… källarvrår skulle det stå innan tummen slant. Haha. Nu kommer en katt promenerande med små svala tassar över mig och lägger sig till rätta i sängen. Som att de saknar oss när huset är fullt av andra. Som jag saknar min man då fast vi är tillsammans hela tiden kan jag längta ihjäl mig efter att få äta ihop, sitta i soffan och se valresultatet (🙏) och vara i hans närhet bara.
Kram på er. Förutom själavård är det jobb och ögonbryn-fix som står på schemat imorgon. Glad att få ta mig an dagen lite i min egen takt istället för att mötesproppade dagar och helger rusar emot mig som ett tåg.
Idag har jag städat hela dagen. Min meditation. Och 10 000 steg blev det. Kram alla!

@Se klart Så bra att du ger dig själv lyxen att ta hjälp ur en jobbig grej du inte vill lösa själv❤️
Jag är också väldigt bra på att övertyga mig själv om att jag klarar mig själv. Vet att jag borde ta hjälp ibland men jag har förtroendeproblem! Kan inte ta mig över tröskeln att be om hjälp för jag skulle ändå bara kritisera psykolog/terapeuten. Tycka att hen borde… och så vidare.
Jag blir väldigt glad för din skull! Hoppas det kändes bra❤️Kram

Tack gulliga @himmelochhelvette ❤️
För mig handlar det om att på samma sätt som jag faktiskt kapitulerat för att alkoholen är för ”svårt” att reglera och hantera, så är detta också en livsproblematik som jag försökt att ”ta hand om” på egen hand. Men det är för svårt för mig. Det är för grumligt, för komplext och inte alls självklart att det är på ena eller andra sättet.
Igår träffade jag en terapeut som jag tyckte mycket om. Ett varmt rum, en lugn stämning, lyssnande och professionalism.
Det kändes väldigt bra. Jag är fostrad i att ta hand om alla svårigheter på egen hand, jag har aldrig haft hjälp när jag växte upp. Så det känns som ett stort steg att känna ”det här kanske någon annan kan hjälpa mig med”.
Tack för pepp och tankar! Kram 🥰

@Himmelellerhelvette @Se klart Tänk…jag är precis tvärtom! Har haft många samtalskontakter genom åren. Många gånger har det handlat om att söka m bekräftelse. Jag har träffat dem där kontakten inte gett mig ngt men min förra och min nuvarande är helt outstanding. Jag måste säga att min nuvarande terapeut är bäst! Nu är jag ju även nykter!
Jag får delvis traumabehandling men stöd i att utvecklas, att förstå mig själv och tro på min förmåga. Jag tänker att det här är verkligen ett sätt att ta hand om sig själv. I mitt arbete möter jag föräldrar som verkligen inte tror att de behöver ngt stöd, är vana att klara sig själva. Vid första besöket kan jag nästan säga vilka som kommer tacka nej resp ja.

@Se klart vad gott att du fick träffa en terapeut som du fick förtroende för. Lycka till fortsättningsvis med samtalen!

Kram 🌺

@Se klart Det är så lätt hänt att man själv försöker reda ut i problem utan att ta hjälp. Man ska vara duktig och kunna ta hand om det själv. Även att man råder andra att ta stöd och hjälp, men när det kommer till en själv så kan det bli svårare.

Rummet du beskriver låter mysigt. Det är så jag upplevt det när jag gått i terapi. Att man med en professionell närmare sig ”mysteriet” tillsammans för att klura ut vad som finns där, vad det består av och bottnar i. Skrev igår i min tråd om hur jag närmade mig och fick tag på en obehaglig känsla som funnits inom mig och tog upp den på ytan. Hur befriande det var att komma på vad den bestod av och bottnade i och hur det medförde att jag blev av med obehaget jag kände när jag satte ord på det. Som att rensa ett stopp i ett avlopp och när vattnet rinner bort som det ska igen. Det är spännande att nyfiket närma sig känslor som skaver inom en och undersöka vad det är för något. En lättnad som uppstår för att man är i kontakt med det, även om saken i sig kan vara svår. Det är också klokt att ta hjälp om man inte kan reda ut det själv, man är snäll och omtänksam mot sig själv.

Ha en fin dag och ta hand om dig❤️

@varafrisk och @vår2022 tack för era kommentarer och uppmuntran
Jag har gått mkt i terapi genom åren, kring skilsmässan, när jag var deprimerad första gången. Jag och min man har gått i parterapi flera vändor. Det har betytt så mycket. Nu var det länge sen. Jag tänker att jag också står i en brytpunkt i arbetslivet, annat pockar på- livet! Jag behöver prioritera. Gå till botten med vad som är viktigt nu- det är ju andra saker än vad som var viktigt då.
Jag tror också att det nyktra livet liksom svept undan en massa slöjor, livet blir i någon mening ”sant” eller åtminstone så som det är.
Jag har varit så trött ett par dagar nu. Jag tycker det känns som jag gått en lång väg, liksom burit en nyckel med mig, och att det kanske är dags att testa att låsa upp.
Parallellt så driver jobbet på. Jag blir trött av alla möten, planering, allt som ska hinnas med, människor som behöver stöd och som utvecklas massor men det kräver också sitt.
Jag är otroligt tacksam över min stora kärlek i livet som gör kaffe till mig varje morgon, som låter mig vakna långsamt och som har så lätt att skratta.
Bliss heter det kanske 😍

@Se klart Så har jag också växt upp, alltid klarat mig själv, mitt mål är att lära mig tänka så som du lärt dig nu ”att detta kanske någon annan kan hjälpa mig med”
Jag blir jätteglad för din skull att det kändes så bra för dig igår❤️Kram

@heh, vi är många som delar erfarenheten av att få ta hand om oss själva, ta mycket ansvar och vara vilsen när det kommer till att be om hjälp.
På forumet upplever jag att det är tillåtet. Tillkortakommanden, svårigheter.
Allt är okej. Kram 🤗

@Se klart Så är det. Forumet är en fantastisk ventil där vi kan få ur oss våra tankar och få andras perspektiv, det har hjälpt mig så mycket att det inte går beskriva i ord. Saker som är så svåra att prata med andra om för ingen förstår och det blir för känslomässigt för mottagaren, då är det så mycket skönare att skriva om det här på forumet, där det alltid finns någon som förstår och kan ge andra perspektiv och som har handskats med liknande problem. Som detta med traumabearbetning, jag hade inte alls något ord på något som kunde hjälpa mig genom det, förstod inte ens att det var trauman. När jag fick ordet till mig kunde jag googla. Hitta böcker i ämnet och förstå hur mycket obearbetat det fanns inom mig och börja bearbeta. Att jag var medberoende till min mamma, det hade jag aldrig heller förstått eller lärt mig att ta mig ur utan hjälpen på forumet. Och detta med alkoholberoendet, jag viste inte att jag var beroende! Viste att jag hade problem men trodde bara jag behövde lära mig att kontrollera alkoholen. Förstod inte att eftersom jag försökt lära mig att kontrollera den i 10år utan framgång var jag beroende. Hade jag inte funnit forumet hade jag fortfarande försökt lära mig att kontrollera mitt drickande tror jag. Kram❤️

Vad fint @heh, jag håller med dig. Det är något med forumet och framförallt alla fina människor här som är unikt. Och då kan man känna sig stolt för vi är ju faktiskt en del av den gemenskapen och bidrar när vi kan, orkar och förmår. Kram 🥰

Något väldigt speciellt har hänt sedan det här första terapitillfället och det är att jag somnar så enkelt. Eller om det är att jag blivit extra trött.
Har somnat varje dag eller kväll i soffan. På em eller på kvällen. Eftersom jag sovit på sömntabletter i åratal så är det väldigt speciellt. Att det släpper nu. Iaf tillfälligt.
Jag har haft såna kämpiga veckor med så mycket stress. Jag ska bara jobba nån vecka till, sen semester. Men jag orkar inte ha det så här mer. Och jag orkar heller inte ansvara för den oerhört pressade miljö vi jobbar i.
Min chef är värdelös, så enkelt är det. Hon är snäll men ingen ledare.
Jag och flera med mig är tröttare än nånsin. Att ha en dysfunktionell chef är utmattande.
Har bokat tid med HR nästa vecka för att förklara hur det är, och hur det absolut inte kan fortgå.
Idag är det äntligen fredag, jag jobbar hemifrån och kan också vila lite.
Jag har tackat nej till ALLT som inte är ”måsten” denna vår och ändå är det för mycket för den människa jag är just nu.
Nu jobba klart och sen helg! Kram på er. 😍

@Se klart Ja, det är inte klokt vad vi står ut med. Dysfunktionella chefer kan nog inte HR göra något åt, men de bör känna till dilemmat. Jag brukar säga att min chef ska kunna mitt jobb och lite till - då respekterar jag hen. Finns inte så många sådana chefer kvar tyvärr.

I samband med min senaste sjukskrivning dissade jag insomningstabletter helt. De fick motsatt effekt nästan. Och sen över ett år tillbaka sover jag riktigt bra. Blir tydligt trött vid 22 varje kväll, vaknar senast 8 även på lediga dagar.

Undviker höneblundar, även om jag tar en halvtimmes ”reset” av hjärnan ibland vid behov. Mina vanor är viktiga för mig. Och numer inkluderar de även hundens behov. Han är så himla trött kl 22 🤣

Vid insomning gör jag numer en räkneramsa - andas lugnt in på 6, ut på 6 och repeterar 20 gg. Räknar antal gånger med hjälp av att vika fingrarna. Kort därefter brukar jag somna. Nu kan jag inte lägga mig utan att räkna, det bara ska göras. Ibland somnar jag mitt i räknandet.

Kram 🐘

@Se klart Fy! Det är så hemskt när jobbet tar all ens energi. Så ska det inte vara! Det är så vanligt idag att folk mår dåligt på grund av sina arbeten! Jag är en av dem, jag sa ju upp mig som du kanske läst! Läskigt men jag kände att det inte går längre, jobbet åt upp all min tid, tänkte på jobbet dygnet runt för jag försökte finna lösningar men tillslut när jag bara grät och kände att det tagit över hela mitt mående då fick jag ta detta beslut! Jag vet fortfarande inte vad jag kommer göra efter min uppsägningstid men jag söker jobb och hoppas på det bästa 🙏❤️.

Jag hoppas verkligen HR lyssnar på dig och kan hjälpa dig!
Underbart alla fall att du somnar så gott efter du börjat terapin!❤️ Kram

Godmorgon
@heh jag fattar de här med att få nog, och det var ju bara helt rätt att dra gränsen så som du gör. Mina utsikter för en anställning är rätt små, även om jag iofs kan jobba med allt möjligt. Just precis nu är det yttre livet anpassat efter det jobb jag har men är inte främmande för att ändra på det (flytta till mindre etc). Men det orkar jag inte ta ställning till just nu.
Främst vill jag att företaget ska förstå vad som händer när man sätter inkompetenta människor att leda en verksamhet.
Jag är säker på att det kommer att gå bra för dig! Kram 🤗

Godmorgon del 2 😊
Lunchgäster kl 11, upp och hoppa efter kaffe och lite funderingar i sängen denna morgon.
Vädret är mulet men alla mina plantor mm hade överlevt veckan. Det är så fint här nu! Mitt första år med köksträdgården- spännande. Potatis, lök, ärter, fänkål gurka och tomat. Och massa blommor. Och kål! Och broccoli. Ja vi får se hur det blir med allt.
I stora perennrabatten tampas jag i hjärnan med en stor iris som skymmer en nyplanterad ros. Hm.
Sen håller jag på och flyttar runt mina krukor för att få dem liksom i nån harmoni. Jag köper ju blommor som jag gillar när jag ser dem- sen är det inte säkert att de passar ihop..
Ett dygn i vilsamt tempo väntar. Imorgon är det tandläkare i stan- och jobb.
Jobbar även veckan efter midsommar sen blir det (minst) 4 veckors helt ledigt. Det var väldigt länge sen! Ska välkomna ett nytt barnbarn, det blir sommarens höjdpunkt. Fira en 30-åring och åka på lite kortare resor. Det blir bra.
Kram på er och njut av dagen nu 😍

@Se klart det där att få folk att förstå saker och ting som gäller andra människor, det är nog enligt min erfarenhet tyvärr bara förspilld energi. Brukar inte hända. Bättre att du försöker skydda dig själv så gott du kan. Ja, så tänker jag. Önskar dig lycka med det växande, jag är ivrig att komma ut o inspektera men precis fått rapport att hjortar ätit upp alla blommor, tom clematisen. Surt! Kram!

Usch för djur som äter våra blommor, även om de också ska leva… vi har märkvärdigt nog inga rådjur i vår lilla ”by” de håller sig i närliggande skog- men det är möjligen bara en tidsfråga i dessa klimat-tider. Tack för råd- tar dessa till mig! 😍

Lunch
Tackar ett elfel för att jag slapp åka in till stan idag och jobba = slipper lägga tid på att resa/byta tåg/byta om.
Tiden behövs till att bli klar och kunna vara ledig imorgon.
Därefter är det en ynka vecka kvar att jobba- sedan minst 4 veckor ledigt.
Det var väldigt länge sedan jag hade sån sammanhängande semester- mitt jobb innebär formella, juridiska skyldigheter som är svåra att delegera men i år så.
Planer: nästan inga. Två kortare resor inplanerade. Några besök. Jag vill varva ner och landa på en nivå där jag man ta vettiga beslut.
Bokat in tid med pensionsrådgivaren i augusti! Det är ju kanske 3 år så jag kommer att behöva jobba för att dryga ut pensionen men frågan är hur mycket. Tanke-räknande pågår. Från den ordinarie pensionsåldern kommer jag att klara mig toppen. Och omkostnader minskar förhoppningsvis.
Har möte med HR idag och på senare tid inser jag hur idiotiskt det är/har varit att försöka få till stånd: förändring och förståelse för hur människor blommar i en organisation.
Det är en stor insikt, viktig. Att man (jag) inte behöver nå konsensus eller övertyga någon annan. Jag kan göra som jag vill. Behöver inte vänta in.
Jag bestämmer över mitt liv.
Sen bestäms livet av en massa saker men jag är säker på att jag kommer att klara mig. Jag har gjort långt mycket modigare saker förr i tiden!
Slut på meddelandet, kram 🥰