Hej alla.
Jag har länge funderat på att skriva här, men har nog inte riktigt vågat eftersom det är svårt att erkänna för sig själv att man har problem.
Jag har nog alltid haft ett riskbruk men den senaste tiden har det börjat spåra ur. Jag fick min första blackout för några månader sedan och mådde så fruktansvärt dåligt. Efter det tänkte jag att jag skulle skärpa mig, men det har bara fortsatt. Minnesluckor, otrohet, bråk.
Jag fick en minneslucka en helt vanlig kväll när jag umgicks med min bror, och det kommer jag nog aldrig förlåta mig själv för. Efter det började jag föra anteckningar för att dricka mindre, men ändå sitter jag här med fruktansvärd ångest efter att ha bråkat och skrikit på någon som jag håller kär.
Jag skäms så otroligt mycket och jag kan inte leva såhär. Jag känner inget sug efter alkohol, och många gånger kan jag hantera det. Men de gånger jag inte kan det är inte värt det. Usch, jag känner mig så liten.
Nu måste jag förändra mitt liv. Dela gärna med er om era tankar och känslor.