av Rosen80

Rosen80
tors, 2024-08-22 - 14:50

Hej ! Träffade en underbar kvinna i vintras och jag föll direkt. Hon berättade att hon inte skulle dricka på några månader för att hon bestämt sig för det. Det visade sig nu 8 månader senare att det var pga något som hänt på jobbet och att hon därför skulle behöva lämna prover. Visst har jag under den här tiden reagerat på att hon är väldigt törstig på helgerna men har hon haft planer så har hon varit nykter å genomfört det hon tänkt sig. Har också varit helger som hon varit helt nykter, Hon är alltid vänlig och trevlig så länge man inte tar upp någonting som har med drickandet att göra. Nu har hon iaf varit dyngrak i 4 veckor och har sedan i lördags sagt att det är dags att plana ut då jobbet börjar på söndag kväll. Igår var hon iväg med en "vän" som messar å ringer för att kolla hur hon mår och om hon lyckats sluta dricka ännu, kan ärligt säga att jag har aldrig sett henne så full som hon var igår. 2 kassar öl hade hon med sig hem, hon sa att hon tänkte köpa folköl men kompisen tyckte hon kunde unna sig lite riktiga öl från bolaget. Hon mådde dåligt å bad om att få byta ut starkölen mot folköl så jag ordnade det och ställde ölen i min bil. Hon bad om ursäkt å va ledsen för att hon va så full igår men att idag skulle hon ta tag i det. Såg till att handla färskt bröd, pålägg, choklad å lite annat som hon gillar vilket va väldigt uppskattat fram tills nu... det kom ett sms med -vart ställde du mina öl ? Jag ringde å sa att du bad mig byta ut dom igår mot folköl...... hon svarar bara att jag kunde väll inte med annat igår men så är det inte idag.. mitt hjärta går sönder för hon är verkligen en toppentjej 😥
Hur hanterar ni detta ? Vad kan man göra ?

Carisie
tors, 2024-08-22 - 22:36

@Rosen80 Hej. Jag kan inte låta bli att svara eftersom jag befunnit mig EXAKT där du är nu - även om jag snarare har hamnat på andra sidan "staketet" här. Jag vill och måste hålla med @bella70
- du kan bara rädda dig själv. Ordvalet "plana ut" fick jag enorma akoholistvibbar av.
Jag gjorde misstaget att fortsätta med min alkoholist när det ballade ur för honom - vi hade varit tillsammans i åtta månader. Jag stannade. Slipades ner tills min person var borta och allt kretsade kring honom - jag kastade ut honom efter sex år då mitt liv inte längre bestod av fina stunder med honom. Den man jag blev kär i fanns inte längre - kvar fanns bara alkoholisten X - den personen kände jag inte. Kvar fanns skalet av honom fyllt av alkohol, fula ord, bråk, självömkan och en massa skit man helt enkelt inte vill ha i sitt liv.

Tänk sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Du kan plocka bort "Gud" och ändå få tankehjälp - jag har fått jobba stenhårt med att "inse skillnaden". Jag önskar dig allt gott och att du kan rädda dig själv innan du behöver utstå mer.
🩵

Åsa M
fre, 2024-08-23 - 06:35

@Rosen80 du kan inte göra något, du är ihop med en missbrukare. Dra en gräns för sig själv, bestäm vad du är villig att acceptera i relationen och håll dig till den gränsen. Om hon inte har sjukdomsinsikt kommer inget bli bättre.

mikbor71
ons, 2024-08-28 - 09:25

Oj vad jag känner igen delar av detta som ni berättar. Jag inledde för några år sedan en relation med en kvinna, som jag tyckte var helt fantastisk. Vi gifte oss och hade det grymt bra på alla sätt nästan... Hon drack på ett sätt som för mig kändes udda, hon kunde dricka på helgerna så hon var full från fredag till söndag. Hon skötte alltid sitt arbete, högstatus jobb. Så småningom så drack även jag mer än vad som var nyttigt, mådde dåligt över detta. Försökte diskutera tankar kring att vi borde skära ner / sluta men fick aldrig gehör på riktigt. Åren har gått och det har långsamt blivit sämre i våran relation. Alkoholen viktigare och det har påverkat mycket negativt. Mina barn har tagit avstånd från henne vilket även i praktiken omfattar mig. Jag sökte hjälp här för ett år sedan, från andra sidan, vilket fick mig att börja fundera kring vår relation. Nu under sommaren har detta eskalerat på alla möjliga sätt och jag tvingades att inse att jag måste rädda mig själv, då jag annars skulle stå utan mina barn med en trasig relation som innehåller missbruk. Jag har lämnat och vi ska skiljas. Världens jobbigaste beslut, att lämna någon som man älskar. förstår nu att mitt alkoholintag var starkt kopplat till relationen. Mycket skuldkänslor nu, tvivel etc.