av EnTystSorg

EnTystSorg
tors, 2024-07-04 - 21:45

Jag har precis insett att jag har levt i förnekelse de senaste 7 åren av mitt liv. Sambon som jag varit så kär i och även har två små barn tillsammans med verkar vara alkoholist. Innan barnen kom till världen så bråkade vi en hel del om alkoholen då han hade lätt för att ”snea” vid fester osv. Sen fick vi barn och detta fortsatte. Jag anser att alkohol och barn inte går ihop så vi har bråkat massvis om detta. Det har resulterat i att han oftast dricker 3,5:or minst 4 dagar i veckan. Han dricker gärna ett 6-pack vid varje tillfälle och ibland även stark öl. Han blir ibland alldeles för full som leder till bråk mellan oss. Oftast så är han då lugnare med alkoholen några dygn efter situationen men återgår strax igen. Förra veckan kom jag även på honom med att halsa sprit i smyg. Han sa att det berodde på att han den dagen var ledsen och att han aldrig hade gjort så förut och aldrig kommer göra det igen… Någonstans där så föll poletten ner… han måste ju vara en alkoholist. Hur går jag tillväga nu?
När jag nämner att han har problem så tycker han att jag är larvig. Även fast jag säger att jag får ont i magen av att han dricker så dricker han ändå. Det som gör mig mest ledsen är att han dricker vid våra barn. Hjälp mig. Jag är förkrossad. Skicka alla tips ni har ❤️

bella70
tors, 2024-07-04 - 23:03

Då det nu finns två barn i bilden så måste din första prio bli att skydda dem och det kanske innebär att ni är särbos i nuläget.

De kan inte växa upp/befinna sig i ett hem med en aktiv alkoholist samt bråk er emellan.

DU kan inte bestämma hur han ska göra, bara se till att du själv undviker bråk och medberoende så långt det går och skyddar småttingarnas från dåliga upplevelser.

Det blir inte lättare tyvärr…

Åsa M
fre, 2024-07-05 - 05:59

Jag håller med ovan, se till att barnen inte vistas i denna miljö. De tar skada som inte går att laga av att växa upp med en missbrukare. Deras väl och ve kan bara säkras av den friska föräldern, och det är du. Prata med socialtjänsten, be om råd. De är proffs på detta! Kram!

Ullabulla
fre, 2024-07-05 - 11:19

Välkommen hit en tyst sorg!
Jag vet hur svårt det är att bryta upp från en alkoholist.
Trots att både du och barnen far illa.
Alkoholen har liksom dränkt er alla.
Hur kan du skapa en alkoholfri miljö för dig och dina barn?
Att bryta helt brukar vara ett jättesvårt steg då man.älslar och hoppas.
Man vill så gärna tro på de löften som ges efter fyllorna.

Fråga dig själv och ha det som första prio.
Hur ska jag skydda mig själv och mina barn?
Hur går jag tillväga?
Vilka insatser behöver jag utifrån?
Vad kan jag själv göra?
Medberoende,om det är det du är nästan sig in i hela ens själ.
Jag i mitt fall satt helt sammanflätad med min alkoholist.
Gav massor med chanser och hoppades på underverk.
Trots mycket stark relation och mycket kärlek så kunde jag inte motivera honom.
Han fortsatte ändå, i smyg och till sist gick vi isär.

Att fortsätta leva på hoppet som man ofta gör mildrar de tuffa känslorna för sanningen som ju finns där att läsa för dig.
Fortsätt läsa och skriva härinne och sök hjälp.

EnTystSorg
fre, 2024-07-05 - 15:27

Stort tack för alla era svar. Ni är fantastiska som tar er tiden att försöka tipsa och peppa mig. Jag tycker det ni säger är otroligt vettigt kring att försöka bli särbos men vet inte riktigt hur jag ska ta mig dit. Vi äger ett hus tillsammans och våra barn är bara 7 månader och 2,5 år gamla. Det känns som att jag kan skydda barnen mer genom att ha koll på situationen än att lämna han ensam med barnen. Jag är ständigt nykter så av den anledningen så kan jag försöka skydda barnen vid vissa situationer men jag ser ju på min äldsta dotter att hon ibland upplever situationen som konstig/obehaglig när hennes pappa blir för full. Det värsta är att han så gärna vill vara vid barnen när han blir för berusad. Han jobbar tyvärr på socialtjänsten så av den anledningen vågar jag inte vända mig dit just nu. Finns det något annan en socialtjänsten som man kan vända sig till?

Helst av allt så hade jag ju velat att vi skulle fortsätta vårt liv tillsammans. Vi har det så bra på alla andra punkter och hade det inte varit för att vi har barn så hade jag kanske stått ut med hans drickande. Jag frågade snällt igår om han hade kunnat tänka sig att vara nykter i en vecka, då jag får ont i magen varje gång han dricker och att han snea rejält förra veckan. Han blev förbannad och förstod inte alls vad det skulle vara bra för och han sa även att jag måste arbeta på mina känslor för det är ju inte hans fel att jag mår dåligt. Han påpekade även att han vill på sikt att vi ska kunna dricka öl och vin tillsammans och ha ”roligt” igen…. När jag skriver ner det han säger så känns allt så tydligt. Men när han pratar med mig så känns det som att allt han säger är det rätta sättet att leva dvs med alkohol. Jag känner mig hjärntvättad…

EnTystSorg
fre, 2024-07-05 - 15:33

@Ullabulla åh va du är stark som har tagit dig ifrån denna skit. Du är min förebild!

Jag är inte medberoende och har istället fått stor avsmak på alkohol pga allt som hänt.
Riktigt bra frågeställningar du ger mig. Min prio är ju absolut att få barnen trygga. Problemet är ju det där med delad vårdnad om vi separerar men samtidigt så kanske han då är nykter de dagar han har barnen och passar på att supa när han är barnfri. Om så är fallet så är ju det det absolut bästa. Men jag är orolig att det inte ska vara så. Barnen är ju så himla små än. Bör jag bita i det sura äpplet, dra på ett pokerface och hålla husfriden i typ 1 år till och sen försöka lämna? När drar man gränsen att det får vara nog? Jag vill ju heller inte vara den som ger upp för tidigt…

bella70
fre, 2024-07-05 - 15:42

@EnTystSorg
Det blir inte bättre eller lättare när barnen blir äldre..
Gällande boende så ordnar mäklaren med övergångslån vid behov - att använda till t ex bostadsrätt i väntan på försäljning

Fundera lite tvärtom? Han jobbar på soc och arbetsgivaren är skyldig att agera vid missbruk.
Tycker inte att du ska skydda honom utan kontakta dem.

Undvik samtal kring alkohol och dina planer så du slipper aggressioner - det kan gå illa.

bella70
fre, 2024-07-05 - 15:51

Medberoende finns det mycket information om - hur man flyttar sina gränser, skyddar osv.. (inte egen konsumtion alltså)

Du.. detta är skittufft men som du själv säger -kidsen är viktigast. Inte att skydda din man.
Du klarar detta - men tro aldrig att det är lättare längre fram.. de flesta av oss har gjort det till högt pris…❤️

EnTystSorg
fre, 2024-07-05 - 16:01

@bella70 åh jag har inte ens tänkt på att medberoende innebär annat än att själv ”supa med”. Jag ska absolut ta och läsa på om detta. Jag har absolut behövt ändra min syn på vad som är ok kring alkohol och barn pga honom. Jag känner mig så lättlurad.

Stort tack för ditt engagemang. Förstår det du säger med att jag inte bör vänta utan agera här och nu. I ena stunden så känner jag att jag borde ta upp ett förslag om separation direkt men sen i nästa sekund så tvekar jag och tänker ”han kanske ändrar sig”.

bella70
fre, 2024-07-05 - 17:01

@EnTystSorg
Tänk igenom det ordentligt - diskutera inte det innan du har en plan och hota inte med att lämna.

Jag anade att du tänkte så om medberoende 😁

Man skyddar, förklarar bort, tar på sig skuld och inte minst börjar acceptera saker som inte alls är ok.

Fortsätt skriv o läs här och var riktigt rädd om DIG❤️

Åsa M
fre, 2024-07-05 - 19:26

@EnTystSorg vi är många här som har pratat med arbetsgivare för att uppmärksamma dem på alkoholmissbruk - jag är en av dem. Mitt ex blev ålagd att söka vård via företagshälsovården. Han lyckades inte och blev inlagd på sjukhus. Därefter följde sjukskrivning arbetsträning som han inte klarade, han omplacerades och arbetstränar. Han verkar inte må bra och hans resa påbörjades för tre år sen efter 25 års supande. Oddsen att han når målet utan sjukdomsinsikt eller vilja är väl inte så bra.
Men! Arbetsgivare har en laglig skyldighet att hantera ohälsa på jobbet. Han kam vara direkt olämplig att sköta sitt arbete mot bakgrund av hans missbruk.

Jag håller med ovan, skydda honom inte. Era barn förtjänar bättre än så. Och du med.

Tröttiz
fre, 2024-07-05 - 22:26

@EnTystSorg
Hej.
Så bra att du skriver här på forumet, hoppas att du kan ta till dig sådant som du känner passar för dig / er. Och att Du kommer vidare. Jag har ju inga barn, men mitt ex har. Jag har bara stått bredvid och sett och ännu ser hur alkoholen alltmer kommer på den plats som där barnen borde vara. Vi har kontakt som vänner lite nu och då.

Beroende är så starkt, vidrigt. Ledsamt och frustrerande. I ditt första inlägg skriver du att du mår dåligt men han dricker ändå. Vad jag förstått kan inte de med beroende styra detta, de kan alltså inte sluta för att dens anhöriga mår dåligt av drickande utan de måste hitta den inre kraften. En person som dricker inser sällan att den har ett problem, utan felet ligger hos alla andra. De är som kidnappade. Jag insåg själv att han, mitt ex och vän, kommer inte att ändra sin konsumtion för att jag ska må bra. Beroende funkar inte på det viset.

Och jo. Det finns alltid ett skäl att dricka, som du säger en gång att han var ledsen. Jag har hört måååånga skäl, mellan himmel och jord .... Håhåjaja.

Som andra ovan skriver bör barnen vara prio ett. Att kanske hitta strategier för att de ska må bra, att vid behov komma ifrån en situation. Vad tror du om det? Man kan inte kontrollera drickandet - och här tänker jag att hur kan man ta hand om andra om man inte kan ta hand om sig själv? Då tänker jag att den friska föräldern får träda in och styra upp.
Det som också ovan tas upp är arbetsgivaransvar. Den har ansvar att utreda om man bör vara orolig gällande personens jobb.

Att få kunskap om medberoende är betydelsefullt, att få insikt i hur det fungerar och vad man kan/ska passa upp med. Något som kan vara bra är också att få kunskap i beroende hur den biten funkar. Men , i din situation är det det förstnämnda som är mest betydelsefullt tolkar jag med tanke på det du skriver.

Medberoende kan ju vara så mycket, som att sjukanmäla någon, släta över situationer med att "det var nog inte så farligt, jag överdrev/överreagerade nog", "pappa är lite trött idag", "han kan inte komma med idag för han är så förkyld" (då han varit totaldäckad av A.), att sätta upp gränser som inte hålls .... Jag hörde på en podd "2 fyllon och en sanning" där en anhörig, hustrun, berättade att hon upplevde medberoendet att "förlora sig själv" och där vill man inte hamna.

Och du, känner du för att ta upp drickande så tror jag i många fall det är bra att man gör det då den andra är nykter.

SKÖT OM DIG.
Kram.

miss lyckad
lör, 2024-07-06 - 11:32

Jättefina och bra råd och svar du får @EnTystSorg. För min del som både druckit för mycket själv och blev beroende, även lämnade en drickande sambo, känns mycket igen av svaren. En av mina döttrar, som pratade mycket med mig om A- beroendet, kontaktade till slut min chef. Jag hade sagt att jag skulle göra det själv, men sköt det framför mig. Jag jobbade då också inom socialtjänsten. Det hela ledde till ett mycket bra samtal med min chef. Vi gjorde upp lite planer, som aldrig behövdes. Efter vårt samtal så bestämde jag mig för ett datum, min födelsedag, för att sluta dricka. En dag i taget, ibland en stund i taget, och detta fenomenala Forum till hjälp, lever jag nykter. Till November blir det 9 år❤️. Separationen efter min nykterhet blev nödvändig, då x- mannen och barnens pappa inbillade sig att han kunde dricka socialt. Idag lever han med en annan kvinna som är ännu mer inne i missbruk, utan jobb osv. X- mannen har kvar sitt jobb, men dricker mesta fort han får chans, är sjukskriven, osv. Alkoholdrickandet eskalerar alltid. Gränser överskrids, styrkan i alkoholen ökar. Du verkar stark och beslutsam, så jag hoppas för din och familjens skull att du söker den hjälpen ni kan få. Ring anonymt först om du vill till socialtjänsten, och kolla vad det finns för möjligheter för er.