@has åh känslorna nedstoppade i en låda! Så klart hur stod vi annars ut?
Jag ser ju mönstret mycket tydligare nu..... mina känslor var ju aldrig viktiga, om jag nån gång blev förbannad, då straffades jag med att han "försvann" svarade inte på meddelande osv

Och jag måste ju tyckt det var ok för jag fortsatte ju. Det är nog inte så konstigt med detta mående nu.
Jag har ändå haft en bra dag igår trots negativa besked om en lägenhet jag sökt. Jag gick på ett styrelsemöte enbart för fikat och det var riktigt trevligt.

Vi kämpar på och ger oss inte ❤️
Stor kram ❤️

@kärringen När jag läser dina rader så känner jag en lättnad mellan raderna. Min eller din vet jag inte riktigt.

Tänk att det vi kände hela tiden var ”rätt” (som i en helt normal reaktion på någon annans beteende) men blev manipulerade att tro att det vi kände var fel. Blir träning i att börja tro på att det en känner är rätt för en själv och att det också är viktigt och spelar roll. Och att vi har rätt att sätta gränser utifrån det.

Härligt med fika - hoppas du får en vilsam helg. Stor kram!❤️

@has
Det har hänt något med mig! Helt plötsligt så upptar inte alkisen alla tankar, det känns jätte konstigt att skriva detta för det känns som han är borta....Dock är han inte det då jag nyss fick ett meddelande från honom som jag inte vet om jag ska svara på .

Kan jag värkt ut honom ur huvudet? Jätte konstigt!
Kram ❤️

Åh, vilken intressant iakttagelse! Kanske börjar du ta mer plats själv och då finns mindre plats för honom?

Låter som ett bra steg åt rätt håll 😊❤️

Nu är det svart igen. Inte för jag saknar honom, där känns det verkligen som mina känslor har total dött. Men katten är kvar och nu lär jag ta tag i det , det funkar inte för mitt psyke att inte veta om han har det bra! Att grannarna säger det ser ut som han mår bra räcker inte.....jag är deprimerad för att jag inte kan vara med min katt, jag har fått en ny lägenhet men det är inflytt 1/6 och jag har fullständig panik över både flytt( hur ska jag kunna genomföra detta ensam?)och att jag tar fel beslut och katten blir att må dåligt, då jag känner att jag måste ta hit honom nu till bläää lägenheten ..... Ingen kontakt med mitt numer ex och det är bra!

@Sårad... jag har varit på botten i helgen. Det var riktigt illa men min alkoholist var hit, nykter såg riktigt *pigg* ut o visade mig att katten mår bra.
Jag känner det som jag förstorar allt , därför blir det ju extra frustrerande.

Jag får jobba på mig nu....jag måste stärka mig själv, kissekatt får komma sen när jag är stabil för nu vet jag ingenting 😔

Läser ju runt på forumet om hur vi alla kämpar på olika vis.
Jag har ju verkligen varit på botten psykiskt, svårt att se vad som är vad, varför känner jag så här?

Så slog det mig....jag har ju hela mitt liv levt för andra, fixat o trixat o sugits in i det ena efter det andra. NU ska jag helt plötsligt försöka göra saker för mig, förstå vad jag behöver, vad som gör mig glad. Ojoj jag har aldrig någonsin ens funderat på det, tragiskt men sant.

Vem är jag? Vart är jag på väg?

@Kärringen
Precis så. Du slår huvudet på spiken.
Den processen är precis det jag jobbat med sedan jag lämnade.
Om man är villig att möta sig själv och kanske söker stöd. Ibland behöver man titta i backspegeln för att förstå sig själv bättre och ibland behöver man bara hitta tillbaka till sin egna lins igen.

Jag ser saker mycket klarare nu än någonsin. Jag har tidigare fått tvivel när jag sett han bara dricker folköl exempelvis och tänkt att det är jag som överreagerar.

Nu är liksom loppet kört....dom suddiga glasögonen är bort grinade, jag ser bara en väldigt sjuk människa...en människa som jag nyligen hade känslor för, det är så märkligt för den här sista tiden har varit så lång och mörk och jag tror åtminstone jag börjar skymta ljuset där borta.

Ikväll ska jag till kyrkan på livsstegen, efteråt är det sinnesro gudstjänst. Jag tänker be för honom , fast det oftast känns helt bortkastat.

@Kärringen
Jag har läst din tråd idag och känner så mycket med dig. Ser din längtan till din katt. Och jag hoppas att den kan flytta in hos dig till ditt nya boende.
Vilken resa du gör!
Så bra att du går livsstegen. Det är så viktigt att få syn på ens beteende och verktyg att bryta dem, om man önskar det. Grattis till nya upptäckter.
Tack för att du skrev i min tråd, så att jag blev nyfiken på din resa.
Vilken resa du gör! Heja dig. Ta hand om det som du behöver, även om du inte vet vad det är ännu.
Det är din resa att upptäcka dig själv. Vem du är utan din beroende partner.
Vem vill du vara? Det var en fråga som jag ställde mig själv i många år. Vem vill jag vara.
Och hur kommer jag dit.
En dag i taget.
Njut.

Tack självomhändertagande och Åsa M ❤️
Gråter när jag läser era fina ord!
Det är det tuffaste jag gått igenom för jag måste bryta alla mina möster till destruktiva relationer och där ingår ju även sådana som jag betraktat som vänner.

Jag var på sinnesro mässa i onsdags, jag lämnade exet i guds händer där han hör hemma , jag kan inte göra mer nu.

Jag tror jag vänt nu.... alltså från botten. Jag ser på världen med klarare glasögon. Katten ser grannarna efter, till allt löst sig.Begravning för exets pappa på torsdag, jag har lovat o det jag lovar det håller jag.

Men sen så vill jag inge mer , jag har börjat se ljusglimtar av livet, det ger mersmak. Jag tar pytttesteg mot nya vänskaps relationer men håller mig på min vakt, energi tjuvar har ingen plats just nu jag måste hitta energi inte ge.

Jag trivs att vara ensam att upptäcka mig själv, att utforska vem jag är , vad jag vill....försiktigt, gråter ofta mest över min katt men det kommer bli bra, vi kommer kunna bo ihop snart.

Jag upptäcker att jag finns, att det finns folk som uppskattar mig, som tycker att jag är klok och vacker ....jag finns faktiskt nu...jag måste fortsätta klättra uppåt! ❤️

Åh @Kärringen vad fint att läsa din uppdatering❤️

Du finns! Du ser att du finns och att andra märker att du finns.

Jag blir så glad för din skull och minns hur tufft och tungt allt var för inte så länge sen.

Så bra att du öppnar upp och samtidigt är noga med vem du släpper in. För oss som har tendenser till medberoende är det så lätt att springa mot nästa eld som behöver släckas (och människa som behöver räddas).

Du finns! Jag ser dig❤️

@Självomhändertagande ,@has o Åsa M tusen tack för era ord ❤️
Jag är fortfarande på väldigt tunn is, begravningen var igår o det var tufft på många vis ...exet ville ju inte ha några människor där så vi var inte många. Hans son var deppig så jag föreslog att vi skulle fika....men fika det hade exet minsann gjort, på morgonen.

Det är så tragiskt men jag har gjort mitt.

Strimmor av hopp, känslan att livet är mer ligger och guppar. Jag har köpt färgglada kläder jag måste få synas jag måste bli sedd ❤️