må bättre...
och att sluta dricka alkohol har gjort mitt liv bättre, markant..!

Jag hade en liten sytråd fäst vid min mun vid namn alkohol, men att det sedan hade ett släptåg av flera hundra meter av godsvagnar fyllda med problem vidhängandes, det hade jag ingen vetskap om...
Men det är sådant man först upptäcker när det är borta, om man vill se det...

Mitt andra liv är inte problemfritt, men det finns inga självframkallade problem i alla fall...

Helgen är över, fem dagar av arbete återstår till nästa helg, men det betyder inte heller att jag inte lever under dessa dagar, kanske bara lite mindre...
Kunde jag så skulle jag lägga mig i frysboxen, och sätta timern på upptining lagom till fredag eftermiddag.

Mina helger har blivit viktiga för mig, men inte längre för drickandets skull,
utan att jag bara då kan få leva mitt liv helt och hållet fullt ut....

/Berra

mulletant
mån, 2012-03-05 - 05:37

din lägesrapport. Härligt att läsa och så fint att du skriver "tillsammans" med frun fast ni ägnar er åt varsin sak. Ha det bra, nu tar vi oss an måndagen! / mt

Lilja-12
mån, 2012-03-05 - 08:05

SKönt att se att du kämpar vidare och att Nykterheten har sitt grepp över dig! Du hjälpte mig i somras då jag kämpade och sen ramlade jag härifrån och in i självförnekelsen, men nu är jag här igen! SKam den som ger sig!

Jag tar till mig det du skriver att du nu iallafall inte har några "Självframkallade problem"

Intressant ordval, det ska jag spara!

Precis vad alkoholen ger, som om det inte skulle räcka med de vanliga bestyren och mindre hinder eller sjukdomar som livet ger.

Självframkallat problem...mm..gillar det!

Ha en ok Måndag även om det känns lite tungt.

/Lilja

kalla
mån, 2012-03-05 - 08:26

Nu fick du min måndag att bli lite lättare, att läsa ditt inlägg var en bra start på måndagen :-)
Kul tanke att frysa ner sig under veckan och tinas upp på fredagen, skall tänka på det när jag har några jobbiga möten idag :D
Ett steg till// Kalla

Berra
tis, 2012-03-13 - 23:13

Vad är det som är viktigt i ditt Berra?

En tisdagskvällsfundering i all ära...

Vem är det som tar ansvar för dig?

När du dricker alkoholen, och flyr iväg i din låtsasbubbla av verkligheten...
När du säger sådant du inte menar i morgon, men vill vara ball och reaktionär just för stunden?
När du gör saker du inte skulle ha gjort OM du varit nykter...?
När du ångrar både nutid, gårdagen och morgondagen, när det inte finns något som känns bra längre?
När du återfaller till din låtsasvärld dagen efter bara för att den känns "trygg" och som en vana?
När tryggheten finns i något som i verkligheten inte ens existerar?
När tryggheten finns i en sorts ständig ånger, full av ånger?

Vem förflyttar du ansvaret till när du inte längre vill kännas vid den?
Frugan, barnen, jobbarkompisarna, grannen, grannens hund, eller den som "tvingade" dig att ta en öl?
Vem tar ditt ansvar när du dricker?

Svaret heter ingen om du försöker förflytta bort det till någon annan, för det är i en låtsasvärld!
I en låtsasvärld finns ingen i realiteten, bara låtsas-ansvariga....

Man kan inte skylla på att jag dricker för att man är förbannad på sin älskade som gjort något dumt,
han/hon fick dig inte till att ta till flaskan, det gjorde du?

Alltså finns ingen annan ansvarig för dina egna gärningar än du själv.

Det kan vara nog en så jobbig uppgift att ta sig an, när alla andra vill göra sig oansvariga..
Brukar aldrig sluta förvånas när de på TV'n om och om igen visar hur folk dra på sig enorma skulder i t.ex Lyxfällan, de vill inte ens ta på sig ansvaret för sitt egna handlade...
Ungefär som om någon skulle komma och lyfta dem ifrån problemet, utan ett enda motkrav???

Många verkar finnas kvar i sin låtsasbubbla i det mesta, även nyktra...

Att inte se på sig självkritiskt och ifrågasätta vad jag håller på med emellanåt,
det kan åtminstone jag se som en källa till förfogat rannsakning...

Varför gjorde jag så här, var det bra, vill/behöver/skall jag återupprepa detta igen???

De brukar säga att det som inte dödar, det härdar...
...men varför ska jag hela tiden söka döden, istället för livet???

Kvällens låt som gått i bakgrunden (om och om igen..) medan jag skrev det här inlägget...

Kelly Clarkson: What doesn't kill you, makes you stronger...
Sant eller inte, låten är i alla fall fruktansvärt bra...

http://www.youtube.com/watch?v=Xn676-fLq7I&ob=av2e

/Berra

Lilja-12
ons, 2012-03-14 - 11:44

Ditt resonemang om Låtsas-Bubbla och Ansvar!

Tycker om ditt sätt att utmana tankegångar.

Tryckte fram låten oxå!

Riktigt, RIKTIGT bra!En feel-good-låt så det smäller om det!

TACK!

/Kram, Lilja

Framtidsdrömmar
ons, 2012-03-14 - 14:03

Det är så tungt att bära att bli anklagad för att vara den som gör att den andre dricker. Man rannsakar sig själv hela tiden och tror att allt är ens fel..

Berra
sön, 2012-03-18 - 03:52

Ja det har prelexis blivit Söndag, och jag sitter här halvtre på natten och knattrar lite vid tangentbordet.

Min bästa kompis satte sig på cykeln för en halvtimme sedan och begav sig hemåt...
Vi har haft en karlkväll i vardagsrummet, halva familjen är bortresta och dottern låste in sig i sitt rum hela kvällen (fredligt).

Jag borde ha varit full nu, om det varit för tre och ett halvt år sedan, men icke...
Det bjöds på kaffe och senare lite bira, han fick pilsner och jag sölade i mig två pavvor alkoholfritt, jag är en fruktansvärd värd, frågade först efter ca 3 timmar OM han ville ha något att dricka, hade det varit förr så borde jag väl varit inne på min fjärde femte vid åttarycket då han kom.

Livet förändras, och man kan förändras med det, inget är hugget i sten längre...
Och...jag mår bra av det, det trodde jag ALDRIG tidigare, alkoholen var given för att kunna umgås.
Och det har blivit betydligt lugnare också, ingen hets över någonting.
Jag känner ro över att ha landat inom mig själv också, inte lika hyperaktiv och stressad..

Nykterheten har skapat en inre frid, fred med mina känslor, mina uppror mot mig själv.
Fjolligt glad över att leta efter alla vårtecken, såsom tussilago och snödroppar,
längtar ut till stugan, havet och naturen, vill ha sommar NU!

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, har skaffat ett premiumkonto på Spotify,
och jag bara vräker bland all ny musik, som en unge i en godisbutik...
Musiken hjälper mig otroligt mycket, drömmer mig bort i en annan sorts fantasi,
bygger upp egen sorts musikvideo runt låten, och låter fantasin flöda fritt...
Ett väldigt bra sätt att få flyta bort ifrån alkotvånget, rekommenderas livligt.

Har egentligen inte så mycket ångestladdat att förmedla för tillfället,
mitt liv rullar på i hygglig lunk på ett fridsamt sätt..
Jobbet suger feta åsneballar som vanligt, men jag har på något sätt låst in mig i en känslomässig bur och låter inte mina kollegor komma åt mig alls längre....
Det är inte det optimala arbetsklimatet, men det funkar för mig i detta nu,
och då måste det få göra det oavsett vad som händer runtomkring mig.

Är inte trevlig men inte heller direkt otrevlig, svarar mekanisk på frågor utan känslomässiga utfall.
De får inga vibbar av mig alls, jag bryr mig inte vad som händer i deras liv,
och de får ingen information om mitt, ett respektfullt avstånd till det mesta...
Mitt liv börjar klockan fem på vardagar, och varar hela helgen...
Jag delger dem inte om vad som ger mig näring i mitt liv,
på sådant sätt öppnar jag mig heller inte för sårbara och påträngbara elakheter..

Jag vet att jag gör ett bra jobb, men på min firma pratar man alltid i plural om någon har gjort något bra jobb, såsom "vad bra jobb VI har gjort".
Om någon gjort bort sig på något sätt som kan ses som negativt, så pratar vi i singular,
man vill alltid utse EN syndabock för allting, aldrig en grupp..
Så länge detta bete'ende fortskrider så är de inte mina vänner, man jagar bara positiva omdömen och håller sig nära sådana områden och diskussioner, naturligtvis beroende på att de knappas ges längre.
Om någon har felat så fryser man ut den, och snackar skit om honom/henne, och brer dessutom på med lite osanningar om hur de har det privat helt utan verklighetsanknytning.

Jag kan ta ett exempel, i tordags hade jag lagt ner tid på att reparera en trasig apparat,
ett ganska så komplext fel som tog en hel dag i anspråk med felsökning osv..
När den skulle sättes igång igen på sena eftermiddagen så förblev den helt död,
och jag fick boka en serviceman.

Redan i Fredags morse utanför omklädningsrummet så mötte jag en av de tjejer som jag normalt sett hyser bäst tilltro till, jämfört med de andra..

-"Tjena Berra, hörde att du hade fuckat upp det...igen"

Ringer de varandra på kvällarna också, tänkte jag, jag hann tamejifan knappt in på arbetsplatsen ens.
Det visade sig att det felet INTE hade att göra med min reparation att göra,
utan var en ren tillfällighet och ett NYTT fel, men man var snabb på att döma ut någon skyldig.
Hon sjönk fort i min credbank, och jag kan bara tänka mig vad hon INTE berättade för mig vad de andra hade hunnit säga till henne, jag slår säkert små barn också...och stryper katter..?

Hela världen är fylld av elakheter och hat, inbördes tävlan och avund..
Känns bra att jag har en underbar familj och fina vänner på min privata tid,
annars hade jag nog inte orkat med allt...

Men mycket också tack till mig själv, som inte längre sjunker ner i i källaren emontionellt med att fortsätta hälla i mig en berusande dryck och helt tappat omdömet..
Vem vet..det kunde ha blivit en ny bloody monday..

Eller så är jag fortfarande bara en väldigt känslig natur, i en felaktig kropp..
Kan inte leva upp till mina och andras förväntade mansideal, men vägrar döva smärtan längre..
Jag försöker vara en snäll person, men alla verkar reta sig på det..

En dag till, innan jag måste hålla andan i fem dagar till..

/Berra

mulletant
sön, 2012-03-18 - 04:40

det nog väldigt mycket mera värt att trivas med sin familj och sina vänner än på sitt jobb. Det är ändå trist att läsa om stilen på din arbetsplats men jag har förstått att det är ditt val att stanna där och vänta på nån slags "utdelning" när ni "går i mål"???
Det viktigaste av allt är väl att man trivs med sig själv - jag sätter inte ens ett frågetecken efter... Det är fantastiskt hur du tagit tag i ditt liv och tar hand om dig och din familj. Och du vet ju hur mycket du betyder för många här på forumet.

Ha en härlig fortsättning på söndagen! / mt

PiL
mån, 2012-03-19 - 11:43

Mulletant sammanfattar även min syn på saken bra.

För egen är jag där du en gång började Berra, åtta veckor. För åtta veckor sedan lät det fullständigt otroligt och orimligt, hur kan man vara utan alkohol SÅ länge? Men det gick tydligen och känns till och med bra! Och det har verkligen vänt på senare tid, om det är mitt "fuskande" med Naltrexon eller inte må vara osagt, men även av mindre intresse då jag trots allt lyckats hålla mig från alkoholen.

Vidare vet jag inte om det är självbedrägeri på hög nivå eller om jag tycker det på riktigt, men jag är verkligen inte sugen på alkohol heller. Var på gigantisk tillställning i helgen, såväl till antalet gäster som alkoholkonsumtion och det var förhållandevis lätt att hålla sig nykter.

Tänk om man redan är omprogrammerad..?

Berra
mån, 2012-03-19 - 15:29

Det brukar inte vara alkoholen i sin vätskeform man längtar till...
Utan mera situationen man befinner sig i,
miljön och "läget" som gör att man känner en längtan till en för oss trygg situation, med ett glas i handen.

Eller som svenskan sade om sin danske man, han tar inga beslut utan sin öl i handen..
Eller vi diskuterar detta över en öl...

Om man inte kan ta ett beslut utan att vara påverkad av alkoholen.
Så är det inte alkoholens fel, utan hur man har associerat den.

Vin till middagen, öl till after-work, snaps till sillen osv..
Om man inte kan äta sill utan snaps, ska man då också strunta i midsommar..?
Självklart inte, men man kan tänka i nya banor...

/Berra

Berra
mån, 2012-03-26 - 00:45

...som både började och slutade med stor passion för det verkliga livet, utan flykt från mitt normala liv...

Har hunnit med så mycket, och livet känns så innehållsrikt, det har varit full fart från det man vaknade tills dess man gick och lade sig alldeles för sent som vanligt...
Vi håller på och bygger om här hemma, och det värker i snart vartenda lem jag har i kroppen.
Jo jag rätt otränad, det medges, man anpassar sig efter de dagliga fysiska påfrestningarna i långa loppet, och när det sedan krävs lite mer, så känns det lååång tid efter...

Men det blir bra, och nu börjar vi få upp grejorna på väggarna igen, mycket skruvande och en del skärsår...
Den här gången har jag vägrat jobba utan att frugan är med, så hon får den rätta känslan över hur pass mycket jobb det egentligen innebär, och jobbar inte hon, jobbar inte jag...
När hon var borta förra helgen på konferens gjorde jag ingen på ombyggnationen, det kändes mest rättvist...

Men det hon kom hem med var en väldigt massa problem hon såg med sina kolleggor när de hade druckigt,
de blev korttänkta snarstuckna och allmänt larvig...
Hon har ju själv också dragit ner på sitt drickande pga av min nykterhet, så hon "ser" saker nu hon inte tänkte på tidigare, och hon motiverar sitt lägre alkoholintag med mina nya livsnoviser som jag har praktisk tagit lärdom om, man behöver inte alltid dricka, och inte lika mycket som man brukar.

Många av hennes kollegor hade betett sig så illa åt att två av dem under veckan har sagt upp sig,
som en konsekvens av sitt och andras beteende under resan...
VD'n hade väl i andra formuleringar sagt att detta blev nog den sista årliga konferensresan,
för folk blir ju inte kloka när de dricker.
Gammalt groll kommer upp till ytan och ventlileras på ett eller annat ofördelaktigt sätt.
OK, det var väl inte bra redan innan, men resan förbättrade det inte, och alkoholen satte det på sin spets...

Jag orkade knappt ens lyssna på allt, de hade sina klassiska fylleinslag, men det som förvånade mig är att det är ju för fasen vuxna människor, inga tonåringars första fylla längre...
Det påminner nog allt för mycket om mitt egna f.d beteende när jag drack.
Och det är ingenting jag längre orka älta, det är en historik jag inte är speciellt stolt över,
men det finns där bakom mig och jag har accepterat att det hör till min historia..
Men det var då, och nu är nu, och jag kan förändra den historia jag skapar just nu..

Väntar på att dottern ska messa om att bli hämtad inne i stan på en studentskiva som det haglar om runt den här tiden på året, men nu måste jag snart ge mig...
Det är en ny arbetsvecka med början imorgon, och jag borde ge den en chans...oups där kom det ett SMS, och vi kom överens om att hämta henne halvtvå, i säng mellan svala lakan kl 2 då.

Inte optimala förutsättningar för morgondagen, men det kunde ju ha varit värre,
man kunde ju har varit bakis också, haha, så j.vla dumt det har varit ..också..

Allt är inte bra, men bättre...

Tjing alla!

/Berra