av frutillnykterist

frutillnykterist
sön, 2024-06-16 - 21:40

Jag träffade min man för 20 år sedan, gift sedan 8 år.
Min man har i ca 14år druckit och dövat sin ångest. Många tappra försök till hjälpa honom. Han fick ADHD diagnos men fortsatte dricka. Till slut skrek jag om hjälp från hans familj. Jag blev helt och hållet kastad under bussen. ”du måste ge han space, han behöver sin tid nu”. Jag blev helt bortkopplad under hela behandlingen och efteråt. Aldrig fått någon empati för alla år jag stått kvar och kämpat, och accepterat alla ”förlåt”. Jag valde flytta ut, trodde att detta skulle ha han utrymme och tid att förstå vad han hade.
Men så fel. Han har varit nykter nu i 2år. Fortsatt dåligt mående. Tar inte tag i något, sover / vilar när han är hemma. Äter hellre godis än mat till kvällsmat. Ser inte oss i familjen.
Han har en bakgrund där jag tror är att han fått lite för lite kärlek. Jag har inte alltid varit en bra människa. Skällt och skrikit när jag känt mig trängd eller inte fått kärlek. Skäms för de, tagit tag i mig själv under året som separerad. Ser mig från sidan och alla brister jag har och som säkerligen bidiragit till hans mående. Dricker eller har aldrig varit någon som dricker ngt speciellt, kör hellre än att krångla med taxi för att några glas vin till maten.
Han drack i smyg, mycket. Ren sprit.
Nu 2 år efter som nykter. Så har han fortsatt dåligt mående. Han ökar i vikt och allt där jag skriv ovan.
Världens finaste, snällaste människa utåt. Ingen kan tro att han mår som han gör. Driver eget bolag, grym på de han gör. Stolt är jag.

Som pappa är han frånvarande, han finns och tycker själv han ger kärlek. Men orken finns inte. Barnen saknar honom, osäker om han är glad eller sur. Aldrig varit fysik på något sätt, utan fin och lugn. Men tyst, säger inte ett ord.

Nu har det visat sig att han inlett en relation med en kvinna som han nekat att han träffat. Han har haft så många bra tillfällen att erkänna men gör de ej ändå. Jag kunde inte släppa detta, utan grävde fram och såg det svart på vitt.

Han säger inget om de, han erkänner och säger att ”ja, det finns något” men det syns inte. Han har träffat kvinnan på arbetstid. 3 gånger. Han har hjälpt henne ur sitt dåliga mående när hennes man var otrogen för 6 månader sedan. Nu blev han uppmärksammad, fick endorfiner som alkoholen gav honom när han mådde dåligt.

Är det så att han ersätter uppmärksamhet och sex sol alkoholen gjorde, för de dövar hans mående.
Han flyr inte här ifrån, han tar inte tag i något som gör att vi ska skiljas. Fast att han velat de dem senare månaderna.

Vad ska jag tro?

User37399
sön, 2024-06-16 - 22:52

Men du - tänker att det är hög tid att du satsar på dig och barnen. Lägg energin på dem och släpp fokuset på din man.

Låt honom träffa en annan kvinna om han vill det eller något annat.
Satsa på dig o framförallt en trygg uppväxt för barnen och släpp fokuset på honom.
Har ni levt med detta i så många år är det verkligen hög tid.

Har du och barnen samtalsstöd?

frutillnykterist
sön, 2024-06-16 - 23:05

@bella70 jag har haft det under 1 år, och det har stärkt mig enormt. Men nu känns det som en spark ner i gropen igen. Jag är stark för barnen. Tryggar dem i allt, haft dem själv i ett år.

Han säger inte ett ord till oss efter jag konfronterade honom eftersom han kan inte ljuga för mig, jag löser honom som en bok. Det oroar mig att fler skadad av hans mående. Kvinnan visade sig vara dotterns bästa kompis mamma. 😭

Jag är inte ens arg, bara så ledsen och ångest av allt.

Han ersatte alkoholen med socker, äter enormt mycket socker. Inte ovanligt att man byter mot socker, kaffe, sex. Fick mycket kunskap från medberoende programmet.

User37399
sön, 2024-06-16 - 23:29

Bra med stödet ❤️

Ja min berättade ett flertal sådana historier om sina bekanta med problem.. sprit byttes till sex eller spelberoende mm..

Jag tror ändå att du behöver distansera dig känslomässigt.. svårt jag vet.
Hans handlingar är du inte ansvarig för..
Tänker t ex på när mitt ex skrev meddelande på fyllan till bekanta.
Bestämde mig för att inte skämmas och engagera mig, men det krävde en del.
Snokade rätt på en del jag också men ärligt talat skadade det bara mig själv..
Du är iaf på rätt väg o har kommit långt! Starkt jobbat verkligen!!

frutillnykterist
mån, 2024-06-17 - 00:09

@bella70
Ja jag ser hur han ljuger för sig själv.
Menar inte att det är skönt att lösa att andra beroende valt samma spår att döva sitt mående med uppmärksamhet och sex, när man valt lämna spriten. Men de ger mig ändå mig klapp på axeln att jag lärt mig saker av en beroende, till en viss del vill säga. Det försvarar absolut inte hans handling, för den är oförlåtlig. Men de ger mig lite styrka att det inte ”bara” är jag som är felet. För kärlek vet han att jag har till honom och jag har inget annat än velat finnas för honom som stöd.

Men han har något hat mot mig där han tror jag är hela skulden till hans problem, och han har dövat med sprit.

Jag vet att jag inte gjort något fel. Och det är jag tacksam för att jag känner och allt jag lärt mig genom samtal, och medberoende grupp m.m under ett år. Jag har blivit starkare och kan se mig själv från sidan hur jag varit under många år som absolut inte varit bra för honom eller mig. Ilskan lämnade jag bakom mig under detta år. Det hjälper inte. Det skadar bara alla ännu mer, om inte mig själv.

Men när man älskar en människa så mycket är det så hemskt att inte ens få ett förlåt.

Tack för det du skriver. De ger mig styrka att kämpa på. En dag, kommer jag må bättre igen. Det vet jag.

Åsa M
mån, 2024-06-17 - 13:01

@frutillnykterist jag tror du måste förlåta dig själv först. Hans förlåt kanske aldrig kommer, det är inget att vänta på. Du behöver förstå varför du har stannat, varför du har stått ut, och så behöver du vara snäll mot dig själv så att du inte hamnar där igen. Mitt ex tog tre år på sig att be om ursäkt. När ursäkten väl kom betydde den inget eftersom jag redan hade bearbetat allt och gått vidare. Förstår du hur jag menar? Lägg inte ditt välbefinnande i alkoholistens händer. Ta hand om det själv. Hans ursäkt skulle säkerligen inte ändra på något ändå?