Hej alla goa medmänniskor! Jag har brottats med många tankar senaste veckan och skrivit av mig lite i olika trådar här i forumet. Det känns både skönt och samtidigt fruktansvärt tragiskt att det finns så många som har samma upplevelser och känslomässiga helvete.
Denna veckan har jag pratat med socialtjänsten flera gånger och barnen har varit där på samtal med utredaren. Jag har tryckt på för att de ska få annat professionell samtalsstöd, tänker att möten med utredaren mest handlar om att kartlägga barnens situation och mående, inte så mycket om att ge barnen terapi. Tror att det känns bra för barnen att få prata med någon annan vuxen. Jag och min man har helt olika verklighetsuppfattning och ser vägen framåt på helt olika sätt så jag är rädd att barnen får helt motstridig information och att våra känslor bara strömmar över dem i alla samtal. Jag mår så dåligt över att inte kunna hjälpa dem att navigera genom detta på ett bättre sätt. Men vi pratar mycket med varandra, ligger och gosar och snackar och upplever mycket närhet och kärlek.
Under tiden känner sig mannen såklart utanför och dränker sina sorger i öl, iofs ”bara” mellanöl den senaste tiden. Men en del dagar får han i sig tre sex-pack. Hur fan orkar man med det..!?!
Han säger själv att han inte alls dricker så mycket, men jag har börjat dokumentera. Usch det känns som nästa nivå av medberoende - att börja räkna och skriva upp, men jag tänker att den informationen och dokumentationen kan komma att bli viktig i diskussionerna med soc.
Förutom att hinka i sig öl så har aphjärnan också börjat kontakta jurister för att få till stånd en bodelning. Igår skrek jag åt honom att han är sjuk i huvudet som lägger fokus på pengar istället för att bekymra sig om våra barns mående och att försöka rädda sin relation med dem. Han behöver inga jurister utan hjälp att ta tag i sitt missbruk. Aphjärna!

Jag tror det handlar om att han tar tag i saker som leder uppmärksamheten bort från hans sjukdom. Mitt ex skulle mitt i sitt återfall med 9 glas vin/kväll boka platser på ett sådant där äventyrslopp för honom och barnen - trots att han rökte 20 cigg om dagen och inte ens rörde på sig i vardagen. Helt rubbat. Men han la all tid på att övertyga barnen om hur kul det skulle bli och att jag och några andra anhöriga skulle vara funktionärer längsmed banan etc. Snacka om att blanda bort korten...

@ÅsaM Ja man blir ju nästan full i skratt mitt i eländet. Vissa saker som sägs och görs är så korkade så klockorna stannar… Jag har försökt få honom att förstå att ingen av oss kommer gynnas av att vi skriver på några avtal som avgör vår och våra barns framtid när han är sjuk och jag är helt mentalt och känslomässigt utmattad. Vi får ta en sak i taget och prio ett är att han slutar dricka och att våra barn får tid och utrymme att bearbeta situationen. Men då dröjde det inte länge innan det kom ett brev från tingsrätten som meddelar att en bodelningsförättare utsetts.. Jag blir så trött 🙄

Iof bodelning behövs ju även om han gör det av fel anledning o. han borde måna om ert mående, men det lär inte komma inget att vänta på. Fortsätt med bodelningen.

Du är fantastisk - just att ligga o gosa o prata med kidsen är nog bäst av allt ❤️