av Lilla Gumman

Lilla Gumman
sön, 2024-08-11 - 20:09

Jag behöver skriva av mig för nu är det återigen dags för ett varv till i alkoholkarusellen... Min man har haft problem med alkohol i många år men igår gick han över ännu en gräns då han var så berusad att han ramlade både på mig och på hunden på golvet och att han knuffade mig flera gånger. Sommaren är värst då han lovar att "dricka lite" men det blir mer och mer för "det är ju så varm och fint ute". Det blir en öl när han börjar laga mat (tidigt på em), och därefter ungefär en flaska vin nästan varenda dag. När jag säger något blir han irriterad och svarar att han inte har några problem och nuförtiden tar han ju två vita månader per år. Så kommer till slut den dagen då han dricker som om det inte fanns någon morgondag och blir svart i ögonen, skriker, gapar och kallar mig ibland för fula saker. Å morgonen efter är han full av ångest och lovar vad som helst - utom att sluta dricka. Varje gång är han helt säker på att han klarar av att dricka måttligt. Han har provat medicin men säger att han mår så illa av tabletterna att det inte går att ta dem, och jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är sant eller om han inte gillar att effekten av alkoholen uteblir.
Han har alltid sagt att han inte är en person som jag behöver vara rädd för, dvs även om han ser arg ut och skriker åt mig så behöver jag aldrig, aldrig fundera över om han skulle fysiskt ge sig på mig. Han har också sagt vid flera tillfällen att om det otänkbara skulle hända så skulle han sluta dricka direkt. Tja, det ska han ju inte utan ur hans mun kommer samma visa ungefär att nu vet han att det blev för mycket, jag kan vara trygg i att det aldrig kommer att hända igen, nu vet han hur han ska kunna dricka mindre. Bla, bla, bla... Inte längre något tal om att han ska sluta dricka, inte ens en kommentar om en vit period som ska starta direkt.
Här går min gräns så nu ligger bollen hos honom om hur vår eventuella framtid ska bli. Vi har varit tillsammans många år och det finns inga barn hemma.

User37399
sön, 2024-08-11 - 20:24

@Lilla Gumman
Bra att du dragit din gräns nu.
Innebär det att ni flyttar isär o bor så tills han har jobbat med sin problematik?

Detta med aldrig .. jag blev knuffad o det kunde absolut smält ordentligt vid ett tf.
Han är världens fredligaste men..

Jag tänker som så att en kraftigt 🤲 dag alkis är som en psykiskt sjuk person.

Du han aldrig lita på att det inte händer något värre.

Jag klarade mig genom att sänka blicken och vika undan och inte säga något.

Inte min normala personlighet men annars hade det gått illa den gången.

Var rädd om DIG!!

Åsa M
sön, 2024-08-11 - 21:41

@Lilla Gumman Usch, det låter hemskt. Jag tycker dock att du ska se till att bollen ligger hos dig. En sjuk person kan inte fatta beslut. Det kan du, som är frisk. Fatta beslut medan du fortfarande orkar.

Lilla Gumman
mån, 2024-08-12 - 16:16

Tack för svar 😌 Ja, jag bor hemma men håller mig undan på övervåningen i ett av barnens gamla rum på kvällarna. Han är mycket (!!) ångerfull och säger att han är oerhört skamsen, sorgsen och förstår att det här är över alla gränser. Han beskriver själv hur han har en total minneslucka av kvällen. Hans plan är att vara nykter i två månader och nu har han bokat in provtagning precis i början av september och därefter blir det ett läkarbesök. Just nu känner jag att jag gömmer mig därhemma och avvaktar vad han säger efter det.
En psykolog har beskrivit det som att "hjärnan blir kidnappad" på alkoholberoende person och jag tänker att han behöver en längre tid innan han ens har en chans att fungera som vanligt. Bella70, jag tror du har helt rätt i att jag får betrakta honom som en psykiskt sjuk person.

Tröttiz
mån, 2024-08-12 - 16:42

@Lilla Gumman
Hej.
Här ovan fick du svar att bollen skulle vara hos dig, så upplever jag det utifrån det du skriver.
Att du kan fatta dina beslut utifrån hur situationen ser ut.
Och ja, det kanske inte händer något fysiskt mellan er. Dock tänker jag att du i hans alkoholrumba kan komma i vägen och att du blir skadad.
En person med beroende håller säkert av anhöriga i dens närhet, men att få till stånd en sund relation begränsas av alkoholen. Det är alltså alkoholen som styr. Och då hjälper inte anhörigas hot, vädjanden, gråt m.m. .... Jag har förstått att det där med att kalla anhöriga fula ord, att det ofta är känslor som egentligen har att göra med de själva och det destruktiva. Att de emellanåt känner sig frustrerade / känner skam över situationen och att genom att slänga iväg skopa ovett till anhöriga kan känna sig lite bättre för en stund. Hur märkligt det än kan låta ... Så har jag förstått det.

KRAM.

User37399
mån, 2024-08-12 - 16:49

@Lilla Gumman
Men du sätt en tidsgräns.
Det är inte troligt att det kommer en vändning bara sådär - en lång resa om den ens påbörjas.
Du vill inte sitta i samma situation nästa år och året därefter.
Vilket är sannolikt. Tyvärr.

Lilla Gumman
mån, 2024-08-12 - 19:29

Hans alkoholsvårigheter har pågått länge, länge och den här sommaren är jag tillbaka i gamla löften (från hans sida) och gråt och tjat/böner (från mig). Han får på sig till efter läkarbesöket och tydligen har han en samtalskontakt också. Nä, här går definitivt min sista gräns! Jag tror att han kan vara helt nykter och han ska alkoblåsa när jag kommer från jobbet. Helt nyktra perioder har aldrig varit något problem. Håller tummarna för det och i annat fall åker jag direkt någon annanstans!

Intressant att läsa Tröttiz förklaring om varför berusade personer ibland säger så fula och elaka saker!

Tröttiz
mån, 2024-08-12 - 19:39

@Lilla Gumman
Ja, så har jag fått det förklarat. Vissa gånger blev jag arg och ledsen av att höra vissa saker av honom, men en förklaring till beteendet med att det mer har att göra med den person MED beroendet gjorde att jag fick åtminstone viss distans och inte reagerade lika starkt. Att det var så att säga beroendet som "talade".

Lilla Gumman
lör, 2024-08-24 - 22:57

Livet är mycket märkligt just nu i nån slags artig samvaro. Han är nykter men ser sorgsen ut. Det kommer kommentarer som att om han inte kan dricka i fortsättningen så kan han inte resa osv. Det skrämmer mig hur han verkar fundera att livet inte kan vara bra utan alkohol! Det gör mig också oerhört sorgsen att han funderar på att leva nykter (med mig) eller fortsätta dricka och ha ett ”trevligt” liv (utan mig) Hsn vet inte vad han ska välja. Suck !

Åsa M
sön, 2024-08-25 - 18:30

Har man en beroendepersonlighet ser nog livet ut så, är jag rädd. Frågan är väl inte vad han tycker, utan vad du tycker? Vad väljer du?

Lilla Gumman
sön, 2024-08-25 - 21:15

Tack för svar ❤️ Jag väntar nu i 1-2 månader till efter hans provtagning och hans läkarbesök eftersom han är helt nykter nu. Han har också börjar självhjälpsprogrammet som finns här på sidan. Kanske hans hjärna klarnar under en helt nykter period, men det är helt olidligt att vänta! Om han inte avstår alkohol så lämnar jag honom. Jag inser att jag har varit medberoende på många sätt, men hur mycket jag än älskar honom så accepterar jag inte att bli knuffad!

Lilla Gumman
lör, 2024-10-12 - 09:57

Min man har nu varit helt nykter i två månader. Han har tagit prover på VC och pratat med en duktig alkoholterapeut på öppenvården varje vecka. Han säger nu tydligt att han har missbruksproblem och berättar för mig om det de två pratar om vid sina möten, ex triggers vid alkoholkonsumtion, analyserar tankar och beteenden. Hen har även på djupet gått igenom med honom hur alkoholmissbruk fungerar i hjärnans belöningssystem, faran med att känna alkoholsug (dvs viljan av att dricka mer), arv, situationer där man "måste" dricka osv. Han har nu bestämt sig för att fortsätta träffa henne varje vecka en längre period och en sista gång försöka dricka kontrollerat. Planen är att göra ett schema för två månader där han planerar in någon/några dagar per månad, aldrig två dagar i rad, där det är tillåtet att dricka. Mängden dryck ska vara 1/2 flaska vin samt vid något enstaka tillfälle (typ nyårsafton) även dricka ett glas bubbel. Alkohol får endast drickas vid matbordet, dvs aldrig någonsin ta med sig vinglaset till soffan. Den här planen vill han göra tillsammans med mig och utvärdera varje vecka. För första gången säger han att han är medveten om att det kanske inte håller och att han i så fall behöver sluta dricka helt. (Alkoholterapeuten ska hålla sitt vakande öga över honom.) Tja, jag vet inte om det här kan fungera? Jag vill leva mitt liv med honom, men jag vet inte om han verkligen slutar dricka om det inte fungerar för jag har hört så många fina intentioner som sedan inte håller. Fast han låter motiverad (faktiskt!) och alkoholterapeuten är tydlig med att det det är suget efter mer som kan vara det värsta för honom. Är det någon av er som har varit med om ett så här långvarigt samspel mellan er anhöriga och en alkoholterapeut och vill berätta?