Träffade min sambo för snart ett ett och ett halvt år sedan i en ny stad med nya möjligheter och hon är verkligen underbar men nu håller jag på förlora henne och allt jag hunnit bygga upp under vår tid ihop. Jag har alltid vart en orolig själ i kroppen och även en tänkare av stora mått men aldrig haft något större beroende eller kärlek för alkohol. Men förra hösten så började jag en yrkesutbildning i en stad 80 mil från den vi bor i nu. Och även om utbildningen gick bra och jag nu fått jobb inom det yrket så var priset högt, jag kan ej skylla på någon annan än mig själv dock. Men väl där i den nya staden så kände jag mig så ensam och var även en stor sorg i mig att flytta dit som nykär och ha ett förhållande på distans. Så i princip varje dag efter utbildningen så följde jag med en klasskamrat in på bolaget och snart blev det en dålig vana och även en vän i ensamheten att självömka och dricka. Det gick även ut på min sambo då många bråk uppstod av den anledningen, men hon visste inte då att jag drack så ofta. Sen när jag flyttade hem igen så har det fortsatt och jag kan ha uppehåll ibland på nån vecka men sen så trillar jag dit igen, oftast när vi är ifrån varandra, jag tappar allt då och känner mig otrygg som ett barn och gör då det dumma valet att dricka igen, fast jag vet att jag inte mår bra då jag gör det och det påverkar vårt förhållande också. Ikväll så kände hon att jag luktade alkohol, vilket hon iofs känt för och påpekat, men då har jag nekat, men ikväll erkände jag och då bad hon få se mitt kontoutdrag och fick då se att jag i princip druckit hela förhållandet, jag skäms så mycket för jag älskar verkligen henne men jag kan inte förklara varför jag dricker fast de få ggr tidigare hon kommit på mig så har jag sagt och tänkt söka hjälp, men det blir aldrig av. Skjuter allt jag tycker är jobbigt famför mig oavsett om d före gäller söka hjälp för mitt beroende eller boka tid hos tandläkaren. Har svårt att gå på möten också då jag skäms. dock så är det som en stor lättnad nu när alla kort ligger på bordet, men vill inte förlora henne och heller inte allt annat jag byggt upp, hon har verkligen stöttat mig i så mycket och endå så går jag och sviker henne och är orolig om jag skulle klara sluta utan henne.

@Nissee Låter tufft men väldigt bra att korten fått komma fram på bordet. Nu gäller det att jobba utifrån det. Olika sätt fungerar för olika människor. Det finns de som söker upp 12-stegs program. Andra som tar hjälp av vården, då kan man börja med att gå till vårdcentralen. Jag fick rådet att börja med att vara nykter i tre månader, läsa och skriva varje dag på detta forumet. Läsa på om hur beroende fungerar, om hur kroppen och hjärnan påverkas av alkohol och att träna några gånger i veckan. Det fungerar för mig. Forumet har hjälpt mig otroligt mycket. Skriv om det du känner och du kommer få stöttning. Du är inte ensam! Kram

@Nissee Det viktigaste är nog att vara ärlig. Jag har druckit I princip varje dag i fem år. Det är först nu som jag har insett att jag skadar mest när jag ljuger, än när jag är ärlig med att jag har druckit. Idag är jag inne på min 4e nyktra dag. Jag har berättat för alla vuxna i min familj för några månader sedan och nu stöttar de mig till max.

Tänk på vad du har,hur det känns i kroppen och hjärnan de dagar du inte dricker jämfört med de dagar du gör det. Klarar jag så klarar du.

@Himmelellerhelvette
@ISE

Tack för en era fina tankar och svar🙏
Jag tycker det är så svårt för jag kan inte förklara för mig själv eller min sambo varför det blir så här😥 Köper att hon inte tycker att jag har ett val, det gör jag verkligen men jag tänker aldrig så utan jag handlar bara utan att tt tänka på konsekvenserna, det är så patetiskt att jag skäms livet av mig. Jag väljer något jag varken tycker är gott eller mår bra av och riskerar det jag älskar mest, och jag vet inte varför, förutom att jag har blivit en alkoholit, jag skulle aldrig välja det före hon men endå så gör jag det, det får mig att känna mig mer patetiskt och svag när hon frågar mig varför jag gör så fast jag vet konsekvenserna, jag har inget svar, förutom att jag är en loser och alkoholist.🥺

@Nissee
Hej.
Jag kommer från "andra sidan" och hittade ditt inlägg genom att trycka på "de senaste kommentarerna" på forumet.

Önskar inflika med en sak ...
Det drog liksom en knut i magen på mig då jag läser att du skriver att du "är en loser". 😔
Att du dragit som iväg med alkohol gör inte dig till en dålig människa tänker jag, kanske jag dock läser in för mycket i din text ... Men jag tolkade det hela så - att du tycker så om dig själv.

Du verkar ha kommit fram till att den vägen du är på nu inte är bra för dig eller er för att det ska funka.
Allt gott.

Kram. 💜

@Nissee Du är inte ensam. Vi handlar, dricker, fast vi vet att det är dåligt. Dåligt för kroppen, själen och för våra nära. Fast vi inte vill.

Du har tagit ett jättesteg genom att aktivt söka dig hit och sträcka ut en hand. Du är inte ensam. Flera av oss har kämpat i flera år, andra bestämmer sig och klarar det direkt.

Läs runt i forumet, finns många tips på strategier, litteratur, Youtubeklipp och ställen att söka vård. Ni kanske kan läsa tillsammans, så hon förstår, vi vill inte förlora våra kära, men det är satans skit alkohol.
Jag är på dag 4.

@Nissee Detta med varför. Pratade med en som varit alkoholfri i ca 10 år när jag bestämde mig för att korka igen. Minns att även jag i början letade svar på -Varför? Han sa då till mig det finns ingen så inte mycket att leta efter. Benägen att hålla med idag. Det blev bara så när man drack för mycket för länge. Då blir man beroende helt enkelt.

Idag tänker jag ifs allt oftare när jag ser folk dricka att de inte lärt sig hantera sina känslor. De måste ha för att bli lugna, våga etc. De är lixom lite handikappade/underutvecklade och bara tar bedövningsmedel istället för att lära sig hantera sig själv och sina relationer. För på riktigt så har man ju gjort massa kul i livet helt utan alkohol så kul kan man ju ha. Våga, äh träningssak. Utsätter man sig för saker blir man modigare och säkrare. Ledsen, ja du. När man dricker blir man rätt överdriven och alkoholen framkallar massa hittepåtankar.

Allt blir lixom bättre som alkoholfri. Bara man ger sig själv lite tid att landa. Att lära sig mer om sig själv är ju konstant bra. Då slipper man vara den som bara måste ha ett glas för att fixa visa situationer. Istället är man fri att agera närsomhelst och varsomhelst.