av Anna123123

Anna123123
lör, 2024-07-06 - 12:21

Igår tog jag snacket med honom, min sambo som jag levt med i 15 år. Han dricker något varje dag. Blir inte påverkad och tål mycket, men ändå är alkoholen en del av hans liv varje dag. Han har själv sagt flera gånger att han är beroende, att han vill förändra och igår tog han tag i det. Han har skapat konto här.

Förutsättningarna är följande: Han sköter sitt arbete, aldrig sjuk eller frånvarande från arbetet. Säger själv att han är nedstämd och klarar inte situationer när han inte har något att göra. Han mår bra av att jobba och träna vår son i fotboll, då är han glad, trött harmonisk. På helger, kvällar och under semestern mår han dåligt. Han planerar sina dagar efter drickandet. Jag har blivit chauffören, den som planerar och sköter allt med barnen. Den som åker hem tidigare från middagar när barnen är med och den som kör överallt.
Han är öppen med att han är beroende för mig, han vill förändra och har försökt flera gånger tidigare. Jag tycker han bör ta hjälp av terapi för tristessen och nedstämdheten. Han är inte där än, han tänker att han kan lösa det själv. Idag har han startat självhjälpsprogrammet här.

Vad gör jag nu? Ikväll?

bella70
lör, 2024-07-06 - 12:58

Men du.. du kan inte låta barnen växa upp i ett hem med pågående missbruk…
Var rädd om dem och dig.
Kanske kan ni bo isär ett medans din man fokuserar på att lösa sitt mående?

Anna123123
lör, 2024-07-06 - 18:13

@bella70 jag jag tänkt tanken, men han är välfungerande, döljer det väl för barnen. Går upp och gör vardagliga saker men på kvällen dricker han. Han upplevs inte berusad då. Han tål mycket och kan dricka 5 öl på en kväll utan att han blir mycket annorlunda. Eftersom han lider av det själv och vill förändra beteendet så vill jag vara där och stötta.

Åsa M
lör, 2024-07-06 - 18:14

@Anna123123 vad känner du att du vill eller behöver göra? Det låter som att ni har diskuterat och att det finns ett antal åtgärder på bordet. Vad vill du göra för dig? Ett missbruk gör ofta att man bara fokuserar på den sjukes behov.

bella70
lör, 2024-07-06 - 19:17

@Anna123123
Ok.. jag tror att det är möjligt att du är kraftigt medberoende och anpassar dig och barnen efter missbruket..
Kan du ringa och prata med alkohohjälpen? Du är anonym och de är jättebra och kunniga.

Du sköter allt gällande barnen och täcker upp, men de förstår mer än man tror även om de håller minen. Även de lär sig att skydda missbruket om mamma gör det. Man normaliserar.

Hoppas att ni får en så lugn och nykter helg som möjligt och ta dig lite egentid om han kan ta hand om kidsen och fundera på det hela utifrån deras och ditt perspektiv.

Tyvärr så är det vanligt, gällde även min man, att säga att nu ska jag bli nykter o anmäla sig till programmet mm.
Höll ett tag..

Katten om natten
mån, 2024-07-08 - 11:13

Min man har fått mycket hjälp genom vården (faktiskt) - samtal med alkoholterapeut några månader och sedan dess går han regelbundet på möten hos AA/ACA. För hans del är det ingen alkohol alls som fungerar, inte ens alkoholfri öl eller vin. Tidigare var de alkoholfria varianterna vägen tillbaka till ett drickande. Han har hittat sätt att arbeta med sin missbrukarpersonlighet, inte bara hålla sig ifrån drickandet.
Ställ krav, för din skull och för barnens. Kan/vill han inte ta tag i det direkt kanske ni bör bo isär en tid? Det är han ansvar att lösa sin situation, ditt ansvar att stå upp för dig själv och dina barn. Han behöver förstå vilken påverkan det har på dig, era barn, er relation. Viljan att sluta måste vara hans. Jag tror att du stöttar bäst genom att ställa krav utifrån dina och barnens behov. Förhoppningsvis väljer han att ta tag i det på riktigt, så att ni slipper flytta isär och den oro det också för med sig. Önskar dig lycka till.

Anna123123
mån, 2024-07-08 - 19:39

Tack för era kommentarer! Jag har upptäckt att jag är alldeles för noga med att han ska må bra och inte jag. Idag tog vi en tur in till stan med barnen. Han ville inte följa med för han var orolig för att det skulle kännas jobbigt att sitta på en uteservering och dricka men följde med ändå och drack inget. Jag blev så stolt. Han har inte druckit något på tre dagar nu. Han är låg och lättirriterad, går och vilar och sätter sig och jobbar för att hålla huvudet klart. Vill stötta och finnas där men förstår vad ni menar med att jag nedprioriterar mig själv. Måste försöka tänka på det.
Var får man kontakt med någon som har alkoholsamtal? Här?

Anna123123
mån, 2024-07-08 - 19:41

Menar alkoholterapeut. Jag känner att hans svårigheter är att ta hjälp av någon utomstående, han blir liksom oförmögen att göra något. Är det en bra början att ringa här tycker ni?

Tröttiz
mån, 2024-07-08 - 19:46

@Anna123123
Hej. 🌺
Menar du att du önskar kontakta någon professionell för hans del?

Jag tänker att det kanske kan vara bra att ge telefonnummer till professionella till honom, eller finns det månne någon i hans närhet som dragit ner på alkoholen/slutat dricka som han kan känna förtroende för? Vad tror du om detta?

bella70
mån, 2024-07-08 - 23:54

Jag tror att det är viktigt att han själv tar reda på vilka verktyg som finns.

Som en läkare inom beroende sa: så kommer den anhöriga dragandes med sin alkoholist som infinner sig för husfriden..

Säger inte att det är så för er men det är lite varning om han inte själv agerar…

Med det sagt…
Stort lycka till

Ullabulla
tis, 2024-07-09 - 09:04

Hej anna
Jag minns hur jag kämpade,tog reda på fakta.
La fram information och möttes av hummanden och,ja jag borde väl.
För mig så funkade det så att så länge jag agerade och föreslog saker så var vi på väg mot målet.
Dvs mitt mål att han skulle sluta dricka så att vi kunde börja leva det riktiga livet.

Men när jag började gå hos medberoendeterapeut och såg hur mycket energi jag oade på något som inte var mitt att lösa så kunde jag sakta börja släppa greppet läs kontrollen.
Då sjönk jag själv ner i sanningen och insikten att han var han och jag var jag.
Min resa mina val osv.

Jag säger inte att han kommer att vakna upp och säga tjoho,jag ska söka hjälp om du släpper taget.
Men pressen minskar på både honom och dig om du gör det.
Framför allt får du behålla jättemycket energi till dig själv.
Var hans sidekick,men argumentera,mamma och mästra inte.
Låt hans process vara hans,även om det innebär att inget händer.
Fruktansvärt svårt och stora själsplågor för dig,men på sikt så kan båten komma på rätt köl igen.
Åtminstone för dig.

Anna123123
ons, 2024-07-10 - 09:31

@Ullabulla tack för din kommentar, jag förstår precis hur du menar! Jag vill inte vara en mamma även till honom. Jag ska verkligen försöka minska på kontrollen, strunta mer i honom, försöka oroa mig mindre.
Igår pratade vi om vad han känner att han behöver stöttning med. Han vill gärna att jag frågor honom hur han tänker om han skulle öppna en öl på en vardag. Vi kom överens om att jag ska fråga det och sen släppa det.

Någon annan som gjort upp planer för vilka situationer man ska ingripa i som sambo eller närstående? Hur har ni gjort då?

Han säger att han är tacksam över att jag varit hård mot honom och han vill att jag ska vara det. Jag vill bara vara det om vi är överens om det, egentligen inte min uppgift.

Jag ska ringa till alkoholhjälpen idag och få ut all min oro. Tack igen för alla kommentarer, svarar inte på allt men det underlättar bara att läsa och få någon annans syn på saken.

Tröttiz
ons, 2024-07-10 - 16:41

@Anna123123
Blev glad av att läsa att ni, vad det verkar haft ett bra samtal kring alkoholen och hur du kan stötta han bäst. Att det är hans resa men att du finns där. Det är ju en balans förstås, för man finns ju där själv med egna behov.

Att släppa taget är svårt som skrivs ovan, men för att inte få spader själv eller själv börja må dåligt gynnar ingen.

🌺

Åsa M
tis, 2024-07-16 - 22:07

@Anna123123 planer gick inte att göra med mitt ex, för han både förnekade att han var sjuk och vägrade att ta emot hjälp. Men någonstans inombords visste han ju att han var alkoholist och att han hade ett återfall. Jag tror bara inte han reflekterade över VARFÖR han hade det. Svårt att hantera...
Min plan formades genom att jag fick stöd här och tipset att prata med hans chef. Det satte bollen i rullning. Han respekterar sin chef enormt mycket. Efter sjukskrivning, sjukhusvård, omplacering, arbetsträning osv kan vi konstatera att han har lång väg kvar. Tre år har gått nu, närapå. Tror att en av nycklarna var att jag försvann ur ekvationen som tjatande anhörig och att han fick ta eget ansvar gentemot sin chef.

Sisyfos
lör, 2024-07-20 - 08:02

Här finns en fantastisk tråd som din sambo kan läsa
https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/133772
Det är väldigt positivt att han vill ta tag i det och på beroendesidorna rekommenderas tre månaders total avhållsamhet initialt.
Sen instämmer jag med de andra - du kan inte ta ansvar för honom och hans mående. Jag har varit beroende, men också medberoende (dock inte till någon beroende), men alltid satt andras mående före mitt eget. Fixat allt, all logistik, velat att alla ska vara glada etc, etc. Och det gick ju såklart inte att tillgodose alla andras måenden före mitt eget, så när jag släppte min sambos mående och bestämde vad jag ville göra blev det SÅ mycket bättre. Och ställde lite krav för den delen. Det är jättesvårt och kräver ett annat sätt att tänka, men det är betydligt bättre att prioritera sig själv framför att försöka gissa sig till nån annans behov.
OM du nu får ställa krav tycker jag att du ska rekommendera 3 månader utan en droppe. För mig tog det 2 månader innan jag kände en positiv effekt av att sluta och det finns många liknande historier på beroendesidorna.
Önskar er all lycka till!