I slutet minns jag att jag struntade i allt bara jag kom bort från honom. Det var outhärdligt och jag stod inte ut längre.
Det är ju konsekvensen till slut och det behöver alla deala med.
Det är en process att börja bli helt och fullt ärlig mot sig själv och ha tillit att gå stegen framåt även om man inte ser vart man kommer hamna.
Innerst inne vet man men man kanske inte är redo att lyssna, precis som personen i aktivt beroende gör vi samma sak.

@bumblebee Jag tycker du sätter fingret på den springande punkten. Om du måste be om förändringarna så kommer de inte från honom, de kommer från dig. Det betyder något, både för jämvikten i er relation men också om rollerna. Jag påminns om den gamla skrönan att en kvinna alltid vill förändra den hon är med så att han blir perfekt. Men han är ju den han är, du är den du är, och den ena man någonsin kan förändra är sig själv.
Många kramar!

Under dagen lyssnade jag på 2 fyllon och 1 sannings avsnitt "Förlängning på Nyhetsmorgonen". De pratar om beroendepersonlighet, och beroendesjukdomen uppdelad i tre delar. Jag hat lite svårt att minnas de exakta delarna, eftersom det påverkade mig så starkt. Det var som en kalldusch att lyssna på avsnittet. Det är ju det här jag lever med, det är ju såjär det är, det är ju dom här förklaringarna och ursäkterna han också använder.

Det var jobbigt, jag åkte hem från jobbet med en klump i magen efter den insikten. Men samtidigt så känns det befriande att få det "bekräftat" att han faktiskt beter sig som och är beroende. En tung dag, men ert stöd gör så mycket.

User37399

@bumblebee
Jag insåg att de i missbruket ofta inte är unika när det gäller det du beskriver ovan.
Samt manipulativa.

Vad är det som gör att du vill vänta på att ta steget?

@bumblebee
Ja, det finns förklaringar till allt ... Och alla möjliga skäl till att få dricka, och ofta att man får höra att man är det ena och det andra. Att fokus riktas bort från de själva. Men det är ju så beroende funkar.
Både bra och ledsamt att det påverkade dig, men du kände ju också igen dig i den situation du är i. Och har fått lite mer styrka från det. vad det verkar. Jag hörde också på det avsnittet och har hört på ett avsnitt som är inspelat för några år sedan, om medberoende. Riktigt bra podd för övrigt.

Vad ska du göra för Dig idag?
KRAM.

Hur känns det idag @bumblebee?

Det är en lättnad att inse att man hela tiden har haft rätt, samtidigt som man fortfarande önskar att man haft fel…

När jag väl förstod gick jag som i en dimma av chock i en vecka.

Ta hand om dig❣️

@has @bumblebee.
Man "vaknar" till slut kan man se det som, att man liksom den i beroende befunnit sig i förnekelse.
Kanske man omedvetet inte tar in allt, en självbevarelsedrift för att slippa känna och ta itu med saker? 🤔💜

@has Det känns fortsatt tungt idag. Jag lyssnar på fler poddavsnitt på jobbet och försöker ta in allt dem pratar om. Hur sjukdomen fungerar och vad vi anhöriga och medberoende kan och inte kan göra. Jag funderar mycket på frågan som @bella70 ställde. "Vad är det som gör att du vill vänta på att ta steget?". Jag tror dels det handlar om att nu när jag fått mer insikt, så kan jag se hand handlingar från ett annat perspektiv. Det kommer vara klarare när han gör bort sig att jag inte kan påverka honom. Vi ska på after work med jobbet på fredag, och jag vill se hur han beter sig. Jag kommer og erbjuda mig att köra och låta honom ta eget ansvar för hur mycket han dricker under kvällen, han vet vad jag tycker om hur det får mig att må.

Men jag tror också det handlar om att jag inte vet hur jag ska formulera mig om jag gör slut. Jag vill ha det klart för mig för att inte kunna övertalas och snärjas tillbaka till att stanna.

Vi ska på hundkurs ikväll, vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 💗

@bumblebee
Hej, jag har tagit en paus från forumet och lever mitt sunda liv. Men så blev jag förkyld och vill inte smitta mina kollegor, trots att alla varit sjuka. Jag vill också bli frisk så jag kan träna på gymmet.

Efter att jag har lyssnat på ljudböcker, sett en serie på Netflix hamnade jag här igen. Läste din tråd igen från början till idag.

Så stor igenkänning. Jag känner med dig då jag också känner med mig själv. Jag ger mig medkänsla varje dag. Jag förstår mig själv och jag övar hela tiden på att möta det som är, som det är. Jag övar på att se situationer ur flera synvinklar.

Förr såg jag allt ur mitt perspektiv. Det fanns inte utrymme att se det ur andras. Jag var sjuk i medberoende. Och det fanns inte ork för att se det ur andras perspektiv.

Idag skriver jag och andra läser mina texter. Jag har skrivit om mitt tidigare medberoende och jag får respons. Vänner läser och de vet hur jag har haft det. Nya bekanta, mina kollegor läser och berättar vad de känner.

Det är en oerhört intressant process. Jag skulle gärna dela min text här med er, men då är jag inte längre anonym. Och det vill jag ju vara.

Men det finns ju så mycket att läsa redan. Jag har däremot inte läst andras texter innan jag äntligen fick mitt ex att flytta. Jag ville inte läsa hur andra hade det. Jag ville få rätsida på mitt liv.

Vi är alla unika. Vi har olika ryggsäckar. Vi har olika förutsättningar. Vi har olika liv.

Men en sak behöver vi alla göra. I våra liv. Och det är att landa.

Jag läser "Jag börjar kunna landa" och jag är så glad för din skull.

Du har uppnått något viktigt. Och jag hoppas att du är snäll med dig själv och ger dig tid att orka möta dig själv.

Och allt du kan göra för dig själv, är att lyssna inåt. När du möter dig själv, så kommer du att känna vad du behöver. Och när du vet vad du behöver, så kommer du att göra just det. Jag vet det, för jag läser att du är på rätt väg.

Och oavsett hur det går och vad som händer. Var bara snäll med dig själv. Det är inte målet som är viktigast. Det är resan dit. Det är nu. Just i det här ögonblicket. Vad behöver du just nu?

Ta hand om dig!

Igår var vi på after work med jobbet, och det gick ungefär som jag föreställt mig. Vi bestämde att jag skulle köra och då började sambon dricka öl så fort han kommit hem från jobbet, och redan innan vi var framme hade han fått i sig 4 st.

Jag försökte låta honom hållas och umgåås med sina kollegor medan jag umgicks med mina, men han vimle gärna sitta nära, klänga på mig och fråga hur det var. Jag tror, kanske mer hoppas att det sken igenom hur trött och matt jag blev av hans drickande.

Jag hade en ångestklump i bröstet hela kvällen. Det var fler än min sambo som drack i snabb takt och det kändes som om jag var där med företagets alla alkoholister.

Jag kommenterade aldrig hur mycket han skulle dricka och har inte sagt något nu på morgonen heller, men det var absolut ingen lyckad kväll. Och absolut inte vad jag önskat mig.

Känner igen den där besvikelsen 😔

Tyvärr så stämmer det du beskriver väl in i problembilden vad gäller högfungerande alkoholism. Toleransen ökar och man behöver dricka mer, man klarar inte heller att begränsa mängden till det man tänkt utan dricker mer än det man ”planerat”. Som jag förstått det så dricker man också ofta innan man ska på en social tillställning.

Jag tror att din sambo helt enkelt inte klarar av att göra andra val just nu utan styrs av sitt beroende, jättesvårt för er båda💗

@bumblebee

Om han har ett beroende så är det en besatthet av alkoholen. Förnekelse är ju en del av sjukdomen. Det går inte att utgå från sig själv för att förstå den besattheten kring alkoholen för vi som anhöriga har den inte helt enkelt. Däremot så blir vi ju besatta i att leva och ta ansvar för missbrukaren.
Du tänker mkt på vad han ska inse och inte men det handlar mer om dig, att om han nu har ett beroende så är det klart att en after work inte blir en lyckad tillställning.
Om han har ett aktivt beroende så lever han i förnekelse. Du kan inte styra det men du kan jobba med dig själv, bryta din egna förnekelse kring situationen. Det enda du kan påverka dig själv.

User37399

@bumblebee
Jag tror inte att du ska utsätta dig för sådana situationer- inte delta i dem tillsammans med din man.
Vad är det som gör att du kör dit honom efter att han druckit fyra öl?

Jag slutade att följa med på middagar etc, vägrade sitta där och se hur min man söp.
Och även i mitt fall uppmärksammades mitt mående någonstans i dimman men den sk omsorgen upplevde jag bara som äcklig.

@bumblebee Jag känner tyvärr väl igen detta. Mitt ex svepte 9 glas vin en "vanlig" dag och förstod heller inget. Alkoholen började som regel intas redan efter lunch.
Utsätt dig inte för att försöka förstå, det går inte. När alkoholen styr finns inget annat. Kör inte, spela inte med, underlätta inte. Du kan inte påverka beroendet.
Tänk på DIG.

@bella70 Det slog mig nog aldrig att det var ett alternativ att inte köra dit honom.

Vi pratade lite mer under dagen och han lovar förbättring, och jag vill så gärna tro honom. Det låter vettigt när han är nykter. Men bara nån timme senare har han svept i sig två öl och är påbäg att hälla upp grogg när jag säger ifrån. Han lär sig ingenting.

Det hjälper att jag fortsatt lyssna på "2 fyllon och 1 sanning", men det är fortfarande så svårt att stå emot trots att han lovar en sak och gör något helt annat. Jag ska läsa igenom min egen tråd snart, jag misstänker att det kommer stå samma sak varje gång det varit helg.

Jag känner att jag vill fly, jag vill bara bort. Jag vill inte ta i honom eller vara intim, jag vill inte återbesvara hans kärleksförklaringar, för när han fortsätter svika mig såhär så vet jag inte om jag kan säga det och mena det.

Jag tänker allt oftare på att jag inte borde ha kommit tillbaka på nyår, för då hade allt varit enklare nu. Jag skulle ha påbörjat min egen läkning vid det här laget, inte vara kvar här.

@bumblebee
Avsaknaden av insikt leder ofta till ökat alkoholintag med tiden. Och du observerar. Jag tänker att den där punkten av förändring gäller både den som är medberoende och beroende. Om det är att falla till botten eller bara en punkt där man känner att nu får det var nog, är olika för oss alla. Tror att flera parametrar spelar in. Att min mamma sa att mitt ex inte var välkommen till julfirandet var en stor hjälp för mig. Min familj betyder allt. Och jag valde min familj före mitt ex. Men jag behövde inte välja. Jag behövde verkligen förstå att min mamma inte ville ha något med den enorma alkoholproblematik att göra. Jag förstod inte hur illa det var. Och då visste hon inte heller hur illa det var.
Håller med ovanstående. Tänk på dig.

Igår träffade jag min mamma, vi gick ut och åt och firade att hon varit nykter i X antal år. Jag frågade om jag fick följa med henne hem sen och bara vara en stund, det kändes jobbigt och motigt att åka hem. Såklart fick jag det, så under kvällen fick hon äran att dela med sig av lite visdom och klokheter kring beroende. Hon känner igen alla beteenden sambon har kring alkohol. "Det där är sjukdomen". Förnekelsen, försvaret, ovilja till förändring, ovilja till självinsikt, egot, osv. Det var ett väldigt givande samtal, men samtidigt väldigt jobbigt. Hon såg rakt igenom mig. Men nu har vi gjort en plan. Jag ska prata med vår arbetsgivare, för att höra vilken hjälp dom kan erbjuda honom. Jag ska prata med socialtjänsten för att skaffa hjälp åt både mig och honom, och jag ska prata med hans nära vän och göra en plan för att flytta. Jag måste det, även fast det känns fruktansvärt jobbigt och ger mig en tung ångestkänsla i hela kroppen. Jag ska berätta för henne hur allt har sett ut, för jag tror inte han varit ärlig, och sedan ska jag be henne följa med mig och berätta att jag tänker flytta och så får hon stanna kvar och trösta honom.

@bumblebee känner med dig💔❤️

Så skönt att du har människor omkring dig som kan hjälpa!

För mig var att lämna det tuffaste steget. Sen har det gått bättre, så det finns hopp på andra sidan.

Finns med dig i tanken, du är stark och du klarar det här fast det kanske inte känns så just nu❤️