Vi har varit tillsammans i tjugo år. Vi har tre små barn tillsammans. Jag har aldrig upplevt att min man har druckit för mycket/på ett konstigt sätt. Absolut att han har blivit för full ibland när vi var yngre men det blev ”alla” då och då, så jag tycker inte det har varit problematiskt.

I våras kom han till mig och sa att han tycker att han dricker av fel anledningar. Att han känner att han har ett problem med alkohol och därför ska sluta. Det kom som en överraskning för mig men tyckte att det lät sunt och klokt om han kände så.

Sedan var han helt nykter i ett par månader. Efter sommaren började han dricka igen, inte i hemlighet. Men jag kände då direkt att han inte hade koll. Han drack sig olämpligt full i olika situationer, var ute halva natten och betedde sig i allmänhet ganska oskönt. Jag har känt ett något är allvarligt fel men han har sagt att allt är som det ska. Han har tagit hand om barnen bra etc men varit liksom frånvarande.

I helgen bröt allt samman. Då ringer vår barnvakt mig och säger att jag måste komma hem omedelbart då min man är för berusad för att ta hand om barnen. Vi har ett barn med en allvarlig diagnos som alltid behöver vuxen tillsyn. Jag åker hem direkt (detta var på kvällen) och min man är helt redlös. Dagen efter får jag honom att söka vård och han menar att han nu förstår att han har ett problem.

Jag har ringt hela våra familjer och alla våra vänner. Men det jag oroar mig så mycket över nu är; kommer han verkligen klara att bli nykter? Han har ju inte bett/sökt om hjälp själv utan blivit påkommen kan man säga. Jag är så orolig. Och så ARG.

@tvillingmamma så tufft! Känner verkligen med dig och förstår din oro.

Din man verkar haft stunder av insikt, så kanske kan han komma dit på riktigt nu när allt har fallit.

Jag tycker du gjort helt rätt som öppnat upp för de människor som står er nära. Det är väldigt tungt att bära på ”hemligheten” själv.

Om din man nu kommer att klara av ett nyktert liv är förstås omöjligt att sia om just nu. Du har gjort det du kan för att försöka nå fram till honom.

Så fast det är svårt, tänker jag mig att det kanske skulle vara mer hjälpsamt för dig att fundera på vad du och barnen behöver nu?

Det är så svårt när det känns som hela ens värld plötsligt rämnar. Kanske behöver du lite tid att landa i allt.

Det allra viktigaste är att du ser till att du och barnen mår så bra som det går och fattar beslut utifrån det längs vägen framåt❤️

Det går inte att veta om han kommer lyckas bli nykter. Han måste göra jobbet själv, inte bara söka vård utan aktivt ta emot behandling, och kanske också fundera på VARFÖR han dricker.
Det här är också en fråga om dig och barnen, inte bara om honom. Har orosanmälan gjorts till socialtjänsten? Om inte, gör det. Det gör att ni kan få mer hjälp som familj. Barnen måste skyddas och du behöver stöttning.
Att han har lyckats hålla näsan ovanför vattenytan kan både uppfattas som bra (han har förmåga till kontroll) och dåligt (han kan dricka kopiösa mängder innan det

@tvillingmamma känner igen mig så i din sits. För mig brakade allt också ihop plötsligt och allt kom upp till ytan. Familj med barn. Och jag visste inget. Jag gjorde som du, berättade för folk omkring oss. Satte även ett ultimatum, sök hjälp så kanske det kan bli vi igen. För mig fanns det inget annat alternativ. För även om du tror att han inte har druckit över sommaren och andra tillfällen så har han med största sannolikhet gjort det. De är grymma på att ljuga och smussla. Googla högfungerande alkoholist. Det funkar ett tag men sen brakar det samman till slut och då brakar det ordentligt. Och barnen har påverkats och märkt mer än vad du kan tro även om de inte fattar vad det är. Tro mig, det har jag fått veta.
Iallafall, min partner sökte hjälp, vi bodde isär ett bra tag och sen blev det vi igen. Men det var mitt val.

Min man är högfungerande alkoholist och hade ljugit och smusslat för mig i åratal innan jag förstod att han hade ett beroende. Det som hjälpt mig är att få stöd som anhörig i hur beroende fungerar samt vad jag ska lägga min energi på och inte. Nu har jag insett att det är utanför min kontroll om han blir nykter eller inte.