av Pernils

Pernils
sön, 2024-06-02 - 09:52

Jag vill bli nykterist. Det händer inte ofta men det hände igår. Jag drack så mycket att jag ramla, skrapa upp ena knät och min sambo fick komma och hämta mig och lämna våran 2,5 åriga son hemma själv (obs det var inte långt borta, det var I byn) men jag vaknar med sådan ångest för jag vet ju inte vad som ens hänt? Det här har hänt förut, innan vi fick barn och nu känner jag verkligen, fan det för räcka med det här. Men så vet jag att nästa helg kommer jag ha glömt den här känslan och tänka "äsch, jag kan hålls mig måttlig".. hur ska jag stå emot? Hur gör man? Jag vill verkligen bli hälsosam och inte dricka alkohol.

frihetenfinns
sön, 2024-06-02 - 10:14

Hej, jag känner så väl igen mig, har du sökt hjälp förut eller är det första gången du är här? Att hitta hit var ett stort steg för mig. Jag vet inte, men kanske kan detta att börja formulera sig om problemet bli en spärr? Och att genom det se var på skalan man befinner sig och vad man klarar och om man behöver professionell hjälp? Läs här inne, skriv, berätta, det tror jag kan hjälpa att stå emot.

Pernils
sön, 2024-06-02 - 21:19

@frihetenfinns
Jag har väl flera gånger insett att jag behöver hjälp men jag har aldrig riktigt fullt accepterat det faktum. Min sambo har hotat med att lämna mig ett antal gånger pga mitt drickande, mest för att det ibland blir för mycket. Jag känner att jag helt tappar kontrollen, jag vill bara ha mer. Jag önskar att jag va en person som kan ta ett glas vin eller en öl, men jag kan lätt suga i mig 3 liter vin en lördag, när jag väl har börjat. Nu har jag lovat min sambo att förändra mig och jag har tydligt sagt att jag verkligen vill men behöver hans stöd. Jag har skrivit en egenvårdsremiss till beroende enheten och hoppas att jag får hjälp. Jag hatar att vara en person som inte kan dricka normalt. Andra reflekterar nog inte över det för jag blir aldrig odräglig eller verkar så full. Men jag känner det ju dagen efter "vad har jag sagt? Varför har jag ont där?" Vem vill leva så? Jag mår inte bra av det, finns annat jag vill göra hellre än att dricka alkohol men så fort helgen kommer så känner jag suget... Även om jag bestämde mig helgen innan att jag inte skulle stanna på bolaget på vägen hem, så gör jag fan det varje fredag. Är så trött på mig själv. Min sambo dricker aldrig, därför är han självklart extra less på mitt drickande. Hur står man emot suget under sommaren?

Amanda L
mån, 2024-06-03 - 19:55

@Pernils Hej och välkommen hit! Det finns många sätt att dricka och att vara beroende.
Ditt liknar mitt som handlar om att man inte kan sluta dricka när man väl börjat. Man kanske inte alls dricker varje dag, för mig handlade det om helger, men då utan botten ofta.
Det slutade ofta med minnesluckor (jag kunde oftast uppföra mig, men mindes inget), bakfylla och ångest dagen efter såklart. Jag försökte dra ner eller minska i många år innan jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt helt enkelt. Mitt beroende hade hållit på för länge eller var för stort.
Det är också så att att suget vaknar varenda gång man dricker och det är därför mkt svårt att återställa sig och dricka måttligt.
Det är faktiskt lättare att sluta helt.
Det finns ett program här som kan hjälpa dig, där rekommenderas att man ska vara nykter åtminstone tre månader oavsett om man siktar på att vara helt nykter eller dricka måttligt.
Läs gärna min tråd från början så ser du likheterna.

Jag slutade dricka för femton månader sedan och mår jättebra, saknar inte alkoholen alls, bara sorgligt att jag inte slutade tidigare med tanke på all tid jag slängt bort på att vara full eller bakis. Bara tråkigt! Jättebra att du skrivit egenremiss, hoppas du får bra hjälp. Det är sååå värt det.
Suget och kampen lägger sig ofta så snart som beroendet somnar in. Sedan kan du börja ditt nya liv :) Stort lycka till! och glöm inte skriva, det blir som en gratisterapi!

frihetenfinns
tis, 2024-06-04 - 13:06

@Pernils Hej kära du, hur har det gått? Det är liknande för mig att få i min omgivning verkar se mitt drickande som ett problem, det händer till och med att jag blir "lugnad" av min omgivning att jag är en sån som kan dricka kontrollerat, att jag inte behöver oroa mig, men jag har blivit rädd efter min senaste "släppa-på-kontrollen-period", det är en helt ny nivå på min rädsla inför vart det kan ta vägen om jag inte drar i bromsen nu. Sommaren, ja. Kanske behöver vi avstå helt? Jag vet inte. Ännu har jag väl nån dröm om att kunna ta ett glas om jag vill, under väldigt medvetna former, men vore väldigt skönt att slippa tänka på det också, slippa förhandla med sig själv. Hur har dina senaste dagar varit? kram

Pernils
tors, 2024-06-06 - 16:23

@frihetenfinns jag tar en dag i taget. Jag försöker planera kommande helger så jag inte "kan" dricka alkohol, jag har fått en remiss skickad till beroende enheten efter att ha varit i kontakt med en läkare i appen "min doktor" .. Men ärligt talat så vet jag inte om jag vill kalla mig för beroende? Utan snarare att jag har en dålig respekt för alkoholen och att jag låter mig tappa kontrollen för att jag alltid tänker "äsch, man lever bara en gång!" Men efter förra helgen fick jag ett uppvaknade och har bestämt mig för att ska jag dricka alkohol framöver så måste det vara kontrollerat och inte "bara för att det är fredag och helg" ... Och jag planerar inte längre för "då ska jag dricka nästa gång" utan jag försöker hellre planera in att göra andra saker än att råka hamna i sällskap där det ska drickas, eller att jag helt enkelt bara tar bilen så jag inte kan dricka. Men eftersom jag för första gången känner mig ordentligt avskräckt för alkohol (trots att det inte är första gången det gått överstyr) och att jag därför själv känner att jag för första gången vill göra en förändring, så tror och hoppas jag att jag kan lyckas få en rimlig relation till alkohol. Alltså kunna dricka en måttlig mängd och inte dricka "bara för att det är helg" .. kanske är det orimligt tänkt utav mig men... Min sambo dricker aldrig alkohol och tycker inte om alkohol, alla runt omkring mig har alltid sagt att det är han som överdriver hur jag blir när jag dricker.. MEN han har inte alltid haft fel och jag tror jag lite trotsigt druckit mer bara för att jag blivit irriterad på att han ska klanka ner på mig... Aa jag vet inte, jag vill inte verka som jag bortförklarar mig, men jag har ju inte alltid varit såhär och vill inte tro att jag fungerar såhär egentligen.