av hemoth

hemoth
tors, 2024-12-12 - 10:40

Varning för extremt långt inlägg…. :/

Jag vet att det kan ses som att jag börjar i fel ände när jag nu startar min första egna tråd här. Nån kanske till och med tycker att jag försöker flytta fokus från min egen relation till alkohol. Men att jag tar upp detta nu är en del av min livssituation och därmed en del av min problematik. Och kanske allra mest för att jag behöver få ventilera detta just nu.

Det här kommer alltså kretsa mestadels runt min sambo. Jag befinner mig i ett läge där mitt alkoholintag har gradvis ökat sedan pandemin. En negativ spiral där press och minskad stabilitet i mitt liv blivit en katalysator till att söka tillfälligt ”lugn” via alkohol. Jag dricker för ofta, och alldeles för många av de gångerna dricker jag mer än jag borde.

När det gäller min sambo så har hon sakta dalat i mående. En del av det har så klart att göra med att hon påverkas av mitt alkoholintag. Hon bär på trauma från uppväxten då hennes mamma drack ofta och under en lång period ihop med en alkoholiserad man. Mannen i fråga kunde bli våldsam och hon kunde ofta känna ångest av att gå hem från skolan på fredagen för att risken var stor att de skulle sitta där hemma och dricka.

Särskilt en händelse har satt djupa spår. Det var när hon kom hem och såg hur hennes mamma låg på golvet och den här mannen satt och slog på henne. Det slutade med att polis tillkallades den gången och att hennes frånskilde pappa kom och hämtade henne. Så småningom flyttade hon hem permanent till sin pappa.

Så mitt drickande har triggat minnen och ångest i henne och jag har inte varit kapabel till bara bryta mitt beteende trots att jag vet detta. (Sen är det väldigt mycket mer komplicerat än så, men det är sant att jag inte tagit hänsyn i detta).

Sista året har hon rasat ganska markant ned i dåligt mående. Så till den grad att hon haft skov som jag just nu inte hittar annan beskrivning än att hon inte varit ”vid sina sinnens fulla bruk”.

Vi har en son i 6-årsåldern. Jag har aldrig utsatt honom för mitt drickande. Jag dricker utanför hemmet och kommer oftast hem när han sover. Och överhuvudtaget så har det aldrig skett när jag har varit ensam förälder med honom.

Den gränsen korsade hon för snart ett år sedan. Jag kom hem och hittade henne sovandes på soffan. Jag märkte inget först men när jag försökte väcka henne för att säga något upptäckte jag att hon inte var riktigt kontaktbar. Minns att det bara snurrade i huvudet några sekunder innan poletten trillade ner och jag förstod att hon var stupfull. Inte bara ordentligt berusad utan så att det knappt gick att få henne att vakna till och då kunde hon knappt forma enstaka ord som gick att förstå. Hade något hänt då, innan jag kom hem, så hade hon inte kunnat ta hand om varken sig själv eller vår son.

Jag vet ju av erfarenhet att det går inte att samtala eller diskutera med en kraftigt berusad person - särskilt inte med någon som fastnat i något extremt känslotillstånd. Så jag fick hålla inne all min förtvivlan, ilska osv tills dagen därpå. Då hade vi långa allvarliga samtal. Hon hade (såklart) ångest deluxe och mådde väldigt dåligt när det gått upp för henne vad hon gjort och hur jag beskrev henne. Det skulle aldrig få hända igen bedyrade hon då. Så jag valde att vara ödmjuk i mitt bemötande men också tydlig med hur allvarligt jag såg på det.

Efter det gick både hennes och mitt mående upp och ned i perioder innan nästa större incident för några månader sedan. Jag befann mig i sovrummet och hade digitalt möte. Sonen var i vardagsrummet och lekte och hon satt vid köksbordet och virkade eller något. Mitt möte pågick några timmar och jag hade inte sett några tecken tidigare på dagen och var därför helt lugn i att allt var som det skulle.
Så kommer jag ut och är på väg för att ta ett glas vatten sneglar bara mot henne när jag passerar. Men något där uppfattade min hjärna som lite “off”. Så när jag gick tillbaka så stannade jag och började säga något till henne. Då ser jag att hon har lite annorlunda sittställning, hennes överkropp liksom lutar och hon tittar inte helt upp på mig. Det är då jag får syn på ett vinglas på bordet vilket skickar små chockvågor genom mig. Jag kliver fram och liksom rätar upp henne mot mig varpå hon också vänder ansiktet mot mig.

Och det jag såg då var så chockerande. Jag registrerar att hon är inte bara berusad, hon är packad. Ett par meter bakom henne i nästa rum håller sonen på och leker på golvet. Sen blev jag bara mer chockad och hade svårt att ta in för hennes ansikte hade en konstig blåaktig nyans och det såg ut nästan som utslag eller fläckar i ansiktet. Ett tydligt tecken på att hennes kropp reagerat på det kraftiga alkoholintaget. Hon såg verkligen glåmig och sjuk ut. Så jag blev liksom ståendes och kunde inte riktigt ta in först. När jag till sist fick tillbaka fattningen så började jag fråga vad hon druckit. Varpå hon nästan sinnesslött plockade fram en bag-in-box. Hon hade köpt den på väg att hämta sonen från skolan. Jag pressade lite men hon bedyrade att hon inte börja dricka i bilen utan först när de kommit hem.

Återigen fick jag hålla inne och tillbaka allt för att gå på henne i det tillståndet skulle inte leda till något bra. Så jag fick in henne i sovrummet där hon fick vara så att hon iaf kom bort från sonen.

Dagen efter hade vi om möjligt ännu djupare samtal men denna gång gjorde jag klart för henne att dels fick det aldrig hända igen. Jag sa det aldrig rakt ut, men lät henne förstå att hon riskerade sin son och vårdnaden om honom. Denna gång berättade jag också klart hur jag hade upplevt henne, att hon såg sjuklig ut att jag ville att hon skulle låta bli alkohol öht. Hon höll med, mådde extremt dåligt ett par dagar och från det försökte vi sakta lappa ihop allt.

Sedan dess har vi pratat flera gånger om alkohol. En sak som den incidenten ledde till var att hon tog kontakt med vårdcentral och fick börja träffa en kurator. Jag vet inte vad hon säger under de samtalen men hon har sagt att de bara pratat om hennes upplevelser under uppväxten och att det är det de jobbar med. Jag har stöttat henne i det och tyckt att det varit bra och på tiden. Parallellt har det lett till flera samtal mellan oss varav en del där jag öppnat upp för henne om mitt drickande och mina erfarenheter. Jag har också talat om för henne att jag tagit ett stort steg med att gå med i det här forumet för att visa på att jag också vill ha förändring. Och medan det fortsatt gått upp och ned sedan dess så har min upplevelse varit att vi sakta gått framåt på vissa bitar. Alltså mestadels positivt.

Så kommer vi då fram till igår. Jag har under veckan fram till igår haft en rejäl dipp med panikångestinslag. Jag har kommunicerat detta med henne och förklarat “var jag är just nu” och att jag behöver lugn och stöd några dagar bara för att “komma tillbaka”. Så igår var jag iväg och körde en oerhört viktig presentation. Hon hörde av sig på förmiddagen och berättade att hennes förra chef, som hon har en ganska vänskaplig relation med, hade frågat om hon ville följa med honom, hans fru och en kollega ut och äta. Det har hänt förut. Förra året, när hon jobbade för honom, bjöd han hela vår familj. Något kändes dock “off” med detta. Inte att jag var avundsjuk eller så för att han bara bjöd henne, men det var detaljer som fick mig att reagera lite och tycka att det var nåt konstigt med det hela. Som när man känner att man saknar vissa detaljer för att få en hel bild.

Men jag hade också senaste tiden pratat om att hon behöver komma ut och aktivera sig mer. Hon har blivit allt mer initiativlös och hemmasittande efter ett års arbetslöshet. Och jag vet att det fruktlösa jobbsökandet börjat tära på henne. Så fastän detta nu skulle ske plötsligt och mitt i några dagar där jag har väldigt mycket att hinna med, så valde jag att stötta henne och uppmuntra till att tacka ja.

Lite senare på eftermiddagen skickade jag och frågade henne om hur hon tänkte med alkohol. För jag vet att det är ganska mycket alkohol inblandat runt hennes chef. Vi har utöver julmiddagen förra året även varit inbjudna till dem på nyår, samt en övernattning på restaurang med spa. Och alla gångerna har han bjudit frikostigt med alkohol. Den nyårsnatten slutade dessutom med att hon hällt i sig så mycket att hon kräktes rejält dagen efter vilket försenade vår hemfärd en del.

Hon svarade i alla fall i tydliga ordalag att det inte skulle bli någon alkohol för henne. Hon lade dessutom till att “som jag känner nu med det jag bearbetar och att jag dessutom äter medicin så skulle det inte vara bra. Jag vill inte ha någon alkohol i mitt liv”. Jag var stressad, och alldeles för naiv för jag kände mig lugn med det. Att hon äter medicin för sitt mående hade jag inte ens tänkt på, men när hon skrev det så kändes det ju självklart att hon inte skulle dricka.

Kvällen började bra, jag fick lite spridda uppdateringar därifrån. Men efter ett par timmar satte mitt inre varningssystem igång på högvarv. Grejen är att jag vid det här laget har så stor erfarenhet av när hon dricker alkohol, för hennes kommunikation blir snabbt irrationell. Hon får svårt att hålla en röd tråd. Klarar inte av att svara på saker osv. Det blir en slags envägskommunikation där det hon skriver inte blir sammanhängande och inte går att förstå. Än värre är att hon som normalt är glad, positiv och extremt empatisk, förvandlas till en klassisk “mean drunk”. Hon kan bli obstinat och rent ut sagt elak mot mig. Detta är något vi pratat om och en del gånger har hon kollat igenom konversationen och själv insett hur illa det varit.

Jag fick panikkänslor och tänkte att hon måste ha druckit. Så jag skrev och försökte uppmana henne om att komma hem.När jag inte fick svar började jag till slut ringa och efter en stund fick jag tag i henne när hon gick på toaletten. Och mycket riktigt hördes det direkt på rösten att hon druckit, och troligen gjort det ett par timmar. Det var givetvis ömsom förnekande och ömsom deklarerande att hon minsann kunde dricka och skulle fortsätta sin kväll. Jag blev mer och mer panikslagen och försökte resonera med henne, vädja till allt vi pratat förut och att hon nånstans vet att hon inser att det är fel.

Då dök plötsligt hennes chefs fru upp och tog luren. Hon lät minst lika berusad, om inte värre vilket bara spädde på mina panikkänslor. Hon började med sin överdrivna gulliga och nedlåtande röst att börja valsa med mig om att de inte träffats på så länge, att hon behövde låna min sambo ikväll och att hon skulle komma hem imorgon. Då höll jag på att explodera. Det var inget tal innan om att hon skulle med dem hem och sova över. Jag försökte försiktigt att förklara att läget var allvarligt, att sambon inte mådde bra att hon inte skulle dricka samt att hon behövde åka hem. Chefens fru var dock så där tydligt packad att hon bara fortsatte sitt mantra utan att lyssna på det jag försökte säga. Grejen var också att av respekt för min sambo så ville jag inte berätta något i detaljer om just hur allvarlig situationen var. Så till slut la jag bara på.

Efter ett meddelande om att hon minsann skulle “umgås med sina vänner” och att hon prompt skulle följa med dem så fick jag tag i henne på telefon en gång till. Då varnade jag henne om att om hon inte tänkte åka hem så skulle jag kontakta chefen hennes och förklara läget och be honom skicka hem henne. Fick en väldigt elak kommentar följt av något nedlåtande i still med “ja, försök du med det”. Där och då trodde jag naivt att han skulle vara så pass sansad att han inte skulle riskera hennes familjesituation om jag förklarade läget.

Jag hörde inte av henne på en halvtimme så jag letade upp honom på Messenger och skrev så lugnt och sansat som möjligt att hon åt medicin, att hon inte skulle dricka denkvällen och att hon mådde väldigt dåligt. Och att han behövde skicka hem henne. Den j*veln visade sig vara lika mentalt omogen och oförstående och svarade att han vet “allt” och att sambon behövde vara med sina vänner denna kväll. De betedde sig kring denna grej som packade 18-åringar. Jag har själv varit i situationen ett par gånger att en festat med folk som mått dåligt, men insett att den behöver skickas hem och lösa sin familjesituation först och främst. Allt annat gör saken värre. Men de här människorna verkar festa på all rim och reson när de dricker.

Så efter det fick jag en mindre panikattack och försökte fokusera på att lugna ner mig och försöka trycka bort tankarna och förbereda mig för sängen. Då var klockan strax efter 23. Efter det fick jag en random bild från en ny krog de tydligen gått till. Och efter det dröjde det till strax efter kl 2. Då skrev hon att hon fått pengar till taxi och strax skulle åka hem. När hon kom hem låg jag på soffan. Hon sa inte ett ord till mig utan gick in i sovrummet bara för att sova. Jag kände hur en ny panikattack var på väg så jag gick dit och fick ur mig en fråga om hon verkligen inte skulle säga något till mig? Jag borde ju fattat att hon fortfarande var full och mycket riktigt så kröp det där elaka fyllot fram och sa ilsket “tänker jag inte göra när du bemöter mig sådär. Verkligen inte”. Så hon var i sin elaka försvarsställning så jag gick ut til soffan igen och försökte bara fokusera på att inte bryta ihop.

Nu på morgonen tvingade jag upp henne, för hon hade lovat flera gånger under den tidiga gårdagskvällen att hon skulle lämna sonen på skolan. Märkte på henne att hon fortfarande var i försvars-läge då hon snäste tillbaka vid något tillfälle. När de åkte iväg till skolan så packade jag ihop min dator och åkte upp på stan. Jag frågade försiktigt - för att liksom se om hon börjat komma tillbaka till sitt vanliga jag - om hon börjat reflektera något om gårdagen än, men fick bara till svar att jo, det hade hon men hon behövde sova lite till först. Så nu sitter jag och försöker hålla panikångesten borta.

Förlåt för groteskt långt inlägg, och jag fattar om ingen orkar läsa hela, men jag behövde få ur mig detta någonstans. För till skillnad från henne pratar jag inte om våra problem i detalj med andra. Här känns det dock tryggare då detta är anonymt.

LAO
tors, 2024-12-12 - 11:20

@hemoth all styrka till dig❤️. Jag har läst hela inlägget och lider med dig. Jag är verkligen ingen specialist, men jag tycker att det låter som om din sambo är alkoholist. Vi kan ju aldrig ändra alla, så kanske kan vi fundera på vad du kan göra för att trygga ditt mående och framförallt skydda ert barn. Har du provat att ringa hit till AH? Då kan du också vara anonym. Låt oss veta hur det går❤️

hemoth
tors, 2024-12-12 - 12:01

@LAO Tack. Jo, jag är smärtsamt medveten om att jag inte kan ändra på henne. Och jag vidtar åtgärder för min son just nu.
Har inte ringt till AH för jag har inte känt det behovet än. Just nu väntar jag fortfarande på att hon ska börja prata om gårdagen, för jag vet ännu inte om hon kommer vidhålla att Jag var den som gjorde massa fel igår (det sa hon när hon kommit hem) eller om hon kommer att inse att Hon gjorde fel. Jag är livrädd just nu för att det kommer bli det förstnämnda...

LAO
tors, 2024-12-12 - 12:12

@hemoth jag tog mig friheten att titta på din tidigare tråd, där jag också hade skrivit något och funderar på hur det går för dig med din alkohol? Har du fortsatt ditt uppehåll?
Egentligen spelar det väl ingen roll vad hon säger, hon måste ju sluta göra så. Det är inte ett ok beteende och jag tror att vi är många som hade varit rasande och oroliga.
Hoppas att din panik släpper lite och att din plan håller!
Om hon vidhåller det förstnämnda hade jag lämnat diskussionen och rummet.

Kram

hemoth
tors, 2024-12-12 - 12:22

@LAO Hm, kan inte se att du skrivit någon annanstans. Mitt uppehåll har inte fungerat denna gång. Tror det blev en vecka. Försöker landa i att prova ett annat annorlunda första mål. Att inte besöka mitt stamhak fram till efter helgerna (i första hand). Se om det ger så pass effekt att jag kan gå på den där vita månaden…

Joch
tors, 2024-12-12 - 12:28

@hemoth
Visst har jag orka läsa ditt inlägg. Det är en typisk händelse när man är anhörig till en alkoholist. Det smärtar mig att ni har en son på 6 år som troligen inte går att skydda från det här. Jag skulle ha kunnat vara din partner, så jag vet hur det funkar för henne. Du behöver vara extremt tydlig, det hjälper henne. Säg helt sakligt att du funderar på att lämna henne. Du kommer att göra det om hon inte slutar dricka. Det som krävs är att ställa suget efter berusning mot en hemsk konsekvens. Du märker om hon menar allvar rätt snart, inom en vecka eller två. Visar hon att det är allvarligt menat ska du stötta henne till max och inte dricka själv. Du kan till och med vara överseende på om hon väljer att ta Återfall, för det är en del av sjukdomen. Kämpa på! Glöm inte att ta hand om ditt eget drickande heller 😉

Åsa M
tors, 2024-12-12 - 16:29

Jag tror att er son påverkas av bådas alkoholdrickande och psykiska mående. Att hennes beteende inte är okej och behöver behandling är givet, men jag funderar också på dela hur ditt beteende påverkar eller inte påverkar situationen. Har du sökt hjälp för din panikångest och ditt eget beroende? Det är så lätt att man drar ner varandra, man kan liksom inte lösgöra sig från den andres problem för ens eget hänger ihop med det. Och hur mår ert barn i detta kaos? Det borde vara prio 1.
Det där umgänget med chefen verkar helt gränslöst, hur kan en chef med arbetsmiljöansvar över en sjuk person ens utöva sitt ansvar?

hemoth
tors, 2024-12-12 - 17:25

Just nu, tror jag faktiskt inte att vår son påverkas, men är akut medveten om att vi närmar oss den punkten dramatiskt snabbt. Och jag försäkrar att än så länge är han prio 1 för både mig och sambon.

Tack för att du noterar något vad gäller "chefen". FÖr det är faktiskt en av de största bitarna som hängt över mig. Jag bad min sambo att gå igenom gårdagens alla händelser och ge sina reflektioner. Det har varit uppmuntrande på alla punkter utom en: Hon stöttar chefen och hans frus beteende. Och det får mig att inte veta var jag ska ta vägen. För deras beteende har jag insett är en av de största problemen med det som hände igår....

(Sen är det tekniskt så att han inte varit chef över henne på snart ett år. Men deras samtal då ligger delvis tillgrund nu.)

Carisie
tors, 2024-12-12 - 18:02

@LAO Det gjorde det Scherlock 🕵🏼‍♀️😂
Blev lite lätt förvirrad eftersom jag vet att jag skrivit det jag gjorde men det var ju en stund sen. Jag står fortfarande för vad jag tycker 🤷🏼‍♀️

Hur har det gått för dig idag? Jag är typ hes av att pratat med folk hela dagen. Hostar som 17 men tur att jag jobbar där jag gör då min lilla söta överläkare erbjöd sig att skriva ut hostmedicin till mig så nu kommer jag förhoppningsvis att sova lite bättre inatt.
🩵

LAO
tors, 2024-12-12 - 18:54

@Carisie jo jag har mina talanger! Det går fint! Hostan verkar släppa lite och jag har orkat mig på två promenader runt området. 2 * 600 meter friskluft, det är inte illa!

Med alkoholen går det fint, suget blir mindre och mindre och kompensationerna för det också. Det skumma är att det känns mer skönt än trist!

Jag fick nån snäll hostmedicin som jag inte hämtat ut för läkaren ville inte skriva ut cocilana (?) pga min beroendeproblematik.

Njut av kvällen🌟

Carisie
tors, 2024-12-12 - 19:23

@LAO Alltså det är ju så snålt? Hostar man så gör man. Det är väl knappast så att du skulle halsa flaskan? Själv har jag bytt VC igår pga kränkande behandling av min husläkare. Ska anmäla också - avskyr när folk spelar på sin position och utnyttjar sin makt. 🤮

Skönt att det går bra med alkoholen. Ha en mysig kväll. Själv ska jag sova nu. Helt slut

🩵

LAO
tors, 2024-12-12 - 22:15

@Carisie usch, det låter inte trevligt. Vill du berätta?
Tur att du har läkare på jobbet, och hoppas att du får sova inatt.

Jag kände mig lite liten när han blev osäker på om han kunde skriva ut det till mig, så jag hjälpte honom i beslutet och tackade nej. Vet att jag var sövd vid ett tillfälle och vid uppvaket funderade jag direkt på vad jag skulle operera nästa gång så jag skulle få vara sövd igen😂😝🥳🤪

Sov gott nu och lycka till imorgon!

hemoth
fre, 2024-12-20 - 22:01

I all fall, tror inte någon har något större intresse, men för formsakens skull tänker jag ändå uppdatera här med vad som hänt sedan dess:

Dagen efter hade vi ett första långt samtal. Hon visade både ångest och ånger. Men det var inte förrän jag öde fram mitt perspektiv och vad jag upplevt som hon övergav sitt försvar av tidigare chefen med fru.
Hon är just nu i ett skede där hon känner att hon behöver säga helt nej till alkohol. Initialt så ville hon fortfarande hålla kvar hårt i vänskapen med f d chefen och hans fru. Jag förstår henne då hon har alldeles för litet socialt umgänge idag.
Men efterhand som jag lade ut hur jag ansåg att de agerat på ett respektlöst sätt gentemot oss och vårt förhållande, så insåg hon problematiken. Hon har nu insett att just nu och en tid framåt kan hon inte umgås med dem. För deras trugande och tjatande fick henne att börja dricka den kvällen.
Och det är sagt att det gäller en lång tid framöver.

Sen kom det igår. Jag har ju känt att jag vill klippa helst, och minimum tycker jag att chefen och hans fru behöver krypa till korset och inse vad de gjort och be om ursäkt. Nu hade han igår skickat en fråga om hon kunde hoppa in och jobba en dag.

Först och främst känner jag väldigt motstånd. Jag vill helst fortfarande höra en genuin ursäkt. Sedan finns det annat i planering som en kan ursäkta sig för och säga nej. Men det jobbiga är att hon förde fram frågan till mig, till synes utan att ha betänkligheter om det. Det gör mig en aning orolig. Inte så att jag tror att hon automatiskt dricker om hon jobbar en dag för honom. Det har aldrig hänt heller. Men om hon börjar betrakta honom precis som förr, då är dörren öppen för att hon förr eller senare dras med i hans vidlyftiga, samvetslösa beteende kring alkohol.

Men jag sa att jag tyckte det var en dålig idé så hon tackade nej. Jag kommer att ta upp med henne precis vad jag tycker och känner så får vi se vad som händer nästa gång jag frågar.