Hej, jag har precis loggat in här så har ingen erfarenhet av detta forum. Men jag skulle behöva lite råd och tips.

Min mamma har druckit i minst 22 år till och från. Det har slutat med att man blivit av med jobb och idag inte hr några direkta vänner .
Men hon har/hade mig. Jag har varit en mamma för min mamma i 22 år aldrig tvärtom .
Alltid räddat upp alla situationer ,alltid kunnat ringa vilken tid som helt för att gråta tycka synd om sig själv.
Alltid bara hon.
Men till saken -
Hon fick ett krampanfall för 2 månader sedan och doktor tror att de är abstinensen som var så stark. Hon har hållt på 24 timmar om dygnet i ex antal dagar i streck .
Men sena här dagen var hon hos mig. Skalade potatis med med son och detta anfall blev. Jag har 4 barn från ålder 8-0 år . Jag fick ringa ambulans försöka göra så hon ej skadar sig och så självklart följa med till akuten.

Men efter varit inlagd i 2 dagar så får hon komma hem , åkte då till mig. ( har dock eget boende)
Men på natten var vi tvungna att åka in igen då hon hade smärtor. (Sepsis)
Hon fick bli inlagd igen i 2 veckor för den sjukdomen som uppkom på av skita vertyg!
Men hon sluta då att dricka under dom här 2 månaderna och var både stolt och duktig. Vi hade en jättebra relation och vi umgicks massor.
Men en kväll börja hon dricka igen.
Och jag är livrädd att detta ska hända igen ,(kramper ) eller vad som helst. Så jag blev rädd och besviken.
Så tyvärr ringde jag upp och sa att jag kan tyvärr inte ha kontakt med dig när du valt alkoholen igen . Mina barn kan inte utsättas på för detta igen. (Min son som såg detta blev livrädd)
Men jag har sån ångest. Det är ju som att lämna mitt barn och min mamma har alltid sagt tur jag iaf har dig för annars hade jag inte levt .
Jag älskar min mamma men jag orkar inte, men jag vill ha min mamma kvar.

Har jag gjort fel , borde jag gjort på något annat sätt. Snälla hjälp en ångerfull människa.

Hej,
Du har kämpat för din mamma och tagit stort ansvar som egentligen är hennes eget. Jag tycker du gör helt rätt att kräva att hon är nykter om hon ska umgås med dig och dina barn och att annars inte ha kontakt. Att skydda dina egna barn är viktigast. Ta hand om dig! Och bra att du skriver. Här finns mycket att läsa och lära om beroende och medberoende.

Hej bambi123!

Jag har läst hur du har det och känner igen hur det är att ha en mamma som inte fungerar normalt, min hade bipolär sjukdom och var ofta djup nedstämd på grund av sin sjukdom (manodepressiv) sedan jag var väl en sex år när hon första gången drabbades av psykos och fick åka till en låst psykiatrisk avdelning och få mediciner utprovade som fungerade si så där. Men hon var under min uppväxttid inte någon helt fungerande mor om man så säger.
Hon gjorde dock så gott hon kunde, men låg ofta mest och grät vilket var mycket tärande på mig psykiskt som barn och ungdom.

Hon brukade väl ofta de sita åren säga till mig stanna hemma så länge jag lever och det gjorde jag, men det var inte bra för mig, jag fastnade på något sätt i min utveckling. Farsan var även han trogen och var på plats så länge hon levde ända tills hon avled av ålderskrämpor. Min far brukade säga - att har man levt tillsammans i goda tider så lämnar man inte en människa bara för att den kanske har blivit sjuk.

Men nog tärde det även psykiskt på honom, det var väl därför han så lätt frustrerat vrålade rakt ut och gapade och skrek så ofta som han gjorde för till synes minsta småsak. Det är inte lätt att leva ihop med psykiskt sjuka människor. Tror för övrigt inte att någon människa blir missbrukare om det inte finns en hel del psykiska problem i grunden som måste lösas med psykoterapi och kanske mediciner av olika slag.

Men din mamma har ju ett missbruk, och då måste hon försöka att ta tag i sitt missbruk på riktigt och försöka att göra sitt bästa för ta emot den vård som går att få och att kanske få mediciner mot ångest, eller vad det nu är hennes underliggande problem är. Men det är inte meningen att du och dina barn ska behöva att psykiskt lida i av vad det verkar vara, en ständig negativ stress och press, vilket är rent hälsovådlig på sikt faktiskt.

Så du får nog försöka att vänligt men bestämt försöka att se till att hon om hon inte redan är inom en psykiatrisk vård försöka att få med henne in på en lämplig behandling och en psykiatrisk utredning. Är det alkohol som är hennes drog så finns det ju antabus vilket gör att hon inte kan missbruka av rädsla för de effekter som denna medicinering ger.

Men det är då viktigt att det är någon från exempelvis hemsjukvård som kommer hem till henne och ser till att hon verkligen tar tabletten ifråga. Sedan behöver hon säkert både lugnande medicin och sömnmedicin av den art läkare anser vara lämpliga. Hoppas ni kan få din mamma till rätt vård så att ni kan få en någorlunda vettig relation.

Kämpa på!

Har försökt i så många år att få en till en behandling. Hon har campar(inte blir sugen på alkhol) men hon slutar ta de. Och ångest och lugnande har hon som hon tar.
Hade starkare tabletter men tog dom inte när hon fick ta dom själv.
Hon vill absolut inte bli inlåst och få den gjälp hon behöver. Hon klara det själv säger hon.

Jag har sagt att jag inte ens kan ha kontakt under tiden hon inte dricker. För hon dricker ordentligt i några dagar för att sedan komma hem till
Mig och bo i några dagar (nykter) för att sedan åka hem och köra stenhårt.

Gör jag fel att avstå helt? Ska jag ha kontakt med henne när hon är nykter.

Dessa kramper kom ju när hon var nykter

Förvirrad och ledsen

Jag önska man kunde göra mer. Rädda upp jag vill inte hitta henne död av detta.

Hon har redan försökt 1 gång med tabletter och alkohol. Hade inte jag kommit hade hon 5 minuter senare varit död.

@bambi123
Jag tycker det är helt rätt av dig lyssna på dig själv och ta avstånd.
Att skydda dig själv och dina barn.
Håller med Kennie i att du har tagit för mycket ansvar och för länge i hopp om att hjälpa din mamma.
Det är klart man vill göra allt för de man älskar men det går inte att ta ansvar för någon annans liv.
Man får hoppas att görs orosanmälningar och att sjukvården tar det på allvar.
Det är förtvivlat att se en anhörig lida på det sättet.
Bra att du hittat hit och hoppas att du fortsätter skriva.

Oj vilken kämpe du är och har varit genom livet. Starkt jobbat. Det är inte kul att vara förälder till sin egen förälder, det ska ingen behöva vara.
Du kan kräva preis vad du vill utan att få dåligt samvete, du vill att när ni ses ska hon vara helt nykter och med dina barn, du skyddar dem såklart ännu mer om de får uppleva mormor nykter. Tycker du ska ha nolltolerans på det!
Tack för att du delar med dig och nu blev min story väldigt grå i jämförelse med din, hoppas ändå att kunna stötta dig (utan att dra min story).
Heja dig! Fokuser på vad som blir bäst för dig så får hon snällt försöka att följa det, är hon med i AA? Behandlingshem?

Hej@bambi123!
Såg att jag blev lite för snacksalig i din tråd och ber om ursäkt för detta. Hoppas ändå att din mamma lyckas komma till rättta med sitt drickande på en nivå så att hon får vara frisk och må bra. Jag skriver lätt alldeles för mycket och ska försöka att lägga band på mig fortsättningsvis. Vet dock att det är svårt det här med relationer, föräldrar och att överkonsumtion av alkohol då inte direkt gör saker enklare liksom, ha en fin kväll.
Sköt om dig!

@Snödroppen j
Har verkligen vänt och vridit på mitt liv i så många år. Nu har man 4 barn och jag kan inte låta dom få uppleva detta. Samtidigt älskar dom sin mormor och hon har alltid varit med oss.
Hon betyder så mycket för barnen.
Jag kan inte berätta för dom att vi kommer inte träffa mormor något mer. Dom skulle bli så sårade.

Hon vet att hon har ett problem men hon har själv givit upp . Hon vill dö och gärna nu. Hon skulle mer en gärna få dödshjälp. För hon har inget liv att leva för.
Ändå har hon två döttrar och 6 barnbarn som avgudar henne.

Prata med henne idag då jag var tvungen att ge henne sina mediciner (smärtlindring pga sjukdom) men hon var påverkad och ville inte att jg skulle ge dom ”hon behövde dom inte”
Det gjorde mig så ledsen, jag vet att hon verkligen behövde är dessa för hon har så ont . Men då slog de mig hur mycket dricka hon måste konsumera. Just för att den smärtan ska kunna tas bort.

Är bara så förvirrad och tom.
Jag känner mig så maktlös och otrolig dum .
Hur fan kan jag bara ge upp henne, hur kan jag göra så hon inte har någon, hur kan jag ta bort de hon älskar mest, gör henne ensam.
Inte rädda henne i alla situationer.
Dessa tankar går runt,
Jag vill ha tillbaka min mamma 😞 där är jag idag :(

@bambi123
Hej. Du ÄR mamma och ÄR mamma till din mamma. Så jobbigt och ledsamt, frustrerande det måste vara ...
Det du kan göra är att bestämma vad dina barn ska vara i, t ex säga att "mina barn mår bäst av att ha en nykter mormor då ni umgås", att inte säga så mycket mera. Gällande beroende så kan du ju berätta vad som finns, men du kan ju inte tvinga henne dit.
KRAM!

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/