Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

och diskuterat det med Mm. Inser att balansen i vår relation verkligen är i grunden förändrad. Att jag idag måste göra mina egna val och stå för dem själv. Precis vad jag eftersträvat så länge... men det är inte lätt och ingen självklarhet att finna sig tillrätta i en förändrad verklighet även om den är så som jag önskat mig att min verklighet ska vara.

Vi har levt så många år i ett slags ömsesidigt beroende och nu ser vi båda lite förvånat att vi är fria från varandra på ett nytt sätt - och vi är båda kvar. För att vi väljer det, var och en för sig. Horisonten öppnar sig, sa mullegubben nyss. Ja, den gör det. / mt

är resan inåt... Jag sökte en text på Google och hittade K-G Hammars meditationer över Dag Hammarsjölds Vägmärken.
Jag blev djupt berörd över att hitta just den texten just idag. Igår var en minnesvärd dag... Jag valde bort festen och stannade hemma med bastu, lammgryta, frukt och choklad och Lasse Kronér med femteklassarna. Sent på kvällen var vi till kyrko-gården och tände ljus. Längs med dagen talade vi om balansen i relationen. Jag klistrar in ett avsnitt av K-K Hammars text:

Man kan se på Dag Hammarskjölds bok »Vägmärken« som en reseskildring, en resehandbok, en vägledning.
Den som gjort anteckningarna vid vägkanten, vägmärkena, har själv vandrat före. Han delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Kommer vi att känna igen oss?

»Sanningen« blir till en förutsättning för igenkännandet. Nedtecknarens sanning, uppriktighet, sannfärdighet. Ingenting dölja eller förtränga, ingen låtsaslek. Läsarens sanning, din och min sanning, ärlighet mot oss själva, och – om vi säger något – mot varandra. Orkar vi? Vågar vi?

Resan är ingen yttre resa, ingen vandring i geografin. Inte i främsta rummet i varje fall. Det är livets resa det handlar om. Livet som vandring, rörelse. Livets vandring är en resa inåt, mot livets okända djup. Och den resan kallas den längsta resan. Inte ens en resa i yttre rymden till universums avlägsnaste galaxer är en längre resa än den varje människa kan företa mot sitt eget innersta. Därmed blir det en hela livets resa, en resa varje dag och varje stund, en ständig resa. Och den är inte avslutad när livet tar slut.

Livet som resa betyder uppbrott. Det betyder att lämna bakom sig, lämna tryggheten i det välkända. Det betyder att vi ständigt måste vända våra ansikten mot framtiden, ovissheten, det stora okända. Att öppet bejaka livet som resa förutsätter grundtillit och mod att våga släppa taget.

Grundtilliten växer när de vägmärken vi hittills mött på vår livsväg upplevs som sanna, som ärligt delande av gjorda erfarenheter. Som vittnesbörd av en som varit där, som sett och tänkt och känt, och som hittat de rätta orden. Modet att följa, att gå vidare, infinner sig som en gåva längs vägkanten.

viktoria

Lånar dina radet A "Vi har levt så många år i ett slags ömsesidigt beroende och nu ser vi båda lite förvånat att vi är fria från varandra på ett nytt sätt - och vi är båda kvar. För att vi väljer det, var och en för sig. Horisonten öppnar sig, sa mullegubben nyss. Ja, den gör det. / mt"

Fria från varandra på ett nytt sätt - och vi är båda kvar. Detta är kanske vad jag också menar när jag försöker beskriva mitt äktenskap idag. Jag är fri från mitt eget beroende och iom att han tar ett eget ansvar över sin, självvalt, minskade konsumtion och hur stor/liten roll alkoholen ska ha i hans liv blir jag på många sätt fri från det också. Men visst hade det varit skönast/enklast om maken också helt valt bort, jag har ju överhuvudtaget kortare tolerans mot berusade människor idag.

väldigt fin helg med många goda samtal. Som om tiden hunnit ifatt nu och orden tar form. Det är det stora, djupa. Det vardagliga handlar om överseende med "var skåpen ska stå":) - helt konkret. / mt

livet är lugnt och gott. Igår började vår-fiskesäsongen med att mullegubben hängde upp näten för att lappas. Mysigt. Har nån sorts koll på jobbet också trots hög intesitet.

Skrivit i några trådar och reflekterade över forumet. Ska klistra hit mina tankar. Känner att mitt beroende av forumet avtar och det känns befriande - forumet finns men har en mindre central plats i mitt liv. Så ska det vara - men Lisa Ekdahl gör mig lycklig och det är en forumvinst:) / mt

Forumreflektioner: Välkommen tillbaka dreams1 - jag har samma erfarenhet som Lelas att aktiviteten och intensiteten här på forumet går i vågor.

Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...

För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.

Hoppas du fortsätter skriva och att det är en hjälp i att bearbeta din sorg och bli stäkt i din tillfrisknandeprocess. Så har det varit för mig. Allt gott! / mt

Annmarie

Jag är så ny på forumet och varit så upptagen med att våga erkänna " offentligt" att min man dricker. Jag förstår att finns många livshistorier att läsa och som säkert kan vara stöd och hoppfulla. Den lilla tid jag skrivit här förstår jag redan att det finns någon form av röd tråd i våra berättelser, medboeroende ser ganska lika ut. Så härligt att du känner så, hoppet är tillbaka, livet. ❤. För mig är jag i början och jag hoppas så att jag kommer känna som du. Ibland kan jag känna en rädsla för framtiden för jag vet inte riktigt hur mycket vi har tappat under alla dessa år. Kanske är det så att alla pusselbitar hamnar rätt när man får kontroll över livet igen. Varmt lycka till med allt.

tiden går fort. Nu under våren blir det många födelsedagar i familjen, jag har några minnesmärken i samband med dem från fjolåret. Den här tiden minns jag som instabil - och så var det också när jag nu ser i backspegeln. Ända fram till efter midsommar. Perioden med mycket sovande på tjocka mattan:) Adde skrev i en tråd att det tog ett år att hitta hela sitt känsloregister - det kan stämma ganska bra även här - och att bli av med alla övertoner inte minst. Idag fattar jag inte hur jag orkade jobba i det oerhörda tempo som var förra vintern och våren - ganska precis från tiden för uppbrottet och under den mest sårbara och kritiska tiden i det nya alkoholfria livet.

Jag visste ju inte då hur det skulle bli, levde verkligen med stöd av en dag i taget och det viktigaste först, mm, mm... Även HALT var centralt och värdefullt.

Städandet och röjandet som pågår nu känns bra, som ännu ett betydelsefullt steg... det skapar utrymme för nya aktiviteter. Det har också en symbolisk betydelse. Önskar mig själv samma energi efter arbetsdagen men nu har jag varit ovanligt mycket soffpotatis ett par månader. Det gillar jag inte - får ta tag i det. Göra en plan:) Ska gå hem efter lunch idag och röja jag också. Har en stor mängd saker med affektionsvärde som igen ska gås igenom. Började i helgen men nu har det stått stilla.

Forumet har fått många timmar av min tid, värdefulla varenda en. Utan forumet skulle jag inte vara där jag är, det är min övertygelse och jag har fortfarande svårt att se något som skulle ha varit bättre för mig på den plats och i den situation jag är. Jag märker nu att mitt behov av forumet förändras, det går dagar när jag väljer annat i första hand. Det har väl med "mitt år" att göra. / mt

viktoria

Godmorgon A, även här pågår rensning och städning och målning av lite lister odyl. Precis som du beskriver är det någon form av ritual/symbol, inte den vanliga tråk-städningen. Jag jobbar ju en del med Feng Shui och upplever ofta verkligen starkt vilka kopplingar vår hemmiljö har till vårt mående och hur vi är rustade för utmaningar även utanför hemmet. Har ganska nyligt gjort om det lilla kontoret på övervåningen i rätt färgställning och möblering. Är nu ett rum där alla som kommer in känner sig väl till mods, från att ha varit det hemskaste i hela huset, med riktigt ogynnsamma energier. Jag jobbade hellre i köket.
Önska er en fin helg, dig och Mullegubben. Hälsa honom från mig! Själv ska jag åka med väninna till annan stad på Lördag för att se en föreställning, äta gott och bo på hotell. Väninnan är inte så intresserad av alkohol så det blir lungt och skönt! Kramar V

Framtidsdrömmar

Jag hade också städ- och rensningslust i slutet av januari då jag trodde att han skulle hålla sitt löfte att göra något åt sitt drickande. Kändes så skönt att rensa bort gammalt skräp och få ordning i skåpen. Men i början av februari sparkar han undan benen på mig igen och min städlust försvann.....
Det var skönt så länge det varade för med ordning och reda i skåpen/garderoberna känns det som att man har renat sig själv också, konstigt att saker kan ge en den känslan.

Visst känns det taskigt när något som har betytt så mycket som forumet och man inte längre lägger ner så mycket energi på det.
Man rymmer ifrån det på något sätt, ställer inte upp och ger tillbaka lika mycket som det gav...

Jag känner mig som en "svikare", men har också insett att jag inte längre kan tillföra så mycket nytt.
Det bli mest en massa upprepningar klädda i nya ord...

Men å andra sidan. det kanske har/är en helt naturlig del av ens egna utveckling.

Jag har förstått att jag fortfarande har en berondekaraktär, och måste hela tiden vara på min vakt att den inte får sitt fäste i en ny sorts drog.

Jag är en känslomänniska och behöver dämpa den på något sätt vad det nu än blir med för något.

Så länge jag är medveten om min "sjukdomstillstånd" så behöver jag bara hålla vakt på min självmedicinering...

Att vara kvar i verkligheten och bekämpa mina känsloutfall på plats, har blivit mitt mitt stora livsmål.

Att våga vara mig själv med alla mina dåliga sidor är ett livslångt beslut,
Här är jag med alla mina för OCH nackdelar, kan NI leva med det?
Det är frågan mina vänner måste ställa sig inför.

Berra

Oj så mycket respons jag fått under dagen! Tack!

Visst är det skönt att rensa i röran - jag har svårt att kasta så jag blir lätt omgiven av pappershögar och saker-och-ting av olika slag. Det är viktigt för mig hur jag sitter i rummet och att jag har saker "rätt väg", att jag känner harmoni och att det "stämmer". Men rörigt kan det bli... och blir:)) Jag städade en kökslåda för ett tag sen och blir glad varje gång jag öppnar den. Det yttre har betydelse - även om jag bryr mig mest om insidan:))

Berra - jag kan också känna ansvaret, att inte svika. Att människor som söker sig hit får svar... vi vet ju hur mycket det betyder. Samtidigt tänker jag att jag är en av många och att jag ska känna tillit till forumet som helhet. Jag ser de som tonar ut, de som ofta nämndes då jag började skriva, Märta, Mie och Pia är de jag först tänker på. Det är roligt när de tittar in nu och då, som gamla vänner. Jag har aldrig störts av att du Berra skulle upprepa dig och inte nån annan heller. För min del har du plats här med alla dina för- OCH nackdelar - jag lever gott med det:) Våra avigsidor gör oss mänskliga och här delar vi kampen mot det svåra. Och fördelarna... tjaa:) - Jag tror att forumet behöver oss också när livet är stabilt - så har jag känt från början. Ni som kommit ut på andra sidan representerade HOPP!

Jag har så starka minnen, situationsminnen av samtalen på forumet, förknippat med Lisa Ekdahl och Barbro Hörberg... jag tror det var Vana som cyklade till Vita bergen och lyssnade på musik av Barbro H i somras. Jag minns vaknätter när jag läst och skrivit, meningar som betytt så mycket. Tidvis har "ni" varit mina närmaste vänner, min forumfamilj - hur konstigt det än kan låta...

Idag är det sol, vår i luften och en och annan fjäril fladdrar förbi... Livet är gott!

Jag önskar er alla som läser en härlig helg! / mt

faller man helt oväntat i en grop.... eller jag faller i en djup grop. Tjälskott. Kanske om jag tittar bakåt inte helt oväntat ändå. En fråga ger ett svar som väcker min oro och den här gången upplöses inte situationen, den här gången har vi den mest smärtsamma uppgörelsen på länge.

Kanske att jag haft växande frågor, en växande fråga inom mig - som inte (åtminstone direkt) handlar om alkohol. I denna grop finns också annat. Gårdagen handlade mycket om detta och var en tung dag som ändå slutade gott. I de här situationerna är insikterna från allt jag läst i litteratur och här på forumet (teori + praktik) det som gör att jag inte ens frestas av tanken att laga försoningsmiddag med vin... och förlora oss i "vinets värmande yra" för en stund.

Faktiskt är det främst genom missbrukarnas berättelser om långa nyktra perioder och den korta vägen till återfall jag fått verklig insikt om den kidnappade hjärnans "verklighet". De första raderna i Lisamaries tråd och alla dem jag sett komma och försvinna ... och återkomma med berättelser om återfall är starka vittnesbörd som ger litteraturen tyngd. Den insikten är ett ovärderligt inre stöd för att hålla fast vid mitt (tidvis ganska obekväma) krav på total nykterhet.

I nykterheten går det inte att fly livet. I nykterheten kan jag verkligen "se" det sociala kitt som alkoholen utgör i många sammanhang. Och alltmer tror jag att det är effekten av berusningen som eftersträvas - mer än smaken-till-maten. Man är ute efter den ansvars- och omdömesbefriade hjärnan som gör livet rosa. För en stund. Det är ingen lätt sak att stiga ur det umgängesmönstret.

Ska klargöra: Jag tror inte att det finns alkohol inblandat i detta. Längtan tror jag att finns... och sorg över olika förluster. Ensamhet - den djupaste existentiella som vi alla har att möta.

Idag ställde jag en viktig fråga - OM du tror att det skulle funka att dricka något litet ibland nu - varför skulle det göra det? Jag fick ett ärligt svar och ett önskat svar som gör det lätt att fortsätta på den inslagna vägen.

Två symboler jag tar till mig: "stegen att klättra på upp ur gropen" och "att välja att gå mot ljuset framom att försöka slå sönder en mur". Allt har sin tid. Idag är en ny dag med nya möjligheter. / mt

en fin dag med lite trädgårdsarbete, femårskalas, bjudmiddag med många skratt... och bubbelvatten i alla glasen. Alla verkade ha vant sig med det. En bra dag. Vanligt bra. Åh vad jag gillar vanliga dagar - och särskilt vanliga söndagar:) / mt

Annmarie

Vad det låter härligt! Ny dag nya möjligheter är mitt motto...... Att leva ett helt vanligt liv, underbart. Stressen borta? Njut varje dag ❤

arbetsdryg dag men livet är gott. Har beställt bastu, tidig kvällsbastu. Sen TV-kväll. Idag ska jag njuta av att vara soffpotatis:) / mt

i trägårn, den vildvuxna, i ett par timmar. Klippt vinbärsbuskar och hackat ogräs lite här och där = runt en stor lavendel, Fairyrosorna och doftschersminen. Rensat fjolårslöv och trådalger i dammen, massor av småfisk som simmar omkring. Övar i tanken på att se vad jag kunde välja mera av.
Har en knepig situation på jobbet (igen), lät den vila över natten och tog itu med det på ett rakt sätt i morse. Tror det kan bli bra, hoppas i alla fall. Har indirekt konfronterats med alkoholiserad mamma och tonårsdöttrar och tänker på de mammor som skriver här. Så myket dolt alkoholmissbruk det finns och så mycket sorg det skapar.

Övar mig i tillit till livet. Känner mig lugn och tillfreds, önskar att många får känna sig så. / mt

planering ett par timmar, vaknade och kunde inte somna om. Är många pusselbitar som ska falla på plats nu och det är stressigare att ligga och fundera än att ta itu med sakerna konkret på datorn.

Var på en föreläsning om missbruk och intervention igår. Ett antal reaktioner som jag tolkade som lätt generade och besvärade och många "skämt" vid middagen. Föreläsaren konstaterade krasst att bland 200 personer finns 20 storkonsumenter och de känns inte igen på utanskriften - alla tittade på varandra....

Idag är det f.ö en spännande dag och kväll. Ha det gott ni som läser, ta väl hand om er! / mt

med konståkning på TV, räkor, frukt och bubbelvatten. Mm berättat om middagen har var på igår där två av fyra män drack vatten med bubblor i, en drack vatten utan bubblor och en drack vin. / mt