av Fredag

Fredag
sön, 2024-12-29 - 13:22

Hej, är helt ny här och har knappt hunnit navigera runt. Säkert finns redan diskussioner om detta. Till saken: min lillebror har ett mycket problematiskt drickande. Han har erkänt problem och har också fått någon sorts rehabplan på jobbet. Detta skedde nu under hösten. Dock har jac känt mig skeptisk eftersom han inte är villig att prata om detta. Han har heller aldrig bett om ursäkt för någonting som skett under hans fyllor. Strax före jul började han dricka igen. Han gick inte att nå och både jag och vår mamma blev oroliga. Själv blir jag dessutom väldigt arg. Utan att gå in på detaljer gick hans beteende också ut över min son. Han själv säger att vi överdrivet. Att vår oro är vårt problem. Nu känner jag att jag inte orkar mer. Genomgår just nu en medicinsk behandling som gör att jag behöver fokusera på min egen hälsa. Jag skulle behöva sätta relationen på paus. Samtidigt vill jag ju inget mer än att hjälpa honom. Hur ska jag tänka?

gros19
sön, 2024-12-29 - 14:28

Hjälp honom när han ber om hjälp, men sätt alltid dig själv din hälsa, ditt välmående i främsta rummet. Dessutom är jobbet inblandat vilket gör att andra är medvetna om hans problem. Sök hjälp själv om det gör det lättare att hantera situationen. Alltså du är viktigast, men tala samtidigt om att du är villig att hjälpa honom om han önskar det. Så tänker jag. Din bror har precis som alla ansvar för sitt liv.

Åsa M
tis, 2024-12-31 - 09:49

Jag hjälpte mitt ex för att lugna mitt eget samvete, men när jag såg att inget funkade la jag ner försöken. Jag kan tänka mig att det är annorlunda när det rör familjen, men tänk på dig själv också. Har arbetsgivaren en plan kanske det ger lite extra styrka. Du kan också prata med hans läkare. Men om han själv inte vill ha hjälp eller göra en förändring så finns det inget du kan göra, förutom att fokusera på dig själv. Han är ansvarig för sitt eget liv.