@bumblebee Starkt av dig att berätta för honom och att åka till dina föräldrar som du planerat. Eftersom de sagt att du kan bo hos dem tycker jag du du ska stanna där så länge du vill och känns bra för dig. Din sambo har ju redan förklarat att ev förändringar kommer att ske först efter ledigheten är slut. Han kommer nog dricka på extra mycket nu och om det blir förändringar vet man ju aldrig. Ofta säga ju bara det som låter bra och som vi vill höra men att verkligen förändra kräva mycket jobb för den som har ett beroende. Och att få bättre kommunikation osv så länge en person har ett beroende eller är påverkad var och varannan dag är omöjligt enligt min erfarenhet.

Jag funderade hela kvällen och natten igår och fortsatte fundera under morgonen. Men det känns inte rätt i magen att åka tillbaka hem, det känns inte rätt att försöka igen. Jag tror liksom inte på att han kommer ändras på riktigt, och jag är nog själv inte villig att kavla upp ärmarna och göra min del för att bli bättre på att kommunicera.

Han ringde och vi pratade mer idag. Jag berättade att jag vill stanna kvar här istället för att åka hem idag. Jag berättade att jag vill att vi gör slut och att jag kommer leta efter en egen lägenhet. Han känner sig sviken för att han inte får chansen att ändra sig och sviken för att han upplever det som att jag ljög för honom igår när jag sa att vi skulle prova igen. Men det känns inte rätt i magen, jag vill inte. Jag är välkommen hem när jag vill, och han vill att jag bor där medan jag letar efter lägenheten, men jag är rädd att hamna i samma mönster igen och fortsätta vara medberoende. Jag är också rädd för att jag ska ändra mig och stanna kvar längre än vad som känns bra.

Så nu är det slut mellan oss, men vi ska försöka vara vänner och umgås. Jag älskar ju honom, och vi har otroligt roligt ihop när vi umgås. Jag tycker om hans söner vi har roligt ihop allihop. Så imorgon ska jag åka dit och fira nyår ihop, jag får se om jag vill sova där eller hemma hos mina föräldrar.

Det känns ledsamt, mycket tårar nu efter att vi pratat. Jag är ledsen för att jag svikit oss, för att jag sårat honom, för att hans äldsta son kommer bli ledsen och hamna i kläm, ledsen för allt som kunnat vara men inte kommer bli av, ledsen för att min hund behöver flytta och skapa sig nya rutiner igen.

Men å andra sidan så ser jag fram emot att få något eget igen. Att bara behöva tänka på mig själv. Umgås med vem jag vill, när jag vill. Kunna äta all den maten han inte tyckte om. Få inreda och skapa en plats bara för mig. Leva mer minimalistiskt utan massa saker. Spendera mer tid utomhus. Åka på äventyr. Resa mer. Göra allt som han varit för trött för att göra.

Ni har varit ett otroligt värdefullt stöd. Era berättelser och råd. Er värme och kärlek, både till er själva när ni kommit ut ur dimman på andra sidan och kärleken till andra medmänniskor.

Nu ska jag gråta lite till och berätta för resten av min närmsta familj och nära vänner. Sedan ska jag ge mig ut på en lång promenad.

Tack för ert stöd, utan er hade jag nog inte varken lämnat eller upphållit gränser ännu. ❣️

@bumblebee Så bra att du kommit så långt! När man läser här på forumet är det så mycket vi har gemensamt, söndring, elakheter och manipulation. Det du skrev gav mig nya likheter. Jag vill också kunna äta all mat han inte tycker om. Jag vill också leva mer minimalistiskt utan massa saker, vi har överfulla garderober, garage och förråd med hans saker! Hans oordning gör att vi inte hittar det vi har så vi får köpa nytt ändå. Frysen är också överfull med mat han köper som vi sedan får slänga. Jag vill också spendera mer tid utomhus eftersom han bara jobbar, dricker och sedan somnar framför tv:n. Och tänk att kunna resa med barnen utan en full grälsjuk man i släptåg. Och precis som du skriver; göra allt som han alltid är för trött för att göra. Du har satt stopp, jag försöker göra samma.

Jag känner igen mig såå i din situation. Jag tror att det finns olika sätt att komma vidare, för en del handlar det om att ta stora kliv för andra om att arbeta sig fram mot en ny tillvaro i myrsteg. Jag tänker ofta att ingenting varar för evigt, vare sig det goda eller det onda. Det ger mig hopp om att det finns lyckliga dagar framför mig. Det finns det för dig också! Styrkekram till dig 🤗

Styrkekramar till både dig @hjosa och @gladpålåtsas. För mig var det skönt att riva av plåstret, även om jag såklart känner mig sorgsen och det tynger mig att jag sårat honom. Men nu känns det rätt i magen, som om bitarna kommer falla på plats. Jag mejlade med en privat hyresvärd igår och ska få komma och titta på en lägenhet efter nyår, jag ska ringa runt till fler hyresvärdar när de är tillbaka på jobbet. På tisdag ska jag hjälpa min bästa vän att flytta till en ny lägenhet.

För en del så är myrsteg lättare, och då ska man göra det som känns rätt utifrån det. Jag ska försöka lära mig att lita på min intuition mer, även när det är jobbigt och obekvämt.

Idag ska jag åka hem till min (ex)sambo och fira nyår. Försöka navigera i att försöka vara vänner utan att vara ihop eller bo tillsammans. Men det känns skönt att åka dit, jag saknar hans sällskap också, hans nyktra sällskap i varje fall. Jag hoppas vi får en bra kväll, annars vet jag att jag kan åka hem till föräldrarna igen, och det ger mig ett inre lugn

En liten uppdatering från mig. Jag och sambon firade nyår ihop och pratade massor. På ett sätt som vi aldrig pratat tidigare, vi var sårbara, ärliga och kunde prata på djupet om våra känslor. Det känns som att jag verkligen nått fram med hur jag mått den senaste tiden och hur hans beteende skadat och sårat mig.

Vi har bestämt oss för att ge det en chans till. Jag kommer stanna kvar hemma i vårt hus och inte titta på en lägenhet. Han ska få en chans att visa att han kan det. Han har fått riktlinjer att förhålla sig till drickandet (inte dricka på veckorna, inte dricka sig full på helgen), och klarar han inte det så får han hålla sig spiknykter.

Det känns lättare i kroppen och jag tror verkligen att vi kan lösa detta nu. Det känns otroligt skönt att jag lyckats nå fram och att vi kunnat prata om saker.

Jag känner mig stark i mig själv, jag vet att jag kan och orkar lämna om det blir jobbigt igen, och i det finner jag styrka att ge det en chans till.

Lite mer än en vecka har gått sedan jag och sambon pratade ut på riktigt.

Han har hållit sig nykter de dagar vi jobbat, men på fredag kväll började han med ett par öl. Ett par öl var okej tyckte jag, vi hade ju kommit överens om att han får dricka måttfullt på helgen.

Lördag. Vi slöar på soffan och han provar en ny starkare ölsort. Jag blir nojig och orolig och berättar det för honom när han frågar. Orolig att han ska välja den ännu starkare ölen framöver för att få i sig mer alkohol genom samma antal burkar. Han viftar bort min oro, och menar att det är ingen fara för han tycker den är äcklig och det är omständigt att värma den osv. (Varm arboga 10,2% öl, om nån undrar). Fine, jag släpper det och kvällen fortskrider. Men innan vi gått och lagt oss har han druckit 4-5 starköl, något jag tycker är mycket. Men som vi alla vet så är det ingen idé att försöka resonera och disskutera med någon som är påverkad.

Söndag. Vi skottar snö och slänger skräp, gör olika sysslor runt om i huset. När vi ska börja med maten frågar jag om han vill ha ett glas vin. Jag har sett fram emot ett glas vin under helgen, men vill inte öppna en hel vinflaska själv, isåfall kan det vänta till en annan gång. Han accepterar och vi dricker varsitt glas, hans är självklart slut innan min, och innan jag vet ordet av det så har han öppnat en starköl också. Sedan följer två glas vin till medan jag bara dricker ett till. Så även på söndagen lyckas han dricka en starköl och tre glas vin...

Jag ska prata med honom om det ikväll efter jobbet. Jag tycker detta är en stor mängd på helgen, men inte ens nu kan jag lite på mitt eget omdöme, utan jag tvivlar på mig själv, om jag kanske inte bara överreagerar. Jag trodde att han skulle ta det mycket lugnare nu när vi bestämt att han ska dricka lugnt och måttfullt, särskilt första helgen.

@bumblebee
Jag var medberoende i många år. Jag drack själv måttligt och senare så självmedicinerade jag omåttlig ett trauma.

Jag förstod att jag behövde sluta helt, då han höll på att fylla mitt glas fast jag inte ville ha mer. Han ville ha med mig i sitt drickande. Jag ville leva sunt. En sak jag lärde mig, var att mitt ex kunde aldrig hålla sig inom sunda ramar.

Det är få som kan det.

Tiden visar hur det går. Ta hand om dig!

@bumblebee vilken tuff situation. Tyvärr hamnar många av oss i ett medberoende som gör det svårt att själv se situationen med sunda ögon. Självklart vill/ hoppas vi alla att det ska vända, bli bättre. Är en tuff tuff resa för både den beroende och dess närmsta. Frågan är om man kan vara med på den resan utan att gå under själv??

@bumblebee Det finns en annan sak att fundera på också, oavsett om han är alkoholist eller ej. Om ni har helt olika bild av vad "normal" konsumtion är, så kan du räkna med att detta kan vara ett problem under hela er relation. Man kan ju bara styra över sig själv. Vad en annan vuxen människa gör kan man inte påverka. Tycker han att 5 starköl på en kväll är normalt så är det så han tycker. Risken är att du får epitet som sur och trist om du påpekar att du tycker det är för mycket. Det är ju lite svårt att enas om man står på helt olika sidor i denna fråga. 🤗

Det finns en sida som heter Kalkyleramera där mannan beräkna när alkoholen går ur blodet. Jag vill inte lägga in en länk för jag vet inte om den innehåller reklam. Hur som helst så räknar den ut när man kan beräknas vara nykter nog att köra. Den räknar också ut i ”sprit” hur mycket man har druckit. Din sambo dricker 7,2:or har jag förstått det som. 5 st 33 cl såna motsvarar ca 30 cl sprit.
Det tar ett antal timmar att förbränna så mycket och din sambo hade redan fått en varning på jobbet.
Att ha problem med alkohol är oerhört skamfyllt och svårt att erkänna. Jag tycker inte att du ska föreslå din sambo att ni ska handla på systemet eller dricka vin. Det kan vara så att han har som ambition att låta bli men att det blir legitimt om nån frågar om han vill dricka och sen är det kört.
Hoppas allt ordnar sig och testa gärna kalkylatorn. Det är lite svårare att påstå att det inte var så farligt när det räknas om i sprit. Och då blir det också tydligt om han byter till 10 %. Du kan visa honom så kanske han får sig en tankeställare även angående jobbet.
Sosialstyrelsen säger förövrigt högst 10 enheter i veckan, högst 4 (33 cl 5 %) per gång. Allt över detta är riskkonsumtion.
Lita på ditt omdöme. Hoppas det ordnar sig.

@bumblebee En människa med en alkoholproblematik kan inte säga nej, när han eller hon får frågan. Något som du kan behöva fundera på, ifall du själv önskar ta ett glas vin då och då. Det är inte ens säkert att du kan göra det, med honom.
@Sisyfos jättebra skrivet! Jag tänkte skriva det, men visste inte hur jag skulle skriva det. "Jag tycker inte att du ska föreslå din sambo att ni ska handla på systemet eller dricka vin."

Tack för era svar @Sisyfos och @Självomhändertagande . När ni skriver så låter det självklart att inte fråga honom, jag har ju själv sett när han inte verkar kunna ta bara ett glas, men samtidigt önskar jag såklart att vi inte hade det här problemet. Att vi kunde ta ett glas vin till maten, eller en drink fredagkväll. Att vi båda kan njuta av en normal och måttlig alkoholkonsumtion. Men ni har såklart rätt, jag får påminna mig själv om att inte fråga om han ska ha, att inte blanda drinkar åt honom bara för att jag tar en.

Nu när jag skriver det här kryper en känsla på att det kanske är mitt fel, tänk om jag kunnat förhibdra, stoppa eller lösa det här problemet om jag bara tänkt på det här tidigare. Jag försöker påminna mig själv om att det inte hade spelat någon roll. Att han dricker som han gör/har gjort i alla fall.

Kalkylatorn där måste jag kika närmare på. Det kanske kan bli en tankeställare. Det är helt plötsligt väldigt mycket alkohol när man ser det omvandlat i sprit.

Det är inte ditt fel! Det finns inget du kan göra för att det ska lösa sig. Han har dessutom fått en varning på jobbet och borde verkligen tänka efter.
På beroendesidorna rekommenderas 3 månaders total nykterhet som en inledning och många upprepar samma mönster om man försöker isticka igen. Drickandet eskalerar.
Alkoholsanera hemma är ett annat tips. Alkohol kan inte finnas tillgängligt. Risken är för stor att man dricker mer än man tänkt.
Det finns mediciner som fungerar. Någon härinne skrev om sina erfarenheter av Naltrexon tror jag det var och att hen då fick ett lugn i huvudet.
Det finns olika anledningar att dricka och din sambo behöver bli klar över varför han dricker. Utifrån det du har skrivit om honom så tänker jag att han kanske inte fungerar helt optimalt i sin vardag och skulle behöva hjälp med strukturer. Det är ju inte ditt ansvar, det är inte det jag menar, utan det är han som behöver ta tag i saker och ting.
Det finns olika anledningar att dricka. Berusningen i sig är en, andra dricker för att få lugn och fokus, för att sova, för att bli pigga… och mycket annat. Du har skrivit att han är lite negativ ibland. När jag drack var det den absolut sämsta egenskapen som alkoholen tog fram hos mig. Den ältande alkoholisten med offerkofta. Ingen trevlig person och ingen kul människa.
Återigen din uppgift är att ta hand om dig och se till att du mår bra! Jag ville bara skriva lite om beroende också, eftersom han på nåt sätt ändå verkar ha en ambition att ta tag i det. Det finns extremt mycket att vinna för honom genom att sluta helt.
Hoppas det ordnar sig!

Hej på er igen. Det var ett litet tag sedan sist.

Sambon har varit lugnare nu under en period. Han har varit nykter på veckorna, vilket jag berättat är bra. Jag är väldigt nöjd och glad över det. Han hade en helg där han drack för mycket, men dagen efter skämdes han och tog själv upp det, så någon slags självinsikt fanns där.

Det som oroar mig nu är att han fortfarande försöker försvara alkoholen med näbbar och klor. Han försöker få mig att okeja att åka på bolaget. Han blev upprörd när jag inte ville följa med in då jag inte skulle ha något. Han vill gärna ha sprit hemma, och tyckte absolut att vi skulle köpa ett par liter hemmbränt. Jag är av åsikten att ska man inte dricka så mycket, så behöver man inte ha mycket dricka hemma. Risken är ju större att dricka mer än man tänkt om det finns hemma. Han var inte nöjd över att jag sa emot då heller.

Han frågade om han inte kunde få köpa 2,8:or 50 cl från affären. Jag sa nej. Vi har kommit överens om att det inte blir någon alkohol på veckorna, och dit eäknas även lättöl. Så han får bara dricka alkoholfri, och det gör han. Jag vet dock inte om jag borde oroa mig för det eller om det är "okej" för honom att dricka alkoholfriöl eller om det ökar suget för vanlig öl. Han håller inte med om råden gällande hur många enheter man får dricka på vecka, utan "det är ju ingenting". Och han tycker det är ett dåligt mått för mängden alkohol, han började prata om promilleprocent, vilket jag aldrig hört talas om och inte vet vad det innebär. Han tänkte heller inte förklara det för mig.

Det känns si så där ärligt talat, det är svårt med tilliten när jag tycker mig se varningsflaggor överallt för att det ska gå på tok. Sedan är det mycket annat smågnabb som kommer upp till ytan men aldrig blir löst och pratat om på djupet, det känns också jobbigt. Det märks tydligare nu att vi är olika på många vis.

Imorgon ska jag i alla fall till kuratorn igen. Det känns bra. Jag ska försöka reda ut mina tankar och känslor där, och får se hur många fler gånger jag får gå dit.

Fint att få en uppdatering från dig @bumblebee! Låter fortsatt tufft med ständiga försök att kliva över de gränser du satt.

Hoppas din kuratorkontakt kan hjälpa dig hitta rätt.

Jag vill också passa på att tacka dig för att du delat med dig av din resa. När du skrev om att du sagt till honom att du ville att ni skulle göra slut och att du ville flytta gav det mig kraft att själv lämna min man.

Det är fortsatt kämpigt i och med skilsmässa och allt praktiskt som behöver tas om hand.

Men i min egna lägenhet finns ett lugn och en vila jag inte upplevt på väldigt länge. Så tack💗

Åh @has , vad fint att få en uppfatering från dig. Jag blir rörd över att min historia blev starten för förändring för dig, även om jag själv är tillbaka med min sambo.

Jag kände det där lugnet när jag var hemma hos mina föräldrar innan nyår, när jag hade gjort slut. Jag är så glad för din skull, du förtjänar det verkligen. Jag har läst och följt din tråd, även om jag inte kommenterat i den 💗

Jag tror och hoppas att samtalet med kyratorn ska vara givande, det brukar vara det.