@emje
Hej. Var inte så hård mot dig själv för att du så att säga hamnade ur spår, att som du säger blev skuldbeläggande.
Som medberoende lever man under press, och jag upplever att det kan bli så att man kanske inte säger saker med eftertänksamhet alla gånger, utan att det kommer ut fel. Det enda man kan göra är då att be om ursäkt och säga kanske att ursäkta, det jag sade hjälpte ingen av oss eller något i den stilen ...

Du skriver att du inte vet vad du saknar, kan det då vara så att du saknar den du blev kär i? För människor är ju mer än sitt missbruk. Mitt ex då han inte drack, var han jordnära, fin människa, humoristisk m.m.. Då han drack slog det ofta slint, var det rena Dr Jekyll // Mr Hyde ...

KRAM.

Hur är det med dig idag @emje?

Nånstans tänker jag att du kanske ändå hade någon/några mindre genomtänkta kommentarer innestående?

Vi är ofta så bra på att hitta förklaringar och vara förstående kring andras beteenden, men så hårda och oförlåtande mot oss själva. Vi är ju bara människor, vi också❤️

@has vad gullig du är som frågar. Jag mår helt okej idag, har varit ute med en kompis och käkat ikväll, det var välbehövligt.
Du har ju rätt, jag vet det, så många gånger som han sagt icke genomtänkta saker till mig… varför förväntar jag mig perfektion av mig själv tillbaka? Så knäppt. Tyckte så synd om honom när han var ledsen nu senaste veckan och samtidigt tänker jag på alla kvällar jag har gråtit minst lika mycket under det senaste året.

Han hörde av sig idag och skrev Glad alla hjärtans dag och en glad gubbe, trots att vi bestämt att vi inte ska höras förrän nästa vecka. Det är andra gången han bryter mot vår överenskommelse. Det blir så uppenbart att han har svårt att hålla sig till det vi bestämmer. Kändes nästan som ett hån med den glada gubben också. Fattar
ingenting. Svarade inte.

Hur går det för dig @has?

Vad skönt att du haft en bättre dag @emje!

Förstår att det kändes märkligt. Och det är ju så mycket som blir märkligt med någon som har en beroendesjukdom. Det har blivit ännu tydligare nu när jag fått ta del av perspektivet på andra sidan. Det är sjukt!

Jag kämpar på med att försöka nyktra till ur mitt medberoende. Göra val utifrån hur jag mår och vad jag behöver. Det är svårt! Speciellt med en nynykter alkoholist som man inte vill ska dricka mer. Lite ”om jag säger som det är, klarar han att härbärgera det utan att fly igen?”. För precis som du skriver har jag också större empati för andras känslor än mina egna.

Men ska vi någonsin kunna hitta tillbaka igen så behöver mina känslor också få plats så jag förstår att jag behöver agera utifrån det, oavsett vad det triggar och får för konsekvenser på andra sidan. Framförallt behöver jag hitta tillbaka till mig själv så att jag kan leva ett sundare liv på alla plan.

En dag i taget💗

Är så nervös nu vet inte var jag ska ta vägen. Vi ska ses ikväll och prata igenom allt praktiskt. Hur vi ska prata med barnen och när jag kan hämta grejer. Vet inte vad jag är nervös för riktigt, bara påslag i hela kroppen, fryser. Har insett de senaste veckorna att det kanske inte ens var alkoholen som var värst och att det har förekommit en del situationer som i efterhand haft mer med svartsjuka och kontroll att göra än alkohol. Är rädd att han aldrig kommer att förstå varför jag lämnade, jag har så svårt att acceptera att inte bli förstådd. Orolig för vad han kommer att säga idag, att han kommer att ha något slags brandtal och säga massa fint. Men jag känner mig ändå beslutsam i att hålla fast vid att vi inte kan vara tillsammans. Den enda tanken som räddar mig är att det blir vi om det är meningen, men det går verkligen inte just nu.

Så tacksam för det här forumet ❤️ Tack alla ni som kommenterar med stöttande ord och ni som delar med er av egna erfarenheter i andra trådar. Gult värt när man behöver hitta styrka

Det låter inte konstigt alls @emje💗

Misstänker att den känslan var rätt vanlig när ni levde tillsammans med?

När någon har ett beroende så är de inte ”sig själva” längre, det blir mycket svårt för personer som finns runtomkring att veta vad som är vad.

Jag har också så svårt med att inte känna mig förstådd och ännu värre - när nån uppfattar mig som någon jag inte är.

Kanske kan det vara till hjälp att det inte går att ha något normalt samtal med en person i aktivt missbruk, därför är det också stor risk att du inte kommer att bli förstådd. Men det beror inte på dig!

Det bästa du kan göra nu är att se till att det blir så bra för dig som möjligt. Min man har nyligen berättat att våra samtal kring hans alkoholvanor och min upplevelse att han ”drog ner” under perioder egentligen innebar att han blev bättre på att smyga och gömma. Han själv ser nu istället att det hela tiden eskalerade.

Ännu en anledning till att hålla fokus på vad som blir bra för dig. Varmt lycka till, finns med dig i tanken💗

@has det har varit en turbulent vecka.

När vi sågs så gick vi först igenom det praktiska. Han hade helt plötsligt en annan inställning till hur vi skulle berätta för barnen. Från att för två veckor sedan försäkrat mig om att jag självklart skulle få vara med och berätta för dem, hade han nu en annan inställning och ville berätta själv. Jag kunde bara igen uttrycka min önskan om att berätta tillsammans och han skulle tänka på saken. Sen kom vi överens om att jag kunde komma och hämta saker i helgen när de inte var hemma. Efter det började diskussionen om mitt beslut… Skuldbeläggande och väldigt anklagande. ”Jag skulle aldrig ha lämnat dig” och ”det är som att allt var på låtsas när du bara drar”. Mycket ansvar på mig och mitt ”flyktbeteende” som tydligen har orsakat all rädsla hos honom. Vi står väldigt olika i vår syn på relationer där han tycker att man stannar oavsett vad som händer man älskar någon. Och jag ser det som att vi kan älska varandra men ändå inte ha kapaciteten att ha en hälsosam relation. Han menar att han skulle ha stannat med mig oavsett hur dåligt han mådde av relationen, och det känns väldigt destruktivt. Vi pratade inte ens om alkoholen den här gången. Han nämnde inget om att han varit nykter (som han sa att han skulle bli). Jag fick åter igen berätta hur jag känt när han ifrågasatt mig som person och dömt mig för någon han är rädd att jag ska vara istället för att se mig för den jag är. Tror ändå inte att han förstod. Han vill att vi ska jobba på det tillsammans, jag sa att jag inte kan jobba med hans rädslor, det måste han göra själv. Och jag står inte ut med att vara i relationen under tiden, man kan inte förvänta dig förändring så snabbt. Hans kommentar på det var att han inte kan jobba med mina rädslor heller. Vilket absolut stämmer, men som vanligt inget ansvar för sina handlingar.

Vi skiljdes från det samtalet på ett bra sätt. Det var jobbigt för att jag fick se den finaste delen av honom och vi stod länge och kramades. Samtidigt som jag kände mig stark och var tydlig med att jag står fast vid beslutet, trots att han skuldbelägger mig för det och inte vill acceptera det riktigt.

Han berättade för barnen själv igår, har ingen aning om vad han sa vilket känns jobbigt. Idag skulle jag fått hämta mina grejer hos honom men han använder det som någon slags kontroll som han behöver få bestämma om. Till slut orkade jag inte och sa att vi får höras imorgon istället. Det är obehagligt hur han vänder sitt eget beteende mot mig när vi diskuterar och jag ser det så mycket tydligare nu med lite distans till allt. Tanken är att vi ska ses och fika med barnen imorgon. Har egentligen ingen lust alls efter hur han har betett sig idag, samtidigt kommer jag att göra det för barnens skull om det fortfarande är aktuellt imorgon..

Även om känslorna går upp och ned så är jag just nu bara tacksam att jag sitter här i min trygga lilla fina lägenhet och känner mig ännu mer bekräftad i att jag tagit rätt beslut. Att jag bara kan lägga på luren och bli av med dramat. Jag tror alkoholen var det konkreta problemet som jag kunde hålla fast vid för att lämna, men jag ser så mycket annat nu i efterhand.

Hur går det för dig @has? Hoppas du har en lugn lördagkväll ❤️

Vilken vecka du haft! Fullt förståeligt om känslorna går upp och ner. Det låter som att du verkligen kunnat stanna kvar i hur det blir för dig och stått fast vid vad du behöver, även om det var jobbigt.

Och det låter fint med lägenheten och den egna trygga platsen❤️

Jag tror precis som du att ibland behöver man älska människor på avstånd. Du har tagit ansvar för dig och det är egentligen allt vi kan göra, oavsett vad som ligger bakom att en relation inte fungerar.

Tack, här lunkar det på. Har varit lite mycket runt försäljningen av huset, men det är en lugn lördagskväll här i min lägenhet med 😊

@has
Ja, det får vara på avstånd. Ska verkligen se det här som en möjlighet att jobba med mig själv.
Skönt att du också har det lugnt ikväll ❤️ Förstår att det är mycket kring försäljning av hus…Hoppas att du får tid till återhämtning mitt i allt.
Ta hand om dig!