av Mariamia

Mariamia
fre, 2024-03-29 - 13:26

Känner att jag tappat fotfästet, separerad sedan knappt tre veckor tillbaks från tidigare partnern.
Han har nu lika länge hållit sig nykter och mår bra/bättre.
Han visar ingen insikt i vad han ställt till med i mitt och andras liv, men det kanske kommer.
Känner mig fruktansvärt vilseledd och använd då jag backade upp runt hans alkoholism.
Vet att det är en del av brist i sjukdomsinsikt, vad ska jag göra av alla framtidsplaner allt jag förlorat...ja kanske vunnit också.
Han mår bättre jag mår skit....

Självomhändertagande
lör, 2024-03-30 - 07:24

@Mariamia
Du skriver kanske vunnit också.
Ska snart iväg, men läste ditt inlägg. Och ville säga. Fokusera på dig och på hur du vill ha det framöver. Det kan kännas som en stor sorg att lämna eller bli lämnad även om önskan var att leva utan ens partners alkoholmissbruk.
Att leva utan att stötta och pröva få den andra nykter.
Att stå där utan någon kamp.
Att vara kvar.
Ensam.
Allt kämpande.
Och så plötsligt är partnern med missbruket eller en partner som fått en ny insikt.
Jag vet en del som upplever en tomhet när ens partner slutat dricka och funnit Gud.
Oavsett vad förändringen är, så kan det upplevas svårt.
Och tomt.
Fyll din tid med det du önskar.
Vad vill du göra idag?
Gör det!
Vad vill du göra med all den tid som du la på din partner.
Det är en utmaning.
Att ta tillbaka sitt eget liv.
Och fylla det med det som man längtat efter, men inte fått utrymme till.
Det finns så mycket livet har att erbjuda.
Men plötsliga förändringar kan också upplevas som en sorg.
Kanske du behöver bearbeta det.
På ditt sätt.
Ta reda på hur.
Och lev ditt liv, som du vill leva det.
Önskar dig en fin dag.
Träffa eller prata med någon som du tycker om.
Njut av våren som är på väg, eller kanske redan har kommit till den plats där du befinner dig.
Gå ut i naturen och lyssna på fåglarna.
Se hur våren vaknar.
Skriv här.
Det hjälpte mig enormt.
Ta hand om dig!

wasgij
lör, 2024-03-30 - 10:19

@Mariamia
Hej!
Vet precis hur det känns. Att vara vilseledd. Jag lämnade min för att han inte gav nig nåt val.
1 år av lögner, förnedring och svek blandat med en kärlek av manipulativitet.
Och nu? Han har tagit tag i sitt, men här står jag förstörd och vet inte hur jag ska gå vidare. Hans egoism är störrre än annat. Medan min oro är rotad kring allt med honom. Att våga släppa taget. Vad är jag utan allt det ja varit där för honom.

Hur är er relation idag?

Mariamia
lör, 2024-03-30 - 12:48

@wasgij vår elation är ett kvitto från senaste sms att det är han han han och allt som har ned alkoholen att göra.
Än så länge ingen insikt i vad han gjort mot mig eller andra, många narcisstiska drag också.
Hur går det för dig?

wasgij
lör, 2024-03-30 - 13:56

@Mariamia
Jag vet hur det är. Menade inget illa med frågan.
Att gå vidare är svårt för mig likaså.

Hans resa är viktig enligt han. Där han inte förstår mig heller. Tampas med att kunna släppa taget.

Mariamia
sön, 2024-03-31 - 09:21

@wasgij Tog absolut inte illa vid mig, förstår hans egofokus fullt ut men att dela det med mig och vilja ha tycka synd om blir fel.
Jag tycker det är tragiskt och sorgligt att denna fina man som han också är dricker bort sitt liv.
Beroende är en hemsk följeslagare.
Jag önskar ju honom nykterhet och sinnesro, ett hälsosamt liv.
Vet att det är en resa han måste göra ....

Inte lätt med alla känslor kvar, framtid som byggdes på luftslott till viss del....men min resa är minsre smärtsamm än hans.

Dessa känslor kontra förnuft.

wasgij
sön, 2024-03-31 - 14:11

@Mariamia
Det finns så mycket klokt i det du skriver.
Förstår på ett annat vis.
Önskar inget hellre än detsamma till min. Synnerhet med 4 barn han skapat till världen.

Det är väl förnuftet som måste slå kraft här.
Valde att bryta kontakt igår helt. Jobbigt att tampas med. Många märkliga tankar kring det.

has
mån, 2024-04-01 - 22:08

Hej @Mariamia!
Min man är också nybliven nykter sedan 2 månader. Jag lämnade utan att lyfta diskussionen om alkohol (ytterligare en gång). Sa bara att jag inte kunde leva så som vi levde längre och flyttade samma dag.

Efter någon dryg vecka insåg min man själv varför jag lämnat och började reflektera. Insåg därefter att jag faktiskt hade rätt, att han har alkoholproblem.

Första veckorna var svajiga, han ville inte att vi skulle lämna in ansökan om skilsmässa. Men eftersom jag inte såg en enda fast plats att sätta ner foten på så skickade vi in vår ansökan (beslutet blev 6 månaders betänketid).

När han varit nykter ett par veckor började saker falla på plats rätt snabbt. Han sökte hjälp och har landat i beslutet att han inte kan dricka mer alls.

Här började också insikterna kring hur vårt gemensamma liv sett ut för mig de senaste åren komma till honom. Att tilliten är rejält tilltufsad och att han många gånger betett som som en idiot!

Utifrån det du skriver får jag flera tankar: har din man kommit till insikt hela vägen och förstår sin egen problematik eller är han nykter av andra anledningar? Har han sökt hjälp för sina problem?

Du skriver att det finns narcissistiska drag, kan dessa vara en del av hans personlighet eller är de skapade av beroendet? (jättesvårt att veta vad som är vad, men viktigt att ha med i tanken framåt tänker jag).

Kan det fortfarande vara alkoholdimman/beroendet (eller vad jag ska kalla det) som talar, har han ännu kommit till sans? Utifrån den erfarenhet jag har tar det ett tag innan personen kan tänka klart igen efter ett aktivt beroende. Utifrån verkar allt personen säger lite snurrigt och hoppigt, vilket det säkert också är för den som druckit på tok för mycket en längre tid.

Och till sist: vad av det du själv tampas med är medberoende problematik och vad är sorg/ilska/besvikelse för att allt blev som det blev? Vad behöver du själv just nu? Har du något stöd i form av samtal?

Jag känner med dig och förstår att det är skittufft! Hoppas att din partner landar i sin nykterhet och att ni kan ha mer öppna och tillåtande samtal där även dina erfarenheter och din smärta får plats.

Oavsett så tänker jag att ett eget samtalsstöd kanske kan hjälpa dig att stanna kvar i dig och vad du behöver just nu. Alkoholism är en sjukdom som även påverkar de som lever nära den som har ett beroende på så många sätt.

Din viktigaste uppgift är att hitta vägar till ett bättre mående för dig nu, oavsett vad din partner gör🩷

has
mån, 2024-04-01 - 23:54

Ps: upptäckte nu att anhörigstödet åter är igång här på sidan (var nedstängt när jag för första gången loggade in). Har precis anmält mig och börjat med övningarna och tycker det verkar bra - så det är ett tips för att få snabb hjälp!