av wasgij

wasgij
tors, 2024-05-30 - 18:29

Hur kan det vara så svårt att släppa taget? Inväntar en skilsmässobeslut som säkert blir 6 mån betänketid. Utan några som helst befogenhet för det. Men han måste lämna en inställning. Det har han inte. Varför skulle han?
Han ser det som en väg tillbaka till mig. En tid att visa att lögnerna kan ta slut, att beroendet är mindre än kärleken till mig.
Alla lögner har skapat oreda, förnedring och turbulenta kommentarer.
Droppen va väl när han bara dök upp hemma hos mig med blomma och mitt favorit godis. Bara så du vet att jag tänker på dig sa han och gick.
Visste inte om jag ska skratta eller gråta..
Det va så lugnt inom mig att acceptera livet utan honom… Tills nu. Dessa tankar som skapas för att han inte låter mig vara..
Skriver både avigt och rätt om sin kärlek till mig, den oerhörda saknaden. Hur han varje dag kämpar med sig själv.
Alla prover som lämnas, läkarbesök m.m.
Vad ska jag med det till?

Och ja, det är skittufft att rannsaka allt det där.
Kan livet bli bra om man går tillbaka? När ska man? Och ska man det, egentligen? Eller är det bara kärleken som tar över förnuftet för en stund?

User37399
tors, 2024-05-30 - 21:21

Låt ett år gå - ha lite kontakt och betrakta hans eventuella tillfrisknande utan att gå tillbaka? Eller kanske måste du stänga av helt för att må väl o gå vidare?

Sen tror jag att det är jättesvårt för en alkoholist som håller sig nykter för att behålla sin partner. Ingen nykterhet - bara krampaktig manipulation/desperation som inte håller..

Min tog antabus, terapeut, läkare mm mm mm o sa till slut att det var för min skull. Höll givetvis inte…

wasgij
tors, 2024-05-30 - 22:28

@bella70
Kontakt går bra känner jag. Oftast han som skriver först. Det är när jag träffar honom som det knyter sig. Som när han kom spontant.
Vet att hans resa är så otroligt tidig. Har har ett missbruk bakom sig på 20 år…

Vet också att vi kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Och att han gör det för min skull känns så ytligt. Försöker sporra att göra det för sig själv men framförallt för sina barn. Som han svikit och bort prioriterat.
Min dotter vill ju inte ens se honom eller prata med honom efter vad hon själv sett mig stå ut.

Om det är antabus han ska få har han alltid sagt ”det kan jag dricka mig ur, då farsan lärt mig”..
häromdagen sa han att han inte ens va sugen på alkohol…
AA möten är inget för honom säger han, och inte terapeut heller (hjärn skrynklare) som han själv säger. Så han ska ju ta sig igenom detta själv…

Åsa M
fre, 2024-05-31 - 06:27

@wasgij ja du, hur gör man? Mitt ex höll på med kärleksförklaringar i närmare ett år efter att han valde att avsluta vår relation en natt när han var full och hade ångest. Jag sa åt honom att jag inte vill höra det. Hans missbruk sabbar så mycket men det är som att han själv inte förstår det.
Mitt råd är: håll lite avstånd, om det fungerar för dig. Det tar tid att läka och är han där och skaver och manipulerar tar det längre tid. Min erfarenhet är att en missbrukare ofta är livrädd för att vara ensam och gör nästan vad som helst för att hålla den medberoende i närheten. Då blir man invaggad i falsk säkerhet och börjar efter ett tag lita på de eldiga kärleksförklaringarna, och innan man vet ordet av är man fast igen - och missbrukaren har inte gjort ett dugg åt sin egen situation. Så var vaksam. Det är inte vad HAN känner som är viktigast nu, det är vad DU känner.

wasgij
tors, 2024-06-06 - 13:01

@Åsa M
Tack snälla!
Är ju i samma sits. Han förstår inte alls detta. Spelar ingen roll hur jag säger saker.
Han kommer med sina sms om all kärlek till mig. Att han nu ska söka andra jobb för att han inte har mig mer. (Säkert för att kunna dricka igen) utan kontroller som han nu har på jobbet. Och att han alltid kommer vara min m.m.
Känner ju av emellanåt att det sägs saker för att jag ska vara kvar. Att lämna honom ensam i allt det han går igenom.

Jag känner ju att tilliten och alla lögner har präglat så hårt på mig. Och samtidigt ibland känna otrolig saknad och hopp om att det kan bli bra.
Läser ju också mellan raderna att detta bara är till för att snart rasera igen.
Har fått blockera för att han inte ska komma åt mig psykiskt och manipulativt. Där jag känner mig hemsk fast jag vet att det är det bästa för mig.
Ja vilken karusell detta är.

Åsa M
tors, 2024-06-06 - 18:05

@wasgij Att blockera är klokt, jag gjorde samma i åtminstone ett år, för han hade redan visat dåligt omdöme och dessutom fylleblajat i sociala medier om mig. Det gav mig tid att läka och nu ser jag hans agerande i ett helt annat ljus. Tycker mest synd om honom nu, känner lite förakt också, det erkänner jag. Men ja, han har ju sabbat mer än halva sitt liv för att han vägrar söka hjälp, trots att han erkänner sina problem om han har en bra dag...
Det är verkligen en karusell men forumet har hjälpt mig jättemycket. Man ser att alla genomgår samma sak och att mönstret är lika.

wasgij
tors, 2024-06-06 - 23:58

@Åsa M
Det känns bara så hårt.
Svårt att ta in livet utan allt det sär kaoset.
Levt utan honom en tid, och klart att det känns fantastiskt. Inte tippa på tårna. M.m. Utan bara ren skär lycka nu.

Men så kommer det stunder. Som är så svåra.

Tycker som du, hela sitt liv har gått till alkohol för honom. Att grunden att sluta är pga mig. Men utan hjälp. Haha säger jag då.
Väljer sina ord för att locka mig så klart.

Får nog bara komma över den tröskeln. Bearbeta. Komma tillbaka. Vara utan honom som alltid kommer välja beroendet före mig.