av bumblebee

bumblebee
lör, 2023-12-23 - 09:36

Igår köpte sambon hem öl, cider och bubbel innan jag slutade jobbet. Han har berättat om hur han vill att vi dricker bubbel på uppesitterkvällen. Det verkar väldigt viktigt att få dricka sig full då. Jag protesterade och sa att jag inte vill dricka mig full, men kan tänka mig dricka lite bubbel. Det känns lönlöst att tjafsa om att han inte ska dricka sig full, det kommer han att göra ändå.

Tröttiz
lör, 2023-12-23 - 10:13

@bumblebee
Ja, det lönar sig inte att tjafsa, och han vet ju vad du tycker om hans drickande. Det väsentliga här är ju att du känner efter hur du vill ha det, och kan vara klokt att ha planer tänker jag. Om han gör/blir på ett visst sätt så gör jag så här. Att du tänker på sådant.

När det gäller drickande så finns det, vad jag erfarit, alltid en anledning. Man har haft jobbigt på jobbet, det är fint väder, dåligt väder, man har ont i ett knä, man har inte druckit på länge så då är man förtjänt att ta en öl ...

Kram.

splintr
sön, 2023-12-24 - 13:26

@bumblebee oj vad jag känner igen mig i allt du skriver. Jag har varit den där sambon med en obehaglig känsla, försökt ställa krav och sätta gränser. Och känt mig som en tjatig övervakare, undrat över om det ändå kanske är jag som överdriver. Du är så klok som vänder dig hit och tar hjälp utifrån så pass ”tidigt” i förloppet. Att få utifrånperspektiv, nån annan som bekräftar ens känsla, hjälper till att lägga fokus där man kan lägga fokus, nämligen på sitt eget mående. Du kan inte göra rätt eller fel när det gäller hans missbruk, du ska inte vara den som ser till att han blir bra. När du försöker göra små saker för att rå om dig själv som att åka iväg för andrum, och han reagerar (eller du är rädd att han ska reagera) med besvikelse, då är det svårt att hålla rätt riktning. Själv har jag två små barn med en missbrukare, och hans sårade känslor och ständiga ”behov” av mitt stöd för att kunna vara en vettig pappa är så utmattande. Absolut, ställ ultimatum om det är det du känner att du vill. Men i min lilla erfarenhet är det enda som har ens i närheten av funkat att bara resa sig och dra, säga att nej, så här kan jag inte ha det. Hör av dig om det ändras. Du är stark!

bumblebee
sön, 2023-12-24 - 21:39

Igår drack sambon faktiskt inte så mycket och hittills idag har han varit nykter. Vi har haft min familj och släkt här fram tills nu. Det har varit jättetrevligt och vi har myst, skrattat och ätit god mat. Men så fort de åkt och jag och sambon blev själv så blev det dålig stämning. Vi hade planerat att ha traditionellt småplock och sedan servera en mer matig varmrätt istället för bara vanlig julmat. Tyvärr så åt sig alla mätt på småplocket och vi hann aldrig med varmrätten. Då säger han att jag antagit att ingen tänkt äta varmrätten och sedan aldrig sagt det till honom. Jag säger att jag misstänkte det, eftersom det brukar dröja innan man orkar äta nåt igen efter småplock och att jag inte visste hur länge folk tänkt stanna och därmed hur mycket vi skulle hinna. Sedan säger han inget mer om det utan vänder sig bara tillbaka till telefonen. Jag går ut med hunden och när jag kommer in igen går jag in i vardagsrummet. Det känns som att det är dålig stämning, och som att vi inte är "klar" med den här diskussionen. Kanske borde jag varit tydligare med att jag inte trodde vi skulle hinna varmrätten, kanske var det svårt att sia om, kanske hade alla stannat längre och vi hunnit äta varmrätten, kanske hade vi hunniy om vi började åt tidigarr, jag vet inte. Det är egentligen inte det det här inlägget handlar om.

Det jag egentligen vill ha sagt är att jag börjar tvivla på hela vår relation. Om det faktiskt är tillräckligt om han tar hjälp för sina alkoholproblem (där jag fortfarande tvivlar på mig själv, och om jag överreagerar nu när han dricker lite mindre). Det kanske inte är tillräckligt, för nu verkar alla problem ha kommit till ytan samtidigt. Vi har svåra kommunikationsproblem med anklagelser, gnäll och tjat, svårt att lyssna och inte gå i försvar. Det är ett problem vi båda skulle behöva jobba på. Men han har även en väldigt negativ livssyn och vi har helt helt olika syn på människor och olika politiska åsikter. Han vill gärna göra saker till mitt ansvar för att själv slippa ta ansvar, och kan skylla på att han varit utbränd, "bara är sån", eller låtsas som om han inte kan för att jag ska göra det. Det är mitt fel att jag inte påmint honom 15 gånger, om han glömt något så har jag "aldrig sagt något", jag är ohjälpsam som inte tar huvudansvar för frågor som rör hans barn, eller "det tar så lång tid när jag lagar mat så därför borde jag slippa". Det är mitt ansvar att "hålla efter min karl" dvs. Påminna honom om att raka sig, duscha, berätta vilka kläder han ska ha och vart hans kläder finns. Det känns många gånger som om hans tonårsson är mognare än vad han är. Och som om jag måste ta ansvar för tre personer istället för en.

Men samtidigt är det något i mig som inte vill lämna. Kanske kärlek, kanske rädsla för hans reaktion, kanske för att det känns som ännu en misslyckad relation. Det finns såklart anledningar till att jag ifrågasötter både denna och tidigare relationer där det så småningom tagit slut, men jag har någon gång bestämt mig att jag skulle göra annorlunda den här gången. Den här gången ska jag inte ge upp, utan jag ska slåss för relationen. Det känns kanske som ett misslyckande och som om jag bryter löftet till mig själv och upprepar mönstret om jag lämnar

bumblebee
sön, 2023-12-24 - 21:43

@splintr Jag känner igen det där med deras ständiga behov av stöd så väl! Han säger ofta att jag "lämnar honom", "överger honom", "hur ska jag klara mig nu?", "jag klarar mig inte utan dig" även när jag bara ska göra något utanför hemmet några timmar. Exempelvis hälsa på vänner eller familj. Han vill ständigt ha mig i närheten och vänder det emot mig om jag vill höra något utan honom för då "vill jag aldrig hitta på något med honom", skriver med andra eller ska åka och träffa nån annan.

bumblebee
ons, 2023-12-27 - 21:01

Nu har vi haft det bra i några dagar, han har hållit sig till bara ett par öl. Men igår hade han tagit två av mina cider plus den vodka och öl som fanns kvar. Sedan fortsatte han med whisky. Idag var vi på bolaget (mitt misstag som föreslog det). Vi köpte öl, cider och bubbel inför nyår. När vi kom hem ca kl 16 började han med maten, och tills nu har han druckit 7 eller 8 st 7.5% stora starköl. Han var märkbart påvkerad efter 4 och började vara spydig och irriterande. Han vet vilka knappar han ska trycka på för att få en reaktion. Jag känner mig dumt som trodde att vi skulle kunna köpa hem alkohol och dricka måttligt och normalt bara för att han druckit lite mindre några dagar. Det känns som en att den stora stenen i bröstet kommit tillbaka. Jag som haft framtidstro och carit lite lugnare några dagar. Nu känns allt slagit i spillror igen

Snödroppen
ons, 2023-12-27 - 21:33

@bumblebee
Jag önskar att jag kunde ge sig råd i hur du kan göra för att stötta honom inatt sluta dricka men det kan jag inte. Det går inte.

Jag förstår att du precis som många av oss om har den erfarenheten pendlar mellan hopp och förtvivlan, det är nedbrytande.

Du lever i ett medberoende, du räknar intag och egentligen är det helt nyttolöst. Det förändrar ingenting.
Det här är ursvårt, man blir ju beroende av att hålla koll och allt som cirkulerar runt den beroende. Man glömmer bort sig själv helt och hållet.
Man behöver någonstans skära igenom all gegga och se verkligheten.
Han klarar sig inte utan dig säger han men han fortsätter förstöra sitt liv och drar med dig i det. Han har dig men klarar sig ändå inte..
Vad behöver du? Inte från honom utan vad behöver du? Kan du ge dig själv något utav det?
Börja bygga upp dig själv och fokusera mer på dina egna behov?

bumblebee
ons, 2023-12-27 - 21:46

Åh @Snödroppen du har så rätt. Rent logiskt så vet jag att det är lönlöst , att jag inte kan göra något och att räkna burkar inte spelar någon roll. Men ändå gör man det.

En tanke bäxer hos mig, om att åka hem till mina föräldrar och sova där inatt. Men jag vet inte vad jag ska säga till min sambo, om han ens vaknar till länge nog för att höra vad jag säger.

Eller gör jag fel om jag gör så? Gud ge mig styrka och visa mig vägen. Trots att han fortsätter såra mig så vill jag inte såra honom, men jag kanske måste sätta mig själv först. Få lite distans och perspektiv. Att få sova borta kanske är drastiskt och dumt, eller precis vad jag behöver.

Tröttiz
ons, 2023-12-27 - 23:44

@bumblebee
Ojoj, jag har också räknat de där burkarna. Länge sedan nu ... Och det där ljudet då burkar öppnades, ptscssh. Usch. "Here we go again" liksom.

Han vet ju vad du tycker om drickande, och någonstans på nyktert huvud hoppas jag att han kan förstå att du drog. Du sätter inte gränser för honom tänker jag, utan du sätter gränser för vad du mäktar med och vad du behöver i en relation. För ditt mående. En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag. Och så länge det inte är sunt, så är det upp till en själv att göra så gott man kan så länge man är ett par, för den med beroende kommer inte att göra det.

Kram, sköt om dig!

Självomhändertagande
tors, 2023-12-28 - 07:12

@bumblebee
Jag kastas tillbaka till ett liv som jag knappt minns. Det första året dracks det på fina restauranger. Med andra. Med nya vänner, hans vänner, då jag bodde i hans hemstad, i ett grannland.
Idag vet jag mycket mer.
Arven som gjort att flera kan dricka. Det är vanliga människor med "fina" titlar. Jag vet inte när de började dricka, men jag vet att flera har allvarliga problem.

Alkoholsim finns överallt.

Du skriver "Men samtidigt är det något i mig som inte vill lämna. Kanske kärlek, kanske rädsla för hans reaktion, kanske för att det känns som ännu en misslyckad relation. Det finns såklart anledningar till att jag ifrågasötter både denna och tidigare relationer där det så småningom tagit slut, men jag har någon gång bestämt mig att jag skulle göra annorlunda den här gången. Den här gången ska jag inte ge upp, utan jag ska slåss för relationen. Det känns kanske som ett misslyckande och som om jag bryter löftet till mig själv och upprepar mönstret om jag lämnar#

Jag tänker. Vad är ett misslyckande för dig?

När jag läser dina inlägg i din tråd och vissa svar så blir jag rörd. Jag vet inte din ålder. Men jag läser inget om barn. Jag ville så starkt ha barn när jag träffade mitt ex. Jag valde honom för att bilda familj. Han lät mig tro att han ville ha barn, senare. Men han ville aldrig ha barn. Och jag fastnade i barnfrågan med honom för när han inte drack så var han den mannen som jag ville vara med. Så jag tänkte att han skulle vilja ha barn senare. Dessutom så indikerade han flera gånger att han kunde tänka sig det.

Han kunde tänka sig att skaffa barn när han blev rik igen. Jag sa att pengar inte spelar någon roll. Jag var och är inte intresserad av ett glamoröst liv. Jag har sett bakom kulisserna dem som lever "glamourösa" liv.

Vad är glamour?

Vad är viktigast i ditt liv?

Vad vill du ha?

Du verkar ha en bra samtalskontakt. Fortsätt med den så länge du behöver. Och har tillgång.

Jag levde i nästan 12 år med mitt alkoholiserande ex. I efterhand har jag förstått att han drack hela tiden. Även när vi bilade i Europa. Han drack inte när vi körde, men han drack så stora mängder så att alkoholen inte kunde ha gått ur kroppen.

Det trodde jag då.

Men då han föll ihop fullständigt packad på en gångbana och fick åka akut till sjukhus utreddes han. Han fick lämna ifrån sig sitt körkort. I den här perioden hade vi kontakt. Han berättade om alkoholen. Och att han drack så mycket så hans promille var ständigt hög.

Jag vet inte, hur det var flera år tidigare, när vi bilade i Europa och jag inte ville köra på Autobahn. Jag minns hur han accelererade enormt. Han hade en mycket fin bil som gärna ville köra på Autobahn.

Jag levde i min bubbla i så många år. Kämpade med att få vara vuxen och samtidigt bli stabil i en sjukdom som jag haft. Kämpade med att serva och se till att han skulle bli framgångsrik igen för att det var då som han skulle sluta dricka och börja träna och ev skulle vi bilda familj.

Men när jag tog mig ur mina mediciner för en bipolaritet så såg jag hur det egentligen såg ut. Han var imponerad över min resa och jag trodde att jag skulle stötta honom att göra en resa själv.

Men han ville fortsätta att dricka och det dröjde flera år innan jag tog hjälp med gränssättningar för att få honom att flytta. Han bodde nämligen på ett hotell, hos mig. Och han skulle kunna tilldelas en medalj i manipulation.

Jag kan inte förstå att jag skriver om mitt yngre jag. Min utveckling avstannade med honom. Jag släckte bränder och fortsatte spela inför andra att vi hade det bra.

Men för mina närmaste berättade jag hur det egentligen stod till. Och då fick jag en ny bästa vän. Hon har också en bipolaritet så vi hade mycket gemensamt.

Men hon har också vuxit upp med alkoholiserade föräldrar. Och hon försökte berätta för mig att jag var medberoende, men hon förstod att jag inte var mottaglig. Det tog nog fyra år innan hon kunde säga som det var. Och jag erkände delar, men inte allt.

Det är mycket tack vare hennes mod som jag förstod. Och jag har kunnat prata med henne om detta i timmar. Jag är så tacksam. Hittade forumet efter att han flyttat ut. Då jag fortfarande skickade pengar till honom och förstod att jag behövde sluta med det.

Alla har vi våra processer. Vi behöver börja där vi är. När vi förstår. Och under tiden vi sätter gränser eller lär oss sätta gränser, så får vi öva. Och det bästa vi kan göra är att öva på att ta hand om oss. Och göra det vi själva mår bra av.

Det gäller alla människor oavsett livssituation.

Vi måste ta hand om oss. Med sunda rutiner. Och gränssättningar.

Och ställa oss frågor som;

Hur vill jag leva mitt liv?

Och vad är jag ok med.

Vill jag serva en partner som sedan dricker och beter sig dåligt, mot mig?

Jag började krama träd under mitt liv som medberoende. Det var fint att läsa om stormens öga.

När det stormar ute så känner jag mig som ett stabilt träd som står på jorden. Jag känner att min mindfulnessträning ger mig det enorma rotnätverket som träden har. Men så har jag övat. I flera år.

Och hade det inte varit för att jag levde med mitt ex så hade jag nog inte heller sökte så många vägar att finna frid.

Jag har provat på mycket. Jag förstod att öva på mindfulness var det bästa jag gjort. Var jag än är så tillämpar jag den träningen. Det har gett mig verktyg att förhålla mig till min omgivning, situationer och oförutsedda händelser. Och förstås till mig själv.

Min kompass i livet.

Önskar dig allt gott på din resa.

Snödroppen
tors, 2023-12-28 - 07:23

@bumblebee
Ja, det låter som en sund och bra idé att åka iväg till dina föräldrar.

Prova, även om det utmanar dig, att sätta dina behov först. Ingen kärlek är värd att gå runt med ångest och sjuklig stress.

Jag tänker att det spelar ingen roll vad du säger till din sambo ärligt talat, han verkar leva i sin egna bubbla med sin "kärlek" alkoholen. I den världen kommer inte precis dina behov först.
Jag tror också att man inte ska sopa undan konsekvenserna av hans drickande, du mår så dåligt av det att du ber till gud om att trycket över bröstet ska släppa.

Var rädd om dig och så bra att du skriver här oavsett om du behöver skriva av dig, få stöd eller inte bara känna dig ensam.
För mig är det och har varit en jättefin hjälp.

bumblebee
tors, 2023-12-28 - 16:29

Idag har jag varit modig och faktiskt satt mig själv först, även om det tog emot. Jag har berättat för båda min föräldrar om min sambos problem, och även om de ville flika in med "vad var det jag sa" så är jag varmt välkommen att bo hos dom.

Jag har även fått hem boken fri från medberoende som @has tipsade om. Den ska jag börja läsa nu.

Igårkväll bar det som om poletten äntligen trillade ner, att så här kan jag faktiskt inte ha det. Stort tack för ert stöd och era råd.

Nu ska jag bara göra en plan för vad jag ska ta med mig, och hur jag ska berätta det för sambon. Sedan flyttar jag ut.

aeromagnus
tors, 2023-12-28 - 17:32

Som alkoholist som jag är så förstår vi inte att vi sårar. När du är tjatig är det bara ett giltigt skäl för han att få dricka. Jag skulle ställa han frågan antingen muntligt eller skriva ned det på en lapp. Varför dricker du alkohol?

Du kan tyvärr inte få honom att sluta om han själv inte vill tyvärr. Tycker du ska lyssna på podden 2fyllon och en sanning. Ta avsnittet med Kay Pollack.
Vi som missbrukar gör det väldigt ofta av en anledning (utom det kemiska beroendet) och det är att vi tycker synd om oss själva, ser oss som offer. Ger oss skäl att dricka.
Se vad han svarar. För gott är det inte för då kan man dricka alkoholfri öl, alkoholfri snaps för den smakar nästan identiskt.
Det här är jättesvårt men var tydlig. Det blir ingen jävla sprit ihop. Ska du leva med mig är du nykter.

Snödroppen
tors, 2023-12-28 - 18:53

@bumblebee
Vilket framsteg!
Får jag skriva att jag blir stolt över dig?
Kanske blir konstigt men så känner jag, vilka steg du tagit.
Fortsätt hålla fokus, till skillnad från @aeromagnus så tycker jag att du just nu lämnar honom åt sidan och fortsätter gå dina steg framåt.
Förlåt @aeromagnus men det är så lätt att falla tillbaka i medberoende och sätta sina behov totalt åt sidan.
Om du känner för att göra det senare när du själv kommit i balans så finns möjligheter.
Det betyder inte att jag inte bryr mig eller kan tänka mig hur överjävligt det är att fastna i ett missbruk utan bara det att det är ju det man ältat ältat ältat och tillslut fastnat i och tappat bort sig själv i.
Jag orkade inte med det dör tillslut.
Massa kärlek och värme och stöttning till dig.

aeromagnus
tors, 2023-12-28 - 20:35

@Snödroppen Det är ingen fara. Mitt inspel är att man inte ska ta skit från den som dricker. Var tydlig, ställa krav annars kommer man som medberoende också gå under. Hur som så hoppas jag att det löser sig för er.

bumblebee
fre, 2023-12-29 - 22:13

Idag berättade jag för sambon att jag ville göra slut och flytta ut. Jag var helt övertygad om min sak när jag kom hem från min promenad, men så ville han förklara sig och ville att jag skulle ge honom en chans. Vi pratade i två timmar: om hur vi är dålig på att kommunicera, hur jag känner att jag för ta ett stort ansvar hemma, hur jag får ta ansvar när han inte kommer ihåg saker, hur hans drickande påverkar mig. Han menade på att jag inte varit tydlig nog med vad jag förväntade mig för förändring och därför skulle det bli ändring nu när han visste. Jag sa att jag inte vill att han dricker på veckorna och inte dricker sig full varenda helg. Han tyckte att det skulle vara annorlunda nu i mellandagarna bara för att vi är lediga. Han tyckte att det skulle bli ordning när vi börjar jobba igen, men det är 1,5 vecka bort. Hur ska det se ut innan dess? Jag for hem till mina föräldrar och ska sova där inatt, men gick med på att komma hem imorgon. Jag sa att vi skulle ge det en chans till, men egentligen tror jag inte att jag vill. Jag vill inte bli sårad igen, jag vill inte få upp hoppet och sedan få det krossat, jag vill inte vänta på hans förändring. Jag hade ju redan bestämt mig... men han lät så övertygande? Jag slits mellan hopp och förtvivlan.

Hemma hos föräldrarna känns det familjärt, varmt och tryggt. Vägarna omkring är bekanta och synen från fönstret är samma som jag är uppväxt med. Men när jag tänker på min sambo får jag en klump i magen. Orkar jag verkligen samla energi och försöka igen? Jag som var helt inställd på att lämna och flytta ut. Väskan packad och klar.

Jag vill stanna kvar här hos föräldrarna, men hur berättar jag det för sambon utan att ge vika igen?

Åsa M
fre, 2023-12-29 - 22:59

Håll fast vid magkänslan, den är ofta rätt. Tänk på att missbrukaren är expert på manipulation. Du säger att du har bestämt dig och vet vad du vill - håll då fast vid det. Säg att du behöver en paus. Ska ni vara med varandra så kan ni alltid hitta tillbaka till varandra, men kompromissa INTE gällande drickandet. Det är ju det som är problemet.

Självomhändertagande
lör, 2023-12-30 - 07:08

@bumblebee
Stanna bara kvar hos dina föräldrar. Behöver du ens berätta något nu?

Jag vet att det är svårt.
Men om du blir utsatt för den manipulationen som får dig att ändra dig. För ett ögonblick, då har han dig i klorna.
Och du styr inte längre över dig.

Det är en svår process.

Jag var fången i klorna till mitt ex. Skulle vilja skriva om allt vidrigt jag upplevde. Jag gjorde slut efter 6 månader pga hans drickande. Ändå blev jag övertalad att följa med på en middag, som kom att
ge mig ett trauma i 12.

Jag skulle följt min magkänsla.

Idag lämnar jag rum när magen säger lämna!

Och jag har lämnat rum när andra inte fattar. Det gäller vilket rum som helst.

Senast var det kollegor som snackade så mycket skit, så jag bara gick därifrån.

Jag valde att byta arbetsplats före jul, då de snackar så illa om andra människor.

Jag antar att jag lärde mig till sist, att lyssna på min magkänsla.

Idag mår jag bra. Och jag skriver om mycket jag har varit med om i olika texter.

Det är knappt att jag förstår att jag har varit med om all den skit som jag har varit med om.

Skrivandet hjälper mig. Att skriva här. Och att skriva till mig själv.

Om du läser vad du skrivit till dig själv här, så vet du.

Vad du vill.

Och du behöver inte förklara nu eller sen.

Du väljer.

Lyssna på dina behov i stunden. Allt går bra, till slut.

Bara man lyssnar. Och följer sina egna behov. Det kan krävas övning. Och ju mer man övar, ju mer känner man hur skönt det känns när man gör det som man behöver.

Ta hand om dig! Du är viktigast i ditt liv.