av Stressadförmindre

Stressadförmindre
fre, 2024-01-12 - 02:10

Har för en tid sedan träffat en tjej som på alla sätt och vis är fin och guld värd.
Det är nytt och spännande och vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid.

Personen i fråga har ett tidigare drogberoende, har x antal diagnoser, en bråkig bakgrund där hon tidigare haft otroligt våldsamma partners och en barndom med väldigt mycket utanförskap mm.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hennes drickande. Hon använder just sin barndom, hennes egna dåliga beslut och diagnoser som en ursäkt för dricka och kunna stänga av.
Jag har inget problem med att hon dricker då och då. Fast det är väldigt ofta det blir alltför många enheter per gång. Att det inte finns något stopp. Å det måste sluta med as kalas full där det dras upp samma historia 100 gånger.

När jag nämner att hon borde dra ner på det, till en kontrollerad nivå, tar hon det som att jag förbjuder henne, vilket jag inte alls gör. Men när man behöver ljuga om hur mycket man druckit eller eller behöver ha alkohol i mängder flera gånger i veckan då anser jag att man inte riktigt kan styra det att man har ett problem.

Framför allt när det är barn inblandade, ska jag vara kvar och stötta och låta detta bli en nål i hela förhållandet? Eller vad ska man göra? Kan tillägga att vi träffades på jobb, ett jobb som för mig är nytt och hon har varit där länge, i mitt fall kan det påverka fortsatt anställning om förhållandet slutar.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men någon som har något tips på vad jag ska göra? Kanske något rörig historia, men det är situationen i stora drag.

Självomhändertagande
fre, 2024-01-12 - 06:26

@Stressadförmindre
Välkommen till forumet. Det låter som du har fått syn på något som du inte visste när ni inledde er relation. Du beskriver att det finns barn och arbete som både påverkar dig och kanske binder dig att vara med henne.
Har du erfarenhet av medberoende sedan tidigare? Jag hade det inte och jag var fast i något länge. Det här forumet var väldigt hjälpsamt för min del, som ett stöd efter att jag hade tagit professionell hjälp inom och utanför vården.
Jag skulle tipsa dig om att söka en samtalskontakt.
Om det finns barn, så måste förstås barnet/barnen stöd om de lever med en mamma som blir berusad varje gång hon dricker. Det är inte din skyldighet att stanna. Men om barn far illa måste det anmälas till soc.
Jag tror att du behöver skriva ner dina tankar som du gör. Jag hoppas att du får fler svar. Och att du skriver igen.
Om du ser till dina behov.
Om det inte fanns barn eller kopplingen till arbetet, hade du fortsatt relationen då?
Hur vill du ha det i ditt liv?
Den sista frågan ställde jag till mig själv dagligen, tills jag insåg att jag inte kunde leva kvar med mitt ex som drack varje dag.
Ta hand om dig!

Denlillamänniskan
fre, 2024-01-12 - 06:33

@Stressadförmindre God Morgon! Jag är nynykter men jag kan ändå säga att hon är ute på ett lutande plan. Innan jag tog steget att sluta dricka så drack jag ensam och förde anteckningar. För mig blev det då väldigt tydligt att jag blev enkelspårig och att det bara blev rundgång i mina tankar när jag var onykter. Så det där med en stökig barndom, behov att "koppla av", dåliga nerver är inga ursäkter för att nöta ut förhållandet med dig.

Du kan inte göra så mycket mer än att stå på dig i att hon dricker för mycket. För det kommer ju inget gott ur hennes sätt att "koppla av".

Åsa M
fre, 2024-01-12 - 06:41

@Stressadförmindre det låter som om hon behöver få sjukdomsinsikt. Det är svårt att åstadkomma det utifrån. Det finns begränsade möjligheter för dig att agera, hon är en vuxen människa och fattar egna beslut. Det jag gjorde när mitt ex söp som en svamp och mådde psykiskt dåligt och vägrade ta emot hjälp var att prata med hans chef. Hen såg till att han fick stöd. Vi var (är) också på samma arbetsplats. Det var ett tufft beslut att ta, men det ledde till att han ålades att söka vård. Det kom också med ett högt pris för honom eftersom han blev fråntagen sitt chefsjobb. Vill du verkligen hjälpa henne så se till att du gör det för att hon ska få hjälp på riktigt, och inte bara för att du ska må bättre. Missförstå mig rätt - hon behöver akut hjälp som du inte kan ge, men du behöver också undvika att hamna i fällan att du blir medberoende för hamnar man där tappar man snabbt förmågan att hjälpa till på ett meningsfullt sätt. Det är i alla fall min upplevelse efter ett halvårs relation med en missbrukare med bakomliggande diagnoser. Hade jag inte pratat med hans chef hade han fortsatt balla ur. Nu stoppades förfallet, kanske tillfälligt, men det bör ha gett honom en paus och en tankeställare i alla fall. Sjukdomsinsikt har han aldrig haft men det är klart att om man blir ålagd att uppsöka beroendevården så är det av ett skäl...

has
mån, 2024-01-22 - 18:24

Ja man kan verkligen bli stressad för mindre!

I min relation växlade svaret på min oro kring drickandet mellan ”åh, så ska du ju inte ha det. Klart jag drar ner, inga problem!” Till ”det har inte du med att göra, jag kan bara lova dig att jag aldrig kommer sluta dricka så sluta försöka kontrollera mig!”

Man blir inte bara stressad utan också förvirrad.

Du beskriver att relationen är ny. Jag vet inte vad som blir bäst för dig, men om jag skulle ge mig själv ett råd i din situation (och med min erfarenhet) vore det: gå inte vidare!

Jag upptäckte inte hur mycket alkohol som konsumerades förrän vi bodde ihop. Och även då doldes det till viss del vilket skapade ännu mer förvirring.

Tänk på ditt välmående och hälsa och fatta beslut som blir bra för dig utifrån det❤️

Stressadförmindre
tis, 2024-01-30 - 23:19

Stort tack för Era svar. Verkligen till stor hjälp och det hjälper mycket att bara skriva av sig.
Om än med långt mellanrum.

Det har nu gått en tid och vi är fortfarande i relation. Det har nu framkommit att hon har borderline inblandat bland diverse diagnoser. Vilket är också märks tydligare för varje vecka som går. Efter att ha läst mycket om sjukdomen kan jag se tydliga mönster i beteendet.
Det är höga berg och djupa dalar. Spontanitet så det skriker om det. Väldigt mycket dras till sin spets, söker mycket konflikt också.
Ena dagen är jag är allt hon drömt om osv för att nästa dag vara längst ner på näringskedjan. Trots detta så gillar jag henne, snudd på älskar henne när de goda sidorna kommer fram och jag väljer ofta att se de goda sidorna.

Samtidigt har jag själv inte det bästa självkänslan och söker nog väldigt mycket bekräftelse. Detta efter att kommit från ett äktenskap som vara i 13 år och var väldigt destruktivt sista åren.

Är fortfarande väldigt kluven i hur jag ska fortsätta med detta. Orkar jag med detta?
Kommer detta påverka min anställning?
Osv osv.
Det är trots allt väldigt bra när det bra, men illa när det är illa.

Jag upplever inte att barnet far illa då hon som väldigt många beroende sätter upp regler för sig, regler som nästan alltid följs. Bland annat, inte mer än två enheter när barnet är hemma, eller bara dricka fram till ett visst klockslag mfl...

Det är fortfarande mycket upp och ner och en del av mig vill bara lämna imorgon, en del av mig vill fortsätta med henne.

Tack för ert stöd.