av volknut

volknut
mån, 2024-11-25 - 23:48

Hej.

Jag lever sedan 3,5 år med en hög fungerande alkoholist, något som varit känt för mig i 3 år.
Det har gått upp och ner. Han har sökt hjälp och mått bra i perioder.

I under sommaren föll han tillbaka ordentligt. Drack i nästan 3 veckor, förstörde jobbresor och löpartävlingar för mig som behövde gå runt med klump i magen istället för att njutna av det roliga. Ljög något otroligt och fick mig att framstå som galen som påstod motsatsen.

Efter det har det varit bra. Oron har funnits men den gången gick det så långt att det var droppen. Vi köpte en bostad som vi väntar på tillträde till, en vändning och nystart.

Men så i helgen gick allt snett. Orkar inte beskriva det hela med plötligt blev både min och hans familj indragna i hans lögner. Äntligen kunde jag berätta för hans familj, något han strikt förbjudit mig för att göra. Han har fått vara hemma hos sina föräldrar för att jag ska få andrum. Drack tydligen idag när hans föräldrar var iväg och de fick inse allvaret.

Jag klandrar mig själv för att jag kunde ha hopp. Jag ångrar att vi köpte bostaden. Just nu vill jag mest av allt lämna, men jag vill inte lämna hans bra sidor. Tyvärr har ju de dåliga sidorna förstört så mycket för mig.

Är vårt förhållande, och jag, för ungt för att det ska vara värt att satsa ändå? Min värsta mardröm är att vi i framtiden har barn som påverkas. Jag förstår nu att löften om tillfrisknad inte är löften.

Är förvirrad och ledsen.

Åsa M
tis, 2024-11-26 - 10:52

Mitt enda råd är att inte se löften som bevis. Alkoholmissbruk är en behandlingsbar sjukdom, men man måste söka behandling, ta emot den och genomföra den för att ha en chans. Man kan tyvärr inte älska någon frisk.