Hej!
Jag är ny här. Hittade av en slump alkoholhjällpen.se igår när jag surfade på alkohol och viktökning. Oj, om jag hade vetat att dessa forum funnits tidigare... Har ägnat större delen av gårdagen och dagen av att ta del av alla era starka historier och hur otroligt konstruktiva och peppande ni är mot varandra! I många historier känner jag väl igen mig. Nu får det vara nog och det är dags att försöka göra något åt saken!

Vi får se hur det går att skriva nu. Jag lider sedan ett par år av utmattningssyndrom och det tar sig i uttryck bland annat av "fågelkvitter i huvudet" när jag försöker tänka eller skriva, vilket är extremt frustrerande. Jag hamnade i utmattning efter ett antal år varit duktig mamma med stort engagemang för barnens skola och fritidsaktiviteter, full fart på ett krävande arbete etc. Förstår när jag läser i andra trådar att jag inte är ensam om att ha hamnat i alldeles för hög alkoholkonsumtion som ett resultat av detta.

Jag har under många år kunnat hantera måttlig alkoholkonsumtion (1-2 glas 4-7 dagar i veckan) men i samband med att jag fick utmattningssyndrom och var sjukskriven började jag dricka vin oftare. Framför allt i samband med att jag skulle göra något som krävde koncentration. Jag blev frisk, men det hände saker som gjorde att utmattningen i form av panikångest, koncentrationssvårigheter och en extrem stresskänslighet kom tillbaka. Sedan 2014 har allt varit en nedåtgående spiral, blev tröttare och tröttare, huvudet funkade sämre och sämre, ångesten blev värre och värre och samtidigt ökade alkoholintaget sakta men säkert.

För drygt två år sedan fick jag en ny VD och vi saknade samsyn i det mesta så vi kom överens om att jag slutar. Jag fick ett sjysst avgångsvederlag och tänkte att nu får jag möjlighet att vila och tänka efter och god tid på mig att hitta något annat. Bara veckor efter att jag hade slutat brakade det dock rejält och jag ramlade hela vägen ner i källaren. Det var egentligen här mitt osunda beteende började. Jag var ensam hemma och "unnade" mig ett glas vin på eftermiddagen för att lindra ångesten.

Mitt avgångsvederlag började närma sig slutet och det fanns inte på kartan för mig att söka jobb. Hur skulle jag kunna göra det när jag var fullständigt utmattad? Vilket jobb skulle jag kunna ta? Fanns inte en susning att jag skulle kunna skriva CV / personligt brev. Jag hade ett inledande samtal med Arbetsförmedlingen och förklarade detta. De var mycket förstående och tyckte att jag skulle kontakta läkare så att jag kunde bli sjukskriven. Sagt och gjort. Men, tror ni att jag fick någon sjukskrivning? Icke sa nicke. De bollade mig tillbaka till arbetsförmedlingen. Då hade jag fått en ny kontaktperson som sa att för att få A-kassa måste man söka jobb... OK. Då var det bara att börja kämpa (fast jag vet sedan mina KBT samtal att det är just det man inte ska göra när man lider av utmattning). Så jag började söka jobb. För att tillgodose arbetsförmedlingens krav. För att klara att skärpa hjärnan var jag tvungen att dricka vin samtidigt. OK, detta var i samband med att jag skrev ansökningar, alltså inte varje dag. Just i detta skrivande nu har jag rest mig flera gånger för att gå och hämta vin, då min hjärna vill ha det när jag skriver (men hittills har jag lyckats hejda mig).

Det var ju egentligen inte relevant för mig att ta en anställning på heltid. Jag gick en starta eget kurs på trygghetsrådet förra våren och för ungefär ett år sedan startade jag mitt företag. Det är jätteroligt, MEN. Det var mycket krävande arbete i samband med detta, så min vinkonsumtion ökade dramatiskt. Företaget går egentligen bra, efterfrågan finns och jag skulle kunna expandera kraftigt. OM JAG BARA ORKADE!!! URK! För att få ork har jag druckit mer och mer vin och nu under sommaren har det spårat ur helt.

Jag har länge velat förändra mina alkoholvanor men inte vetat hur. Hur ska jag få motivation? Hur ska jag kunna vara uthållig (har rättså kass impulskontroll) ? Det är många gånger jag tagit ett glas vin till frukost eller lunch bara för att det är ett sådant fågelkvitter i huvudet att jag inte klarar av att exempelvis ta fram en skål, öppna kylen och hälla i lite youghurt och sen hälla i lite müsli och ta fram en sked för att sedan äta. Det är så mycket att öppna kylen och tappa av lite från en box...Vinet stillade hungern.

Senaste månaden har jag haft mycket oro i kroppen på förmiddagarna och har vid ett par tillfällen druckit vin på morgonen bara för att stilla den.

Den senaste veckan har jag kommit till flera insikter.
Jag har märkt att jag blir supertrött så fort jag dricker vin och att min trötthet numera inte beror på utmattning utan alkohol.
Jag har insett att det faktiskt finns riktigt stora hälsorisker och det på allvar (vilket jag tror kommer att vara den tanken jag vill komma tillbaka till när det blir jobbigt). Under de senaste 5 åren har jag gått upp i vikt mer än 20 kg (vilket är mycket för en tjej på 158 cm). Har en stadigt expanderande ballongmage vilket varken är sunt eller roligt.

Så, då kom det lite fågelkvitter... vad skulle jag skriva nu? Nä, jag går INTE och hämtar ett glas vin nu.
Jo, i onsdags gjorde jag en ansats att bestämma mig för att bli sundare både vad gäller mat och alkohol. Jag inbillar mig att det kan vara fördelaktigt att ta bort både socker och alkohol samtidigt. Så att man inte ersätter ett "sug" med ett annat. Jag har kört LCHF för och det fungerar bra för mig. Jag blir pigg, får energi och tappar vikt (dock funkade det inte förra gången, men då drack jag samtidigt en hel del alkohol, smart va!). Införde att jag inte får dricka alkohol förrän 18.00 och då inte mer än 1-2 glas vin. Det har gått ganska bra hittills. I förrgår blev det 3 glas vin (för att jag glömde av mig) och i förmiddags blev det ett halvt glas för att motverka ångest eftersom jag var tvungen att prestera något.

Mina mål är att få tillbaka min energi och min hjärna, bli av med min övervikt (visar mig helst inte längre) och att snart börja en vit period. Förhoppningsvis en ihållande sådan. Tills dess, en begränsad konsumtion på 1-2 glas per dag. Tycker förresten att jag redan märker skillnad i toleransnivåerna. Kan det vara möjligt?

Min stora utmaning är att jag har så kass impulskontroll. Jag är även mycket dålig på att ta motgångar. Någon som har några bra strategier för att hantera detta?

@Vinägermamman Tänker på dig nu och undrar hur du mår idag? Fortsätt skriva här ofta. Kan bara relatera till mig själv, genom att skriva här varje dag håller jag adjävulen på avstånd.🥰❤️

@Ny dag @vinägermamman Det är samma för mig. Även om suget inte är mitt problem: att skriva här påminner mig om vad jag INTE vill. Vilken väg jag INTE ska vandra. Ibland känner jag att jag inte har nåt att skriva. Inget nytt att komma med. Inget att tillföra. Men när jag börjar så kommer det alltid nåt. Att läsa vad andra skriver ger inspo. Ihågkommande. Igenkännande. Så skriv skriv skriv så lovar jag att läsa.
🩵

Vinägermamman, hur går det för dig och hur mår du? Tystnad på forumet (skriver utifrån egen erfarenhet…) brukar inte vara ett bra tecken, hoppas du ser detta och vill skriva en rad för jag tänker mycket på dig. ❤️🥰

Tänker nog avsluta denna tråden med detta inlägg. Har skrivit här i över 6 år. Känner att jag ältar samma sak gång på gång. Blir trött på att ständigt påminnas av mitt första megalånga inlägg och det som står där. Har tankar på att starta en ny tråd. Kanske blir det så. Skriver dagliga noteringar i alkoholkalendern nu. Har brutit det senaste halvårets destruktiva mönster sen 2 veckor. Är ganska jobbigt denna gången. Har en konstant magpirrande oroskänsla. Har ett enormt stresspåslag och sug varje dag mellan 11 och 17. Jättesvårt att somna, men sover hyfsat varannan natt. Skulle behöva några positiva saker i mitt liv. Och jag försöker jobba för att skapa det. Men det blir bakslag på bakslag och jag har väl i stort sett tappat tron på mig själv och insett att jag inte kan så mycket som jag vill och trott att jag kunnat. Jag har liksom gett upp hoppet om mig själv. Förutom att jag inte kan dränka mitt mående i alkohol. Jag ska försöka lära mig att stå ut med mig själv, fast utan alkohol. Och ja, jag vet att det lyser offerkofta lång väg. Med lite tålamod och ett gäng nyktra dagar staplade på varandra gissar jag att offerkoftan löser upp sig. Borta, som om den aldrig vart där.

@Vinägermamman ❤️❤️❤️❤️🥰🥰🥰 Oavsett vad du väljer så fortsätt skriva här… Jag startade om min tråd till 2.0 för jag orkade inte med alla misslyckanden. Och denna gång har jag kommit upp i snart 100 dagar. Kan du inte tänka på vad du skulle gett mig för råd och göra detsamma för dig själv? Jag har ju också varit med här läääänge men liksom du aldrig givit upp. Så glad över att det vänt för dig och att du har två veckor i ryggen igen. Skickar dig massor av styrka ❤️🥰❤️🥰❤️🌱

@Vinägermamman Ny tråd är väl inte så dumt.Har åxå varit här i många år & varvat nykterhet med vinpimplande.Känt mig hopplös & eländig.Ge inte upp.Se till att planera in lagom roliga alkoholfria aktiviteter ofta att se fram emot.Fila på de dagliga rutinerna.Lite i taget.Nu har jag äntligen passerat 21/2 mån som nykter i sträck med inledning med 50 dagar nykter i somras.Tog ett snedsteg i början på september blev så trött & kände mig så nere under isen & satsa här fullt ut men med Good enough tänk.Inga överdrifter förutom att inte ta det första glaset.Nu fixar vi det här tillsammans!

@Vinägermamman Vi är många som känner igen oss. Fick själv starta en ny tråd efter att felaktigt ha trott mig om att ha bemästrat livet bättre. Oavsett om du väljer att starta en ny tråd eller att behålla den gamla så fortsätt att skriva!
Så länge vi aldrig ger upp så tillhör vi ändå de möjliga vinnarna, istället för att vara dömda till ett för-alltid tillstånd bland de hopplösa vinarna ❤️

@Vinägermamman Fint att ha dig tillbaka❤️. Låter väl som en bra idé att starta en ny tråd om den gamla känns tung att bära. Vi behöver ofta i livet skriva nya kapitel utefter hur våra liv förändras. Vi gör omtag, förändrar våra tankar och känslor, förändrar vårt beteende och rutiner. Det är vi själva som är regissören i vårt liv och vill vi göra en omtagning eller göra en helt ny scen så kan vi göra det, för det är vi som bestämmer och styr vårt liv, helt enväldigt😁.

Ha det gott! Och bra jobbat med 2 veckor!💪 kämpa på nu! Du vet att det blir bättre ju längre tid som du är nykter och hjärnan får återhämta sig och bli mer balanserad. Kram❤️

@Ny dag Det blir nog att jag skriver lite då och då. Har ju börjat använda kalendern flitigt.Bra tanke med vad jag skulle gett dig för råd. Min hjärna tycks inte kunna följa det rådet, men jag kämpar på, en dag i taget. Denna gången är det riktigt jobbigt. Har en konstant oroskänsla, typ som när man är nervös inför en tävling. Kommer i princip när jag gått upp och håller på till ungefär nu, dvs 17 tiden
Tack för din stöttning.❤️❤️❤️🥰🥰🥰. Det betyder mycket. Hoppas ditt mående bättras snart oxå

@Molnet Ny tråd har jag tänkt, men kan inte bestämma mig för vad den ska heta (jag vet, låter hur korkat som helst. Hur kan man ha beslutsångest över en sån sak🙄), så det blir nog ett par inlägg till här. Tack för dina råd❤️. Jobbar på det👍

Så himla bra jobbat av dig med 2,5 månader! Ja, nu fixar vi detta💪

@Blenda Tack för dina rader ❤️🙏
Haha, den var finurlig, ”Så länge vi aldrig ger upp så tillhör vi ändå de möjliga vinnarna, istället för att vara dömda till ett för-alltid tillstånd bland de hopplösa vinarna” Skriver lite då och då här. Just nu gör jag de flesta noteringarna i Alkoholkalendern.
Nu fortsätter vi jobba på tillsammans 💪🥰

@vår2022 Tack för fina ord. Klok som en bok, som alltid. Ja det där är spot on, allt som du skrev. Jag är inte samma människa och är inte på samma plats i livet nu, som när jag började min resa här på riktigt, i mars 2022. Just nu tar jag en dag i taget. Uthärdar de jobbiga oroskänslorna som finns större delen av dagen. Jag accepterar att jag just nu inte är redo att sätta några konkreta mål.
Tack igen❤️

@Vinägermamman Åh, vad gott att du skriver igen, att du är här🙏🏻Brukar gå in och kolla om du är tillbaka, hur du mår.
Fortsätt att skriva…försvinn inte🙏🏻Du vet…en dag så har man druckit för sista gången! Livet blir inte rosenskimrande men att vara nykter det i sig är en sådan stor frihet som nästan inte kan beskrivas utan måste upplevas. Jag tror på dig❤️
Allt det bästa t dig❤️

Kramar 🥰