Djävulsk är bara ett ord. För detta kroppslösa väsen, somliga av oss kan inte hantera den. Jag är en av dom.
Gripande klor som borrar sig djupt in i axlarna och bokstavligen drar ner oss i avgrunden, ner till de känslokalla delar av oss som inte skall se dagens ljus. "Ett glas tordes man väl klara av?" Är frågan man indirekt ställt sig själv. Det visar sig att frågan inte kommer från en själv, snarare från det djävulska väsen som i folkmun kallas alkoholen. Fest utan sprit? Vilken djävla nit. Har man intalat sig själv både under helg, dag och kväll. Det man inte tänker dom gångerna är dom man har nära och älskar. Just dom som för en är de glada sångerna. Sol, vind och vatten, tappas bort där i natten. Att de glöms där och då, är ingenting man vill, det bara blir så.
Livet utan procenten kan vara ljuspunkten för en efter botten, att man tillslut hittar hem, till hon eller han eller dom som älskar den som försvann.
Vägen ut kommer att vara lång och knivig. Har ofta tänkt på "utan alkoholen, ven hade jag då blivit?"
Man lever som man lär, pga genetisk åkomma så har både hjärna och hjärta hamnat i misär.