Bra gjort av dig som avstod! Jag kan känna att ”aldrig mer” är så definitivt. Ska jag aldrig mer dricka vin? Jag som hade tänkt fira min 50-års dag (om 3 år) med riktigt dyr champagne! Men så tänker jag på alla tidigare försök att dricka måttligt som alltid slutat med att jag hamnat på ruta ett igen. Då känns det alkoholfria alternativet rätt. Men me det sagt så är det ju inte lätt för det. Önskar dig en fin dag 🙏

Bra gjort av dig som avstod! Jag kan känna att ”aldrig mer” är så definitivt. Ska jag aldrig mer dricka vin? Jag som hade tänkt fira min 50-års dag (om 3 år) med riktigt dyr champagne! Men så tänker jag på alla tidigare försök att dricka måttligt som alltid slutat med att jag hamnat på ruta ett igen. Då känns det alkoholfria alternativet rätt. Men me det sagt så är det ju inte lätt för det. Önskar dig en fin dag 🙏

Dagen har inneburit en hel del analyserande varför jag plötsligt blivit sugen på att dricka vin. Vad var det som hände där under ytan?

Yttre faktorer; Ledig efter jobbhelgen. Tagit hand om det jag skulle och brukade tidigare dricka vin en sådan kväll.

Inre faktorer; Kände mig ömklig, ensam och otrygg. Svårt att varva ned och koppla av.

Slutsatser;
Inser att jag tidigare i livet nästan alltid har haft umgänge och en partner. Nu har jag inte det längre. Detta beror på att jag alltid gått vidare i livet när något inte känts bra. Bytt jobb, brutit relationer och varit dålig på att höra av mig till bekanta. Barnen är stora och har sina liv och partners.

Jag har alltid varit så säker på att jag har förmågan att göra förbättringar i mitt liv och även litat mycket på min sociala förmåga att knyta kontakter. Men plötsligt hade jag inte det längre. Jag blev kroppsligt sjuk och några månader senare hade jag inte hämtat mig. Det slutade med utmattningssymptom och återigen en sjukskrivning. Det var då jag slutade dricka, för jag tänkte att jag snabbt skulle bli mitt gamla jag och gå vidare i livet igen. Så blev det inte.

Nykterheten har gett mig insikter om mig själv, och gamla trauman har kommit upp till ytan. Jag varken kan eller vill ändra på det. Jag försöker arbeta mig igenom denna fas i livet.

@Denlillamänniskan kloka reflektioner! Och det är ju det en del att bli nykter handlar om? Att stanna upp, känna efter, analysera och reflektera. Allt eftersom lär man känna sig själv och vad/hur/vardör man reagerar som man gör. Efter en tid ligger vi steget före hela tiden och kan på så sätt ”parera” r suget kommer. Så tänker jag i alla fall. Fortsatt fin kväll 😀

Det sket sig igår. Drack mig berusad. Är bakfull idag men har ändå varit uppe tidigt och gjort lite plikter. Tur att jag lever ensam och inte gjorde någon annan ledsen och besviken.

Var hos psykologen och det var ett rätt jobbigt samtal. Direkt efteråt, utan att förhandla med mig själv så for jag till systemet och handlade. Kändes som en självklar handling och jag tvekade inte en sekund. Så var det med det. Kan alltså inte lita på mig själv.

Psykologen gav mig också en Post It-lapp med tips om en hemsida. Kollade upp den imorse. Det var en sida som vänder sig till de som vuxit upp i alkoholmiljö och/eller dysfunktionell familj. De jobbar enligt 12-stegsmetoden. Hon tyckte väl att jag behövde mer hjälp för att hantera mina övergivenhetsproblem, för hon har ingen aning om att jag överkonsumerat alkohol. Jaha, ja. Ödets ironi, kan man tycka.

@Denlillamänniskan bakslag, om du vill kalla det för det är inget ovanligt. Förstår det känns tufft. Hur mår du nu när baksmällan släppt? Kan du släppa det och ta vid där du slutade innan psykologbesöket och Systembolaget? Tänkt på att du kommit långt och fått många nya insikter och lärdomar. En nykter dag är inget man ångrar, tänk så många du har bakom dig! Kram!

Jag tänkte på en sak gällande bakslag som dess eller vad man ska kalla dom. Om man har börjat sin nyktra resa men dricker sej full en dag; börjar man nödvändigtvis från noll då igen? Jag tycker kanske inte det. För man har ju redan gått igenom mycket och lärt sej mycket. Tänker att man också måste vara snäll mot sej själv, och ta det som händer som en ny lärdom. Sköt om dej, hoppas det känns bättre idag🩷

Hej!
Att du fortsätter skriver här, trots bakslag är en nyckel, det visar du vill sluta. Men - har vanor, sår, rutiner, och annat inom dig som gör detta så otroligt svårt. Det är därför bl.a. Alkoholhjälpen finns.
Ett misstag jag gjorde när jag försökte sluta tidigare och misslyckades var att jag blev tyst här och bara försökte på egen hand. Det blir många resor svårare då..

Oavsett hur du räknar detta bakslag, om du börjar om på noll eller om du fortsätter räkningen med någon markering kanske, så är det viktigaste ... försök igen, ge inte upp, slå inte på dig. Om du hittar något du kan lära dig på det som hänt, och göra något annorlunda är det toppen. Men annars, res dig bara upp, försök igen! och igen! :-D

@Blidenjagvillvara77 @CMG @Vjlo Tack för er uppmuntran och ert stöd. Det värmer verkligen. Jag tar till mig de råd ni ger och känner också att jag inte är särskilt sugen på att återuppta livet som riskdrickare. Jag har, precis som ni skriver, lärt mig mycket under den nyktra perioden som jag uppskattar väldigt mycket. Bakfyllan var väl inte sådär jättehemsk, och framemot eftermiddagen kände jag mig som vanligt igen. Men jag har inga skarpa minnen av hur jag kom i säng, men det gick väl på autopilot.

Tack för att ni medmänniskor finns. Det är ett fantastiskt stöd att veta att det finns andra som förstår sig på det här med att ha ett knepigt förhållande till alkohol. Jag fortsätter framåt igen.

Det var egentligen inte alls svårt att sluta dricka. Det var förvånansvärt lätt. Det jag tycker är knepigt är att det kom upp ett så starkt begär att dricka, efter relativt lång tids nykterhet. Sen kanske ni motsäger "Nej det var på vita knogar". Men det var det inte.

Jag har sedan länge insett att det där med att dricka lagom inte intresserar mig. Det är lätt att avstå måttligt drickande, eftersom det känns helt meningslöst. Sen kommer jag ihåg att jag kört med strategier när jag känt lust att dricka mig full när det dragit ihop sig till sociala grejer och begäret har lurkat runt i det undermedvetna. Man "fördricker"!! Alltså; dricka sig lite lagom berusad dagen innan eventet, eftersom jag då har stillat begäret. Sen är det lätt att dricka lite städat, eftersom begäret lugnat ned sig då.

Jag har ju aldrig druckit dagligen och inte haft problem med att hålla upp då och då. Antingen på grund av jobb eller för att jag tyckt det var skönare att vara nykter. Sen "flyger fan" i mig, och då vill jag dricka ensam. Orkar inte heller dricka med andra överkonsumenter eftersom jag inte trivs med det. De närmare vänner jag har, dricker knappt någonting alls.

För många år sedan läste jag rekommendationer hur man bör dricka för att hålla sig "lagom". Max 9 glas/vecka och max 3 glas per gång. Tycket alltid att det var knäppt. Skulle ju innebära 3 dryckesdagar/ vecka. Många dagar om ni frågar mig. Men att bara dricka 3 glas per gång verkade ju också för mesigt. Jag är nog en sån där person som håller mig städad och sen släpper fördämningarna och jag vill bara bli full.

Vad har de här reflektionerna för mening? Jo, för att jag inser att jag druckit lite mer utspritt för att slippa drängfyllorna och rotblötorna. Och det gör mig modstulen inför framtiden. Jag är nog en sån person som gillar att vara nykter samtidigt som jag är en sån som vill dränga ner mig mellan varven. En periodare.

Det är nog därför jag tyckt att en del råd jag fått här känns så fel. Jag har värjt mig mot dem då de inte passar mig och jag inte känner igen mig. Förlåt Himmelellerhelvete, Vår2022 och andra som jag uppenbarligen trampat på tårna. Det "skav" ni känt handlar nog om att jag avviker från den gängse normen hur en alkoholmissbrukare fungerar.

Jag har ingen aning om hur det kommer att gå för mig. Men jag känner mig ledsen över att jag kanske nu åter befinner mig i en "lugn" period som plötsligt kommer att avlösas av vettlöst drickande nästa gång jag blir radiostyrd.

Oj vad jag känner igen mej om detdär med måttligt drickande. Jag tycker det är helt meningslöst också. Så det är inte alternativet för mej heller. Inte just nu i alla fall. Och som jag skrev i en annan tråd nyss så blir jag enbart irriterad när folk sitter och smuttar på sitt vin. Då kan jag lika gärna låta bli. Har inte heller druckit varje dag, utom de sista veckorna innan jag beslöt mej för att bli nykter.
Vad man ska göra för att bli av med fyllesuget vet jag inte. Kanske man får släpa på det resten av livet. Jag vet till exempel att ångest är något som jag får släpa på. Äter medicin så den hålls under kontroll men inte helt. När den kommer försöker jag tänka; ”jaha här är du igen, håll på då en stund” istället för att panikslaget försöka få den att försvinna. Kanske det är samma med fyllesuget?

@Denlillamänniskan, tack för inlägg i min tråd. Jag har läst din nu.
Jag håller med dig om att ha alkohol hemma fungerar när man är starkt motiverad .
Jag lever ( två separata liv dock och sällan under samma tak ) med en man som dricker alkohol. Det lockar mig inte heller när han dricker ( just nu ) Jag har faktiskt också gått på en middag förra veckan där jag provsmakade vinet till maten men inte drack. ( hoppas inte detta triggar dig)
Det är mitt intresse att känna de olika smakerna och dofterna som olika fina vin har och jag behöver inte dricka det. Kände inget sug alls under tiden. Jag körde bil till o från middagen och hade inget sug vare sig före eller efter .
För mig handlar det mycket om att jag inte VILL dricka. Om jag hade varit ute efter att dricka hade inte lukta eller smutta lite lite räckt .
Nu var jag bara ute efter att provsmaka och det kom nog endast en halv tesked av var vin i magen.
Jag tror tankens kraft är STARK.
Om jag skulle känna att nåogon , kanske Sussi börjar flörta med mig -då kommer jag gå till ett AA möte direkt .
All tid som blir över gör mig också lite rastlös. Jag vill resa men som sagt min man vill inte resa med mig ( och inte jag med honom) Jag funderar på att kanske göra nån vandrings resa själv. Man lär väl träffa människor ändå tänker jag .
Ha det gott o hoppas jag inte skrev nåt fel nu som triggar
🍀💚
Jag förstår att detta inte är att rekommendera

@Majaella Det triggar inte alls att du smakat på vin. Om man inte vill dricka, så är det enkelt att avstå. Det värsta är nog när ambivalensen drar igång, det är då det är svårare att avstå.
Jag tror att det är viktigt att avdramatisera alkohol, så långt man kan.

Jag tycker också om att vandra, så därför vill jag verkligen uppmuntra dig att göra en vandringsresa!!!

Ta hand om dig :)

@CMG. Ja, det där att dricka med måtta faller sig antingen naturligt, eller så klarar man det inte. Jag tänker att; antingen dricker man alkohol eller så gör man inte det. Dricker man alkohol så ska det inte försämra livet. Försämrar det livet, så blir det inget drickande. Enkelt att säga, men ibland svårare att få till.

Önskar dig en fin dag!

Varit uppe en god stund nu. Vaknar tidigt som vanligt och har lagt märke till att jag ofta känner mig rätt missmodig på morgnarna. Oroar mig för saker och tvivlar på min förmåga. Inget särskilt kul sätt att börja dagen.

Försöker stabilisera mig. Dricker kaffe. Läser här på forum.

Idag är det en sådan dag, då jag borde vara fylld av glädje och tillförsikt, för jag ska på en resa som jag sett fram emot. Har förberett mig, lagt fram det jag ska ha med mig och på mig. Borde ju vara hur kul som helst! Men det känns inte kul alls, och det är försent att backa.

Anledningen är att det kommer vara en hel del alkoholexponering. Vet inte hur jag ska göra med den saken, men i nuläget är det just närkontakt med alkohol som jag inte borde utsätta mig för. Dels för att jag oroar mig för resan inte kommer kännas som en avkoppling, utan en anspänning. Dels för att jag tycker att alkohol och drickande just nu sätter brännpunkten på att jag inte kan hantera alkohol särskilt bra. Just nu är det en insikt som gör mig ledsen.

Anteckning till mig själv:
Hemkommen från morgonpromenaden. Brukar alltid vara en stärkande och uppmuntrande gärning. Gå tills du blir glad, brukar jag säga till mig själv.

Tankar klarnar ofta på morgonen i naturen. Inser att mitt självförtroende ofta varit prestationsbaserat. Det är nog anledningen till att jag inte har lust att räkna nyktra dagar och inte vill se alkoholkonsumtion som ett misslyckande. Då har jag ju bara upprepat det jag gjort alltför många år i mitt liv; Varit duktig och njutit av prestation och framgång, känt mig usel när jag inte lyckats så bra. Tvivlar på mig själv när jag inte är omtyckt varvat med att känna mig bäst i världen när folk visar uppskattning. Ett "pleasande" utan gränser.

På samma vis hållit på när det gäller alkohol. Har det blivit för mycket så har det varit dags för "böter", d.v.s vara extra effektiv, välorganiserad och träna ordentligt. Snyggt och prydligt hemma och bra utseende. Allt för att rädda mitt anseende inför mig själv.

Det är ett väldigt osäkert och energikrävande sätt att leva sitt liv. Samtidigt småler Gud åt det hela och säger: Jag gillar dig ändå. Alltid.

@Denlillamänniskan igenkänning på den. Det där med att inte kunna dricka ”som vanligt folk”’och stålsätta sig på att ta sig igenom resan/kvällen/helgen… försöker dock intala mig att den ansträngningen är värt det… har dock inte utsatt mig för eller blivit utsatt för alkoholexponeringen på det sättet än så jag ska eg inte uttala mig. Min första helg som nykter var vi bortbjudna till vänner där allt kretsar kring alkohol. Jag tog mig igenom och det var mest jobbigt innan faktiskt. Tyckte synd om mig själv men väl där släppte det. Kanske pga att jag ju skulle köra bil, är lättare då när det är så tydligt att man inte kan dricka. Jag kom på mig själv att sitta och längta hem till pyjamasen, mina ostkrokar som jag medvetet har sparat till just det tillfället och en bra film på Netflix. Dagen efter vaknade jag glad och tacksam… Men så lätt är det ju inte alltid och våra kamper är våra egna även om vi alla var mycket gemensamt. Känner också igen mig själv i det där med att man ska ”städa” fasaden efteråt, för att kompensera liksom…

Önskar att Du får en fin resa och kan njuta av allt fint som finns.

Tack! Resan går bra. Inget behov av att dricka för att andra gör det. Snarare kan jag känna medlidande med dem som dricker lite för mycket. Att umgås nykter är roligare, eftersom jag är mer närvarande och skärpt.

Har ingen motivation längre till total nykterhet, då det finns andra teman i mitt liv som är viktigare att fokusera på. Jag har uppnått mitt mål; Att alkohol inte längre ska vara viktigt. Därför avslutar jag den här tråden och tackar er som skrivit och engagerat er så mycket. Jag kommer säkert att gå in och läsa då och då, och kanske byta tråd till Förändra sitt drickande.

Önskar er en fin fortsatt helg och hoppas att ni vänder er tillvaro till det bästa.