av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2012-04-15 - 06:59

hade jag stöd av att tänka på just den där texten... kanske det fanns en mening med att jag skulle ta in den riktigt ordentligt på morgonen... Metaforen är barnet "som inte vet vad h*n vill" - obekvämt, knöligt, trångt på insidan... Igår skrev jag också några ord om PI (på psykologska) men utelämnade frågan om hur medvetna såna processer är. Gå bredvid, inte ta över det som inte kan tas över. Livet är inte enkelt och inrymmer denna tid möten med det förflutna. Talade med vännen V (irl-V) om "30 gr i Februari" - att människor tror att man kan flytta ifrån sitt förflutna fast inget finns närmare under huden är den egna berättelsen. För oss alla.
Skrivet medan Thorstein Bergman sjunger Till min längtan som följs av Blott en dag... Dagen idag är det sk barnkalas./ mt

mulletant
sön, 2012-04-15 - 18:58

har kommit och gått. Däremellan laxsnittar, påskens lammstek (som fick vänta en vecka i frysen) och pasha - en mångårig tradition och speciellt ena sonhustruns favorit. Barnen fick öl och vin, mulleparet drack mineralvatten och blåbär (jag), barnbarnen dricker Cola. De yngre barnbarnen har byggt med föräldrarnas gamla Lego. Allt förlöpte helt okomplicerat, barnen driver med mullegubben(s personlighetsdrag) på ett kärleksfullt sätt och han skrattar och tar emot. Alldeles enkelt är det ändå inte - dryckerna har alltid varit hans område och det ska hitta en ny form som ska bli en vana (för oss två). Däremot tänker jag inte längre på att pusta ut med ett glas vin när gästerna gått, det är en glömd (o)vana - jag kom ihåg den just nu när jag skriver.

Jag ser fram emot sommaren - båtliv och fiske har diskuterats idag. Vi har aldrig seglat utan välfyllt öl- och vinförråd och somrarna har varit en inkörsport till det flitiga vindrickandet. Skulle kännas oerhört spännande att ha en nykter sommar med segling. Jag kommer att sakna det vita vinet i en speciell hamnkrog men kaffe är också gott.

Nu är det söndagskväll. Igen - och livet är gott. Jag tycker mig kunna urskilja vilka situationer som väcker stress och vad orsaken är - att det finns ett stort behov av frihet och möjlighet att göra val oberoende av andra. Hittills har utmaningarna haft ett gott slut. Nu blir det brasa och stilla kväll. / mt

mulletant
mån, 2012-04-16 - 05:13

svår tinnitus. Igårkväll tillkom ett nytt ljud som var så plågsamt och intesivt. Jag tänkte att jag kan förstå att även det varit en bidragande orsak att dricka. Och igen kom texten till mig: Jag ser att du har ont / men jag kan inte gråta alla tårarna åt dig / Du måste gråta dem själv / men jag ska gråta med dig./ Jag ska gråta med dig. Hans tinnitus, som kom på ett ögonblick för mer än tio år sen har förändrat och begränsat vårt liv men jag har aldrig tidigare tänkt på att den säkert också frestat till att dricka. Jag tänkte också på EeK dikten "och en dag knäpper det till som i ett lås... " men den tar vi en annan gång:) Nu är det arbetet som gäller. Jag ser sommar och semester skymta och nästa år ska vara annorlunda.

Tänk att kalla och jag kunde bidra till att Dompa lämnade korken på igår. Det känns... stort. / mt

Dompa
mån, 2012-04-16 - 06:42

Det du och kalla gjorde igår. Det VAR jättestort. Vilken kraft det finns i detta forum. Hur ödmjuk jag känner mig som har sånna vänner. Vet inte själv vad som tog åt mig? Sista chansen? Pubertalt. Men jag är glad att jag skickade ut mitt nödbloss. Tack räcker kanske inte riktigt här, men det är det enda ord jag känner till. TACK! Kram på dig och ha en fin dag/R

mulletant
tis, 2012-04-17 - 18:48

jag har känt mig ödmjuk många, många gånger över kraften i forumet. Och tacksam över att jag hittade hit. Jag har lärt mig så mycket och kanske mest av att få dela kampen hos de som kämpar mot alkoholen. Önskar dig fina dagar, välbyggda holkar och ro och kraft till dig! Livet väntar... Kram / mt

mulletant
tis, 2012-04-17 - 19:54

som följs av en vilsam kväll (vi äter rester) och rart besök:) Ser trädgårds-TV, - idag har jag beställt en fröbok till min odlarmullegubbe och Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" - också med tanken på att han varit där vilket efterlämnade ett outplånligt intryck. Livet är lugnt och fyllt av ett pågående samtal. Jag tycker att mannen blivit pratsam... och han säger ofta att han mår så bra. Jag tänker på det som berörts här om känslorna som kommer nära och inte dövas bort. Så är det, de måste få komma och ska tas emot och tas omhand. Livet är levande, vaket och naket. Och mestadels gott. / mt

mulletant
tors, 2012-04-19 - 05:29

men det hör till årstiden. Det goda är att jag så tydligt ser att min inre process rör sig mot att sätta punkt. Kanske ett år till medan jag tar ut innestående ledigheter och trappar ner? Så resonerar jag inom mig - "Inte ett år till som detta". Det finns dagar, eller snarare situationer, när jag känner oro (och då värnar jag om min fulla lön), när jag ser att Mm har det jobbigt - det har varit kanske tre såna tillfällen den senaste månaden - men det har varit kortvarigt, det har gått förbi och vi har kunnat prata om det. Vid de tillfällena föreställer jag mig att jag kunnat "se" vad det handlar om och även förstå. Jag kan föreställa mig att det är just så som jag läser om här på "andra sidan" - man (han) möter små och stora livsproblem som tidigare dämpats med alkohol och nu ska fejsas i medvetenhet och utan flyktvägar. Även jag möter livet, det gör ju alla, men jag har inte flytt in i alkohol - jag flyr in i annat (syrligt leende åt mig själv). I viss mån har ju alkoholen varit en gemensam flyktväg - god mat, gott vin... fina glas - som nån skrev så bra om här på forumet. Även jag måste lära mig att stanna upp, finnas kvar, inte fly in i mitt.

Tänker tillbaka - för ett år sen fanns många saker vi aldrig gjort utan öl och vin, sånt som stod framför och som jag försökte låta bli att oroa mig för. Nu har vi gjort det; påskmiddag, valborgsbrasa, fiske och fiskrökning, midsommar, kräftor, konsertbesök utan vinglas i foajén... även jul och nyår som då var långt borta men oprövade nyktra festtillfällen. Idag är det nyktra livet oftast helt naturligt. Gud så skönt! / mt

mulletant
tors, 2012-04-19 - 17:01

på flera sätt haft riktigt roligt på jobbet! Känt arbetsglädje och gemenskap - det betyder så mycket. Mest kanske.

Idag har jag också levt i nuet och minnet av idag för två år sen då en anhörig skadades så svårt i en olyckshändelse att det slutade med döden. Det har följt mig av och till - "där" satt jag när jag fick telefon, på sjukhuset var jag den tiden, det stora askmolnet störde helikoptertrafiken - men det hade slutligen ingen betydelse. Så skört är livet, så sårbara är vi människor sist och slutligen.

Nu ska jag göra sallad med färsk, hemmaodlad basilika. / mt

mulletant
sön, 2012-04-22 - 14:30

morgonen och förmiddagen. Är på väg ut nu, tänker ha en dag i den vildvuxna trädgården, krafsa fram det som ska finnas och rensa ogräs. Talat med Mm om sånt jag funderar på. Vid några tillfällen den senaste månaden har det har varit ganska djupa dippar men det har varit kortvarigt. Viktigt för mig är att möta det som är svårt, att dela - jag vet också hur svårt det är för den som härbärgerar det som skaver. När jag ögnar bakåt i min tråd, lite snabbt bara, möter jag allt som är gott - så bra det är att ha den här platsen för mina egna reflektioner. Här finns ogräset i vårt liv men också blommorna, träden och växtkraften.
Nu blev forumet en trädgård också, en växtplats:) Där är Dompas fågelholkar i träden med blåmesar, flugsnappare och nån stare kanske - de gör sig fint ... Jag ser det framför mig alltihop och gör som Ronja - skrattar bara för att det finns:) / mt

mulletant
ons, 2012-04-25 - 05:23

fyllda av arbete. Igår talade vi om det, Mm beskrev hur han anpassar sig till den trötta jag som kommer hem med kroppen men inte kommer hem. Exakt som det är. Bra att kunna gå tillbaka och påminna mig om det också... mitt nyårslöfte var att arbetet ska vara en del av livet men nu tar det överhanden igen. Svårt. Omöjligt att prioritera i nuläget. Var ute i trädgården en stund i går kväll och läste Lönnebo inför natten - det gör gott. Jag kom till ro i kropp och själ vid midnatt och somnade gott och nära.

I måndags passerade räkneramsan en gräns och gick in i nya tal. Måndagen var ingen hejsan-hoppsan-dag, jag var medveten om datumet och gränsen men kände mig inte glad även om tyngden från söndagen hade lättat. Idag är det den etthundrasjuttiofemte dagen 24+53+15+173+60+175. Det finns olika minnesmärken, jag oljade matbordet i söndags. Matbordet är ett slags minnesmärke i glappet mellan 15 och 173. Ser i fjolårets kalender att för ett år sen var det annandagpåsk, dag 43, och jag minns så väl att vi fick en champagneflaska för att vi gjort en tjänst över påsken - det blev inget bra... Det var många utmaningar då; champagnen, valborgsbrasan och fiskepremiären med rökt abborre. Allt det övervann vi, var för sig och tillsammans. / mt

viktoria
ons, 2012-04-25 - 15:59

Balans är svårt, varaktig balans. Det är min egentliga enda livslånga strävan i allt - balans. Inte för mycket, inte för lite. Flera ben att stå på, arbete, familjeliv, vänskap, nöjen, fritidsintressen, kärlek - plats och gynnsamma förhållanden för kärleken. Plats för möten med andra - att mötas, ses, utrymme för intrycken att landa, slå rot i det hela som är jag. Utrymme också för att vara bara jag, inte arbets-jaget, mamma-jaget, väninne-jaget utan bara jaget - mina tankar.
Läser det Stigsdotter skriver i sin tråd, om en tanke kring ett liv på landet. Där livet kanske inte ska utformas eller anpassas efter arbetet/karriären i så stor utsträckning, utan att kanske arbetet mer ska få vara ett verktyg för att kunna forma livet, det riktiga livet, till det man vill. Allså, att arbeta för att skapa förutsättningar för allt det andra man vill i livet, istället för att minska de förutsättningarna med för stor arbetsbörda. Försöker tänka på ibland när jag har svårt att prioritera rätt, eller göra "lagom", att vad kommer jag att ångra då mina sista dagar kommr att jag inte gjorde mer av? Jobbade? Var berusad? Älskade? Tog mig tid till ett samtal med någon jag tycker om? En tårtbit till? Jag vill ha en trygg ekonomi, självklart vill jag ha ett jobb där jag trivs, men själva presterandet i sig har ju eg inget eget värde om det inte är i balans med det övriga, om det inte gynnar det övriga utan snarare äter upp tid och plats för annat. Lätt att förstå, men ändå svårt att uppnå den där balansen. Stor och varm kram till dig A.

Adde
ons, 2012-04-25 - 16:02

gång böjer jag min nacke för kloka Viktoria. Jag har så mycket att lära av dina tankar. Tack.

mulletant
tors, 2012-04-26 - 05:38

sa Bull. Du är väl bekant med Pelle Svanslös:) Tack viktoria, genuint klok är du. Du har fångat det viktiga i livet - jag kopierar din balansramsa så har jag två:)

Arbete, familjeliv, vänskap, nöjen, fritidsintressen, kärlek
- plats och gynnsamma förhållanden för kärleken.
Plats för möten med andra - att mötas, ses
- utrymme för intrycken att landa, slå rot i det hela som är jag.
Utrymme för att vara bara jag,
inte arbets-jaget, mamma-jaget, väninne-jaget utan bara jaget - mina tankar.

Nu blev det mer än en ramsa. Och då kommer jag ihåg din text att allt är så mycket tydligare... Den måste jag "hämta hem", eller snarare ta ut ur den textmassa där den bor.

För länge sen frågade du om mitt liv. Med ögat i backspegeln kan jag önska att jag skulle ha förstått mer om balans... det finns saker jag försummet och tider när jag prioriterat fel. Å andra sidan vet jag inte hur livet skulle se ut om jag valt annorlunda. Nu är livet bra men det finns sprickor och sår... och dem vårdar jag så gott jag förmår - skriver och rannsakar samtidigt mig själv. Man förstår livet baklänges men måste leva framlänges - så många gånger jag sett att jag sånt jag inte kunnat förstå hos andra finns hos mig själv och i mitt liv.

I vårt liv har nykterheten skapat utrymme för samtal om det som är och varit svårt. Om sånt som rör balansen inte minst. Förmågan att lyssna och ge utrymme för den andre har ökat markant, nästan obegripligt eftersom vi inte varit asberusade på nåt sätt. Området för vad jag vill ta upp har vidgats - och även hans skulle jag tro. Många av de vardagssamtal vi har nu skulle ha slutat i missförstånd, undandragande, intrasslade försök att ta sig ur = kanske mest "nu ska DU höra vad JAG har att säga!!!" Det här är en enorm vinst av nykterheten i min värld, som jag ser det.

Nu när jag tänker och skriver ser jag två olika dimensioner (eller vad det ska kallas)
- den första, som jag ofta nämnt här är att sånt som kunde slutat i trassel har upplöst sig och verkligen varit borta
- det andra att möjligheten, utrymmet att beröra smärtsamma erfarenheter/upplevelser har blivit så mycket större. Jag minns det Mm sa den där dagen i december 2010 att den mest sårbara ytan är mot den som står närmast. Det sårbara finns kvar men tilliten till att såret går att vidröra, att det kan läka har ökat och därmed modet att blotta sig och rengöra. Jag ser det framför mig. Såren. Och hur de långsamt läks.

Igår kväll hade vi igen ett sånt naket och insiktsgivande samtal som ger möjlighet till förändring och läkedom.

(Jag ser dig Adde för min inre syn när du böjer din nacke för vännen V - jag har en bild men den är inte färdig att beskrivas i ord. Ännu.)

Varma kramar / A

Dompa
lör, 2012-04-28 - 06:58

Min klippa...mulletant. Tack för de fina orden...jag tror att DU har den gåvan du pådyvlade mig ;-) Skriv din bok! Kram/R

mulletant
lör, 2012-04-28 - 07:11

När jag vaknar är mullegubben redan uppe (!!!) och kaffet är klart. Vi pratar på medan jag skriver, han vet inte att vi är i miljon-program-parken och att jag har en lila-rosa holk med gula inslag där. Eftersom jag inte (just nu) kan tänka mig ett liv utan honom så får han dela holk med mig. En pensionärsholk. Vi kan vara barnvakt åt er yngre vid behov. Åh, det är härligt att läsa här just nu, det finns en sån livskraft och styrka. Idag blir en utedag, trädgård, städning i hönshuset, ris till brasan... Jag trycker ctrl+s och bevarar stunden; musik och Lisa Syrén i radion, fågelsång och morgonsol utanför fönstren, doft och smak av nybryggt kaffe, katten i famnen (mellan laptopen och mig), värme och glädje i mitt hjärta. / mt

mulletant
lör, 2012-04-28 - 07:43

Tulleman - du som "gav" mig mitt nick när jag skulle skapa min tråd och behövde ett nick name.
Du skrev här då, en kort tid tror jag, tillsammans med Tvåbarnspappan och några andra som jag faktiskt glömt "namnet" på. Jag grubblade och sökte ett namn - så vände jag om Tulleman och det blev Mulletant. Jag är ingen riktig skogsmulle - mer en stadsmänniska faktiskt fast jag bor i naturen och njuter av den - och av närheten till civilisationen:) TP:s tråd var aktiv länge med olika gästskribenter, TP gjorde ett litet inhopp vid jultid - tror jag det var. Jag hoppas att ni hittar tillbaka hit, ni som var mina första fotfästen.

Ni som finns kvar har en särskild betydelse, lillablå, vana, viktoria, Adde, Berra, Lelas och Mr P... ja, ni är många som finns kvar och det värmer mitt hjärta.

Nu ÄR jag mulletant med ett mulleliv här på sidan, det är en del av min identitet. Jag har en forumväv med många inslag - guldglitter, glädjeglöd, svartsorg och grådimma. Just nu spirar väven vårgrönt och blommar blåsippsblått, vitsippsvitt, vårlöksguld och scilla. Jag bor i en lila-rosa alkoholk med gula inslag i en mijon-program-park någonstans i Sverige.

Ni alla som jag kallar min forumfamilj har hjälpt mig att förändra mitt liv. När jag riktigt tänker efter är det nästan ofattbart.
Men sant. Min del av jobbet är att skriva, inifrån och ärligt. När jag skriver kommer jag närmare mig själv. Att jag skriver är nödvändigt men inte tillräckligt - era gensvar hjälper till att göra bilden hel, bekräftar det goda och riktar ljuset mot spindelväven i de dunkla hörnen där jag måste rensa och röja.

Tack! Ha en fin dag! / mt

mulletant
sön, 2012-04-29 - 08:05

härlig dag med mångahanda vardagliga sysslor. Vardagslycka som är helgdagslycka för mig, att äga tiden och röra mig fritt inomhus-utomhus, tvätta kläder och hänga ut i vårvinden, vika och hänga in, städa och gräva i trägårn. Dagen slutade framför brasan utan andra ljud än knaster och sprak från elden. Livet är gott, ofattbart gott. / mt

mulletant
ons, 2012-05-02 - 00:06

på Valborgsmässoaftonens eftermiddag och jag var inte förvånad. Jag har sett inombordsspänningen öka hos mannen. Nu blev det så att det blev uppenbart för ett sällskap att han blev full, snabbt och påtagligt. Ännu för ett år sedan skulle jag ha upplevt djupaste skam och förnedring - nu kände jag bara lättnad, flodhästen blev fullt synlig för några viktiga personer, två av barnen med familjer. På kvällen och natten hade jag ett fint samtal med en son som är nykter alkoholist sedan flera år. Han bekräftade den enorma positiva skillnad jag upplevt det senaste året. Han hade också ett rakt och kärleksfullt samtal med sin far.

Dagen idag har för mannen varit skam och skuld. Efter stor vånda trädde han tillbaka i sammanhanget och valde själv att tala ärligt med ytterligare två av barnen. Jag blev bekräftad i att de sett och förstått olika och olika mycket. Jag blev också starkt bekräftad i svagheten i de vita knogarnas nykterhet. Väldigt djupa och nära samtal har vi haft med barnen idag. Jag är så tacksam över att de säger vad de tycker, både uppskattning och ifrågasättanden, att samtalet är så öppet fastän uppfattningarna skiljer sig åt och samtalet handlar om svåra saker.

Jag åkte iväg några timmar idag - till jobbet och sorterade papper. Återfallet sköt för dagen fram mitt vacklande pensionsbeslut. Idag är jag mindre säker på det fortsatta livet och långt mera lugn inför ett eventuellt uppbrott i och med att det är fullt uppenbart för tre av fyra barn hur det ligger till. För ett av barnen har verkligheten blivit med mångfacetterad. Mannen har också "vuxit" i sig själv det är uppenbart och känns bra.

Mina känslor är för dagen ganska avstängda. Ingen tanke på en omedelbar flytt men en stark erfarenhet rikare och en tvekan inför framtiden. I samtalet med ett av barnen blev dubbelheten så tydlig för mig, jag hörde och nästan såg alkholdjävulen på hans ena axel när dottern hade svårt att ta in hur verkligheten såg ut. Innehållet: Om inte jag skulle vara så sträng så skulle han inte behöva smyga... Om vi skulle kunna dricka vin till maten nån gång... De fem år vi prövade detta liksom inte fanns i hans värld just där och då. Å andra sidan: Han vill verkligen bli en nykter alkoholist av egen vilja. Men vägen dit...

Dagen idag - och gårkvällens återfall - har varit betydelsefullt för familjen och den gemensamma förståelsen. Återfallet varade några timmar men i realiteten flera dagar och var på gång flera veckor. Att se och inse gör mig lugn. Jag förstår också att det för den som inte levt inom våra väggar kan ses som att jag är obegripligt sträng. En samtalssekvens handlade om att för mig får han dricka vad han vill - och väljer han att dricka så går jag. Det är inte lätt att se skillnaden i att jag förbjuder vilket ett av barnen ansåg att jag borde säga.

Jag tar med mig min ramsa, sätter till ett + som är ett minus och då ser den ut så här 24+53+15+173+60+179+1. Ett för första maj som nu blivit andra maj. Gud så skönt att det blir sommar - det ger mig tid. / mt