Mitt första inlägg här och jag hoppas den inte är allt för krånglig och jobbigt skrivet.

Man, 28 år

Jag bestämde mig för att sluta dricka drygt 8 månader sedan. Det har varit allt annat än en succé. Perioder av nykterhet har hamnat i skuggan utav andra perioder av totalt skamlig och ganska grovt drickande.

Jag introducerades till alkohol i ganska hög ålder,24. Innan det var jag en helt vanlig kille som spenderade sina vardagar med familjen, vänner och mina diverse hobbyn. Alkoholen visade mig nya dörrar och snart växte ett självförtroende som jag aldrig någonsin haft. Med självförtroendet växte även problemen i mitt liv. Svek, sorg, hjärtesorg och spår av lyckliga människor som äntligen ”kommit undan” mig och mina destruktiva vanor.

Hur dålig känner man inte sig att gång på gång så ser man hur dom människorna som vart med dig inuti allt detta, lyckats komma iväg från det men även leder lyckliga och produktiva liv. Var jag orsaken till misärer i deras liv? Var det jag som drog in dom i det och var det jag som motiverade dom omedvetet till dumma val?

Det känns verkligen så. Jag har tiotals exempel av människor som när jag inte längre är en del av deras liv, har dom funnit lycka. Varför är jag kvar? Jag vill inte vara kvar men jag har ingen som kan eller vill hjälpa mig. Jag vill vara alkoholfri och lycklig och inte längre vara rädd för att helgen är runt hörnet och med det, risken att dricka igen. Snälla hjälp mig

Hej & välkommen 🙏🏼
Här är du bland vänner - alla har sin historia om hur och vad alkohol förstört för oss. Skriv och läs här och skriv och läs igen. Det finns så många inspiratörer och stöttepelare. Någon beskrev det som att växeldra. Alla har vi mindre bra dagar.
Ta en dag i taget - ibland en timme - ibland en minut. Gör självhjälpsprogrammet och försök hitta dina triggers och få verktyg att hantera dem. Min trigger är frekvens och att dricka vin som om det var vatten - så jag har hittat en strategi för det.

Ge inte upp. Det är söndag idag = långt till nästa helg.
🩵

@mozzare95 Jag var väldigt blyg och hade låg självkänsla som ung. Ja, social fobi. När jag drack alkohol vågade jag ta plats och prata. Med tiden drack jag mer och mer. Bara för att våga.
Men såklart hade det varit mycket bättre stt gå en KBTbehandling och blivit kvitt fobin och skammen över att vara jag. Men då visste jag inte stt sådana fanns…
Istället blev jag beroende och fortsatte att dricka, ibland alldeles för mycket.
Tillslut, efter en massa försök att minska ner, insåg jag att jag inte klarar av att dricka alkohol. Och slutade helt. Det var mkt lättare.
Det är nu 1,5 år sedan. Under den tiden har min självkänsla växt istället. Jag vågar göra saker som jag aldrig gjort förut. Ångesten är borta och jag mår mycket bättre på det hela taget.
Man måste vilja detta själv, men det finns ju mycket stöd att få även om dina närmaste givit sig iväg, som du skriver.
Kanske har du sårat dem, eller rättare sagt alkoholen och du, vilket kan vara som en annan person än du är egentligen.
Alkoholen är ett gift som förvrider våra tankar och känslor.
Men jag tror det bästa du kan göra är att ta dig ur ditt beroende. Sedan kanske du kan ta kontakt och se om du kan få förlåtelse eller förståelse.
Men detta handlar om dig och ditt liv.
Du kanske kan ringa Alkohollinjen här, du kan vara anonym. Men där kan du berätta om allt som hänt.
Alkoholprogrammet är också bra. Fortsätt också och skriv här. Att berätta är också att klargöra problemen för sig själv!
Det har hjälpt många här!🤗
När det gäller nästa helg, så gör en plan för hela helgen. Bestäm i detalj vad din nyktra helg ska innehålla. Varenda timme. Gärna roliga saker eller något med rörelse.
Ge inte Ajäveln någon plats.
Det är mycket svårare om man bara har en vag ide om hur man ska göra…
Lycka till! ❤️🙏🏻❤️