Hjälp! Min sambo hade lovat mig för några månader sen att sluta dricka i närheten av barnen. Idag öppnade han en öl i garaget när vi var hemma och jag hörde. Gick in till honom och frågade vad han höll på med?! Han tyckte det var okej att dricka en öl för barnen såg inte?! Barnen är hemma så jo de kommer märka det. Han tycker jag överdriver. Han säger att han visat mig att han kan hålla sig ifrån alkohol nu och sluta efter 2-3. Jag förklarade för honom att så var det inte vad vi kom överens om, utan han skulle sluta dricka i närheten av barnen helt! Han sa till mig att han inte kan ge upp alkoholen för han måste dricka öl när vi är iväg med husvagnen och när han grillar! Jag förklarade för honom att jag vägrar leva med en person som väljer alkoholen före mitt och barnens välmående. Jag har själv vuxit upp med en mamma som var alkoholist så jag har mina trauman. Han vet om det och jag sa till honom att jag har erfarenheten av att växa upp med en förälder som blir personlighetsförändrad av alkohol. Som barn såg jag inte direkt problemet för jag fattade inte. Det kom senare. Han tycker ändå att jag överdriver. Alla hans bröder och vänner dricker några öl på helgerna när barnen är i närheten. Jag skiter väl i det! Nu gäller det våra barn! Men då tycker han att JAG väljer att lämna dom för att jag inte kan acceptera att han måste dricka öl ibland när vi har semester. Fast jag sagt att han faktiskt väljer bort mig för att han väljer alkoholen före mitt och barnens välmående. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Vi har varit tillsammans i 19 år och kan inte bara kasta bort det vi har. Ska jag faktiskt börja leta lägenhet för att visa att jag menar allvar? Ringa någon för att försöka få till någon parterapi?

Mina tankar är så här: alkohol är väldigt normaliserat i vårt samhälle. De som klarar att dricka alkohol utan att bli fulla och odrägliga kan sägas klara av att sköta det, i min mening. De som inte klarar det har problem.
Om han har uppfattat er deal annorlunda än du så måste ni prata om det. Är du ute efter nolltolerans i ert hem? Det har i så fall varit otydligt för honom och eftersom ni har en lång historia ihop kan man fråga sig hur det är möjligt att han har missuppfattat det.
Sen är det ju så att ingen "måste" dricka alkohol. Många människor väljer bort alkohol utan några som helst problem. Om han "måste" dricka vid olika tillfällen är det en liten varningssignal. Parterapi är en god idé men jag tänker också att enskilda samtal vore bra. Du skriver att det är ett trauma för dig och det förstår jag att det är. Samtidigt låter det som att du behöver bearbeta det traumat, oberoende av vad han gör. Målet kan ju vara t.ex. att du kan acceptera att han tar en öl någon gång, så länge han inte blir full. Eller att han bara dricker ett par gånger i veckan, eller att ni alltid har alkoholfri öl hemma, eller vad som nu skulle kännas bäst. Min egen övre gräns efter att ha varit tillsammans med en missbrukare är att jag tolererar inte fylla, över huvud taget. Gränsen under det är att jag inte tolererar drickande före kl 17 och inte på vardagar, och varannan ska vara vatten.
Om jag inte har en partner som delar de värderingarna så skulle jag fundera på om jag är i rätt relation. Har du funderat på det någon gång?

@tornado Finns det ett beroende ? Eller är det endast din värdering kring nolltolerans?
Jag är själv i en relation, sedan 22 år, där jag satte ett ultimatum ” Jag flyttar om du inte slutar dricka”. Det gick sådär…. Min man var nykter i 4,5 månad sedan föll han igen. I min värld gav jag honom ett ultimatum för att jag älskade honom så mycket att tanken på att leva utan honom var för svår… Men det var nog bara ett rop på hjälp.
Det är svårt att veta vad man ska göra för att det får alltid konsekvenser med sig. Mitt råd är att ta hjälp först av denna sidan, kommunen, parterapi- samla all hjälp innan du beslutar något