Jag har längre druckit för mycket, jag vet det nu och jag har tänkt det öånga gånger. Ibland kommer jag på mig själv med att alkoholen är största fokuset. Tex när jag (vilket händer väldigt sällan) är hemma själv och min man är iväg hos sin familj, så vill jag "passa på" att njuta av min egentid och då är det vinet och ostbrickan jag ser fram emot. Eller när jag är iväg på jobb och har en ledig kväll borta, också då egentid med vin, såklart. Eller när vi ska ut och äta kan jag ofta tänka på hur gott det ska bli med ett glas, inte maten.

Hur jag blir när jag dricker beror mycket på mitt humör, det undermedvetna humöret. Jag kan uppleva mig själv väldigt lugn och glad och tycker det är lugnt. Tills det spårar. Dock vill jag inte lägga skulden på att jag inte kan känna mitt humör heller, jag har också kommit på att jag har sjukt dålig impulskontroll. Så fort jag tänker en tanke så följer jag den, utan att ifrågasätta eller tänka på vad jag har för alternativ. Det här gäller nästan enbart tankar på alkohol.

Min man har många gånger sagt åt mig att vi är över om jag fortsätter spåra ur som jag gör. Jag får ångest, jag tar det på allvar men så fort suget kommer igen så följer jag impulsen.
Har också ursäkta mig i mitt huvud med att han ibland sagt att det är okej med måttligt. Och i mitt huvud ska det ju alltid bli måttligt.

För två veckor sen hände något, det va som att en pollett föll ner.
Jag skäms, men här kan jag erkänna det, jag kollade i min mans telefon och såg sms jag absolut inte ville se.
Det gjorde verkligen så ont men jag valde att inte säga något för att vi hade en övernattning med spa inbokat.
Det är egentligen en annan historia så den tar jag inte nu, tror det blir långt nog ändå.

Iallafall, något hände då och jag tog tag i mig själv. Dessa två veckor har jag lagt tid på sånt jag alltid velat, sånt som är jag. Landat, reflekterat och känt.
Jag har grubblat mycket på min impulskontroll.

Har inte saknat alkoholen så mycket. Vi va ut igår och jag höll mig till alkoholfri öl.
Dock ska vi ut ikväll igen, jag har tänkt hålla mig till alkoholfritt. Dock är suget så stort efter ett glas vin just nu. Och jag dividerat med mig själv om det är vet det eller inte. Jag "vet" att jag inte spårar ikväll men är det värt det liksom?
Vore ju kul med att kunna bocka av ännu en dag som alkoholfri.

Nu blev det här nog väldigt rörigt.
Men ett första steg och det är alltid något.

Hej Mimma, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har inte druckit något starkare än folköl sen oktober-22. (En burk fredag resp lördag)
Jag vill gärna peppa dig att inte dricka, för när man är sugen och impulsen att dricka kommer, då tänker man inte. För mig är det i allafall så, att impulserna och suget är mindre om viljan är stark.
Så är en lista på det du vinner:
Du slipper skammen
Du slipper ångesten
Du slipper skuldkänslorna
Du slipper lägga energi på att smussla och dölja
Du vaknar utan att vara bakfull
Du vinner frihet och en stillsam lycka över att leva ett liv där du inte förstör din egen kropp, dina relationer och allt annat.
Du vaknar och har kraft att hitta på saker.

För mig skulle det inte fungera att gå på krogen första halvåret. Något att fundera på?

Lycka till, jag håller tummarna för dig! 🥰