Funderar på det här med ”samberoende”. Inser att jag har en depression som jag har självmedicinerat med med alkohol eller orsak av … men även att jag har andra beteenden som är negativa. Som spelberoende, söker kickar därifrån, tidigare otrogen i relationer utan samvete ….Prokastinerar vissa saker så det går åt helvete, tar risker Hur ser det ut för dig?

@Man Som jag ser det är alkohol ansvarigt för att blockera känslor. Då man inte lär sig hantera sina känslor pga att man går runt och är bedövad så tar man heller inte ansvar för sina känslor. I det surret kan det vara svårt att se samband klart. När man slutar blir det lättare att lösa upp knutar och se "helheten". Börja bena ut vad som tillhör mig och andra samt att sätta gränser man mår bra av då man inte längre är lite väck.

Har lite svårt att säga att allt är alkoholens fel. Ser det mer som den ansvarar för blockering och lite gränslöst beteende. Det är ju den effekten alkohol har. Man bedövas, blir gränslösare och tar kanske inte eget ansvar för egna handlingar på grund av bedövning av hjärnan.

Låter rätt sjukt det jag skriver inser jag... Hur kan man välja att dricka när det blir effekten?

Jepp sjukt. Börjar inse att vissa väldigt destruktiva beteende är att mitt alkoholbruk påverkat mitt konsekvenstänkande! Det är ju en av effekterna man vill uppnå. Påverka hjärnan. Frågan för mig är hur det påverkat mig inte bara i fyllan men vardagarna. Det ursäktar inte men delvis förklaring att jag beter mig som en idiot mot mig själv och i mina relationer. Tex otrohet. Utan festfyllan så jag undvikit några uppbrott pga otrohet. Dvs plötsligt så har andra möjligheter manifesterats …och har spelmissbrukat då och då fast jag vet att spelsystemet är skapt för att du ska förlora stort och vinna lite ibland.

@Man Jag upplever att man även i nyktert tillstånd då man drack hade svårare att ha ett paraplytänk. Det blev för ego. Nu är det lättare att vara mer chill 24/7 och även registrera hur omgivningen uppfattar saker. Inte lika impulsiv. Mer eftertänksam. Det måste man ju. Man har ju inget skal i form av alkohol att gömma sig bakom. Man måste konfrontera allt. Tar in allt mer runtom eftersom man inte är bedövad.

Det var en rätt svår övergång upplevde jag. Man var inte beredd på hur man skulle hantera känslosvall. Fast jag har nog det mer i mig från barndomen. Det var alltid ok typ att agera ut. Starka känslor fick visas. Däremot pratade man aldrig om balans. Hur man skapar inte harmoni i tumult. Bra för mig & andra utan att för den delen sopa under mattan.

Idag tycker jag inte man har rätt att agera ut. Man har inte rätt att belasta andra med eget känslosvall hursomhelst. Men det är en resa att lära sig hur man ska skapa harmoni inom sig i pressade situationer. Jag är dålig på det. Det är därför jag tror jag fått högt blodtryck istället. Känsloreglaget sitter inte. Det blir pyspunka i form av högt blodtryck. Har haft alkohol till det så jag har fortsatt en del att träna på och hitta tekniker att rida ut tuffa situationer. Jag är mycket bättre. Det har hänt mycket men blodtrycket har nog tyvärr höjts istället för att hitta andra sätt. Typ djupandas när jag blir rädd. För då drar blodtrycket åt fanders.

Vad är hönan och vad är ägget? Kan man verkligen skylla alkohol på att jag i mitt fall inte blivit tillräckligt tränad i detta? Som du säger en delförklaring kanske?

Konsekvenstänk blir nog som du säger inte 100. Livet är en enda läroresa. Coolt egentligen. Finns massa att hämta.
Var inte rädd för det du hittar hos dig själv. Våga studera och fundera över vem du vill vara. Sedan är det bara att lägga om rodret. Step by 🪜.