PS. Jag har bantat från och till i 40 år. Så lite kroniskt är det allt. Skillnaden nu är att jag gör det för hälsans skull, för att mina knän ska hålla många år till. Och att jag är trött på att köpa nya kläder i större storlekar hela tiden 😖

Usch @andrahalvlek det låter faktiskt trist- banta till och från i 40 år alltså. Om du är frisk i övrigt så kommer det såklart att gå bra denna gång- du vet ju hur man håller i, håller ut, the works.
Jag har en vän som pendlat upp och ner hela vuxna livet. Kruxet för henne är att det tar evigheter att gå ner- men sen går hon UPP i rekordfart. Nu har hon fått diabetes-varning och står i kö för att börja med dessa sprutor med semaglutid. (Eller ”carola-metoden” som nån sa..)
Det ska bli spännande att följa henne. Jag tror att vi biologiskt har olika benägenhet att gå upp i vikt- men den stora skillnaden är tillgängligheten på mat och socker. På savannen hade vi knappast kylskåp med snacks och dygnet runt-öppna butiker.
Det är rätt så tufft att leva sitt liv i dagens samhälle både sett till kroppen och själen.
Men vi kämpar på! Kram 😍

@Se klart Åh, fy. Det är min mardröm att drabbas av diabetes. Min mamma har fått det och tar insulinsprutor. Men äter glatt choklad ändå. ”Lite får man unna sig”. Suck.

För mig är det med socker som med alkohol - allt blir mycket lättare om jag avstår helt. Jag vill verkligen göra allt som står i min makt för att ha en hyfsat aktiv ålderdom. Och visst har vi olika benägenhet att lägga på oss, också det är ärftligt.

Jag frågade en gång min äldsta dotter hur hon har påverkats av mitt ständiga bantande. Man har ju hört att flickor får ätstörning av mammornas beteende. Hon svarade så klokt: ”Jag tänker att du är tapper och aldrig ger upp, och det är en bra egenskap. Att helt slut bry sig är värre.”

Och det hon nog också har lärt sig av sin mammas kämpande är att inte låta den egna vikten skena. Hon är verkligen inte pinnsmal, men om hon går upp lite för mycket så skärper hon sig med maten igen. Hon har ett spann som hon vill ligga inom. Och det är bästa sättet - inte att vänta tills man har 30+ kilon att gå ner.

Jag läste någonstans att det är i princip omöjligt att gå ner i vikt under klimakteriet. Fettcellerna förökar sig och förstorar sig till och med om de känner sig hotade, eftersom fettreserverna gör att vi klarar av klimakteriet bättre.

Jag har precis börjat uppleva att jag fryser, vilket har varit ovanligt de senaste tio åren. Och det är över två år sedan jag hade mens, så kanske har jag kommit helskinnad ut på andra sidan! 🥳🥳🥳 Så det är kanske därför det funkar just nu. Jag ska inte ropa hej och jinxa, sakta i backarna, men just nu väljer jag att vara stolt och nöjd med resultatet!

Kram 🐘

Nja, det är inte omöjligt att gå ner i vikt i klimakteriet men forskarna (huvudsakligen män) menar att ca 0,5 kg är naturligt att gå upp på grund av lägre ämnesomsättning mm.
Vi empiriker (kvinnor!) vet däremot att det är svårare- men något vi inte tänker på är att vi blir långsammare och mindre aktiva när barnen flyttar hemifrån, etc. Så många som tänker att de lever som ”förr”, gör inte riktigt det.
Forskning kring klimakteriet är eftersatt eftersom det enbart rör kvinnor. Hela vårt samhälle bygger på en ”jämn kurva” (vi har samma arbetstider varje dag) medan kvinnors biologi är cyklisk och jag tycker inte man ska bygga om hela samhället utifrån hormonella nivåer men man bör möjligen se till att forskningen är relevant och att det skulle kunna finnas en procents marginal under vissa tider i livet.
Däremot är det sant att vi inte ska var för smala när vi går in i post-klimakteriet. Lite fett skyddar mot benskörhet och sjukdom. När man blir riktigt gammal är det rent farligt att gå ner för mkt i vikt. Så tex fasta och liknande är inget som 80+ ska hålla på med.
Bla bla bla från ovetenskapliga rummet! Och godnatt 😴

@Se klart Tack för att du delar med dig av din kunskap ❤️ Jag delar din åsikt att det forskas för lite på kvinnor generellt, och att okunskapen både inom vården och i allmänhet är för dålig. Just klimakteriet, eller snarare förklimakteriet, kom som en kalldusch för mig. Eller varmdusch snarare 🤣

Kram 🐘

@Andrahalvlek 😂 haha för ledstjärna! Men ok, jag är stolt och fortfarande förvånad. Trodde också att det var omöjligt, men min nya vikt landade på 6 kg under gränsen för övervikt! En vikt som jag inte har haft på tjugo år och inte alls satte upp som mål. Och det har hållit nu i ett år! Gick ju upp ett kilo när jag var förkyld o åt glass men tog genast tag i det och är nu nere igen. Som sagt, det är det stenhårda beslutet som gäller. Utan undantag. Hejar så himla mkt på dig, @Andrahalvlek, du är så bra på gång!

@Andrahalvlek Jag har nog inget pannben alls när det gäller att banta. Ett av mina värsta minnen var en vecka då jag fastade på 70 talet… Jag skulle aldrig klara att gå ner i vikt antagligen. Mitt trick har varit att ha en deadline vid 58kg. När jag kommer dit måste jag dra ner på något ett tag. Men då handlar det om 1-2 kg vilket väl är precis vad jag klarar av i späkning…
På det viset har jag lyckats hålla mig till 55-58 kilo hela livet.
Många, som min man, som gått ner många kilo gick sen upp i en väldig fart. Precis som du skriver.
Men kanske kan du stävja det på mitt sätt?
Har tyvärr inte lyckats övertyga honom..😁

@Amanda L Och det är helt rätt taktik! Ha en övre gräns och sen hålla den.

Skulle jag gå ner till samma vikt som jag hade i 20-årsåldern så hade jag behövt minska ytterligare 40 kg. Och då har jag redan gått ner 8-9 kg. Det är ett omöjligt mål.

Allt spårade för mig när jag blev gravid och sen har alla år med sjukskrivningar satt sina spår också. Jag äter ingenting när jag är deprimerad, rasar ett tiotal kilo på några veckor, och sen börjar jag äta igen - mycket mackor och sötsaker. Ofrivillig jojo-bantning, min ämnesomsättning är fucked up.

Nu tänker jag mer att varje kilo minus är bra för mina knän och minskar risken för att få diabetes. Punkt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det är ett väldigt bra mål! Många jag känner som har övervikt har också problem med knäna… menade inte att du ska gå ner 40 kilo!
Lycka till med ditt nuvarande mål!❤️👍❤️

Åkte till äldsta dottern i helgen och lämnade lillprinsen hos barnens pappa. Första gången, kändes nästan som att lämna bort sitt barn. Det gick bra, och jag hade inte trott något annat.

Det var mysigt att hänga med dottern lite på tu man hand 🥰 Uppdatera varandra på jobbliv och privatliv och prata julplaner. Lite julshopping blev det också.

När jag kom hem åkte jag hem till yngsta dottern och julpyntade. I fjol införde jag en ny tradition där hon får fyra paket - ett att öppna varje advent. I år sammanfaller fjärde advent med julafton så vi tjuvstartade idag.

Hon får olika julkläder i paketen. Och en chokladkalender fick hon också. Plus att hon köpt en själv, så nu har hon två. Min yngsta dotter är den största julälskare jag känner och man kan inte låta bli att smittas av hennes glädje ❤️

Imorgon är jag ledig. Lillprinsen ska till frissan, och sen ska jag laga matlådor. Kanske julpynta lite.

Livet rullar på. Onsdagens förhandling finns i bakhuvudet, men jag känner ett lugn i att allt blir som det blir och går som det går. Jag har gjort vad jag kan göra.

Kram 🐘

Så bra att du har lugnet @andrahalvlek
Låter mysigt med julpynt, är inte riktigt där än. Känns som om livet pågår på det bra sättet, och jobbet får komma efter det. Rätt ordning! Kram 🥰

Jaaaaaaa, min chef ringde i förmiddags. Min kollega, som fyller 64 år i januari, har tackat ja till en avgångslösning så jag får ta över hans schema med 12 veckor dagtid och 6 veckor kvällstid rullande. Hurra!!!!

Kvällspassen är långa och man jobbar varannan helg, men det får gå. Jag får ju fortsätta jobba med det jag älskar 😍

Min chef bad om ursäkt för att allt har dragit ut på tiden, så nu är vi hyfsat på god fot med varandra igen. Jag hoppas att han har lärt sig något av detta. Han lär aldrig glömma mig.

Just nu njuter jag av att slippa fundera över framtiden. Hunddagis får vänta. Jag ska bara jobba på och trivas i min jobbvardag. Ska börja åka till kontoret några dagar per vecka. Behöver tjöta med mina kollegor.

Kram 🐘