av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
lör, 2012-03-31 - 09:59

av en blogg jag nyss hittade när jag googlade på Ecce Homo - Se Människan. Klistar in den hit:
http://www.walentine.com/2009/02/06/ecce-homo-se-manniskan/
den verkade beröra både äldreomsorg och regnbågsmänniskor.

Så svårt det är att skilja på människan och människans handlingar. Inse att människor sällan är renodlat onda eller goda - jag känner ingen sådan person. Så svårt att inse att jag aldrig kan veta drivkraften och den djupaste önskan inom en annan människa. Det enda jag ser är uttryck och handlingar och det jag ser tolkar jag utifrån min referensram. Inse att det enda jag vet är vad som händer inom mig själv - och knappt det alla gånger:)

Att jag väljer att se människan och försöker undvika att döma betyder inte att jag försvarar handlingar som skadar. Inte heller att jag fritar människor från ansvar för sitt handlande. Så svårt att se dikotomierna samtidigt och inse att sådant är livet oftast. Både-ock. Jag har ansvar att välja.

Tänker med ett leende på min goda vän A, hur vi ser på varandra och säger:

Alla är konstiga utom du och jag - men även du är liiite konstig. Så är det.

Idag är hittills en lycklig dag! / mt

mulletant
lör, 2012-03-31 - 12:30

händer... ett samtal mellan far och dotter om de verkligt stora frågorna. Livsviktigt.
Stora frågor, öppna sinnen och tunn hud. Livsnära... och gott, gott. / mt

mulletant
sön, 2012-04-01 - 06:36

igen en omtumlande dag som började lugnt och lyckligt och även slutade så.

Däremellan telefonsamtalet med naken ärlighet. Ord som aldrig hörts ... som gjorde ont. Den första chocken, orden som åt sig in, smärtan, insikten att vetskap är en möjlighet. Under tiden: ett besök och en gåva - 2 flaskor exulusivt, medlajerat öl, en "inbjudan" och ett förslag som "dödade allt"... en vändning, en kort visit ... Hemkomst, trötthet, undandragande, sömn och sen "Smartare än en femteklassare" - som vände stämningen:) Det goda samtalet om den smärtsamma insikten som telefonsamtalet förde med sig. Tacksamheten över att få veta. När jag redan sov ett besök med ljus till den närmaste vännen som inte finns bland oss, men nära...

Skriver för att minnas att så här var det denna dag, lördag 31.3.2012, den etthundrafemtionde nyktra dagen (24+53+15+173+60+150). Ordet smärtsam är återkommande, de mörka inslagen i livet som måste få ta sin plats.

Utan nykterheten skulle det inte ha varit möjligt att närma sig det svåraste i livsbagaget. Det är min övertygelse. Nykterheten är en grund för samtalen om det djupa i livet och för genuint äkta möten.

Nu är det färdigt byggt, det projekt som pågått sedan hösten 2011 och som pågått parallellt med resan hit, till "punkt nu". Jag ser fram emot att röja och städa i gemenskap. / mt

mulletant
sön, 2012-04-01 - 17:49

efter en hudlös, såbar och nära dag. Tänk att det som är så svårt kan bli så bra. Tänk om det svåra inte hänt så skulle det goda inte heller hänt...

Ätit oxfilé, vitlökssmör, rostade rotsaker, tomatsallad med nyodlad basilika. Favoritvinglaset och 100% blåbär och Carlsberg non alcholic till Mm som föredrar det. Tittat på konståkningsuppvisning - för precis två år sen var vi på Globen och såg världsstjärnorna. Livet är annorlunda nu. Sorgsnare, av flera orsaker, men mycket bättre. / mt

mulletant
mån, 2012-04-02 - 16:02

här på forumet nu tycker jag mig märka. Hoppas de som behöver mest stöd finner styrka i tidigare inlägg. När jag började skriva var det hög intensitet och det är jag tacksam för. Lelas, barbalala, curry och alexandra var länge flitigt närvarande på medberoendesidan. Tussilago tänker jag på emellanåt - hur gick det för dig? Och för Lisa-Lill. Några av dem som fanns med från min början finns ännu kvar och jag är tacksam för denna sidan där jag kan skriva om mitt nuvarande liv.
Idag har varit en vanlig dag... inget särskilt att skriva eller säga. Det snöar och är ashalt på vägarna. Sommardäcken på. Hmmm ... Jag har varit till verkstan och ska byta kamaxel på bilen. Dyrt. Ikväll är det födelsedagskalas igen. Och sen 30 grader i februari. Katten sover på pläden. Mm lagar middag, abborre. Det behöver städas. Jag tycker mycket om vanliga vardagar. / mt

Lelas
mån, 2012-04-02 - 21:59

Ja, det går ju i vågor hela tiden.

Jag läser allt som skrivs, och försöker peta in små svar här och där. Men livet snurrar på så fort, så jag sitter sällan vid min dator nu på samma sätt som jag gjorde för något år sedan.

Vi hörs! :-)
/H.

mulletant
tis, 2012-04-03 - 16:34

gungar väl med... Jag läser inte allt som skrivs längre. Det blir mest på helgerna. Då kan det å andra sidan bli flera ggr/dag och fler inlägg. Då "händer" det också mest i livet. Känns tryggt att ha den här sidan och kontaktvägen. Ja, vi hörs:) / mt

mulletant
tors, 2012-04-05 - 16:21

Dompa! Jag blir nästan generad när du tackar för stöd - jag har inte bidragit mycket på senaste tiden. Du gör en helt fantastisk resa mot nykterhet och ett värdigt liv! Att du delar med dig så generöst är säkert inspirerande för många. Önskar dig en riktigt skön påsk med äkta och innerlig Påskglädje! / mt

mulletant
sön, 2012-04-08 - 06:32

och jag är riktigt förkyld. Tar det som hälsning från kroppen att vi ska vila, kroppen och jag. Har jobbat ganska mycket, med hjärnan och datorn. Har avbokat den planerade middagen i morgon, orkar inte laga en massa mat och vara artig värdinna. Vi är hemma bara mullegubben och jag och vi har det vidunderligt vilsamt skönt. Var bortbjudna på middag igår just när snuvan bröt ut och snorade mig igenom det.

På vägen till middagen var han stressad på samma sätt som han var nyligen i en liknande situation. Båda gånger har allt avlöpt bra och stressen har lagt sig. Vi pratade om det igår. Det mesta går att tala om - och jag har lärt mig att lyfta av mig engagemanget och inte driva på det som inte handlar om mig. "Du gråter inte lika lätt / och jag kan ta det mesta kallt. / Nu har vi färre hemligheter" sjunger Tommy Körberg Jaques Brels text. Så är det.

Idag är det återigen en bra dag i stillhet med enkelt påskfirande. Jag har städat lådor och skåp och snavat över mänga foton från våra fester. Mängden flaskor och glas är påfallande - för ett-och-ett-halvt-år-sedan ett helt naturligt inslag. Idag ser det annorlunda ut. Även om det serveras alkohol blir det på ett annat sätt.

Nu blir det stilla kväll i soffan. Så skönt! / mt

Forts... En tanke - när man umgås med människor som man (i detta fall han) inte har så mycket gemensamt med kräver det lite mer utan alkohol som annars är ett förenande kitt. Skålandet ger något att säga och hämningarna släpper snabbt. En tanke bara.

mulletant
sön, 2012-04-08 - 07:01

fascinerar mig. Att stanna i destruktiva relationer är begripligt för mig om man inte har nånstans att ta vägen och är ekonomiskt beroende. Men den begripligheten är bara delvis... riktigt synligt blir medberoendet där valmöjligheten finns och enbart den inre spärren hindrar en att lämna. Även om man sitter fast i ett socialt nät (det gjorde på sät och vis min mamma) kan jag förstå, eller i moraliska löften - det gjorde också min mamma. Men det renodlade inre hindret... hur ser det ut?

En tidig bild som etsat sig fast i mig såg jag i en dramatisering av "Bara en mor" där den utslitna kvinnan kommer in till sin hungriga ungar och säger "Far e dö men det reder sig nog" - jag har aldrig förstått varför inte kvinnor i en sån situation skulle reda sig bättre utan en suput till karl - som dessutom oupphörligen gör dem med barn... Så tyckte jag också när jag var stort barn-tidig tonåring, att vi skulle haft det bättre utan min far. Jag tror än idag att livet skulle varit på många sätt bättre så... men jag förstår idag både det sociala kittet och min mors löfte. Jag är också försonad med min far, hans liv och alkoholism.

Hur ser hjälpen för medberoende ut? Lelas har beskrivit hur värdefull samtalshjälp varit för henne. Kanske man måste förstå de olika hindren. Likväl som missbrukarens beroende är fysiskt, psykologiskt, socialt och kanske andligt kan den medberoendes band, innersta knut, vara av oika slag. Även om det övergripande mönstret är lätt igenkänneligt är knutarna i nätet av olika slag - och måste lösas upp på deras egna villkor.

Detta var påskdagsmorgonens reflektion.
Ser fram emot en stilla dag när jag ska slöta om mig själv och kurera min förkylning.

Solen stiger!

Jag önskar er alla som läser en glad påskdag! / mt

mulletant
mån, 2012-04-09 - 03:26

och dricker honungsvatten. Min förkylning förde det goda med sig att vi ställde in alla evenemang, vi har tillbringat hela helgen för oss själva i lugn och ro och haft det fantastiskt gott.
Fick en intressant tanke igår om paralleller - likväl som jag behövt tid att bli tillitsfull inför mannens nykterhet behöver han få tid att bli tillitsfull till förändringar hos mig. Och mina förändringar som kommit som en följd av nykterheten ligger långt efter i tiden... de kommer nu! Vilken spännande livsresa. Nu blir det liksom mitt år:) Mitt nya år. / mt

mulletant
mån, 2012-04-09 - 18:03

Lisa Ekdahl medan jag lagar middag. Den CD:en har en alldeles speciell betydelse i mitt liv numera och jag hör texterna som jag aldrig hört dem förr. Tack för det vännen V ♥

Random med Lisa spelar jag Bo Kasper och Frida Öhrn "den lyckliges väg"... med bland annat

Jag har gått inunder stjärnor

Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig
där du väntat mig med händer som blev varma.
Du skall giva mig din kärlek, du skall smeka, värma mig,
du skall tro att jag är en av livets arma.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma fri till dig,
så stolt, så fri som en människa får vara.
Du skall binda mig till jorden, du skall övervinna mig,
att min frihet blir min ljusa tankes bara.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma ung till dig,
ung av evigheter, ung av deras glädje.
Här är jorden, där vi bor, jag skall åldras hos dig
till en djupare och hemligare glädje.

http://www.youtube.com/watch?v=H7SkLq_qhP0

Det är precis vad jag behöver - en som binder mig till jorden:) Jag med huvudet fullt av tankar som flyger lätt som luft, jag som kan förlora mig i ideer och försjunka i texter och sånger ...

Nu måste jag laga middagen klar, får redigera senare...
nu är middagen i magen och texten redigerad. Nu väntar jag på upplösningaen av eländet "30 grader i februari" - en sorglig men fascinerande serie. I morgon är det full fart på jobbet igen. / mt

Annmarie
mån, 2012-04-09 - 19:24

Tack för all positivitet som finns i dina texter och dikter som du delar med dig. Du och Lelas har blivit lite av mina förebilder. Ni har kämpat så, varit så tydliga och arbetat mycket med era relationer. Jag blir uppriktigt glad över sån läsning. Det är ju ingen lätt kamp att utkämpa.
Du skänker glädje och hopp, tack. ❤
Hoppfulla kramar Annmarie

mulletant
ons, 2012-04-11 - 05:33

kände jag igen en ton, en klang i mannens röst när han talade med en kollega i telefon. Jag halvsov i soffan och vaknade av samtalet. Det handlade om ett arbetsärende, mannen var mycket engagerad och affekterad. Kollegan var tydligen oberörd.

En lång stund senare kom jag på att den klangen i rösten har jag inte hört på länge. Den klangen har jag hört många gånger och kan härleda den till när vi hamnat i "redanden" om processer i relationen... jag kände en inte stark men tydlig olust. Jag sa det till honom, han tänkte efter och konstaterade att han kände sig orättvist och orättfärdigt anklagad för något som hänt för länge sen.

Jag insåg ett helt sammanhang... hur negativa känslor som uppstod ur oinfriade förväntningar, besvikelser ofta väcktes då vi druckit (och han grundat) och då gjorde känslan i kombination med berusningen det omöjligt att reda ut - i stället eskalerade processen. Det senaste året/åren, lämnade jag vinglaset halvdrucket, avbröt (eller möjligen avledde) samtalet och behöll frustrationen över både missförståndet och situationen. Det här är rörigt - ingen annan än jag behöver begripa... men för mig är insikten viktig. Jag kan koppla den till "ord" som jag igår såg "utifrån" hur de är relaterade till en inre upplevelse och känsla... som han kunde sätta ord på.

Arbetssituationen hanterade han under kvällen med sin bästa kompetens så att det visade sig en öppning...

Mellan oss där i soffan hände det som händer ofta, nästan alltid numera - situationen upplöstes, olustkänslan försvann.
Jag blev en insikt rikare.

Ikväll ska vi på en konsert som jag sett fram emot länge. Det har tillstött en komplikation med mitt jobb och lösningen har stört mig... men nu inser jag att jag är väldigt nöjd med hur det blev:) På utsidan är det halv storm och kanske regn, på jobbet är det stressigt värre än värst men i mitt hjärta är det fridfullt.

Ibland tänker jag att jag borde inte skriva om allt gott i livet här där så många har det så kämpigt och svårt. Då blir jag glad när jag får se att det kan skänka glädje och hopp! Jag läste tillbaka i min tidigare tråd under påskhelgen - egentligen vet jag inte längre om jag nånsin på riktigt kunde tro att livet skulle kunna bli nyktert... Samtalet igår om våra respektive svåra känslor är en av ganska många situationer där vi numera kan använda våra kunskaper och erfarenheter i vår och livets tjänst. Den förmågan försvann långsamt i takt med att vinet blev en vardagsdryck och smygdrickandet antagligen växte till sig och det enda (?) sättet att fira någat bestod av en flaska. Så sorgligt! Och så tacksam jag är för livet som vi lever idag!

Igår talade jag med en kollega och vän om den för tillfället extrema arbetssituationen och konstaterade att jag tack-och-lov inte har ett enda livsproblem just nu. Dessutom har du stöd, sa hon. Precis så är det. Och pensionen inom synhåll vilket alltmer känns som en riktigt härlig möjlighet. Amen! :) / mt

mulletant
tors, 2012-04-12 - 16:25

och en besvikelse som gjorde mig ledsen. Talade om det omedelbart och i morse före jobbet. Hur som helst, när jag kom hem från jobbet ville mannen direkt att vi skulle prata om hur det blev. Det kändes bra att vi båda ville det och vi delade varandras intentioner (mest hans), behov och önskningar (mest mina den här gången) och hur det blev. Ett missförstånd som kanske har sin grund i bristande förståelse (insikt?) för behov och betydelser. Det här var en liten sak, en vardagsförtretlighet, men det känns viktigt att fånga in även småsaker... kanske också för att det är så skönt att klara ut och sätta punkt.

Varit på kursdagar med jobbet igen, faktiskt en av de bästa kurser jag gått. / mt

viktoria
tors, 2012-04-12 - 23:06

Vad fint att höra att du har det bra Mt! Detta med din pension, är det nära förestående? Under detta året eller så? Lite nyfiken bara. Här hos mig är det lite råddigt och upp och ner som du kan läsa i min tråd, man det kan också vara så att jag själv rör till det mer än vad som behövs, Känner mig inte helt tillförlitlig faktiskt. Antingen finns det en fara i den känslan, att andra faktiskt lyckats övertyga mig om att jag är överkänslig och övertolkar, ELLER så ÄR jag helt enkelt inte riktigt tillförlitlig! Försöker ta det lungt och inte rusa iväg i handling i allafall, även om tanke och känsla har väldigt bråttom. Det tråkiga är att vad jag än känner i dessa dagar som inte passsar omgivningen eller som är lite obehagligt för andra, så kan man tydligen bara hänvisa till mina graviditetshormoner så behöver man inte ta ansvar för sina egna handlingar. Bekvämt värre. Bekvämare än att helt klarsynt se att jag har den friska hjärnan att tolka upplevelser med, och därmed logiskt sett med större sannolikhet rätt i det jag känner? Mitt känsloliv är ju iallafall inte dränkt i gift, och borde då vara MER tillförlitligt. Svammel kanske, men lite tankar så här under täcket i förnatten. Kramar till dig min viktiga, speciella vän♥
P.s Undrar förresten många gånger vart du kom ifrån, in i mitt liv alltså. Menat var det nog att våra vägar skulle korsas i detta liv på detta sätt eftersom det känns så självklart (säker på att de gjort det i tidigare liv också) men på ett forum för alkoholism? Jaja, så kan det vara...

mulletant
lör, 2012-04-14 - 08:28

- fick lust att försöka formulera ofta tänkta tankar. Visar sig vara svårt - det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda. Det handlar om medberoende och ansvarstagande, övertagande av ansvar. Ibland läser jag här om medberoendes ansvar för en annan (missbrukaren) som verkar sträcka sig bortom allt jag kan förstå,- förklarat med meningen "jag älskar honom (när han är nykter)". Ibland har jag känslan att man/jag måste/borde sluta älska och se den andre (missbrukaren) som människa (som vi andra). Ibland har jag känt att det jag skriver uppfattas som om jag inte förstår att medberoende måste sätta en gräns, att jag inte förstår hur illa missbrukaren gör, i sin sjukdom.

En viktig aspekt, ser jag nu när jag skriver, är nyansskillnaden i ansvarstagande / övertagande av ansvar. Medberoende är övertagande av ansvar, över-tagande av den andres ansvar. Att vara icke-medberoende (fri) behöver inte betyda icke-älska, icke-omsorg. Lusten att skriva om det här kom när en vän lagt ut "Eg ser" med Sissel på fb. Den texten tycker jag så mycket om, den fångar kärnan i relationen mellan människor som vill varandra väl och gör varandra gott utan att ta över... utan att ta över ansvaret för den andres andras liv och levande. Den belyser vår utsatthet när vi vill hjälpa men inte kan lyfta bördan eller smärtan av den andre. Den belyser vår yttersta ensamhet och vår möjlighet till djupaste gemenskap.

(Jag inser utmaningen.... en människa som är fången i medberoende måste först av allt ta hand om sig själv och hitta sin egen plattform. Jag utmanar mina egna tankeprocesser - och är öppen för all eventuell respons.)

http://www.youtube.com/watch?v=0oMhPDBvSG4&feature=related

Jag ser att du är trött
men jag kan inte gå alla stegen åt dig
Du måste gå dem själv
men jag ska gå bredvid dig
Jag ska gå bredvid dig.

Jag ser att du har ont,
men jag kan inte gråta alla tårarna åt dig.
Du måste gråta dem själv,
men jag ska gråta med dig.
Jag ska gråta med dig

Jag ser du vill ge upp,
men jag kan inte leva livet åt dig.
Du måste leva det själv
men jag ska leva med dig.
Jag ska leva med dig.

Jag ser att du är rädd,
men jag kan inte gå i döden för dig.
Du måste smaka den själv
men jag gör död till liv för dig.
Jag gör död till liv för dig.

Björn Eidsvåg, präst, poet, livstolkare

mulletant
lör, 2012-04-14 - 11:10

systemet och köpt två flaskor rött till morgondagens middag. Träffade en från mitt förra jobb som verkade bli lätt besvärad i den tidiga timman. Jag stod där framför raden av flaskor.
- Har du svårt att välja vad du vill ha, sa han
- Nej, sa jag, jag dricker knappt alls längre så jag vet inte alls vad jag ska ha.

Sen bad jag om tips av personalen. Kände mig lycklig och fri när jag gick ut med mina två flaskor ekologiskt. / mt