Hej
Jag är helt ny här.
Har en man som alltid druckit för mycket och somnat. Aldrig elak eller utagerande.

Senaste åren har han druckit om vardagarna. För ett år sen erkände han att han har problem och gick självhjälp program här. Senare veckorna har tendensen kommit tillbaka men i mindre omgång. Idag lovade han att inte dricka alls men nä, 3 öl. Jag känner mig maktlös och helt slut. Hans äldsta son konfronterade honom i veckan och så bra även om båda blev helt knäckta. Vad gör man? Vad gör ni? Jag accepterar det inte och orkar inte.

Glad Midsommar

@JS76 Så bra att du inte accepterar det, för det ska du inte. Men det är en väldigt smärtsam situation och man känner sig helt maktlös, antagligen för att det är just så det är. Tillfrisknandet ligger i missbrukarens händer och jag tror det är ovanligt att det fungerar utan professionell hjälp.
Det enda du kan göra är att känna efter hur du mår, var din gräns går och vara tydlig med detta. Problemet är ju att alkoholen är en stark drog som inte är lätt att konkurrera med, risken är stor att du blir "bortvald" i ett första skede. Jag flyttade till slut, men det var en lång, lång process. För mig tog det 20 år och det är ju inget att rekommendera. Det resulterade i ett allvarligt försök att söka hjälp att sluta dricka, tyvärr
fungerade det inte så länge, men det hade ju kunnat få ett lyckligare slut. Hur som helst kan jag inte se att jag kunnat göra på något annat sätt.
Så bra att sonen konfronterat honom, det finns inget annat att göra.
Jag tänker på dig denna midsommarafton och jag vet vad du går igenom.

@Kevlarsjäl62
Tack snälla. Vi har börjat berätta för vänner men det är precis som de inte riktigt fattar. De kan ändå bjuda på en öl när jag sagt att han inget ska ha.
Han vill, han jobbar på det sen håller det inte. Han klarar 98% av vår tid tillsammans men med vänner blir det svårt. Ett år har gått som fungerat bra men nu i veckan kom ett återfall. Spelar mig ingen roll om det är en flaska jäger eller ett glas vin i smyg. Jag har idag krävt fysisk hjälp och nolltolerans eller flytta. Jag har sagt att jag vägrar vara medberoende mer eller hålla hans rygg.
Detta blev mitt nästa steg, att hitta in här. Jag känner mig maktlös och ensam.

@JS76
Helt rätt acceptera inte och fortsätt inte med detta.
Hans sons agerande är starkt, hoppas du finner styrka och tar ett beslut snarast.

Finns det minderåriga barn i hemmet ? Isåfall blir det ju än mer akut att du agerar.

Du.. det finns ett annat liv. Du kan.

Att prata med omgivningen är mindre intressant att lägga energi på.
Du och barnen vet. Det räcker.

Det är helt rätt att dra gränser men man måste också våga genomföra dem. Det måste komma en konsekvens. Det är där det blir jobbigt, för det går ju inte att bestämma över någons sjukdom. Det enda du kan kontrollera är hur du reagerar på den. Är man medberoende flyttas gränserna omedvetet hela tiden...

@JS76 Förstår så väl din känsla av maktlöshet o ensamhet. Känns allt för väl igen.
Vägen kan varit lång o krokig innan man sas sätter ner foten men det är mänskligt. Samtidigt farligt just detta med att gränserna omedvetet flyttas. Det är något jag fått till mig här tidigare (Tack Åsa) o som jag tänkt o reflekterat över en tid.
Men jag ville mest säga till dig att jag tycker du visar en styrka o kraft som jag beundrar.
Fortsätt stå på dig, det är du värd!
🌼

@Kameleont Tack. Tror knappt det är sant men min man bröt ihop i lördags och sa att han inser att han måste bli helt nykter. Alla dessa år. Han sa att sonens agerande var droppen att han inser att han måste avstå alkohol helt. Det har han aldrig sagt innan utan tänk att klara måttligt drickande. Han kontaktar AA idag och psykolog på måndag. Hur ska jag klara av att lita på hans ord…… även om hans inställning är helt annorlunda denna gången.

Du ska inte ha som mål att lita på detta, relativt vanligt att det kan komma i tuffa lägen. Har själv upplevt det. Personen som sa det hade typ fått en uppenbarelse o ja det höll flera månader.

Ni kan återförenas om han varit nykter under lång tid, resan han påbörjar nu gör oftast inte personen lätt att leva med.

Usch vad detta är svårt.. 😰 känner med dig. Har en särbo som överkonsumerar.. jag vet aldrig riktig hur illa det är.. tror ibland att jag överreagerar.. men klarar inte av att ens närmaste person nästan aldrig är helt nykter. Dricker nästan varje dag. Bag in box kan ta slut på några dagar. Sprit flaskor oxå.. vad gör man??

@Totoros
Det enda svaret är tyvärr att ta dig ur det. När det gäller vad du kan göra.
Du kan inte ändra något.

Annars är det nog samtalsstöd t ex ? Nu menar jag för att DU ska må så väl som möjligt.

Tror även att det är bra att fundera på vad man egentligen får ut av relationen..

@bella70 tack för svar. Så det är väl troligen inte jag som överdriver? Med tanke på mängden menar jag. Min särbo blir oxå inte direkt ”full”, utan mer trött, mer lättirriterad o annorlunda o lite tanklös.. vilket är tillräckligt obehagligt tycker jag men kanske varit lättare att inse allvaret om det blev större konsekvenser. Det kallas väl högfungerande alkoholist…😰

@Totoros varför misstror du dina egna känslor? Om du anser att han dricker för mycket, så gör han det enligt dig. Det måste räcka för att du ska agera. En relation ska inte handla om att en svinar sig och en anpassar sig. Det funkar inte om man inte är jämbördiga. Han är sjuk i ett beroende och klarar inte av att söka hjälp. Du som är frisk och klarsynt kan ta dig ur det innan även ditt liv är förstört av spriten. Mitt ex sa vid ett kort tillfälle av insikt att "om en av oss inte mår bra så mår vi inte bra". Ironiskt med tanke på att det är han som har supit bort relationer i 25 år! Min poäng är att man som ahörig kan fundera och relativisera och ifrågasätta tills man blir gråhårig, men man kan aldrig påverka en snnan människas sjukdom. Vill man inte hantera den, eller orkar inte hantera den, då får man gå. Det är tillåtet att lämna någon även om den är sjuk! Det måste man komma ihåg,
innan de har dragit ner en för djupt i sin skit ...