av Frökenledsen

Frökenledsen
sön, 2024-12-15 - 21:34

Har kommit på min sambo och att han dricker i smyg samt gömmer alkohol. Vi har två små barn, en 4åring och en 5 månaders bebis.
Första gången jag kom på honom full var när jag var mammaledig med vårt första barn som då bara var några månader. Han sov då i ett annat rum. En natt var det hysteriskt och jag behövde hans hjälp, det var en dag mitt i veckan, han kom och hjälpte mig men var då kraftigt berusad. Konfronterade detta, men han sa att det var en dum engångsgrej. Nästa gång jag kom på honom var när jag skulle installera bilbarnstol i hans bil och där hittar massa tomburkar.
Jag blir gravid och vi har nu ytterligare ett barn, men drickandet fortsätter. Hittar gömd öl. Konfronterar honom igen varpå han nu säger att det beror på sin hälsoångest och att han behöver ölen för att slappna av och kunna sova. Tilläggas ska att han sover med vår äldsta och jag med den minsta. Detta gör så ont, mina barn ska inte behöva sova bredvid en berusad pappa.
Fick honom att söka hjälp och han blev insatt på antidepressiva. Han nämnde dock aldrig nåt om alkoholen när han var hos psykolog utan pratade enbart om sin hälsoångest.
För någon vecka sedan började jag märka att nåt inte stämde igen och mkt riktigt, en hel stor matkasse i bilen med öl.
Konfronterar honom igen och han blir såklart arg. Säger att han inte litar på mig och att jag snokar bland hans grejer. Jag säger att jag ju uppenbart har belägg för mina misstankar. Han hävdar att han inte har problem, han sköter ju sitt jobb. Ber honom läsa en artikel jag hittar om hög fungerande alkoholister vilket han absolut inte vill göra. Säger att jag där hittar flera punkter som stämmer in på hans beteende. Han är absolut ingen ond människa och har aldrig varit fysiskt elak mot varken mig eller barnen.
Vad ska jag göra?
Förra gången jag konfronterade honom pratade jag med våra närmsta och talade om läget och tog barnen och åkte iväg några dagar. Det hjälpte ju uppenbarligen inte.
Funderar på att göra en orosanmälan, han dricker ju när han är själv med våra barn (iaf med äldsta, han har aldrig varit själv med minsta). Så orolig att behöva lämna min yngsta och min äldsta också såklart, känns ju inte som att han reder ut detta själv.

Jenny
mån, 2024-12-16 - 15:58

@Frökenledsen Vilken oerhört tuff situation du beskriver. Måste vara så smärtsamt att inte våga lämna barnen med din sambo, du ska inte behöva ha det så.
Det låter klokt att sätta barnens säkerhet först och ta kontakt med socialtjänsten. Du har provat en massa olika saker för att påverka, men det är svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp och i slutändan är det han själv som måste göra valet att ta emot stöd. Hur mår du i allt det här? Vad skulle du behöva för att känna dig trygg just nu?

Frökenledsen
mån, 2024-12-16 - 21:02

@jenny
Jag mår naturligtvis inte heller bra i allt detta, det snurrar tusen tankar. Överdriver jag? Är det verkligen så illa? Mest jobbigt är att han inte själv förstår problemet och på något sätt vänder det mot mig genom att säga att han inte litar på mig som snokar bland hans saker och att han inte vet om han kan leva med någon han inte litar på, bad honom nämna någonting förutom detta som gjort att han inte litar på mig och det kan han ju inte.
Om jag gör en orosanmälan, vad kan jag få för hjälp där? Vet ju att allt är sekretess och att jag inte får någon återkoppling på vad som sagts när dom pratat med min sambo.

Euology
mån, 2024-12-16 - 21:36

Hej! Din situation liknar hur det har varit för mig. Jag hade också en sambo som drack i smyg, även när han hade ansvar för våra barn. Vårt äldsta barn var så pass stor att hen började märka att något var fel på pappa. Hen gick till skolkuratorn och berättade om situationen och det gjordes en orosanmälan. Det blev en utredning hos socialtjänsten där både jag och barnen berättade om sådant som hade hänt. Efter att utredningen var färdig skrev de ett utlåtande där det stod att barnen inte skulle vara själva med pappan om jag känner oro. Det gjorde att jag vågade ta steget att lämna och nu bor jag ensam med barnen och de träffar honom bara dagtid och när jag vet att han är nykter ( han blåser för att visa). Jag förstår vilket helvete du genomgår just nu och att det kan kännas omöjligt att ta sig ur det. Mitt råd är att du ska dokumentera allt som händer. Fota när du hittar tomburkar, för dagbok. Filma honom när han är full. Prata med anhöriga/vänner och ring dem så att de kommer förbi och ser honom berusad så du har vittnen.
Vad du än säger/gör/hotar med så kommer det inte göra någon skillnad. Han måste själv vilja för att kunna bli frisk och under tiden ska ni inte behöva ha det så här!

tvillingmamma
ons, 2024-12-18 - 22:00

Det har nyligen uppdagats att min man är alkoholist och vi har tre små barn (har skrivit en tråd om det om du vill läsa). Hos oss hade jag misstänkt att något var fel men inte förstått hur allvarligt det var. Han hade ansvar för barnen när han var väldigt berusad och något allvarligt hade kunnat hända, vi har ett barn med medicinsk diagnos. Han sökte i alla fall vård då och är nu i ett program och är nykter. När han sökte vård så gjorde de en orosanmälan och vi fick träffa socialen. De var väldigt fina och öppna med att de finns där för att stötta oss om det behövs och om jag skulle känna någon oro så skulle jag ringa dem. Så jag tycker du borde prata med dem för att med deras hjälp få din man förstå att han behöver hjälp! Och även prata med era anhöriga igen som du gjorde sist. Det var bra gjort! Du behöver stöd från andra för att orka med detta. Sedan kan ju ingen annan än han själv bli nykter, men det är inte alls rimligt att sova berusad med ett barn till exempel. Du har helt rätt! Jag önskar dig verkligen lycka till och tyvärr är vi ju flera i liknande situationer. Jag hoppas verkligen att min man håller sig nykter men försöker också vara inställd på att jag kanske längre fram behöver vara ensamstående med barnen. Jag vill absolut inte att de ska växa upp med missbruk i hemmet. Så svårt att behöva hantera detta men jag tycker dessa trådar hjälper.

Frökenledsen
lör, 2024-12-21 - 10:25

@euology @tvillingmamma vilka kämpar ni är. Har läst massor här inne och det är hemskt men på något sätt ändå skönt att veta att man inte är ensam om detta. Finns så mkt bra råd och både tragiska och lyckliga slut.
Jag har nu fått min sambo att erkänna att han har ett problem, vilket såklart känns jätte bra, det var inte ett helt övertygande klart ja men ett skamset litet ja svar på min fråga om han nu förstår att han har problem. Detta erkände han då jag bokade ett möte med föräldrastödjare via socialtjänsten för min egen skull för att få verktyg hur jag ska handskas med detta. Berättade detta för honom och sa att hon inte kan ge honom en diagnos men att han inte har ett normalt beteende. Hon erbjöd sig att komma hem till oss och ha ett möte/samtal där han också får vara med, detta gick han med på (jag är så glad för det). Sa även till honom att det finns ett blodprov man kan ta som påvisar om man under längre tid druckit mkt alkohol som vi kan gå och ta och att om han inte har några problem så kommer det inte visa någonting. Efter det samtalet kom det pyttelilla erkännande.
Jag lämnade samtalet där även om jag då hade 10000 följdfrågor, men kände inte att jag kunde pressa honom mer just då.
Så nu är min fråga, vad ska jag göra nu? ska jag vänta till 10/1 när vi ska träffa familjestödet tillsammans med att gå vidare hur han ska ta tag i sitt problem eller ska jag försöka prata och ”pressa” honom mer?
Han har ju fortfarande gömda öl någonstans efter de jag hittade förra helgen som han inte tänker göra sig av med.
Har ändå en liten förhoppning att detta nu när jag sökt hjälp ska bli annorlunda denna gången och att han insett att vi måste göra någonting. Men….. han har lovat förr och inte klarat av det…..

has
lör, 2024-12-21 - 13:42

@Frökenledsen så bra att du får hjälp! Jag tror att det skulle vara mer hjälpsamt att rikta energin mot dig själv och barnen. Du har fått dina misstankar bekräftade, din sambo har alkoholproblem.

Vad behöver du göra nu för att tiden fram till mötet ska bli så bra som möjligt för er, oavsett om din sambo dricker eller inte.

För mig har i alla fall inte de samtalen lett till någon förändring i stunden (även om de hjälpte på sikt, efter att jag lämnat). Däremot tappade jag massor av energi när jag försökte räkna ut hur allvarliga problem min man hade och hur jag skulle kunna påverka honom i rätt riktning.

Så, du har en plan i närtid och ett möte inbokat. Din man har alkoholproblem och går därför tyvärr inte att lita på vad gäller nykterhet, det ingår i sjukdomsbilden.

Hur kan du ge dig själv och barnen trygghet och en så bra tillvaro det går fram till nästa hållpunkt den 10/1?

Ta väl hand om dig❣️✨