av Berra

Ångesten tar mitt liv...

mulletant
mån, 2012-04-09 - 03:09

för att vi får dela glädje. Alldeles varm blir jag inombords av att läsa - allt gott som finns också mellan raderna går tydligt fram! Du och din familj har vunnit högsta vinsten - fast det är lite fel att säga så... Det är du som har gjort ett jättejobb som gett en fantastisk utdelning! Glad Annandag! / mt

kalla
mån, 2012-04-09 - 11:47

Vad man blir glad av att läsa ditt inlägg, tack för att du delar med dig och sätter ord på dina varma känslor//Kalla

viktoria
mån, 2012-04-09 - 21:16

Vilken fin påskhelg ni haft Berra! Jag avundas dig, efter min egen välmarinerade upplevelse. Jag ska göra bättre val, mindre naiva, framöver. Kram V

Berra
mån, 2012-04-16 - 23:05

..inte lika farliga längre för mig..
Har haft flera stycken där inte jorden har gått under varje gång, klarar mig undan med lite tandgnissel och enorm huvudvärk, och det är lindrigt numera...

Vad är skillnaden då?
Tror mest att det ligger inom mig själv, den största av förändringarna...
Jag vet vem jag är, och på vilken fot jag ska stå...
Jag är fortfarande ett lamm i ulvflocken, men med vassa tänder...

Min tidigare "offerplats" som jag upplät mig själv till genom att vara för "snäll" och att ta åt mig av andras o-välmående, har jag förändrat...
Är fortfarande en "lonely-walker" och jag har bildat en klubb med ...mig själv,
ensam är stark och har inga viljor som går isär, jag och mig själv är enade i en front..

Jag pratar fortfarande om mitt yrkesval och den arbetsplats jag befinner mig på,
jag stannar självmant kvar och lever i den framtidsdrömmen med starka emotioner...

Idag spänner jag ögonen i de som försöker kränka mig, eller totalt ignorerar dem.
Jag svarar med väl genomtänkta meningar, och försöker oftast vända på det med att återkoppla det till frågeställaren, ett exempel..

Hörde att du fuckade upp det igen??, -visst, man vill ju inte bryta mot firmans traditioner...
eller ..-ja hellre göra något annat än att bara gå och gnälla på de som försökte i alla fall..
Det går väldans snabbt att döma ut andra, men har man inget gjort själv, inte ens chansat,
är man inte värd någonting alls i mina ögon, de kan ställa sig i ett hörn och ruttna!

90% av firmans folk går runt med händerna i byxfickorna och låtsas vara någon form av självutnämda chefer som bara söker svagheter hos andra personer, själva vågar de ingenting, tänk om de misslyckas, nä då är det bättre att de gör...ingenting...

Jag har jobbat mig till respekt senaste tiden, jag löser många problem också,
sådant som andra skulle fått jobba med mycket längre..
Jag skryter inte med mina insatser, utan bara konfimerar den cred jag ibland (läs sällan) får...

Jag känner mig betydligt starkare i min roll, och jag håller långsamt på att återvinna den förlorade självkänslan jag tappade för många år sedan..

Jag skulle vilja tillskriva den som en fördel av att jag tog mig i kragen och slutade förstöra mitt liv med alkoholen, den kom som ett resultat av min nya nykterhet...

Jag tog mig ur alkoholens stora men sakta krypande akilleshäl, ångesten,
den bröt ner min kropp och själ till ett ångestfylld självande knappt levandes varelse..

Här står jag idag, mår mycket bättre än på länge, jag förstår mig på mina kroppsliga reaktioner på ett helt annat sätt, jag har lärt mig mitt kropps-språk..

Andra människor reagerar instinktivt på hur du spelar din roll, spelar man rollen i offerkoftan,
så slänger de sig över dig som ulvar över ett kadaver..

Jag är ingen looser, och tänker inte spela något tacksamt offer längre..
Attackerar ingen, om det inte är i självförsvar...

Jag har sagt det förr, men nu menar jag det också
Sätter du dig på mig, så tänker jag ta en stor j.vla tugga ur röven på dig!

Det tar tid att inse', att Stålmannen-manteln man fick av alkoholen i början,
ganska så snabbt ändras till en tvångströja medans man gräver sin egna grav, med tänderna..

Och nu är jag precis som jesus, återuppstånden igen, men med jäkligt taskiga tänder...
..men vassa nog att bita andra med i häcken..

Tjing!

/Berra

Stigsdotter
tis, 2012-04-17 - 10:25

"Sätter du dig på mig, så tänker jag ta en stor j.vla tugga ur röven på dig!"

Den ska jag komma ihåg. Den borde flera av oss komma ihåg! Härligt att läsa och känna den jävlar-anamma som lyser mellan dina rader!

Jag tror du slår huvudet rejält i spiken när du skrivar att andra människor reagerar instinktivt på hur du spelar din roll - jag tror verkligen att det tyvärr är så att vi människor ofta har lite djuriska instinkter (eller kanske däggdjursinstinkter) som gör att vi ibland istället för att hjälpa, ger oss på dem som är svaga (eller snarare står där i sin offerkofta). Jag upprepar också gärna detta:

"Det är inte hur man har det utan hur man tar det" - alla har vi det jävligt emellanåt men om man sträcker på ryggen och gör sitt bästa så förtjänar man och får man respekt. Även om det väl egentligen är så att det vore fint att få en klapp på axeln när man bäst behöver den, när man står där i sitt självömkande hörn. Fast - det är ju oftast inte konstruktivt utan bekräftar ju bara vad synd det är om en (och alltså behöver man inte göra något för att rycka upp sig...). Nu generaliserar jag lite här men i alla fall!

Alkoholen bryter ned självkänslan och man går omkring med ett ständigt dåligt samvete på något sätt. Det är lättare att krypa in i offerkoftan, tycka synd om sig själv istället för att stå upp för sig själv och spänna ögonen i dem som klankar ned på dig. Att ifrågasätta "vad menar du?" istället för att "ja, de har säkert rätt, jag är ju en usel person...".

Många sentenser blir det här men jag tycker att en av morfars favoriter också här finner sin plats:
"stå på dig annars gör någon annan det!".

Kram från mig

Berra
lör, 2012-04-28 - 23:58

..jag skrev några ord...i min egna tråd...
Prioriterar annat i mitt liv, och låter tråden falla ner halvägs på sidan två...
Varför?

Kanske för att jag inte behöver skriva alltid, men läser allt gör jag minst 2 ggr om dagen...
Vågar jag släppa styret på min cykeltur och ser åt vilket håll det barkar åt???

Eller har jag blivit trygg och stark i min egna nykterhet???
Och är numera självdriven...

Vet inte, har inga bra svar, men jag låter det helt enkelt bara ...bero...
Bero på min egna självkänsla och humör, allt som det kommer, när det kommer...OM det kommer...

Oftast har jag skrivit när jag har kännt mig ledsen eller ensam, och rådvill..
Men kan senare dagen efter se lösningen i mina egna texter, jag har svaret om jag vill...
Men det är inte alltid man ser svaren, man är blind för att man tror att man är blind...
Ibland eller till och med ofta, så blundar jag inför fakta, för att jag är en impulsiv känslomänniska, så som jag tydligen alltid har varit..

Och valet om att nyttja alkoholen har varit impulsivt, och känslosamt, för mig...
Men känslorna i alkoholberusningen svävade iväg ännu mer med mina känslor, så att formligen exploderade i känslosvallningar, och tyckte DÅ att det var rätt...
För sådan är jag....är jag???

Alkoholen för mig var som att hälla bensin på en redan fullvärdig brasa,
det tog husihelvetet istället...

Idag har jag funnit en del av mitt liv, mitt forna liv som det kanske ska vara..
Jag har fått justerat in allt tillbaka i sina rätta element, och lever därefter...
Tråkigt?, nej men rätt, tror jag, livet känns mera ärligt så här..
och jag behöver inte "explodera" i känslosvallningar lika mycket, ..längre..

Ikväll ska jag skriva för att det känns bra, ..livet!
Och att jag har fullkontakt med mina äkta känslor, och att bara det känns bra...
Jag lever för dagen och planerar inte hårdare än så, och har jag en framförsikt...
ja då hoppas jag enbart på att det ska kännas bra, inget annat..
Ska jag göra räkningarna så hoppas jag på att ...det ska gå bra....
Städa för att det ska bli...bra, deklarera för att det ska bli ...bra..

Inte väva in en massa negativa känslor över hur det blev senast, eller hur det brukar gå,
utan nu... ÄR NU, sen är sen och då är då..
Det som har varit kan jag inte ändra på, men jag kan ta lärdom av det...
Jag är tillräckligt neggig för att inte behöva hoppas på att det ska bli neggigt också,
utan i min "falska" äkta drömvärld så lever jag i en förhoppning av att det ska bli bättre, allt!

Det började med att jag slutade...dricka alkoholen, och sedan kom kriget mot vad allt det innebar om att motverka allt om vad som har varit, för det var en rutin, en tradition..
Vända upp&ner på sophinken och analysera dess innehåll, vad har jag förbrukat?
Ligger där bara gamla bananskal, så kanske man ska fundera på att ..käka äpplen istället...

Inget behöver vara som det har varit längre, ändra rutinerna och skaffa nya blev min melodi..
Och den trallar jag på fortfarande, jag ändrade på rutinerna runt mitt alkoholtänkande...
Välja bort alkoholen men inte sällskapet runtomkring det, att simma motströms är stärkande.

Stå upp för sig själv och motarbeta andras "ska-du-sticka-ut?"-mentalitet...
Ska du vara annorlunda?, JA DET SKA JAG!, och att ha en egen uppfattning med en bra motivation
är att få cred i rätt sällskap, jag vill inte vara som alla andra bara för att jag inte vågar sticka ut från mängden...

Jag brukar idag svara att alkoholen tog för stor plats i mitt liv,
det tycker jag är ett bra och nyanserat svar på frågan,
och det lämnar en öppning för eftertanke hos den andre personen som frågar.
Och som oftast så försöker de rättfärdiga sitt egna och ganska så ofta överdrivna alkoholmängd,
och där kan jag stå och himla med ögonen och tycka "ännu en j.vel som inte hajjat något ännu".
Jojo stå där med din förnekelse bara, var en i mängden och se inte dina egna problem,
men den dagen kanske kommer för dig precis som min gjorde, när allt faller samman..
Men ja ä int bitter ja intä!

Jag har idag min kontroll, och ett av mina devis är...att inte ta på mig andras problem också..
Det gör mig friare i själen, och det mår jag bättre av...

Nu har jag tre dagar kvar av min egna tid, och den ska jag förvalta omsorgsfullt i min egna närhet.
Jag ska inte riva några barrikader den 1:a Maj, utan vårda mitt inre i fridfullhet..
Vi öppnar upp landet för första gången i år, jag ska stå i det nyutsprungna gröna våren,
andas in frisk luft, kisa upp mot himlen och känna...detta Berra, det här är livet!
Ingen fylla kan mäta sig mot det....

/Berra

Berra
sön, 2012-05-06 - 23:35

Ännu en helg har passerat i mitt liv, men inte med ljusets hastighet...
Jag är kvar i mitt inre och jag låter min själ få bestämma hastigheten...
Att låta upplevelserna komma i den takt jag hinner med att mycket noga få ta del av den..

Idag är MIN dag, som om varje dag vore min födelsedag, och jag finge bestämma allt...
Nu tar vi det lugnt och hinner med att uppleva dagen, hur mår du Berra???
Ett i mitt tycke väldans bra sätt att bry mig om mig själv..

Se mig i spegeln och inte koncentrera blickarna till det yttre i form av bilringar, ålderstecken
och annan plufsighet, utan se mig in i mina ögon, hur ser du på dig själv?
Flackar jag med blicken?, orkar jag inte se min själ speglas i mina egna ögon??

Vem ska då stå upp för mina egna ideal, om jag inte ens orkar med det själv...
En djärv blick långt in i den svarta pupillen, vad finns det där inne?
Är det jaget jag ser, eller någon annan som spelar med efter andras ideal???
Naturligtvis så är det jaget jag ser, precis som det ser ut i andras blickar.

En inre styrka som inte alls behöver bestå i en sorts aggrissivitet,
inget morrande för att skapa plats åt mig själv, utan ett sorts eget ...lugn..
Jag duger precis som jag är, ingen annan behöver ranka mig med några sorts betyg..
Jag är självsäker till både mig själv och till det yttre, även om det ej är ens sant...
Skapar lugnet för att få lugnet..

Den här helgen gick åt till att konfimera lillgrabben, och vi som ens knappt är religösa.
Varför tänker ni då, traditionen, nja delvist...
Men jag gav honom chansen att få den informationen OM han nu tror på ett högre väsen än oss själva.
Han vet mer idag än vad han visste/trodde i höstas, jo jag "tvingade" honom,
men han ångrar ingenting, det var verkligen skitballt under nästan hela tiden sade han idag...
Han är idag unik bland sina kompisar, det är inte många idag som konfirmerar sig,
hans själsliga mandomsprov är idag prövat, och det känns som om han är lite mera självsäker kille.
Nu är alla i familjen både döpta och konfirmerade, utan ens att vara riktigt troende,
men som hans konfrimationsledare svarade, att vara troende kan vara att inte veta också..

När jag satt idag i kyrkbänken och såg denna tonårskluns ett huvud längre än de vuxna,
så slog det mig, detta är inget barn längre, det är en vuxen-trainee..
En fullt utvecklad man, men i en övergångsfas från barn till vuxenlivet via tonårsfällan..
Jag vet vilka hormoner som sprudlar inom honom, och alla livets frågor..
Sluta behandla honom som ett barn, och numera som en medmänniska av mitt egna kött och blod.
Hälften av hans DNA-sträng är ju ett arv ifrån mig, en fjärdedel av min far, en åttondel av farfar.
Och båda hans anfäder låg idag i marken i samma kyrka och fick vara med om detta...
De måtte ha varit stolta, precis som jag var, i generationer via någon ...själsdelning...
En känsla som inte går att ta på, men att den var närvarande fanns det idag ingen tvekan om.
Fyra generationer män hade idag en närvaro, en sammankomst..
Kalla det traditionstvång eller vad ni vill, men det var en upplevelse som gav mig en enorm känsla.

Att det jag gör idag, känns så himla rätt, för mig och kommande generationer...
Dagens bitterkärva del gick som en stråle igenom mig, när jag doppade nattvardsoblaten i fel kalk,
smärtan min tunga och gom stormade ut, att detta var INTE ett alkoholfritt vin...
Tre och ett halvt års enveten nykterhet höll på att brisera ut som om jag vore spetsad av ett spjut.
Var detta slutet, eller ännu bara en omedveten prövning..

De femtiotalet gästerna som sedan invaderade vårat hem, från när och fjärran, i mörka kostymer,
skötte hanteringen av att tömma zinkbaljan fylld av allsköns dryckjom mycket skötsamt...
Det blev uppsluppet och trivsamt, och jag hade aldrig ens en chans i mitt undermedvetna
att pröva min ställningstagande om fortsatt nykterhet...

För jag vet om jag halkar i mitt undermedvetna i min relation till alkoholen,
så kommer resten av mitt liv att halka av banan, precis som det gjorde innan...

Det är MIN största religion, Amen!

/Berra

Berra
sön, 2012-05-13 - 21:47

..var jag på en återträff med gamla kollegor från en idag nästan förhistorisk arbetsplats...
Idag mer än 30 år sedan jag lärde känna de första av dem...

De stora starka männen som en gång varit respekterade chefer, idag inte mer än små krumma pensionärer med vitt hår och en snäll och återhållsam karaktär, vilken skillnad...!
Kråksparkarna runt ögon och mungipor hade blivit både fler och grövre på de flesta, vissa t.om med en mer passande approach...

Dåvarande Fröken stöddig lade denna gång mer ögon på mig än vad jag gjorde tidigare, men så dags nu tänkte jag, och hennes liv verkade ha farit fram mer vårdslöst med henne än jag med mitt.
Återigen fick jag känslan av att fru fortuna hade ännu en gång lett emot mig.
Och där skulle man väl kunna tacka min fd. fylla att jag inte lyckades med mina raggningsrepliker.

Hantverkargrabbarna som slutade mycket tidigare på Fredagen än oss andra hade fått tillbringa uppvärmningen i bastun i fyra timmar!!!
De behövde inte ens egentligen komma dit, de var färdiga att få gå hem redan när de kom..
Rödmosiga i ansiktet och med en vattnig blick försökte de inleda en konversation med de som tog sin första sipp på välkomstdrinken, de blev en kulturell krock på en gång...

Thomas den eviga ungkarlen som vanligtvis bara dricker ren sprit och inget annat,
klagade högljutt i baren är där bara fanns kärringdricka som vin och öl som man bara pissar ut...
Han köpte loss en flaska dyr vitt vin som han senare halsade på muggen i ett svep, bara för att det skulle hugga lite snabbare...
Han stod efter ett tag som Kronblom och hängde med händerna i byxfickorna,
och var han än ställde sig så flyttade sig de andra personerna runtomkring honom...
Man skulle kunna jämföra honom som en dålig andedräkt, hela honom....
Att han inte såg sig själv utifrån, han bar på en antikarisma när han var full,
han som alltid är så beskedlig i vanliga fall, nykter...

För även om det var 30 år sedan, de som alltid blev fullast...
De blev det även den här gången också, ja bortsett ifrån mig då...
Ibland verkar tiden ha stått stilla, åtminstone hur man ser på hur de dricker...

Denna fest så haglade inte skandalerna som de en gång gjorde, de flesta andra hade en avvaktande syn på hur man uppförde sig på festerna numera, riktigt städat..
Eller så hade vi alla bara blivit så mycket äldre och kanske också lite visare...
För många av oss fanns det ingen Måndags-förmiddags-fika att våndas över, när hånskratten kom
lika fort som ångesten brukade slå till på morgonen efter kalaset..

Jag brummade hem på min motorcykel genom den regndisiga kalla natten, ungefär vid samma tid som jag i mitt tidigare liv brukade hänga på samma trafikljus raglande efter en taxi...

Men med den stora skillanden .....idag åkte jag hem med ett stort leende på mina läppar...

Jag är fri från min baneman Alkoholen, som tidigare i mitt liv gjorde allt för att sätt krokben
för mitt välmående, idag är han avslöjad och förvisad från mina marker där jag huserar..

Min frihet är att jag äger och styr mitt liv på helt andra villkor än tidigare,
mitt liv och mina regler...

Regel nummer 1: Att må bra!, alla andra regler är ovidkommande....

jo förresten, regel nummer 1b, som är att ...upprepa regel nr 1!

Mors Berra

Stigsdotter
sön, 2012-05-13 - 23:23

Och vad härligt att vara tillräckligt nykter att göra dem! Usch, tänk att vissa alltid beter sig på samma sätt genom hela livet och inte ser sitt sorgliga jag.

Berra
lör, 2012-05-19 - 17:43

...visst känns det skönt?

Sitter på berget vid sommarstugan, blickar ut över den glittrande viken, jo jag har min kontroll kvar...
Tänker på hur det var förr om åren, inga projekt varken startades eller avslutades på något annat sätt än påverkat av ett ständigt buzz i huvudet...

Nu kan jag ta det lugnt, väldans lugnt...
Ingen projektiver som driver mig åt varken det ena eller andra hållet, utan sitter här och luktar på.....dofter ifrån båtarnas avgaser...
Kan t.om nu känna om det är en tvåtaktare eller en fyrtaktare eller ganska enkelt en diselmotor som brummar där nere....

Vem bestämmer nu vad som ska göras?, jo det gör ju jag, behöver ingen ångest över vad jag gjorde igår....
Idag har jag inet åstadkommit mycket mer än satt badstegen på bryggan och tvättat av den ifrån all måskit, annars har jag njutit av solen...

Flyttade ut högtalarna på uteplatsen, tittat på hur bina nyfiket kollar på baskaggens basreflexhål, går det att bygga ett bo därinne?
Naturligtvis inte, de flyger ut och in i takt med musiken, efter mycket slit att ta sig därifrån så kommer snart nästa bi...

Så spotify med fläskiga högtalare motionerar vi våra bin här i området....

Snart ska grillen igång, och det eviga vinpimplandet, jag går ner i min jordkällare och hämtar ett par flaskor av det alkoholfria ölen,
Det funkar finfint för mig, före under och efter maten...

Min frihet är att aldrig släppa mina alkoholtankar fria, drömmen om att allt blir så mycket härligare när man har druckigt, det är bara en taskig myt,
Avslöjad och begraven i mitt sinne....

/Berra

Stigsdotter
mån, 2012-05-21 - 13:36

...tack för de härliga bilder som dina ord väckte hos mig. Bina sliter hårt nu!

MissH
tis, 2012-05-22 - 13:41

Ah vad fint du skriver! Tre veckor sedan jag tog mitt beslut och ångrar mig inte en sekund. Men sitter just nu och sörjer det du beskriver, alkoholen som en myt. En romantisk bild som inte är sann. Varför är den så svår att få ur huvudet när man vet att den är falsk, det blir ju aldrig sådär? Man har ju testat hundratals gånger och det blir ju samma varje gång! Märkligt.

Berra
tis, 2012-05-22 - 23:49

Sitter och läser svaren från er alla, tack för att ni "bekräftar" mig och mina tankar...

I följetongen "Berra's själavård" så försöker jag återblidka dagen och summera den...
Det har blivit viktigt för mig, att varje dag komma till en slutplädering,
mitt försvarstal till mig själv, att det här....det blev en...bra dag...
Och jo, det blev det, inget extraordinärt, utan jag lever med mina nyktra känslor var dag...

Jag har jobbet inom kontroll, det involverar ganska så stora fysiska förändringar,
och jag har bestämt mig för att det vådar gott, positivt tänkande liksom...

Inom familjen hjälper vi båda kidsen med sina sista mödor inför slutproven,
storesyrran tar sin examen och hon sliter in i det sista, en sådan kämpe!
En stundande hejdundrande studentskiva nalkas och hela garaget är fullt av själadödande dryckjom,
för de andra då, inte för mig själv, känner ingen stress över att ha alkohol hemma längre.
Jag vet att jag kan, OM jag vill, och jag vill inte, det är en betydlig skillnad i tänket...

Grabben har införskaffat sin första moppe, det finge bli en begagnad.
Det har blivit en kul grej att vi båda tillsammans tillbringar en stor tid i garaget och meckar upp den till en fullt användbar nytto/lek-sak för en manlig tonåring...
Han håller på att spricka över förväntan, moppekortet och 15 årsdagen ligger alltför långt borta
i hans värld, och jag känner så väl igen dessa tankegångar, stackarn!
Men nå'n gång måste han få vänja sig vid att ha tålamod, jag är stenhård på trafikregler, och
det finns ingen chans för honom än att provåka längre än femtio meter bort från garaget.
Han vet att låsen åker på OM jag får veta att han har varit ute och tjyvåkt,
och något pokerfejs har han inte, vi läser honom som en öppen bok...tyvärr grabben!

Allt handlar om ett förtroende, och det är en viss form av frihet under ansvar...
Han har nycklarna till moppen, men kan inte använda den för tillfället...
Jag har hela garaget fullt av alkoholhaltiga drycker, men kan inte använda dem för tillfället..
Hans är tidbegränsat, och jag vet inget slut på mitt..

Många tror jag lever i rädslan över att aldrig i förtid få veta hur pass lång nykterheten blir,
jag brukar tänka att den dagen kommer då jag inte längre minns fördelarna med den,
och DÅ kanske jag omvärderar min egna nykterhet, eller så kör jag bara på i gamla hjulspår,
lika gärna som jag drack och inte visste varför, kan jag vara fortsatt nykter, och inte veta varför.
Låter det konstigt?, jag tror inte det, det handlar nog om vanor och en egen form av självsäkerhet.

Trivs jag med mitt nuvarande liv, så behöver jag inte ladda på en förändring...
Jag har alltid skrivit tidigare att förändringar är bra, en sorts utveckling..
Och någonting som är bra kan bli bättre, men inte enbart skapa en förändring bara för att skapa...
..en förändring...

Det skulle kännas som om jag skulle smutsa ner ett välstädat hem, bara för att skapa en förändring för att genast göra det bättre genom att städa det igen, och så hade jag varit duktigt igen, Häpp!
Då lägger man ner energi på helt fel ställen, ett ekorrhjul, skada, läka, skada...
Och man brukar upprepa saker som man är duktig på, för man vet redan resultatet, innan!

Jag har inte tvättat bilarna på månader nu, det har nog aldrig hänt förut.
Bilarna är skitiga och gräsmattan var jättelång i helgen, jag har skitit i mina tidigare så viktiga rutiner, att hålla någon sorts fin fasad utåt, fuck them!

På sistone har jag blidkat mina vyer inåt och funderat på vad jag mår bra av,
och låtit dem bestämma vad som är viktigt i mitt liv....
Jag duschar bara vartannan dag och undrar om detta är mitt mänskliga förfall...?

Nej så i h..te heller, jag har bara omvärderat vad som har blivit viktigt i mitt liv.
Jag vill bli sedd för den jag är, och inte den jag ser ut att vara...

Så ser du någon med skitiga bilar, med en lång och tufsig gräsmatta som kanske luktar skunk....
Ropa Berra, vad är sannolikheten att det finns fler av sådana som mig?

..livet kanske börjar, när man börjar sänka kraven på det...
Och vem vet, kraven kanske minskar den dagen då man slutar dricka alkoholen, och inte tar den för given...?

Det enda jag vet att under morgondagen kommer jag inte vinna någon miljonvinst,
och att någon granne kommer med stor säkerhet att skaffa en nyare bil än vad jag har...

Men det viktigaste är att fundera på, vad bekommer allt detta mig..?
Troligen inte ett smack, och så länge jag håller mig nykter kommer inget oförutsätt att hända,
på både gott och ont, och livet kommer att vara mycket stabilare...

Mors Berra!

Villervalle
ons, 2012-05-23 - 02:51

Kul och kloka tankar Berra. Känner igen mig i alla måsten, men visst är det roligare att mecka moppe med grabben än tvätta skitiga bilar eller klippa gräsmattan.

mulletant
ons, 2012-05-23 - 05:23

gillar, som vanligt. Fint att du har koll på jobbet. Fint att få dela dina tankar. Fint att du är hemma och trivs i ditt liv. / mt