Hej, nu är jag tillbaka. Det har varit sjukt tufft och jag har fått mycket stöd från nära och kära. Jag hade bestämt mig för att lämna i våras. Någon sa till mig att jag är värd att bli älskad och att få lugn och ro. Min man har varit nykter när vi är i Sverige och det har varit en fantastisk upplevelse - och - chockartad. Han har supit till den grad att han inte kan gå. Men så snart vi är i Sverige har han totalt nykter - mycket på grund att ingen i familjen dricker numera.
Han har varit snäll och säger snälla saker för det mesta. Men när vi är här där vi bor nu så dricker han dygnet runt , kan inte gå ibland, men är fortfarande snäll...
Jag vet inte vad jag ska göra - han är full jämt härnere - stiger upp mitt i nätterna, på morgonkvisten och hela dagarna och dricker vin och öl - nu har han slutat äta...dessuto,. För någon vecka sa han att han ska dricka ihjäl sig. Jag har sagt till honom att jag inte tänker lämna honom, för jag vet att då kommer han verkligen att göra det.Har slutat att skälla på honom, försöker hitta på saker så vi åker iväg men han är ju redan full när jag vaknar så avledningsmanövrarna handlar ju bara om att ge hans kropp några timmars rast från alkoholen.
Vad ska jag göra... det är fruktansvärt att se på hur någon som man älskar sakta tynar bort... Det känns som ni har hört allt detta redan men finns det nåt jag kan göra för att få honom på rätt spår?

Det är fruktansvärt att se någon "ta sitt liv" och oavsett vad jag gör är till ingen nytta alls. Jag är snäll, kramar om honom, säger hur mycket jag älskar honom och hur mycket familjen älskar honom men han verkar ändå bara tycka synd som sig själv...

@Ljus framtid det gör mig ont att läsa dina trådar. Så tufft och svårt💔

Min man är numera nykter alkoholist och vi har pratat mycket om vad som hände när han drack och jag försökte få honom på rätt spår. Han har berättat att han tyckte det var hemskt att jag la mig i (sånt som han inte tyckte angick mig) och att det var synd om honom som hade en sån jobbig fru, typ.

För mig var boken ”Beroendepersonligheten” en hjälp i att se sjukdomen mer tydligt. Varför jag inte nådde fram.

När jag läser det du skriver tänker jag mest: hur ska du kunna få pauser och hämta andan?

Jag tror inte han bara bryr sig om sig själv, jag tror han är för sjuk för att kunna ta hand om sig själv. Man kan inte älska någon frisk. Han behöver vård. Och du behöver prata med någon om ditt medberoende, det är oerhört tungt att leva med en missbrukare och inget man gör hjälper dem ur missbruket. De måste vilja själva. Vem tar hand om dig, när du tar hand om honom? Glöm inte bort dig själv! Man har bara ett liv.

@has @bella70 @Åsa M Tack fina. Min man tycker att det är hans ensak att jag inte ska lägga mig i och jag ska leva mitt liv. Men hur ska det ens vara möjligt. Han är ju här varenda sekund. Jag försöker aktivera mig men jag vet ju att när jag kommer hem så är han så full. Jag har tänkt på att skilja mig men då flyttar han förmodligen till Sverige och vår gemensamma son och våra barnbarn ska se allt elände och det vill jag bespara dom. Han vägrar söka vård.

Nej jag får ingenstans att vila, jag bara håller andan. Mitt jobb är att se till att han inte skämmer ut sig för mycket.

I dag ska vi träffa vänner och äta en födelsedagslunch för mig, men redan nu har han flera öl och en flaska vin...så idag avslöjar han sig för dom...och det är en sak som han tidigare dolt och varit väldigt måttlig.

Jag märker nu vad jag skriver.
Tack alla som finns och stöttar. ❤️

@Ljus framtid jag lämnade honom, utan att diskutera varför, bara att jag inte kunde leva så som vi gjorde längre (vi hade haft ett antal samtal om alkoholen genom de år det pågick).

Sedan var det som att andra sa saker vid precis rätt tillfälle och han såg plötsligt klart och förstod att alkoholen faktiskt styrde hans liv. Och att han själv inte ville leva så.

User37399

@Ljus framtid
Det är därför du måste fysiskt avlägsna dig och bryta kontakten.
Annars kommer du ingen vart.

I det så kommer du alltid att befinna dig som du uttrycker dig mitt i skiten.

Bara gör det nu. Om två år tror jag du har svårt att förstå att du valde att leva såhär .

Lite så för mig ”som en dålig film ”

Gå idag och kämpa om inte stort lycka till ❤️