Tack, så skönt att inte vara ensam. Försöker verkligen rensa i tankarna. Allt måste inte vara perfekt. På jobbet är jag en sån där som tycker att jag får inte loja en sekund. Är ett möte slut blir jag rastlös när folk hänger kvar och bara är sociala. Börjar inse att de gör rätt. Man måste ha luft i schemat och inte bara springa från en sak till en annan. Så nu fixar vi en dag till tillsammans🥰

God morgon Varafrisk. Fast det snart gått en månad är det precis som jag ska sova ikapp. Bor i stugan över sommaren men åker till huset något dygn ibland för tvätt mm. Igår var en sån dag. Fixar och trixar. Föll i säng utmattad vid 9 tiden och har nyss vaknat. Skönt att vakna utvilad och pigg. Men hjälp vad jag sover. Hur sjutton hade jag tid att dricka???
Berätta gärna mer om din resa. Det stärker och ger inspiration.

God förmiddag @danisa! Härligt att du kan sova så bra och att du vaknar utvilad och pigg!
Du kan läsa om min resa i mina trådar fast det är vääääldigt många inlägg. Jag kan försöka att göra en sammanfattning här på något vis. Vi får se hur det går....
Jag drack ca 12-13 år. Tiden går och det är svårt att minnas exakt. Jag försöker hänga upp det på olika detaljer. Jag förstod tidigt att så som jag drack var inte "normalt"....jag förstod att jag använde alkoholen som medicin. Alkohol som jag drack var till 99% öl, vin och bubbel. Någon enstaka gång whisky och ibland snaps vid högtider. Jag började på äldre dagar att dricka säg att jag var 47, 48 år när alkoholen blev ett problem. Min son hade en oerhört tuff tid i skolan, tonårstid även min dotter fast på ett annat vis. Idag har hon bipolär sjukdom. Hon är vuxen men vi tror att den började när hon var 16, 17 år. Under 3,5 år dog mina föräldrar och svärföräldrar. Min syster hade insjuknat i äggstockscancer och dog 2,5 år efter min mamma. Min man insjuknade i matstrupscancer 1,5 år efter att min syster hade dött. Sommaren 2020 hade vår dotter en svår manisk period. Jag hade en kuratorskontakt på rådgivningscentrum under ett års tid alldeles i början av mitt drickande men jag var inte där att jag kunde bli nykter. Hela tiden fanns det i min bakhuvud att jag måste sluta dricka det var en väldig stress. Jag gick på vårdcentralen för att kolla mitt blodtryck då kunde man även se att min lever var påverkad. Jag minns inte i tid men låt oss säga att det var ca fem, sex år sedan som jag hade en läkare som ville att jag skulle ta kontakt med Rådgivningscentrum igen. Jag ville väl det också men eftersom jag arbetar inom socialt arbete kände jag då många s om arbetade där. Den läkaren ville inte ge mig antabus pga mina levervärden. Under våren -21 fick jag en ny läkare. Jag tror att jag under hösten -20 hade tagit kontakt med Rådgivningscentrum och fått vissa samtal med en kurator men man kunde endast få ett visst antal sedan var man tvungen att söka hjälp via bistånd. Läkaren som jag träffade tyckte att jag kunde testa antabus. Så under 58 dagar tog jag antabus, tre dagar i veckan gick jag till Rådgivningscentrum för att få medicinen fick dessutom samtal. Nya prover togs och det visade sig att min lever tog stryk av antabusen och jag fick sluta med medicinen. När jag antog att antabusen var ute ur min kropp var återfallet ett faktum. Det var ju ngt jag hade planerat. Jag förstod inte det då men jag vet det nu. För att få ha kvar samtalen på Rådgivningscentrum var jag tvungen att gå via Socialsekreterare som gjorde en utredning el via min arbetsgivare. Jag vill absolut inte att min arbetsgivare skulle få reda på något så jag vände mig till soc.sekreteraren. Jag ville inte heller gå någon behandling för då skulle jag vara tvungen att berätta för min chef. Så jag fick ngn "specialbehandling" som inte hjälpte mig. Jag mådde riktigt dåligt under hösten -22 och förstod att jag varken kunde eller orkade leva det liv jag levde. Jag levde ett dubbelliv. Gjorde allt för att ingen på jobbet skulle förstå. Och min parkbänk var mitt vardagsrum. Jag har alltid skött mig utåt men druckit i mitt hem. Jag hade fått en ny socialsekreterare under hösten som var tuff men mycket bra. Före nyår sa jag till henne....att jag är 98% nära att jag ska berätta för min chef. Jag visste att det skulle börja en öppenvårdsbehandling på hemmaplan i feb -23. Jag drack varje dag. Jag drack på ett sådant vis så att jag kunde sköta mitt jobb och köra bil dagen därpå. Under fredags- och lördagskvällar drack jag mer för då skulle jag inte upp till jobbet nästa dag. Den 13/1 berättade jag för min chef och därefter för alla på mitt jobb. Ingen hade anat något. Någon trodde att jag var nykterist. Jag var en fantastisk duktig skådespelare men det hade sitt pris. Den 20/1 var sista dagen jag drack! Jag har skrivit hela tiden här på forumet. Många slutar att skriva vid återfall. Jag tog ju inte återfall för jag drack ju hela tiden förutom på söndagar. Man får ju inte skriva på forumet när man är onykter så 99% av gångerna har jag varit nykter. Jag behövde mer hjälp än vad forumet kunde ge mig. Forumet är jättebra! Det är så otroligt många kloka människor med massvis av erfarenheter som skriver här och ger massa råd. De råden är fantastiska men hjälpte inte mig. Jag förstår att kroppen skadas mm mm men beroendet var starkare. Så i slutet av februari -23 påbörjade jag en behandling på nio veckor på hemmaplan och under ett års tid har jag gått på eftervård varje måndag tom 8/4. Min dotter var svårt sjuk under fyra månader i ett maniskt skov men jag klarade av att vara nykter. Jag har varit nykter i 1 år 4 månader och 2 veckor. Jag har varit sjukskriven sedan 1/1 och från 19/2 50% men kommer troligtvis gå upp till 75% i veckan. Jag känner mig fri från alkoholen. Jag har inget sug. Tyvärr så har jag nog fått ett sockerberoende men jag håller på med min resa. Glömde att säga att när jag påbörjade behandlingen började jag även gå på NA-möte i stan för då fanns inte AA. Jag har en sponspor och jobbar med stegen i tolvstegsprogrammet. Går numera på möte ca en gång varje el varannan vecka. Jag är inte en inbiten tolvstegsprogrammare men jag behöver gemenskapen som mötena ger. Det påminner mig även om mitt beroende.

Det är blev långt och kanske även lite rörigt men det här är verkligen ett sammandrag . Du får ställa frågor på vad som är oklart.

Ha en fin dag och kram!

Glömde skriva med tanke på sömnen...i början av min nykter så sov jag och sov och sov...äntligen kunde jag sova en hel natt...men jag var lika trött när jag vaknade....Jag är fortfarande mycket trött och det är väldigt sällan eller aldrig som jag vaknar pigg och utvilad. Fast under det senaste året har det berott mycket på att min dotter har varit sjuk/är sjuk. Det är ett gott tecken att du kan sova...jag tänker att kroppen reparerar sig. Berätta gärna mer om din resa.

Tack för din berättelse. Om jag börjar från början. Är och har alltid varit känslig. High sensetive person är något man talar om idag. Men inte när jag växte upp. Blev utsatt av äldre syskon, mobbad i skolan. En terapeut sa en gång: det är ett under att du lever, du hade varit ett perfekt offer för droger och gäng...
Flydde hemifrån in i ett destruktivt förhållande. En svartsjuk man som slog om det inte passade. Efter 3 år var jag ung ensamstående mamma långt från mitt eget kontaktnät. Flyttade som så många till Stockholm. Träffade en msn som var betydligt äldre än mig. Charmig artig... till att börja med. Han drack kopiöst, blev elak och slog. Vi lämnade Stockholm och hamnade på en mindre ort som trots allt passar mig bra. Det slutade med att jag och min dotter fick rymma och bo gömda. Här på orten hade jag redan då byggt upp ett kontaktnät tack och lov. Sorgen, stressen, känsla av misslyckande fick mig att dricka. Det har liksom smugit sig på. Träffade i alla fall min nuvarande man. En fantastisk person. Lugn, omtänksam, varm och kärlesfull. Så varför jag hamnat i det här är obegripligt. Jag har haft långa perioder när jag inte druckit men när jag dricker så kan jag hantera det länge så helt plötsligt är jag där med skåpsupande dagligen. Sista 1,5 åren har varit en vansinnig press. Dödsfall, cancerbesked hos nära anhörig och så en mycket älskad svärfar som lämnat oss. Vi hade generationsboende. Jag har levt tillsammans med min svärfar nästan lika länge som jag levde med mina egna föräldrar. Så var det en helg nu i våras då jag tullade 2 hela dagar från morgon till kväll ( det var ett vanligt mönster på helgerna. Vardagar började jag när jag kom hem men slutade tidigt så jag skulle klara jobbet nästa dag.) och jag bara berättade för min man. Rakt upp och ner, sa att jag vill bli kvitt det här eländet. Han är fantastisk. Han tröstade, självklart pratade han om sin oro men är högst delaktig. Han frågade hur han kunde hjälpa mig. Jag svarade nu i början är det bra om vi inte har alkohol hemma. Eftersom det kvittar honom låter han också bli. Just nu har vi trots sorg och begravning det bra. Vi pratar mycket. Jag har berättat om den här sidan och jobbar med självhjälpsprogrammet. Nu när min släkting och hennes man kommer och stannar med oss en hel månad känns det bra. Han är nykter sen 15 år tillbaka. Min plan är att berätta för dem för där vet jag att jag får bra stöd. Trots allt det här positiva bär jag en rädsla för att ramla dit igen. Känner igen tröttheten. Sov bra men var ändå trött. Nu är det bättre. Vaknar utvilad, full av energi. Det känns skönt i hela kroppen. Igår satt jag ensam i stugan hela em och ägnade mig åt hantverk. Ska till jobbet nu men längtar att få komm tillbaka hit till stugan i em och fortsätta med hantverket. Idag iaf ingen längtan efter alkohol. Hoppas du har en bra dag.kram🥰

Äntligen ledig. Sitter i stugan med handarbeten. I natt var jag vaken en stund. Gjorde ingenting. Låg där och kände mig tacksam. Snart 1 månad. Känner hur härligt avslappnad kroppen är. Hur bra jag mår både i kroppen och knoppen. Stunder att samla på och lägga på minnet när det blir tufft.

@danisa Men snälla du..inte är det obegripligt att du började dricka...det var väl ditt sätt att hantera situationen, ångesten, rädsla mm. Jag tänker att ha varit utsatt för våld av den person där båda har valt varandra för kärlekens skull men sedan bli utsatt för våld oavsett vilket slags våld tänker jag är bland det svåraste som man kan råka utför. Har du gått i behandling när det gäller att du har varit våldsutsatt? En vän till mig arbetar som samordnare för barn som har varit utsatta för våld/bevittnat våld. Våld är hemskt. Jag möter kvinnor i mitt arbete som har varit utsatta för våld. I min behandling mötte jag både män och kvinnor som varit utsatta för våld. Så lägg ingen skuld eller skam på dig själv. Jag tänker oavsett av vilken anledning som man har druckit på så tjänar inte skuld och skam till något det bara förvärrar.

Så skönt det låter att sitta i stugan med arbete. Vad är det för handarbete? Är du ledig för dagen el är det inför sommaren? Ha det riktigt fint!

Kramar!

Tack Varafrisk, jag blir riktigt rörd... blöt i ögonen. Ja, när jag och min dotter flydde för våra liv tänkte jag: hur hamnade jag här? Gick i samtal 2 år efteråt. Lägger inte längre skuld på mi själv men kunde se att det var en kedja av saker, dålig självkänsla och självförtroende... Idag känns det så avlägset men det finns kvar en skörhet. När jag och min nuvarande man träffades hade vi båda svåra erfarenheter bakom oss. Vi kunde inte sluta prata. En fantastisk vänlig person med ett stort hjärta. Så den delen av livet funkar bra. Idag har jag så mycket att vara tacksam för. Så länge jag kan låta bli att ramla dit på alkoholen har jag idag ett jättebra liv. Lite förhandlingstankar inför midsommar däk upp i huvudet nyss men tänker att jag vill verkligen vara nykter, njuta och slippa sova bort halva dagarna som de som dricker kommer glra. Jag blir långledig den här sommaren. Från idag till 12 augusti. Det är bra, behöver verkligen släppa all stress men också en utmaning.
Jag gillar allt slags handarbete. Nu håller jag på med en Hjärtvärmare från Nås, gammaldags virkning, växlar med knyppling. Vad roar du dig med?
Vi kan väl stötta varandra under midsommarhelgen.
Kram

@danisa Så härligt att läsa att du mår bra i både kropp och knopp efter nyktra veckor/snart en månad. Och att du har maken med dig. Det är så underlättade, det har jag med. Kruxet är att eftersom han inte har ett beroende eller HSP/GAD utan är fullkomligt trygg och normal har han ibland svårt att förstå även om han stöttar till 💯. Midsommar ska vi fira med vänner i skärgården och jag har varit nykter vid dessa tillställningar tidigare men kommer finnas för dig! Vi är nyktra tillsammans ❤️! Jag kommer också försöka ha lång ledighet i sommar, behöver jobba med mitt inre och orsaken till varför jag blivit beroende (mat, a, shopping är mina utmaningar). Stöttningen här är så värdefull eftersom man inte är ensam! 🥰

Tack, vi kämpar vidare tillsammans. Gott att veta att jag kan få stöd vid midsommar som känns kritisk. Härligt med lång ledighet. Vad ska du fylla den med? Att hänga här är verkligen mitt nya beroende.🤣🥰

@danisa Det är ett bra beroende och ny hälsosam vana att hänga här 🤣. Jag ska tillbringa ledigheten på sommarstället och därefter lite båtliv. Ska ta det lugnt, kanske köra ett renoveringsprojekt av ett rum men det är högst väderberoende. Umgås med familj och vänner, men allra mest fokusera på nykterheten och titta in i mig själv. Mitt mål i det korta perspektivet är nykter sommar för det är jag (och du!🥰) värd. Har även en massa gamla möbler och skulle vilja ge mig på renovering/ommålning av några. Det kan jag även göra utomhus. Gå morgonpromenad med efterföljande dopp tillsammans med maken. Få in rutiner i semestervardagen så att sommaren bygger upp mig till en bättre Ny dag till hösten. Det är mina planer! Hur ser dina planer ut? Ja, jag ska hänga här också samt fortsätta lyssnandet på böcker om hjärnan och alkohol, 20-30 minuter per dag! ❤️🥰

@danisa Härligt att kunna vara långledig! Jag har inget sådant jobb el möjlighet att vara långledig men vanlig semester är inte heller fy skam. Har inte heller ngt sommarställe men jag har förstått att det blir mer vanligt. Min man och jag har bokat två olika boenden via airbnb och via en grupp på Facebook resten av semestern är vi hemma. Eftersom jag är sjukskriven 50% försöker jag få krafter tillbaka så jag orkar att både jobba och ha en fritid som känns meningsfull. Jag behöver bli bättre att lyssna av mina signaler. Men nu har jag börjat läsa skönlitteratur igen samt att jag stickar raggsockor.

Även när jag drack var det länge sedan jag drack en Midsommarhelg (inte för att låta präktig) men självklart stöttar vi varandra och pratar m varandra vis forumet.

Nu måste jag lägga mig..kram🥰

Hej Nydag och Varafrisk. Härligt tänk att få in en rutin i semestervardagen. Precis vad jag önskar. Låta den ena dagen efter den andra rulla vidare i en härlig rytm. Jag har målet att klara mig till min släkting och hennes man kommer nästa tisdag. Efter det blir det lättare för de dricker inte. Han är nykter sen 15 åt tillbaks. Då vet jag att jag klarar mig en månad till. Så målet en nykter sommar låter bra. Är bara lite orolig inför midsommar. Vi kommer ha mycket gäster och alla tar med sig egen alkohol. Är rädd att jag ska låta mig frestas. Men jag har ju min man där, han vet att jag inte vill så jag får ta stöd av honom. Ska köpa alkoholfritt bubbel iaf och göra min lemonad. Varafrisk vad läser du? Jag håller på med Richard Osman, The thusday murder club. Gillar du lättsam humor med lite små intriger kan jag rekommendera den. Airbnb låter spännande. Vart ska ni åka? Jag brukar inte vara så här långledig heller. Hade sparad semester och komp att ta ut. Jag säger att jag ska prao:a som pensionär. Ha en riktigt bra dag båda 2 och alla som hänger här så hörs vi.🥰

@Ny dag Hej igen, Bra tips med fakta om alkohol som gift!!!! Ska också läsa på! Behöver få bort det glammiga o romantiska. Bra också att tänka en nykter sommar! ”För alltid” känns så dramatiskt på något sätt….
🙏🥰

Idag började helt galet. Bakade tunnbröd igår. Missbedömde storleken på degen. Det blev 7 timmars bak, så kompisar som tittade in på kvällen. Visst det var kul och jag klarade av att hålla 0:an. Var inte sugen. Men det blev sent. Vaknade på morgonen med huvudvärk som jag varit på värsta fylleslaget. Glömde att äta och dricka under baket. Den som provat att baka tunnbröd i vedeldad ugn vet att det är värsta träningspasset. Man behöver vätska. Skrämmer mig lite att tankar på alkohol finns trots att det varit så positivt att låta bli i över 1 månad. Blir man aldrig kvitt den där rösten...
Såå trött. Allt har gått fel på morgonen. Vill bara ge upp. Tack och lov har jag ingen alkohol här för då hade det nog varit svårt att låta bli.

Hej! Läste i @varafrisks tråd att du är lite orolig för midsommar. Nått som hjälpt mig mycket när jag känt mig rädd är att tänka att alkoholen inte per automatik hoppar in i min mun och tvingar sig ner i strupen. Jag måste aktivt ta glaset till munnen och dricka helt själv.
Min känsla när rädslan satte in var verkligen att jag plötsligt hade druckit omedvetet, förstår inte hur jag kunde få de konstiga tänket men @vår2022 skrev då det till mig som jag nu skriver till dig och det lugnade mig väldigt mycket.
Kram❤️

Tack Himmelellerhelvette. Ska tänka på det. Tänker bara att folk kommer vilja bjuda och fråga varför jag inte dricker...
Känns så tokigt att man ska behöva motivera sig. Men du har rätt det är ju i sånt fall jag själv som häller ner eländet i strupen.