av Ylva70

Ylva70
sön, 2024-10-20 - 20:48

Min pappa är 67 år och har druckit mycket alkohol i hela sitt liv. Inte varje dag utan i vågor som alltid återkommer varje gång det är stormigt. Det värsta är att ingen egentligen vet när stormen nalkas och han lever i total förnekelse.

Det har blivit ännu värre de senaste åren och jag börjar bli rädd för hans liv. Ibland känner jag hopplöshet även om jag vet att jag aldrig kan ge upp hoppet.

Hur gör man? Vad gör man när en man i hans ålder förnekar, ljuger, sårar, knuffar bort sina nära och kära? Jag gråter, vädjar och försöker förklara hur hans familj älskar honom men ingenting verkar bita. Hans missbruk är för starkt. Han har antabus hemma men vägrar ta den för att han säger att medicinen får honom att må dåligt. Han vägrar dessutom att söka hjälp. Han anser ju att han inte behöver hjälp.

Idag åkte jag hem till honom, hittade honom berusad i soffan. Han märkte inte ens att jag gick in i det olåsta huset och ropade på honom. Vi hade planerat en utflykt, som han uppenbarligen hade planerat inför eftersom han förberett äggmackor dagen innan. Jag föreslår att vi stannar hemma och dricker kaffe men han insisterar att vi genomför vår tur till skogen som planerat, för att få frisk luft.

Han sluddrar i bilen, klagar på att han varit förkyld i 3 veckor och är stel i kroppen men jag vet att det inte stämmer. Jag fattar. Han stinker av sprit.

När vi kommer fram säger han att han kommer försöka hålla sig på relativ plan mark för att han inte orkar klättra i bergen men han ramlar ihop ändå, gång efter gång. Benen bär honom inte. Han snubblar över grenar, slår i träd och ramlar i en bäck två gånger. Till slut fastnar han i gyttja nära en bäck och kommer inte loss. Jag kämpar i ca 30 min för att få ut honom därifrån, tillbaka till bilen men jag är inte stark nog. Han blir arg och säger åt mig att lämna honom för att han vill dö. Jag går tillbaka till bilen bara för att kunna ringa efter hjälp.

När vi kommer hem till huset har min syster dykt upp. Vi hjälps åt och tömmer kylen på öl. Han försöker fortfarande knycka två öl - för att han behöver dessa senare ikväll, även efter alla tårar och kramar. Vad gör man med en pappa som lever i förnekelse? Han mår uppenbarligen dåligt men vill inte ha hjälp och förstår inte smärtan familjen bär.

Det senaste året har han även talat mycket om döden. Vi har demens i släkten och han säger att han kommer hänga sig när/om han får sjukdomen. Jag tror att han försöker förbereda oss inför den dagen, speciellt då han öppet planerar och diskuterar det framtida arvet som ska fördelas.

Jag bryr mig inte om något arv. Jag vill ha kvar min pappa. Finns det något råd?

Miomi
mån, 2024-10-21 - 12:29

@Ylva70 ni kan inte hjälpa en människa som saknar sjukdomsinsikt. Ni är båda medberoende och i det kan ni inte bidra med någonting som är till hjälp för er pappa. När du hittar din pappa full hemma trots att ni bestämt något, så gå. Säg till honom att du gärna gör den där utflykten en annan dag, när han är nykter, och att han hemskt gärna får höra av sig då.
Din pappas öl är hans. Den står i hans kylskåp, i hans hem och det är han som betalt den. Vill han dricka den så är det hans ansvar. Jag lovar dig att han inte kommer att dricka mindre för att han inte har alkohol hemma. En alkoholist som vill få tag på alkohol får det, på ett eller annat sätt.
Allt ni gör nu stjälper både er och er pappa. Den hemska sanningen är att en människa som vill dricka sig till döds kommer att göra det. Ni kan bara se till att få hjälp för egen del.

Åsa M
mån, 2024-10-21 - 19:31

Så fruktansvärt. Jag vet inte vad annat man kan göra än att göra orosanmälan till socialtjänsten och ringa 1177 och be om råd. Som anhörig kan man inte göra så mycket, sjukdomen utvecklas ändå. Tyvärr.