Nu när jag jobbar kvällstid väcker mig mobilen kl 8, oavsett om jag ska jobba eller vara ledig. Klockan 6.30-7 i morse hade min lurviga sambo sovit klart och försökte få igång mig att leka. ”Vakna matte”. Jag sa ”nej” och la mig åt andra hållet. Och han lät bli mig ❤️ Och sen blev han överlycklig när mobilen larmade. Otroligt duktig! Mattes lillprins 💚 Så nu är min hund helt van vid mobilens ständiga larmande också. Så fort mobilen piper ska det hända något.

Gårdagens jobb gick bra. Lite för lite att göra för min smak, men det får jag väl äta upp på måndag kväll kanske. De tre jobbkvällar jag haft har varit väldigt mycket lugnare än mina dagpass. Att dra ner bemanningen dagtid och bibehålla styrkan kvällstid är kanske lite skevt. Men det är inte mitt jobb att ha en åsikt i den frågan. Än. Istället gör jag det kan för att avlasta för kollegorna dagtid. Jobba framåt kan man alltid göra och det som är gjort är gjort.

Nu är jag påskledig i två dagar och det står familjeumgänge på schemat. Idag långpromenad, handla lite, kanske ta en höneblund, sen köra till barnens pappa och njuta av vällagad mat och trevligt familjeumgänge. Min mamma hänger med. Hon fick välja om hon ville följa med idag, till den ”lilla” middagen, eller imorgon till den ”stora” middagen. Eller båda. Hon valde båda. Det glädjer mig oerhört för det betyder att hon mår bra, annars vill hon inte umgås. Jag vet hur betydelsefullt det är för henne, hon kan leva på det jättelänge.

Gladpåskkram 🐘

Påskfirande x 2 är nu över. Mycket god mat och många goda kakor, bakade av den äldsta dottern, blev det. Men inget godis och ingen choklad, tjoho!

Jag känner en oerhörd tacksamhet för att jag har en släkt att fira högtider med. En släkt som egentligen tillhör barnens pappa, men jag och min mamma är också hjärtligt välkomna att delta.

Påsk, midsommar, jul, nyår och födelsedagar firar vi ihop. Punkt. ”Min släkt är lika mycket din släkt” sa barnens pappa när vi separerade för tio år sedan. Otroligt generöst av honom.

I bilen dit pressade jag min mamma litegrann på hur hennes relation till sin mamma såg ut genom åren. Urusel. ”Hon var en jävla kärring, jag blev glad när hon dog.” Hoppsan. Lite jobbig stämning i bilen sen.

På vägen hem började jag prata om att det finns så otroligt mycket folk som inte har någon att fira med. Syskon och barn som aldrig hör av sig. Att man ska vara tacksam för att man har det. Och att alla kan förändras, att man med åldern kan bli mjukare och inte vara lika kategorisk längre. (Även om det motsatta är vanligare tyvärr.) Att hullingarna i försvarsstaketet kan bli mer nednötta med åren. (Min mamma hälsade inte ens på sin mamma de två sista åren då hon kämpade med cancer.)

Min mamma fattade piken så långt att hon flera gånger uttryckte sin tacksamhet för att hon fått fira påsk med oss. Att hon säger det till mig är nästan skitsamma, att hon verkligen uppfylls av den tacksamheten känns viktigare. Att hon bär tacksamheten med sig i sitt väsen, för den har en positiv påverkan även på vardagslunken.

Min ex-svägerska brukar ha med sin mamma på våra gemensamma firanden. Nyligen har man dock upptäckt spridd cancer i buken på henne, så hon orkar inte delta längre. Sorgligt 😢

Kram 🐘

@Andrahalvlek Känner igen de där tankarna av tacksamhet över att man har givna personer i sin närhet. Oavsett om de är blodsbundna eller inte. Jag har tre syskon, och vi ses ganska sällan, kanske varannan månad max. Men varje gång känner jag en tacksamhet över att vi har varandra. Snart är vi den äldsta generationen. Helt ofattbart!
Mamma finns fortfarande, men är ganska sjuk.
Jag tror absolut att msn kan förändras till det bättre. Alltid. Men indikt o viljan måste finnas där.

@Sattva Min mamma har förändrats mycket senaste åren. Hon var otroligt ängslig och orolig innan, skulle dubbelkolla och trippelkolla, utgick alltid från det värsta. Ett tag trodde jag att hon hade GAD. Hon var svinjobbig att ha i sin närhet. Nu är hon lugnare och faktiskt tacksam över att jag finns nära henne, och att vi träffas relativt ofta. Och hon både visar och uttrycker tacksamhet.

Varför hon förändrats vet jag inte. Jag är bara tacksam och njuter av den lugnare perioden, laddar energi inför sämre perioder. Hon har haft många sämre perioder. Hösten 2019 var hon så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva julen ens.

Det är lite märkligt bara att det för henne är självklart att vi har nära kontakt när hon själv hade urusel kontakt med sin mamma. Att jag fått utstå en hel del under min uppväxt pga min pappas missbruk förtränger hon på något sätt. När jag försöker prata om dåtid minns hon inte, hon blir irriterad och säger ”nu lägger vi det bakom oss”.

Typiskt medberoendebeteende.

Kram 🐘

Jo, en sak kom jag på. Hösten 2019 när min mamma var så sjuk blev hon liggande länge, med hemtjänst och hemsjukvård varje dag. I den vevan kunde hon inte gå till bolaget och köpa vin. När hon blev friskare och började kunna promenera med rullatorn igen så hade jag precis slutat dricka. Då tyckte hon typ ”kan hon låta bli så kan jag”. Så min mamma blev spontant nykter samtidigt som jag. Hon hade nog inte jättestora problem, men drack några glas vin per vecka tror jag. Och den alkoholen förvärrade sannolikt hennes grundoro.

Kram 🐘

Två av sex kvällsveckor avklarade, tjoho! Nu är jag ledig torsdag, fredag, lördag, söndag, wow 🤩

Sista passet idag var dagtid och jag kände mig nästan lika euforisk som jag kände mig på fredagar back the days. Då hela kontoret vibrerade av partystämning efter eftermiddagsfikat på fredagar. Idag jobbade jag hemifrån med hunden som enda sällskap när jag gjorde mentala hoppsasteg. Rent fysiskt göra sådana pallar inte knäna.

Onsdagsmyset ihop med yngsta dottern blev uppgraderat, med hämtmat och hennes pappa som gäst. Det var länge sedan bara vi tre åt ihop. Typ tre år sedan. Innan åt vi middag ihop varje gång dottern bytte hem, dvs en gång i veckan. Men den 10/4 är det tre år sedan hon flyttade till LSS-boendet. Fy fan vilket slit det var 🥵 Och fy fan vad bra det blev!

Lite planer för ledigheten, men mest ska jag bara vara ledig 😍

Kram 🐘

Ja, ingen kan anklaga mig för att dra saker i långbänk. Bytte till sommardäck idag, fick köpa fyra nya för 6.800 kr. Passade på att gå in i bilaffären bredvid. Det är 8,5 år sedan jag köpte bilen, hög tid att byta. Har lovat mig själv att aldrig ha en bil som är äldre än tio år.

Hittade en jättefin, begagnad som bara gått 2200 mil. Min bil har gått 14.000 mil. Då var frågan vad jag får för min nuvarande, den är ju kontantinsatsen.

Signerade precis köpeavtal och billånet elektroniskt, hämtar min nya bil på onsdag. Behöver inte ens städa min bil, bara tömma den på prylar. Och rostskadan på bakluckan, sprickan i kofångaren och den möjligen misstänkta oljeläckan ”någonstans” kan jag bara lägga bakom mig. Ljuvligt 😍

Och det blev ytterligare en bensinare, en laddhybrid får vänta tills jag bor så att jag kan ladda. Att komma till skott och flytta blir nästa projekt. Väntar dock ett tag med att börja titta efter hus aktivt. Det lär gå snabbt när jag väl börjar leta, om jag känner mig själv rätt.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, tänkte bara titta in en sväng och säga God Morgon liksom. Såg att du har köpt ny bil och allt. Det brukar alltid vara lite spännande med en ny bil. Minns att farsan var riktigt bilintresserad, men han lyckades mest få tag i gamla skrotbilar som alltid krånglade och gick sönder på alla de märkligaste sätt.

Morsan var måttligt road av hans bilaffärer kan jag då säga. Men hans hobby när han var ung och pigg var nog att provköra olika modeller tror jag. Han lyckades nog prova de flesta vanliga bilmodeller. Det var allt från en vit Opel till den sista som blev en Waz Lada, röd till färgen.

Men den bil som han nog gillade allra mest det var en gräddvit Mercedes som han brukade skryta om hur tyst och fint den alltid gick. Kommer ihåg att han ibland råkade ut för riktiga skräckexempel till skrotbilar. En gång så var det en Saab som väl höll en vecka innan den la av. Tror den skar i motorn. Men den hade han ju inte gett mer än ett par hundringar för heller.

En gång var det en gammal Opel Capitän som visst i många år gått som taxi. Den funkade inte bättre än att avgasröret ramlade av efter vägen hem från säljaren tror jag. En annan gång när vi hade varit och hälsat på och ätit god mat hos mormor då åkte vi i en folkvagn som lade av efter vägen hem en ruskig höstdag. Det var nog visst nåt elfel på den. Då fick vi skjuts av några hyggliga raggare som stannade till vid vägen där vi stod och huttrade. De körde oss hela vägen hem, minst en fem sex mil alltså.

Har själv bara haft en bil som jag köpte precis när körkortet var färskt. Det var nog 1986 eller nåt sånt där. En rätt bra AUDI var det. Men jag åkte inte så värst mycket bil, det var väl mest att man ville vara som alla andra och ha bil när man var artonåring. Det är nog idag tjugo år sen man höll i en bilratt sist. Numera åks det hellre taxi, blir mycket enklare och billigare så om man då inte behöver pendla till nåt jobb vilket man slipper alltså. Hur som helst, kör försiktigt.

Ha en bra dag kompis!

@Flarran Ja, gamla bilar har jag haft nog av i mitt liv. Jag har lovat mig själv att aldrig mer ha en bil som är äldre än tio år, just för att slippa allt meck med verkstad i tid och otid. Jag betalar hellre varje månad för att slippa det jobbet. Tid är också pengar. Min nuvarande bil hämtade jag ut ny i december 2015, så det var hög tid att byta in den medan jag fick något för den.

Rostskadan på bagageluckan kom verkligen som en kniv i ryggen. Det skulle kosta 15-20 tusen att byta hela luckan. Jag var riktigt knäckt ett tag. Säljaren igår sa att utan rostskadan hade jag fått 60 tusen, och jag fick 57. Så man kan säga att jag kompenserades för de nya sommardäcken jag köpte igår, för 6.800 kr.

Jag kan välja att vara sur för att jag köpte nya däck helt i onödan igår, eller så kan jag välja att vara tacksam och glad för att jag faktiskt fick 57 för min nuvarande bil och att jag på onsdag ska hämta min i princip nya bil 🤩 Jag väljer förstås det senare. Vinterdäcken betalar jag glatt av på några månader. Lite svinn får man räkna med.

Ha en bra dag kompis!

Kram 🐘

Nu har jag tömt bilen på prylar, hittat det gula regbeviset i gömmorna och fyllt på en liter olja för säkerhets skull. Efter det körde jag och köpte bullar och choklad. Hela kroppen skrek efter bullar och choklad.

Jag tror att jag känner efter-anspänning-lättnad, en känsla som väcker sockermonstret. Jag har oroat mig mer för bilen än jag har velat inse. Att jag behöver byta in min bil har legat och gnagt långt bak i skallen i några år. Min förra bil bytte jag in efter 5 år, den här har jag haft i 8,5 år.

Beskedet om rostskadan och den dyra reparationskostnaden kändes som en kniv i ryggen, men ändå motade jag undan oron. Lade den på en hylla i skallen som jag kallar det-här-ska-jag-inte-tänka-på-just-nu.

Det är först efteråt man förstår hur mycket det där inte-just-nu som ligger på hyllan stjäl energi. Det är först efteråt den stora tröttheten slår en i bakhuvudet. Och väcker sockermonstret.

Nåväl, alkoholdjävulen slumrar sött åtminstone. Jag hänger med sockermonstret ikväll och säger sen upp bekantskapen imorgon igen. Ikväll vill jag ”fira”, även om jag egentligen inte ropar hej förrän jag kör hem min nya bil.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Visst tar det massa energi när man lägger saker på den hyllan. Jag tror alltid att jag lagt det där och då ska det inte dra energi men så blir batteriet nästan tomt och jag fattar först inte varför. Skönt för dig att det verkar börja ordna sig. Sockermonstret kan väl få vara med ibland en stund, ibland tycker jag att vi bara kan få unna oss lite dopaminkickar när det är på socker för det är ändå rätt harmlöst när man jämför med alkoholen. Så länge man inte mister kontrollen och börjar ösa i sig varje dag vecka efter vecka som blir till månader. Stor kram❤️

@Andrahalvlek …. Och så länge man vet varför man tröstäter eller firar. Jag har ju tröstätit i ett par veckor nu men jag vet varför och jag tänker fortsätta helgen ut också, sedan får jag ta krafttag i kosten på måndag.