@Axianne Det är så fint att läsa när du skriver, du skriver så målande och jag fastnar alltid för hur starkt du lyckas beskriva. Jag är så glad för din skull att du fick ett uppvaknande och har ett normalt liv sedan flera år! Själv har jag 22 månader nykter nu! Kram❤️🙏

Sommaren är som bäst just nu. Jag har semester och en hel månad av ledighet framför mig. Mycket välförtjänt om jag ska vara lite självgod, för fan vad jag har jobbat mycket. Det har varit tuffa tider under inflationskrisen som alla vet. På mitt företag där jag ju gjort lite av en snabbkarriär på ålderns höst, har man sagt upp nästan 40% av personalstyrkan. Men jag är kvar, lite nyckelperson som jag nu blivit. Det känns tryggt och fint. Det är med nya insikter jag tar min efterlängtade semester och jag kan verkligen koppla av och njuta nu.

För de som minns mina första inlägg här för snart tre år sedan, så var jag nära att ge upp och söka pension när jag otippat fick jobb på gamla meriter. Jag var helt nynykter och tveksam till om jag skulle kunna klara av arbetsuppgifterna om jag ens fick jobbet. Det blev en roll där jag fick bevisa, inte minst för mig själv, att jag är bra på det jag gör och att jag klarar mycket mer än vad jag någonsin trott. Ett jobb där jag insåg min kapacitet som nykter och förstod att alla år när jag tidigare tyckt att jag presterat ganska bra på alkohol har varit en stor lögn.

Jag är fullkomligt övertygad om att jag hade gjort så mycket mer av mitt liv om jag i stället varit nykter under min yrkesbana. Trots mitt ständiga skåpsupande gjorde jag ju karriär redan som ung men trodde att jag behövde dricka för att klara av pressen både i yrket och i vardagen. Jag var fullkomligt övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig igenom en enda dag utan stöd av alkoholen. Drickandet var min befrielse och belöning när stressen tog över. Så jag drack mig igenom mina yrkesverksamma år i tron att det fungerade eftersom jag ju hela tiden lyckades bli befordrad och ta steg efter steg i yrkeslivet.
Tills det sprack.

Som vi alla vet är sjukdomen progressiv. Jag kunde aldrig hålla mig på en konstant nivå. Om jag "bara" druckit som jag gjorde när jag var runt 30 hade det kanske hållit, men så gör ingen alkoholist. Man ökar dosen, och det gjorde jag. När jag var runt 50 år började mitt liv rämna och som jag tidigare berättat så blev min alkoholism avslöjad. Jag började min resa i behandlingsträsket och de åren var på många sätt mer smärtsamma än något annat. Påtvingad nykterhet och oräkneliga försök att sluta dricka ledde bara till återfall efter återfall. Jag förlorade jobb efter jobb och mitt liv var på väg att ta slut. Det var ett totalt kaos av arbetslöshet, ekonomisk kris, förnedring, ångest och utanförskap. Jag nådde min botten. Utblottad, försupen, föråldrad, ensam och vid randen av stupet.

Idag är jag, precis som för några år sedan, så otroligt tacksam för att jag hittade min väg ur detta. Jag kan fortfarande inte ge någon förklaring till hur jag efter så många års supande kunde bli nykter, jag kan bara tacka Gud för att det blev så. Kanske var det för att jag lade mig helt platt, slutade fejka önskan att bli nykter och verkligen kände ur botten av mitt hjärta att jag aldrig vill dricka mer. När jag till slut var på gränsen till att supa ihjäl mig var min livsvilja troligen större än flaskans kraft. Till slut.

När TV:n visade Allsång på Skansens repris i morse såg jag Tommy Nilsson sjunga. Det var vad som egentligen fick mig att göra ett inlägg idag. Han hör till min generation och fått ta mycket skit för sitt supande. Skillnaden är att han varit offentlig person och fått ta förnedringen i media. Mobilkameror har filmat hans snedsteg, reportrar har gottat sig i hans elände, men han har kommit tillbaks verkar det som. Jag blir glad när jag ser en annan alkoholist som vänt sitt liv. Jag vet inte hans status vad gäller supandet idag, men vet att han varit illa ute.

Det värmer mitt hjärta när olycksbröder/systrar visar att de fortfarande står upp. Jag blir uppmuntrad när jag ser kända människor, såsom Suzanne Reuter, Björn Ulvaéus, Mikael Persbrandt eller Lars Lerin visa att de klarat sig ur skiten. Om jag varit känd hade jag också gått ut öppet om jag vetat att det kunnat stötta eller hjälpa en enda person. Kanske kan jag en dag skriva en bok om vad jag upplevt och därigenom kunna inspirera. Det vore en dröm och något jag önskar att få tid med. Men det blir en annan dag. Just nu ska jag bara njuta av min semester.

Önskar er alla en helt underbar sommar!
🌻🌻🌻

@Axianne Tack för ett fint, öppenhjärtigt och ärligt inlägg❤️ Har ibland tänkt på pension pga min utmattning och mitt arbete men känner att jag är inte färdig ännu med mitt yrkesverksamma liv. Tack för att du berättade om ditt arbete.

Jag är troligtvis i din ålder jag är iaf Tommy Nilssons ålder. Började dricka vid 47, 48-års ålder tom 60 år. Har varit nykter i 1,5 år. De två sista åren var jag dödligt trött på alkoholen men jag drack ändå…beroendet är starkt. En dag var jag bara ”där”…kapitulerade…ville ju leva..och idag lever jag! Det är ju många mestadels män i ca 30-40-årsåldern som berättar om sin uppväxt med kriminalitet och alkohol/droger och vägen ur denna destruktivitet. Jag tänker att det finns ett stort mörkertal bland i synnerhet kvinnor i 50-60-årsåldern. Jag skulle gärna vilja berätta om min historia för att öppna upp, för att slippa skammen mm. Skammen tror jag är den som bidrar t att många inte berättar..och man fortsätter med sitt missbruk…i sin ensamhet.

Kram🌺

@Axianne Tack för att du berättar ❤️ Det hjälper många här på forumet. Till nykomlingar: Läs Axiennes tråd från början! Den är en saga från början till slut och så otroligt välskriven ❤️

Kram 🐘

Fint att läsa ett inlägg från dig @axienne
Jag tvivlar inte på att din bok skulle bli mycket framgångsrik- men det är nog inte vad du trånar efter, men att nå ut med sin berättelse om att vända sitt liv, du skulle hjälpa många. Jag blir alltid lika glad när du tittar in och allt är fortsatt bra och framåt, uppåt 🌸 Du är en förebild! Njut av din semester, kram.