av litentass

litentass
ons, 2024-09-11 - 10:47

Min pappa är 79 år och bor ensam. Alkoholen har blivit en del av hans tidsfördriv. När vi ska ses och äta middag (eller till och med lunch) så är eller blir han full. Som att han måste bli det för att klara av… jag vet inte vad.. att existera? Det är så frustrerande och jag känner bara att jag blir arg och drar mig undan honom, samtidigt som jag vet att det oftast förvärrar hans problem.
Jag har fått honom att gå med i sin närmaste PRO men det var inte lätt och han har än så länge inte öppnat upp sig för att ens gå dit.
Jag vill hjälpa honom men jag vet inte hur. Och jag känner att ansvaret är för stort för att ligga på mig men det finns ingen annan som kommer ta det. Jag försöker säga till honom att han borde göra VAD SOM HELST förutom att dricka. Gå ut på promenad, träffa en gammal vän (han har en handfull), fixa i sin nya lägenhet, hitta något sammanhang, whatever. Men han är så motvillig och det tär på mig så mycket. Han är inte sig själv när han dricker och han skickar långa och osammanhängande sms eller pratar på om gud vet vad i telefon. Jag tycker att det är obehagligt och jag har sagt det till honom men det går inte in. Och hans minne blir bara sämre och sämre ju mer han dricker. Det är liksom bara en nedåtgående spiral och jag känner mig så hopplös, för jag vet inte hur mycket mer ansvar jag kan ta. Jag försöker sätta gränser och samtidigt uppmuntra men det ger inte så starka resultat och jag känner inte att jag är beredd att vara hands on 24/7 för jag har mitt egna liv att ta hand om. Jag är 27 år och lär mig fortfarande hur man ens tar hand om sig själv.

Känns lite konstigt att skriva i ett sådant här forum för jag har nog fortfarande svårt att tycka att han är ”alkoholist” men jag har inga argument som säger motsatsen. Det är väl bara svårt att acceptera någon sådant om sin pappa.

gros19
ons, 2024-09-11 - 11:08

Du kan och ska inte ta ansvar för någon annans liv. Det är sorgligt att se sina nära anhöriga förstöra sitt liv men du är maktlös hur svårt det än är att acceptera. Berätta att du finns där om han vill ha hjälp att ta tag i sitt liv dvs bli nykter. Ta vara på dom positiva stunder ni har om det finns några. Ta hand om dig själv så bra du kan det är du värd. Vi har alla ansvar för våra liv och att försöka skapa något bra av det.

Kristoffer
fre, 2024-09-13 - 13:07

Hej litentass! Det är verkligen tufft när en så viktig person i ens liv är ensam och dricker på det här sättet. Du har peppat och försökt påverka din pappa att ta tag i saker och ting för att bryta både ensamhet och mönster med alkohol, och även om du i viss mån lyckats nå fram så möter du för det mesta motstånd. Inte konstigt att det är frustrerande. Inte heller konstigt att det blir jättejobbigt för dig att ta emot sms och telefonsamtal från din pappa när han väl har druckit. Du är inte ensam, så bra att du skriver här!

Du börjar nå din gräns för vad du orkar med, och funderar över hur mycket engagemang du kan fortsätta lägga på att påverka din pappas drickande. Väldigt viktiga funderingar! Många som lever nära någon som dricker för mycket har varit hjälpta av att sluta göra saker som de själva inte mår bra av och som inte heller verka hjälpa, t ex att försöka övertala till att söka hjälp eller ha kontakt när personen är onykter.

Det finns så klart fler saker, vad skulle kunna vara hjälpsamt för dig att göra mindre av? Finns det andra gränser du känner att du behöver sätta för att må så bra du kan i den här situationen?