Hej
Hur går det? Nyktert hemma?
Ska du och kidsen hitta en lugnare miljö?
Har du någon förälder eller annan som du kan åka till med barnen direkt i helgen om han dricker så de inte utsätts för missbruket ?

Hoppas så att du går vidare direkt för sin och barnens skull, men går ur tråden nu.
Önskar all lycka till!❤️

Jag har kontaktat socialtjänsten och berättat att det har börjat om igen. Dock inte fått någon återkoppling alls än så länge. För några dagar sedan sade jag att jag vill separera då han inte är beredd att göra något åt situationen och han bara accepterade. Jag känner mig helt panikslagen och vet inte hur jag ska orka med det här. Hur berättar man för barnen och hur kommer de att må…

Hej
Såg att du lagt in en nu kommentar o ville bara säga att vi är många som separerat - i mitt fall sa kidsen efteråt att det var det bästa då de behövde en glad mamma.
De har säkert många vänner med separerade föräldrar. Försök undvika detaljer om anledningen. De ska inte behöva känna att de väljer eller kan påverka i vuxensaker.
De kommer att må bra i förlängningen.
Använd inte barnen som ursäkt för att stanna - det är vi många som gjort för länge.
Du kan 👍

Hej! Utredningen är nu färdig och vi har fått den skriftligt förra veckan . I den står det att barnen inte ska bo med honom vid en eventuell separation utan att min sambo/snart ex måste bevisa sin nykterhet för mig under en längre period innan jag ska behöva lämna barnen till honom efter separationen. Känns så skönt att jag har socialtjänsten i ryggen! Han är förstås panikslagen nu och ska göra allt för att bli nykter. Har kontaktat sjukvården för att få behandling.

Hur länge tänker ni att det är rimligt att kräva att han ska visa på framsteg/nykterhet innan man vågar låta honom ha barnen? Hur kan man garantera att man är nykter? Han säger att han ska lämna blodprov för att bevisa. Kan man lita 100 % på det?

Hej @Euology! Så himla bra att du kämpat dig fram till detta - för dig och dina barn (och barnens pappa, då han ju förhoppningsvis får möjligheten att välja annorlunda)❤️

Blodprov tror jag visar alkoholkonsumtion 4 veckor tillbaka i tiden. Min mans behandlare lyfte också att det finns alkomätare man kan blåsa i som kopplas till en app för avläsning så man kan påvisa nykterhet/påverkan i realtid.

Känns som att du skulle behöva få råd från tex beroendeenheten eller något sånt kring vad som är rimligt att kräva? Jag skulle i alla fall ha känt att jag skulle behövt veta ”hur man brukar göra” för att det skulle kännas tryggare för mig.

Förstår att det måste vara skittufft!

Jag tänker att det är bra att han hämtar o lämnar dem o du möter honom o ser så allt är ok.
Ett par timmar för fika mm.

I en väns fall fanns en överenskommelse om att kidsen ringde om de blev oroliga.

Rattlås kan också vara bra.

Tack för era svar! Betyder mycket att få diskutera med er som har liknande erfarenheter.

Mitt mående går verkligen upp och ner. Ena stunden får jag sån fruktansvärd ångest över att splittra familjen och över alla drömmar som nu inte kommer att bli av. Ibland mår jag bättre och tänker på hur skönt det kommer att bli att slippa oroa mig hela tiden.

Sedan tycker jag att det är jobbigt att han nu när allt är för sent ska ta tag i sitt missbruk. Att han gör det nu för att han är påväg att förlora allt (barnen). Varför gjorde han det inte när jag bönade och bad…😢

Du splittrar inte familjen - du ger familjen en chans.
Finns många berättelser om hur barn tagit avstånd så snart de inte är beroendeställning då den friskare föräldern inte skyddat dem.

Gällande ta tag i missbruket så är det vanligt i detta läget men håller sällan.

Separera, låt honom kämpa med sitt mående o se om han under de närmaste åren fortsätter att välja det o behandling.

@Euology det är inte du som splittrar familjen, du är den friska parten som tar ansvar. Det är han som står för splittringen och det är hans ansvar att ta behandling. Lägg aldrig ansvaret på dig, för där hör det inte hemma! Det är han som dricker, det är han som är sjuk, det är han som inte hanterat sitt mående.
INTE DU.

@Euology det är inte du som splittrar familjen, du är den friska parten som tar ansvar. Det är han som står för splittringen och det är hans ansvar att ta behandling. Lägg aldrig ansvaret på dig, för där hör det inte hemma! Det är han som dricker, det är han som är sjuk, det är han som inte hanterat sitt mående.
INTE DU.

Nu måste jag åter igen be er om råd…Han har först nu verkligen förstått att jag menar allvar och nu ska han göra precis allt för att ställa allt tillrätta: Ta emot behandling ( och bevisa nykterhet med blodprover), rätta till relationen till barnen, göra allt för att rädda vår relation etc.

Vi bor i vårt drömhus i ett väldigt eftertraktat område. Ingen av oss har möjlighet att bo kvar själv.

Om jag ska genomföra det här som nu är påbörjat så måste huset ut till försäljning så fort som möjligt. Jag orkar inte leva i det här mellanläget länge till!

Gör jag det här förhastat? Bör jag vänta för att eventuellt kunna rädda familjen? Så att barnen slipper det här?

Vissa av de jag pratar med säger att jag ska ta mig härifrån så fort som möjligt, andra tycker att jag borde avvakta och se om han menar det han säger…

Vänta inte.
Se till att barnen slipper missbruk inte en flytt, den är ett mindre problem.

Lyssna till dig själv - att prata med alla möjliga kan vara bra, men många förstår inte.

Och förhastat? Du o kidsen har ju lagt många år på detta?

Det enda som är värre än nog att sitta i samma läge om ett par år till.

Börja med ett samtal till mäklaren imorgon?

❤️

Håller med @Åsa M och @bella70.
Det finns inget att vänta på.
Om han nu menar allvar så tar det tid att bli nykter.
Rädda dig själv och barnen från lidandet.
Ett hus i ett attraktivt område kan aldrig kompensera de långvariga konsekvenser det innebär för anhöriga.
Fortsätt framåt mot ljuset.

Svårt dilemma för dig. jag skulle fråga mig själv, har han lovat förut? hur ser mönstret ut? I mitt fall har vi försökt otaliga gånger, han har gått till AA och lyckats vara nykter några månader men sen är vi tillbaka i samma mönster igen. Jag är i exakt samma situation som dig (en alkoholist som lovar nykterhet) men jag kan eller vill inte längre vänta på det. För att behålla min självrespekt måste jag göra helt slut, flytta i sär och gå min egen väg. Skulle han lyckas kanske jag redan har gått vidare (eller han), det är en risk jag får ta. Nån sa till mig att alkoholister alltid försöker vinna tid, om det så är tid att få en tillbaka (för att kunna börja igen). Steget till ett alkoholfritt liv är nog långt och svårt. så klart kan det lyckas men jag tror du måste hålla dina gränser.

I fredags kom mäklaren så nu är vi på gång att sälja vårt älskade hus 😢
Sambon kan inte förstå varför jag måste ha så bråttom. Nu gör han ju precis det jag hela tiden har bett om. Han gör allt precis rätt nu de senaste veckorna vilket såklart gör allt svårare. Gör jag fel som splittrar familjen är en fråga som maler i mitt huvud hela tiden. Nu bara genomför jag det här ändå. Jag vet ju innerst inne att jag måste sätta mina gränser nu, annars blir det säkert lika igen längre fram. Ett av barnen vill inget annat än att flytta ifrån pappa. De andra, som är yngre tycker att jag är hemsk som inte vill bo med pappa och som tvingar dem att flytta…

Starkt av ett barn att kunna uttrycka att han vill flytta.

Ofta blir det som med de andra - de vill försvara. Betyder inte att de innerst inne inte förstår. Viktigt att du visar dig trygg o säker på ditt beslut, då blir de mindre oroliga!
Visualisera ett par år framåt - att du gav dem ett tryggt hem.

Jättebra om mannen håller sig nykter, men i detta läge är det ren manipulation